Posts Tagged ‘LNU’

Från fönstret i mitt kök

Tuesday, January 14th, 2014

Jag tror att du är här nu. Pulsen är lite högre än vanligt. Jag pratar ganska fort. Jag får panik när telefonsamtalen blir för långa. Väntar på att få maten serverad och plockar inte bort. Hoppar över träningspass. Städar hemmet i ren frustration. Sitter kvar vid mitt röda skrivbord när natten smyger in. Mardrömmar om försening och fel dag. Tentaångest, det var längesen.

Om jag tänkt dö nu, så skulle jag dött för längesen. Under en tid då jag värmde mackor i micron och stannade kvar över loven för att vinna lite tid. Då jag andades genom ett sugrör och blev en maskin för min största dröm. Jag klarade det då, jag klarar det nu. Nu, utan sugrör och utan mackor i micron.

Sedan Ivar var på besök har jag en ny vy från fönstret i mitt kök. Jag tittar ut, med en ångest och längtan som lagt sig för min lins. E4an. Människor ständigt på väg. Jag stannar kvar fast kaffet svalnat för längesen.

 

Kärlek, Tanja

Share

Den tysta skogen

Wednesday, December 11th, 2013

Dimman ligger tät och marken är bara bitvis täckt av isig, före detta snö. Träden står tysta, för här är alldeles vindstilla.
Mitt i den stora granskogen, står jag, bland mossa och barr. Inga fåglar. Inga ljud.
Här finns ingen julstämning vid första anblick. Men efter en stund finner jag den inom mig.

Min mamma har länge försökt få med mig på yoga. Kanske verkar jag stressad.
Men det är här jag vill vara, när jag får för mycket i huvudet. I den tysta skogen. Den pressar mig inte, ber mig inte om något. Och här får mina tankar flyga fritt.

Något som behövs just nu. Det är mycket att tänka på inför julen. Dessutom har vi köpt ett nytt hus och ska sälja vårt gamla, mycket jobb! Jag läser två kurser där vi skriver rapporter, som man gärna vill ska bli så bra som möjligt. Och det roligaste av allt. Jag har satt igång med mitt examensarbete. Det är otroligt spännande. Och krävande. Man känner verkligen att man får ta ifrån tårna, använda all kunskap man samlat på sig under de här åren, trots att jag än så länge bara är i det förberedande stadiet! Som tur är har jag fantastisk handledning!

Så min yoga, eller meditation, blir inte i en sal, i ett hus. Den blir här, mitt i skogen. I tystnaden. Där jag kan höra mina egna tankar. Det är här jag samlar på mig julstämning och lugn.

Och utan att säga för mycket, så är det väl ungefär det mitt examensarbete handlar om också. Den tysta skogen, den som inte kan försvara sig, eller säga vad den tycker, den som tålmodigt väntar på vad vi människor ska hitta på…

Share

Historiedetektiven

Thursday, October 3rd, 2013

Det här har varit en av de absolut roligaste dagarna under mina lite drygt två år av studier. Jag har varit historiedetektiv, och det är SÅ spännande.

Vi håller på med en uppgift i Certifierat skogsbruk som går ut på att välja ett område med höga naturvärden för att sedan försöka finna kartmaterial och annan info om området, för så lång tid tillbaka som det är möjligt.

Den äldsta karta jag hittar över mitt område är från 1810 och oj, vad den lantmätaren har arbetat! Man får en enorm respekt när man tittar på de här kartorna kan jag lova!
Jag har fått ringa till Lantmäteriet för att få hjälp med att tolka vissa av de historiska kartorna, eftersom de visade sig vara inte helt okomplicerade att tyda, men annars har jag klarat mig själv.

Det var så spännande att gå runt i området som jag sett så många (och gamla) kartor över, att jag inte ville gå därifrån.
Och meningen med uppgiften är ju att vi ska se varför ett område får höga naturvärden, och det är helt uppenbart på mitt område, här är så bergigt att inte ens den envisaste smålandsbonde kunnat få in en liten åkerlapp. Området är med andra ord något så speciellt (i det här landet) som nästintill orört!

