Inlägg av Pasi Peltola
Den elektricitet som vi använder distribueras genom kraftledningar. Detta är enorma konstruktioner som går kors och tvärs i landskapet. Det som många oroar sig för, och vissa tror sig veta med säkerhet, är att dessa ledningar förorsakar cancer. Kan det vara så, kan nåt av det bästa och mest nödvändiga vi har i samhället vara en cancerrisk? Stora statistiska undersökningar i flera länder visar faktiskt att det finns en förhöjd risk att få t.ex. leukemi om man bor nära kraftledningar (Schüz och Ahlbom 2008). Det måste direkt påpekas att den förhöjda risken är mycket liten, för t.ex. Tyskland, där över 10 miljoner barn lever inom riskområden handlar det om en handfull incidenter per år. Så kraftledningar ger lite cancer, detta är väl en nästan obetydlig faktor av allt skadligt i miljön, kan man kanske tycka. Men det som de flesta inte känner till är att man inte vet vad i kraftledningarna som har potential att förorsaka leukemi, den cancerform man mest försökt spåra.
Kraftledningar ger i huvudsak upphov till två fenomen. Det ena är magnetfält och det andra är s.k. corona urladdningar, detta är läckage av elektroner från ledningarna. Det förstnämnda fenomenet är välstuderat och kan sannolikt uteslutas med avseende på leukemi. Corona urladdningarna, däremot, har man inte studerat närapå lika mycket i det avseendet, så där kanske det finns upptäckter att göra. Du kanske redan kom att tänka på en sak. Kan det förutom dessa två fenomen även finnas indirekta mekanismer? Javisst, både magnetfälten och de förrymda elektronerna påverkar annat i sin omgivning. För ca 10 år sedan kunde Brittiska forskare visa att det deponerades dubbelt mer av radondöttrar (naturligt radioaktivt radon är i gasform och dess sönderfallsprodukter ”regnar” så småningom ner som små partiklar, även kallade nanopartiklar). Man antog, och har senare påvisat, att detta sannolikt beror på att partiklarna fångas upp av krafledningarnas magnetfält. Men en koppling mellan radonet och leukemi hos barn är dock ytterst osannolikt. Så inget tog egentligen skruv här.
Nanopartiklar har även pekats ut som en möjlig transportväg för flera av våra vanligaste miljögifter, t.ex. polyklorerade bifenyler (PCB). Med dessa hypoteser provtog vi tallbarr direkt under en 400 kV ledningen och vid sidan om på likvärdiga ställen. Tallbarr är annars en klassisk miljöindikator för just PCB. Resultaten visade att precis som för radon så fanns det en statistiskt signifikant fördubbling av de vanligaste PCB föreningarna i barren under kraftledningarna (Öberg och Peltola 2009). Även om detta inte bevisar nåt för kopplingen mellan leukemi och kraftledningar så öppnar det upp helt nya spår: Ifall det finns en fördubbling av PCB, en potentiell karcinogen, så är det tänkbart att även andra miljögifter anrikas under kraftledningar. Nästa steg är att kartlägga vilka gifter som anrikas och hur långt denna anrikning når från kraftledningar och ifall exponeringen på så sätt kan vara förhöjd.
Referenser
Schüz och Ahlbom (2008). Exposure to electromagnetic fields and the risk of childhood leukaemia: a review. Radiation Protection Dosimetry. Volym 132 sidorna 202–211. doi:10.1093/rpd/ncn270
Öberg T och Peltola P (2009). Increased deposition of polychlorinated biphenyls (PCBs) under an AC high-voltage power line. Atmospheric Environment Volym 43 sidorna 6168–6174. doi:10.1016/j.atmosenv.2009.09.009
Vidare läsning: WHO:s sammanställande rapport om bla elektromagnetiska fält, Environmental Health Criteria 238