dramatik ute i Kapangan

March 12th, 2017 by sjukskoterskor

Hejsan!

Nu är vi tillbaka från hemsjukvården ute i bergen, det blev ett dramatisk och abrupt avslut tyvärr en dag för tidigt… Förklaring kommer…

det började med en tidig avresa i torsdags där vi blev upphämtade av en jeepny tillsammans med resten av studenterna och läraren. Vi åkte i ca 3 h ut längre och längre ifrån civilisationen. Den sista biten var vägarna av jord. Vi kom fram till en liten skola där vi skulle sova och ha vår samlingsplats.

vi började med att åka runt och göra en del courtesy Calls, där vi presenterade oss och hälsade på de som jobbade med sjukvården.

Efter att ha lämnat av våra saker, skulle vi börja vandra. Folk hade i förväg varnat oss för vandringen, att den skulle vara riktigt tuff och jobbig, men vi hade avfärdat det med att vi är vältränade och skulle klara det hyfsat lätt. Det var det inte. Branta, smala trappor upp och ner, snårig terräng och stup var vad som väntade oss. Det var riktigt tufft, men naturen och utsikten var helt otroligt vacker så det var värt det. Vi vandrade i ca 1 h innan vi kom fram till det första huset. Folk bodde i små plåtskjul och är nästintill självförsörjande. Hundar och höns fanns överallt och skitigt var det. Vi blev så chockade att folk verkligen bor såhär, långt ifrån civilisationen och utan el och begränsad tillgång till vatten. Sjukvård som oss själva kommer förbi ibland, men om något skulle hända akut finns det kanske ingenting att göra.

Vi vandrade i ungefär 5 h innan vi begav oss hemåt, trötta och hungriga. Innan vi gick och la oss sa vår handledare åt oss att jag och Emelie absolut inte fick gå ut själva, vilket vi tyckte var lite överdrivet. När vi skulle gå på toaletten eskorterade två killar oss dit och tittade bakom varje hörn innan vi fick gå någonstans. Vi tänkte inte mer på det utan vi åt mat och sedan somnade vi i vår sovsäck direkt på golvet.

Dagen efter var alla Filippiner ganska sega och vi kom inte iväg förrän halv tio ungefär. Det jag och Emelie inte visste var att alla de andr visste att vi skulle åka hem samma dag. Vi gav oss ut iallafall och efter ungefär 2 h säger vår handledare till oss att vi kommer att åka tillbaka senare samma eftermiddag på grund av att det inte var säkert för oss två att vara i skolan/byn. Det fanns tydligen folk där som hade kollat mkt på oss två och vår handledare kände sig inte trygg då det kunde vara farligt folk som kunde ha som mål att kidnappa oss två då vi är värdefulla (de tror att vi är rika västerlänningar som de kan få ut lösensumma för). Vi kände oss illa till mods då vi också hade märkt att många hade tittat på oss och smygfotograferat, men vi har blivit ganska vana vid det då det inte finns så många vita människor i Baguio. Vi vandrade tillbaka efter någon timme och sedan var det alltså bara att packa ihop och åka tillbaka hemåt. Tråkigt att missa en dag ute i hemsjukvården i den häftiga miljön men vår trygghet går ju faktiskt före så så fick det bli. Vi är iallafall glada över att vi fick en dag ute i bergen och fick se massor!

 

Här är vi tillsammans med studentgänget som var med på hemsjukvårdsäventyret!

Nu är vi i tryggt förvar tillbaka i Baguio. Nu har vi bara två dagar kvar av praktik som vi ska spendera i hemsjukvården här i Baguio med en ny grupp studenter.

So long!

/Sophie och Emelie

One Response to “dramatik ute i Kapangan”

  1. Judy says:

    i will check it out with Noreen what happened out there.