Share

Återhämtning

Monday, September 23rd, 2013

Det är väl tacksamt att återhämtning i alla dess former är så viktigt för oss, eftersom det är så trevligt. Det är när vi vilar eller sover som vi växer. Det är då allt vi lärt oss liksom fastnar i hjärnan. Vi laddar batterierna helt enkelt, blir fräscha och pigga och sugna på att sätta igång igen, med nya projekt.

Därför tog jag i helgen tillfället i akt att ställa till med en av mina absoluta favoritsysselsättningar… BRUNCH!

Jag älskar, älskar, älskar att sitta länge och äta och prata.
Så i lördags bjöd jag hit släkten och började tidigt på morgonen förbereda allt som hör till… äggröra, bacon, te, juice, kaffe, nybakade surdegsbaguetter, sill, ägg, frallor, prinskorv, filmjölk, müsli, färsk frukt och blåbärsscones.
Och ja, jag hamnar i himmelriket när jag brer smör på nybakade scones och dricker vaniljte. Jag skulle kunna sitta så i en evighet och babbla och äta.

Tur också att jag valde lördagen… eftersom jag vaknar på söndagen och har 38,2 graders feber. Och då är jag dålig, mycket dålig. Nästan döende. Och får spendera hela söndagen i sängen.

Idag har jag 38,4 graders feber och är alltså mycket sjuk. Mycket, mycket sjuk.
Så jag ska ligga hela dan i soffan och titta på föreläsningar. Det är nog allt jag orkar med.

Share

Att stilla en inre längtan

Wednesday, September 18th, 2013

Jag är tillbaka. Tillbaka efter våren, sommaren och sensommaren. Tillbaka här i höstens vackra början, när löven sakta ändrar färg och envist hänger sig kvar. Innan frosten biter till och jag känner att nu, nu får snön falla fritt. Jag kunde höra startskottet för terminen komma, men jag tjuvstartade. Jag började ett par meter innan startlinjen och gjorde klart förra årets mödor som tungt hängt sig kvar på mina arma axlar. Nu är samtliga 60 poäng från mitt första år samlade och jag hann precis pusta ut innan jag nådde startlinjen och kände rekylen från startskottet i bröstet. Jag gjorde det. Jag seglade i hamn 22,5 hp matematik. Jag seglade i hamn 14 år matematik och 7 år fysik. Jag seglade i hamn basen för min ingenjörsutbildning.

Jag är norrlänning igen. Jag är sambo. Jag är lyckligare än jag någonsin varit. Jag bor i Sundsvall nu och pluggar på distans. Jag stillade en ständig hunger i mitt hjärta. En ständig hunger efter den jag älskar. För det går att studera utan att det gör så fruktansvärt ont i hjärtat hela tiden.

“Industriell ekonomi” är igång och kursen känns överkomlig. I veckan som gick kom jag hem från kursstarten i “Skoglig planering”. Nu väntar en inlämningsuppgift med frågor samt ett eget arbete hemma i Norrbotten, en skogsbruksplan över 114 ha ska göras. Det blir en nyttig resa, för att bli den skogsingenjör jag vill vara.

Tack sommaren 2013 för nya krafter. Tack för bilsemestern runt om i vackra Sverige, tillsammans med honom jag älskar. Tack för midnattssolen, hemvändarfesten och brorsans band som bodde hos oss. Tack för sommarjobbet i kommunväxeln kombinerat med sommarplugget. Tack för att jag kände mig uppskattad. Tack för 82 kilogram hjortron som mor och far plockade. Tack för myggbetten och överkonsumtion av Salubrin. Tack för min inre längtan som stillades. Tack för allt.

Kärlek, Tanja

 

 

Share

Kom igen hösten

Thursday, September 5th, 2013

Vi kastar oss huvudstupa rakt in i de intressanta kurserna Ledarskap och Certifierat Skogsbruk. Jag börjar redan första dagen med att läsa delar av kurslitteraturen, försöker lägga upp ett schema över alla uppgifter och sätta mig in i mitt nya vardagsrum MyMoodle.
Vilken kontrast till sommarens lättja och slöhet… Men jag känner snabbt att jag är uppe i sadeln igen och att det faktiskt är precis lika roligt att plugga denna terminen som den förra.

