Archive for September, 2013

Återhämtning

Monday, September 23rd, 2013by

Det är väl tacksamt att återhämtning i alla dess former är så viktigt för oss, eftersom det är så trevligt. Det är när vi vilar eller sover som vi växer. Det är då allt vi lärt oss liksom fastnar i hjärnan. Vi laddar batterierna helt enkelt, blir fräscha och pigga och sugna på att sätta igång igen, med nya projekt.

Därför tog jag i helgen tillfället i akt att ställa till med en av mina absoluta favoritsysselsättningar… BRUNCH!

Jag älskar, älskar, älskar att sitta länge och äta och prata.
Så i lördags bjöd jag hit släkten och började tidigt på morgonen förbereda allt som hör till… äggröra, bacon, te, juice, kaffe, nybakade surdegsbaguetter, sill, ägg, frallor, prinskorv, filmjölk, müsli, färsk frukt och blåbärsscones.
Och ja, jag hamnar i himmelriket när jag brer smör på nybakade scones och dricker vaniljte. Jag skulle kunna sitta så i en evighet och babbla och äta.

Tur också att jag valde lördagen… eftersom jag vaknar på söndagen och har 38,2 graders feber. Och då är jag dålig, mycket dålig. Nästan döende. Och får spendera hela söndagen i sängen.

Idag har jag 38,4 graders feber och är alltså mycket sjuk. Mycket, mycket sjuk.
Så jag ska ligga hela dan i soffan och titta på föreläsningar. Det är nog allt jag orkar med.

Att stilla en inre längtan

Wednesday, September 18th, 2013by

Jag är tillbaka. Tillbaka efter våren, sommaren och sensommaren. Tillbaka här i höstens vackra början, när löven sakta ändrar färg och envist hänger sig kvar. Innan frosten biter till och jag känner att nu, nu får snön falla fritt. Jag kunde höra startskottet för terminen komma, men jag tjuvstartade. Jag började ett par meter innan startlinjen och gjorde klart förra årets mödor som tungt hängt sig kvar på mina arma axlar. Nu är samtliga 60 poäng från mitt första år samlade och jag hann precis pusta ut innan jag nådde startlinjen och kände rekylen från startskottet i bröstet. Jag gjorde det. Jag seglade i hamn 22,5 hp matematik. Jag seglade i hamn 14 år matematik och 7 år fysik. Jag seglade i hamn basen för min ingenjörsutbildning.

Jag är norrlänning igen. Jag är sambo. Jag är lyckligare än jag någonsin varit. Jag bor i Sundsvall nu och pluggar på distans. Jag stillade en ständig hunger i mitt hjärta. En ständig hunger efter den jag älskar. För det går att studera utan att det gör så fruktansvärt ont i hjärtat hela tiden.

“Industriell ekonomi” är igång och kursen känns överkomlig. I veckan som gick kom jag hem från kursstarten i “Skoglig planering”. Nu väntar en inlämningsuppgift med frågor samt ett eget arbete hemma i Norrbotten, en skogsbruksplan över 114 ha ska göras. Det blir en nyttig resa, för att bli den skogsingenjör jag vill vara.

Tack sommaren 2013 för nya krafter. Tack för bilsemestern runt om i vackra Sverige, tillsammans med honom jag älskar. Tack för midnattssolen, hemvändarfesten och brorsans band som bodde hos oss. Tack för sommarjobbet i kommunväxeln kombinerat med sommarplugget. Tack för att jag kände mig uppskattad. Tack för 82 kilogram hjortron som mor och far plockade. Tack för myggbetten och överkonsumtion av Salubrin. Tack för min inre längtan som stillades. Tack för allt.

Kärlek, Tanja

 

 

Mina tankar om FSC

Tuesday, September 17th, 2013by

I förra veckan hade vi en tvådagars exkursion med vår excellente kursledare Claes-Göran Alriksson. Vi inledde med föreläsningar på förmiddagen, först Åsa från Södra Skogsägarna som pratar om certifiering inom deras bolag och därefter Carl-Gustaf från Jordens Vänner som pratar om certifiering ur en miljöorganisations perspektiv.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi får höra och se båda sidor av myntet, så att få lyssna på föreläsningar om samma sak, fast både från skogsindustrin och från miljörörelsens sida är mycket intressant. Och om man lyssnar bortom alla argument, så tycker jag faktiskt mig höra att vi strävar åt samma håll, eller är det inte så? Vill vi inte alla ha en hållbar utveckling av skogen? Vill vi inte alla ha bra, miljövänligt virke att bygga vårt land med? Vill vi inte alla att våra barn ska få gå runt i lika vackra skogar som vi gör? Finns väl ingen människa som skulle svar nej på någon av de frågorna.
Frågan är bara om vi alla är beredda att göra de uppoffringar som krävs, betala vad det kostar?
Och en fråga till… vem vet hur vi bäst gör för att få vår hållbara utveckling? Är det miljörörelsen eller är det industrin? För de verkar ju inte riktigt ha samma väg dit.

Kanske kommer jag bli mycket illa omtyckt nu, men jag säger det ändå.

