En av de mer kittlande föreläsningarna i Kalmar idag hölls av Arvid Pohl. Han berättade om planeter och stjärnors rörelser över himlavalvet, och ett litet problem som forskarna stött på när det gäller universum.
Det mesta av det saknas.
Om man tittar på vårt eget solsystem rör sig planeterna fortare ju närmare solen de befinner sig. Det är så gravitation fungerar. Det visste redan Newton på sin tid. Samma förhållande borde även gälla stjärnorna i galaxer. Ju närmare centrum i galaxen, där massan är mest koncentrerad, stjärnan befinner sig desto fortare borde den röra sig i sin bana runt galaxen. Omvänt borde stjärnor i galaxens ytterkanter röra sig långsammare. Så är det dock inte. Stjärnorna i galaxernas ytterkanter rör sig alldeles för fort. Det måste bero på att det finns massa i galaxerna som vi inte kan se. Så kallad mörk materia, eller osynlig materia som Arvid Pohl föredrar att kalla det. Problemet med osynlig materia är att den är just – osynlig. Vi kan inte se den. Vi märker bara av dess gravitation. Just nu spekulerar forskare runt om i världen om vad den skulle kunna bestå av. Exotiska partiklar som vi ännu inte upptäckt? Ursprungliga svarta hål? En del har till och med föreslagit en ny modifierad gravitationsteori.
Den som lever får se…
Simulering över hur mörk materia rör sig över tiden
Arvid Pohl
Arvid Pohl undervisar i astronomi och fysik på Linnéuniversitetet i Kalmar. Hans forskning rör astropartikelfysik och han har arbetat med AMANDA: ett neutrinoteleskop som byggts på Sydpolen där glaciärisen utgör en central del av teleskopet. Hans egen forskning går ut på att söka efter magnetiska monopoler med hjälp av teleskopet. Arvid har doktorsexamen i fysik och gymnasielärarexamen i fysik och matematik.