Mellan varven funderar jag också på vad jag ska skriva för examensarbete till våren. Jag har en del tankar, men jag håller dem för mig själv än så länge, tills jag vet lite mer…

Nästa vecka har vi träff i Kalmar och det ska bli så roligt att träffa alla klasskompisar, mitt blivande kontaktnät inom Skogsindustrin, igen. Vi kommer ha precis lika kul som alltid när vi träffas. Lyssna på föreläsare, titta på industrier och SKOG såklart! Och glöm inte att vi kanske äter och umgås lite på kvällen också…

Så, det är dags att säga adjö till sommaren. Hösten tog över, med dimma som ligger tjock på mornarna och med mörkare kvällar. Men jag har fått mitt, ingen kan väl klaga över den sommar vi haft, med värme och sol nästan hela tiden.
Jag har lyssnat på vinden, sett natten komma och försvinna nästan samma timme, sett barnen bada i spegelblankt vatten, och kanske lagt på mig några kilon att ta av i höstens stressigare tider. Så kom igen hösten… ta mig med storm!

Share

Mina sommardrömmar…

Monday, June 3rd, 2013

Den varmaste dagen på sommaren ska jag åka till min farfars äldsta, mörkaste granskog. Jag ska ta av mig skorna och vandra barfota under granarnas tunga tak. Låta solens starkaste strålar, måla mig med sitt ljus. Känna svalkan och styrkan i granarna och doften av skog.

Jag vill sitta tyst i min lilla båt, bara lyssna på vattnet och vinden. Känna doften av sjön, precis som när jag var liten.

Jag vill att mina barn ska få uppleva, känna känslan av att vara fri. Att få springa barfota på en sommaräng, full av humlor och fjärilar. Känna doften av nyslaget hö.

Stilla vill jag vandra över en strand, i solnedgång och dagens sista värme.

När det regnar ska jag gå till närmsta sjö. För det var det bästa jag visste när jag var liten, att bada i regnet. Vattnet känns så varmt då.

Jag hoppas innerligt att mina barn ska ta med sig mitt råd i livet. Att jag ska kunna visa dem hur enkelt allt kan vara.
Att vi inte behöver något mer än varandra och våra vackra skogar, ängar, Lindar, blommor, fjärilar, rådjur, svampar, den rena luften, vattnet, smultronen i vägkanten, daggvått gräs, solens första strålar på morgonen och de sista på kvällen, dimman över bäcken en tidig augustimorgon, picknick på en blommande äng, flugors surr och humlors brummande, skuggan av en stor ek, vindens krus på vattnets yta, att cykla så fort man kan på en grusväg, glädjen över att fylla en spann med blåbär, sena sommarkvällar med släkt och vänner, kornas råmande i fjärran, stränder, hav och sjöar, höra dragspelets melodi från parken intill just när solen är på väg ner…

Så om du vill hitta mig i sommar vet du var du ska leta. Under den stora Linden, badandes i ett ljummet sommarregn eller mitt bland blommorna på ängen.

Share

Elmia Wood 5-8 juni

Friday, May 24th, 2013

Sitter vid mitt skrivbord. Jag vet att det är där någonstans, under alla mina papper, men jag ser det knappt. För det här är slutspurten. Sista tentan är imorgon, lördag. Vi ska göra en skogsbruksplan i miniformat, av uppgifter vi själva samlat in i fält.
Alltså har jag en hel massa material framför mig som jag kan tänkas behöva. Böcker, artiklar, pärmar. Saker jag samlat på mig under mina två års studier, som nu kan komma att behövas, när mina kunskaper ska sättas på prov för sista gången den här terminen (förhoppningsvis, om det inte blir omtenta!).