Jag anser att FSC är för mesigt. Och jag anser inte att skogsindustrin anstränger sig tillräckligt för att vi ska få en hållbar utveckling och allt det där andra som jag faktiskt anser är en nödvändighet för jordens överlevnad.
Dessutom tror jag att FSC är farligt, därför att konsumenter litar på märkningar. Köper jag kravmärkta grönsaker förväntar jag mig att de är obesprutade och giftfria. Men jag har ju inte riktigt satt mig in i vad KRAV egentligen innebär, kanske får de bespruta mina grönsaker, men bara lite grand? Det har varit samma sak med FSC. Jag har bara godtagit det faktum att de säger att de certifierar skog. Inte satt mig in i vad det verkligen innebär. Nu när jag läser om det så anser jag att de har för låga krav. Kanske har de en god intention, eller jo, självklart har de det. Men de måste sätta sin standard mycket högre om vi ska komma någonstans. Vi är på ett sjunkande skepp, och det hjälper inte att ösa vatten. Vi måste laga hålen. Och helst nu med en gång.

Ska jag vara ärlig tycker jag att de krav som FSC ställer är ungefär samma som Skogsvårdslagstiftningen ställer, och de kan vi ju som tur är inte välja bort.

Och vad menar man med, jag citerar inledningen till FSC:s Principer och Kriterier för skogsförvaltning (2000)

Punkt 1
FSC och av FSC ackrediterade certifierare kräver inte perfektionism i efterlevnaden av FSC:s principer och kriterier.

Okej. Jag förstår om det kan vara svårt att få alla att leva upp till precis alla standarder och krav, men man borde väl ändå sträva efter att få det så?

Ett annat problem jag ser hos FSC, under Princip 5, Utbyte av skogen, jag citerar:

5.1.1SA. Skogsbrukare ska följa plandokumentationen vid planering och genomförande av skogsbruksåtgärder. Avvikelser ska motiveras.

Så, om jag tolkar det hela rätt, kan man egentligen göra vad som helst, om man bara motiverar varför?

Kanske är det jag som är tjurig, men jag kan nog gott tycka att vi kunde ställa lite högre krav på dem som vill certifiera sin skog än att vi i princip ber dem att följa den svenska skogsvårdslagstiftningen.
Givetvis är det så att det i många andra länder vore alldeles fantastiskt om alla inom Skogsbruket följde FSC:s krav, men här i Sverige, ska vi låta utvecklingen stanna av, bara för att vi är så duktiga och redan (i princip) har nått upp till FSC:s krav?

Och återigen, nej, jag är inte emot produktionsskogar. Jag älskar dem. Älskar svenskt virke. Älskar tanken på vilka fantastiska kolfällor de där skogarna kan vara.
Men jag vill ändå ha mer skyddad skog, helst med en certifiering som jag kan lita på.

I slutändan är det ju trots allt ändå så att om jag vill springa ut i handeln och köpa omärkt virke, med okänt ursprung är det ju inga större problem att hitta.
Tyvärr verkar det vara svårare att hitta virke från ett verkligt ansvarsfullt skogsbruk. Helt ärligt verkar det inte vara möjligt.

Behov av ingenjörer!

Thursday, September 12th, 2013by

I höst började fler än vanligt på vår ingenjörsutbilning inom skog och träteknik. Grattis till er! Ni går troligen en ljus framtid till mötes. Se bara vad Ny Teknik publicerade i går:

http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article3759925.ece

/Åsa

Kom igen hösten

Thursday, September 5th, 2013by

Vi kastar oss huvudstupa rakt in i de intressanta kurserna Ledarskap och Certifierat Skogsbruk. Jag börjar redan första dagen med att läsa delar av kurslitteraturen, försöker lägga upp ett schema över alla uppgifter och sätta mig in i mitt nya vardagsrum MyMoodle.
Vilken kontrast till sommarens lättja och slöhet… Men jag känner snabbt att jag är uppe i sadeln igen och att det faktiskt är precis lika roligt att plugga denna terminen som den förra.

Mellan varven funderar jag också på vad jag ska skriva för examensarbete till våren. Jag har en del tankar, men jag håller dem för mig själv än så länge, tills jag vet lite mer…

Nästa vecka har vi träff i Kalmar och det ska bli så roligt att träffa alla klasskompisar, mitt blivande kontaktnät inom Skogsindustrin, igen. Vi kommer ha precis lika kul som alltid när vi träffas. Lyssna på föreläsare, titta på industrier och SKOG såklart! Och glöm inte att vi kanske äter och umgås lite på kvällen också…

Så, det är dags att säga adjö till sommaren. Hösten tog över, med dimma som ligger tjock på mornarna och med mörkare kvällar. Men jag har fått mitt, ingen kan väl klaga över den sommar vi haft, med värme och sol nästan hela tiden.
Jag har lyssnat på vinden, sett natten komma och försvinna nästan samma timme, sett barnen bada i spegelblankt vatten, och kanske lagt på mig några kilon att ta av i höstens stressigare tider. Så kom igen hösten… ta mig med storm!