Archive for May, 2013

Elmia Wood 5-8 juni

Friday, May 24th, 2013by

Sitter vid mitt skrivbord. Jag vet att det är där någonstans, under alla mina papper, men jag ser det knappt. För det här är slutspurten. Sista tentan är imorgon, lördag. Vi ska göra en skogsbruksplan i miniformat, av uppgifter vi själva samlat in i fält.
Alltså har jag en hel massa material framför mig som jag kan tänkas behöva. Böcker, artiklar, pärmar. Saker jag samlat på mig under mina två års studier, som nu kan komma att behövas, när mina kunskaper ska sättas på prov för sista gången den här terminen (förhoppningsvis, om det inte blir omtenta!).

I onsdags var jag på Skogsstyrelsens kontor i Växjö. Jag har nämligen fått den angenäma uppgiften att hjälpa till på Elmia Wood, med att förevisa Skogsstyrelsens Mina Sidor.
Jag gillar verkligen hur Elmia Wood beskriver att mässan är för alla som äger, jobbar och lever med skog. För visst är det väl lite som en livsstil, det här med skogen. För oss som jobbar, eller kommer jobba med skogen, så är den närvarande en stor del av vår vakna tid. Både på fritiden och i jobbet. Den finns i alla möjliga former och passar alla våra behov. Vare sig man gör en skogsbruksplan i jobbet eller om man gör en utflykt med barnen på fritiden. Och så vill jag att det ska fortsätta vara.
Det är väl därför jag är så intresserad av Skogsstyrelsen. Kanske är jag en skogsromantiker. Men jag älskar verkligen hur våra lagar ställer miljömål och produktionsmål lika i skogsbruket. Jag blir liksom lycklig bara av tanken. Och för mig är Skogsstyrelsen essensen av allt det jag gillar med skogen.
De stöttar och hjälper, ser till att skogsägare av alla slag kan sköta sin skog på ett lämpligt och önskvärt sätt. Det känns skönt på något sätt, att inte bara ha en dömande myndighet, som slår ner på allt som är fel, utan istället ha en myndighet som vill att vi alla ska lyckas.
En gång för hundra år sedan ville jag bli polis. Inte för att styra och ställa, utan för att jag gillar den svenska modellen. Med känslan av ett rättsväsende som stöttar och, kanske ibland till och med, har lite överseende med medborgarna. För att visa sin goda vilja. För att de vill att man ska lyckas. För att eget ansvar under överseende fungerar bäst i längden.
Nu känner jag likadant för Skogsstyrelsen.

Det ska bli så roligt att få vara en del av denna fantastiska verksamhet, även om det bara är för några dagar.
Så om du ska till Elmia Wood, titta förbi hos Skogsstyrelsen, så kanske vi ses där!

Nu ska jag köra på med mina förberedelser inför morgondagen en liten stund till. Sen blir det fredagsmys med wokad quorn (godare än det låter, med ananas, vitlök, cashewnötter och ingefära), popcorn och TV, Jippie!

Share

Sköna maj

Thursday, May 2nd, 2013by

Jag har en ny baby. Han står i mitt kylskåp och jag matar honom med ekologiskt vetemjöl och vatten. Kanske älskar jag honom lite extra för att han inte vill leva på vanligt vetemjöl, utan bara ekologiskt.
Som jag har längtat efter att få mata och baka med honom, min surdeg!
I morse skuttade jag glad som ett barn hemåt från skolan, när jag lämnat barnen. Äntligen dags att mata surdegen!
Min kompis tittar underligt på mig och säger – Du går igång på ganska konstiga saker Nina.
Jo, kanske det. Men jag kan liksom inte hjälpa det. Det spritter i hela kroppen på mig när jag tänker på min lilla surdeg.

För övrigt är det en intensiv period i skolan just nu. Vi har ganska mastiga uppgifter att arbeta med, bland annat en affärsplan i Hållbart Familjeskogsbruk, fortsättningskursen. Sen har vi också en hel del frågor i Skogsproduktion som man får fundera en del över och ibland leta ganska ordentligt för att kunna hitta något svar. Så lite stressad känner jag mig just nu. Gör det gamla vanliga för att lugna ner mig, läser Thoreau och försöker röra på mig. Och så har jag ju min surdeg att längta efter…

Så i förrgår fick jag en så underlig känsla, och jag frågade mig: Är det nu jag har blivit gammal?

Satt hela dagen och slet med mitt skolarbete. Längtade efter kvällens valborgsfirande med majbål och sång.
På kvällen cyklar hela familjen bort till kyrkan för att titta på brasan. Jag är full av förväntan. Solen skiner vackert där den är på väg ner bakom kullarna och regnet håller sig borta.
Väl framme står kören och sjunger och jag ställer mig tyst och lyssnar, njuter, medans barnen rusar iväg med kompisarna. Lutar mig mot min sambo och tar in hela den härliga stämningen.
En dam håller tal till våren. Jag lyssnar noga på allt hon säger. Hör allting. Njuter och skrattar när hon skämtar. Så inser jag plötsligt att detta antagligen måste betyda att jag blivit gammal eller något. Jag minns med fasa hur man som liten stod och plågades vid dylika tal. Hur man hoppades att det skulle vara slut snart, snart! Hur man ryckte föräldrarna i jackan och otåligt undrade, är det inte färdigt nu?
Jag ler och inser. Kanske är det inte så fel att bli gammal. Eller vuxen eller vad det nu är jag blivit.
Jag lyssnar vidare.
Solen smyger sig ner bakom kullen, där kören står, och kastar sina sista strålar över kyrkan. Och jag känner mig alldeles lugn och nöjd. Stressen är som bortblåst, allt känns bara så härligt, älskade maj!

Så min tanke blir: är jag vuxen nu, när jag blir totalt lyrisk över en surdeg och att lyssna på tal?

Share