I onsdags var jag på Skogsstyrelsens kontor i Växjö. Jag har nämligen fått den angenäma uppgiften att hjälpa till på Elmia Wood, med att förevisa Skogsstyrelsens Mina Sidor.
Jag gillar verkligen hur Elmia Wood beskriver att mässan är för alla som äger, jobbar och lever med skog. För visst är det väl lite som en livsstil, det här med skogen. För oss som jobbar, eller kommer jobba med skogen, så är den närvarande en stor del av vår vakna tid. Både på fritiden och i jobbet. Den finns i alla möjliga former och passar alla våra behov. Vare sig man gör en skogsbruksplan i jobbet eller om man gör en utflykt med barnen på fritiden. Och så vill jag att det ska fortsätta vara.
Det är väl därför jag är så intresserad av Skogsstyrelsen. Kanske är jag en skogsromantiker. Men jag älskar verkligen hur våra lagar ställer miljömål och produktionsmål lika i skogsbruket. Jag blir liksom lycklig bara av tanken. Och för mig är Skogsstyrelsen essensen av allt det jag gillar med skogen.
De stöttar och hjälper, ser till att skogsägare av alla slag kan sköta sin skog på ett lämpligt och önskvärt sätt. Det känns skönt på något sätt, att inte bara ha en dömande myndighet, som slår ner på allt som är fel, utan istället ha en myndighet som vill att vi alla ska lyckas.
En gång för hundra år sedan ville jag bli polis. Inte för att styra och ställa, utan för att jag gillar den svenska modellen. Med känslan av ett rättsväsende som stöttar och, kanske ibland till och med, har lite överseende med medborgarna. För att visa sin goda vilja. För att de vill att man ska lyckas. För att eget ansvar under överseende fungerar bäst i längden.
Nu känner jag likadant för Skogsstyrelsen.

Det ska bli så roligt att få vara en del av denna fantastiska verksamhet, även om det bara är för några dagar.
Så om du ska till Elmia Wood, titta förbi hos Skogsstyrelsen, så kanske vi ses där!

Nu ska jag köra på med mina förberedelser inför morgondagen en liten stund till. Sen blir det fredagsmys med wokad quorn (godare än det låter, med ananas, vitlök, cashewnötter och ingefära), popcorn och TV, Jippie!

Share

Sköna maj

Thursday, May 2nd, 2013

Jag har en ny baby. Han står i mitt kylskåp och jag matar honom med ekologiskt vetemjöl och vatten. Kanske älskar jag honom lite extra för att han inte vill leva på vanligt vetemjöl, utan bara ekologiskt.
Som jag har längtat efter att få mata och baka med honom, min surdeg!
I morse skuttade jag glad som ett barn hemåt från skolan, när jag lämnat barnen. Äntligen dags att mata surdegen!
Min kompis tittar underligt på mig och säger – Du går igång på ganska konstiga saker Nina.
Jo, kanske det. Men jag kan liksom inte hjälpa det. Det spritter i hela kroppen på mig när jag tänker på min lilla surdeg.

För övrigt är det en intensiv period i skolan just nu. Vi har ganska mastiga uppgifter att arbeta med, bland annat en affärsplan i Hållbart Familjeskogsbruk, fortsättningskursen. Sen har vi också en hel del frågor i Skogsproduktion som man får fundera en del över och ibland leta ganska ordentligt för att kunna hitta något svar. Så lite stressad känner jag mig just nu. Gör det gamla vanliga för att lugna ner mig, läser Thoreau och försöker röra på mig. Och så har jag ju min surdeg att längta efter…

Så i förrgår fick jag en så underlig känsla, och jag frågade mig: Är det nu jag har blivit gammal?

Satt hela dagen och slet med mitt skolarbete. Längtade efter kvällens valborgsfirande med majbål och sång.
På kvällen cyklar hela familjen bort till kyrkan för att titta på brasan. Jag är full av förväntan. Solen skiner vackert där den är på väg ner bakom kullarna och regnet håller sig borta.
Väl framme står kören och sjunger och jag ställer mig tyst och lyssnar, njuter, medans barnen rusar iväg med kompisarna. Lutar mig mot min sambo och tar in hela den härliga stämningen.
En dam håller tal till våren. Jag lyssnar noga på allt hon säger. Hör allting. Njuter och skrattar när hon skämtar. Så inser jag plötsligt att detta antagligen måste betyda att jag blivit gammal eller något. Jag minns med fasa hur man som liten stod och plågades vid dylika tal. Hur man hoppades att det skulle vara slut snart, snart! Hur man ryckte föräldrarna i jackan och otåligt undrade, är det inte färdigt nu?
Jag ler och inser. Kanske är det inte så fel att bli gammal. Eller vuxen eller vad det nu är jag blivit.
Jag lyssnar vidare.
Solen smyger sig ner bakom kullen, där kören står, och kastar sina sista strålar över kyrkan. Och jag känner mig alldeles lugn och nöjd. Stressen är som bortblåst, allt känns bara så härligt, älskade maj!

Så min tanke blir: är jag vuxen nu, när jag blir totalt lyrisk över en surdeg och att lyssna på tal?

Share

När regnet faller…

Tuesday, April 16th, 2013

Vi läser Skogsproduktion just nu och hade träff i helgen som gick. Vi pratade bland annat gödsling, exotiska trädslag och naturskog. Med en skicklig lärare (tack Rikard) lyckas vi få en exkursion som sträcker sig från den i princip orörda naturskogen till intensivodling och exotiska trädslag.
Det var mycket roligt och lärorikt, och som vanligt är det så kul att träffa alla klasskamrater.
Tänk att snart är nästan hela det här läsåret slut också, helgen som kommer har vi avslutningsexkursion med vår klass, redan! Måste säga att det är med ett visst vemod som jag ser en sommar utan klasskamrater och skoluppgifter framför mig. För vi har så roligt.

På vår träff i Skogsproduktion regnade det hela första dagen. Regnade nog för första gången på ett par månader känns det som. Men regnet störde inte så mycket. Vi höll humöret uppe med trevligt sällskap och bra föreläsningar.
Som i Ebbegärde där vi får prata gödsling. Trots att jag vanligtvis är mycket frusen så tänkte jag knappt på regnet alls för det var så intressant. Särskilt fastnade jag för begreppet `begränsande faktor´. Vi har belyst ämnet innan, men det fascinerar mig. Särskilt det faktum att det ofta kan vara vatten som är den begränsande faktorn. Det här ska jag fundera mer på…
Dessutom tittade vi på Kvilleken, troligen över 1000 år gammal och med en omkrets på 13 meter! Jag lovar mig själv att jag ska ta med mig barnen dit i sommar, jag vill se Eken och de härliga omgivningarna i sommarskrud.

När regnet faller kommer jag att tänka på en kvinna jag träffade i taxibilen en gång. Hon kom från Afrika och hade rest med tåg från Köpenhamn, innan dess Somalia har jag för mig. Jag och en man som skulle möta upp henne står och väntar på stationen. Vi stod och småhuttrade utanför bilen i sommarregnet och gnällde så där lite allmänt som vi svenskar gör när det regnar.
Ut från tåget steg så en färgglad kvinna. När hon klivit av perrongen och kommit ut i regnet stannar hon upp och både jag och mannen tittar på henne och undrar vad som händer. När jag såg hennes ansikte fick jag en bild jag aldrig kommer glömma. Hon vände blicken mot himlen och började sjunga. Jag förstod inte orden, men jag förstod innebörden: tacksamhet. Det var en stilla och vacker sång och hennes röst var mörk och djup. Det var nästan som om tiden stannade, men så tystnade hon och log mot mig. Vi gick vidare mot bilen och hon pratade med mannen på ett språk jag inte förstod.
Han förklarar för mig att hon inte sett regn på nästan ett år. Hon tycker att hon kommit till paradiset på jorden, för här är allt så grönt och det regnar så mycket att marken är alldeles genomblöt.
Ibland när det regnar nu, ser jag hennes ansikte framför mig och ler. Hur kan man ogilla regnet efter den upplevelsen?

Share