Posts Tagged ‘Hållbart familjeskogsbruk’

Nya verktyg

Thursday, October 9th, 2014by

Äntligen har paketet kommit från Skogma. Så bra att vi studenter vid skogs och träprogrammet har rabatt där. Det gillar en fattig students plånbok. Mätutrustning är ganska dyra saker men nödvändigt vid skogsuppskattning. I morgon ska jag ut i skogen och börja arbetet med att ta fram min första egna skogsbruksplan. Gissa om jag är nervös! Det är mycket att hålla reda på och tankarna snurrar i huvudet. Hur var det nu med stamantal, grundyta, övre höjd och naturvårdshänsyn… Och beståndsgränser… tänk om jag går vilse? Har garderat mig genom att ta fram kartor och ladda ner dem i mobilen till Google Earth. I skolan har vi fått träna på pcSkog programmet genom att lägga in olika beståndsdata. Inte så svårt om man har lite datavana.

Området jag ska göra planen på är 60ha stort och ligger någon mil från mig utanför Vimmerby och ägs av en man som inte bor på sin skogsfastighet. Det finns endast en mycket gammal skogsbruksplan sedan tidigare så jag kommer inte att kunna använda så mycket information från den. Det kanske är bra, då kan jag inte lockas av att titta på den utan måste tänka till lite extra. Efter att jag mätt och dokumenterat alla data i pcSKOG så kommer min handledare skogstekniker Jan Robertsson från JR Skog på besök för att kontrollera hur jag har gjort och tänkt.

Mätutrustning

Foto: Annette Eilert

Önska mig gärna lycka till!

/Eilert

Share

Skogstokig? Javisst!

Tuesday, October 7th, 2014by

Kära läsare. Ytterligare en bloggare som studerar på skogs och träprogrammet HT14 har anslutit sig. Annette Eilert heter jag och bor på en gård två mil söder om Vimmerby. Ni vet, Pippi Långstrump och Emils hembygd. Ibland känner jag mig som Pippi, en udda fågel från kungliga huvudstaden Stockholm som har hamnat på landet nära djur, natur och framför allt skog.

annette Streamline 2013

Jag har hunnit en bit i livet och har arbetat med lite olika saker genom åren. Utbildade mig först till leg operationssjuksköterska och har arbetat i akutsjukvården under många år tills jag ledsnade på Landstinget och dåliga löner. Startade eget företag för 15 år sedan för att kunna hyra ut mig själv till olika vårdföretag vilket gav ett rejält lönelyft. Lämnade sedan sjukvården och satte mig bakom ratten och började köra lastbil i Europa för ett åkeri (jo, jag har ALLA bokstäver på mitt körkort). Livet som ensam tjej i lastbil ute på vägarna kan jag allt om, tro mig. Ett slitsamt jobb men lärorikt. Har efter det jobbat som testförare på prototyplastbilar vid Scania i Södertälje. Där lade jag grunden till allt tekniskt kunnande som jag har om lastbilar, en fantastisk arbetsplats på alla vis. Därifrån var steget inte långt till att börja testköra lastbilar åt olika tidningar i Sverige. Jobbade några år som tekniskt ansvarig för testkörningar på Svensk Åkeritidning efter att ha läst in journalistutbildningen. Nu frilansar jag åt flera olika tidningar och har främst timmerbilar och virkestransporter som specialintresse. Det var nog på så sätt som jag halkade in i skogens värld. Eftersom jag bor i Småland så är Växjö och Linnéuniversitetet ett naturligt och självklart val när det gäller studier.

Det jag tänker blogga om är min väg genom skogs och träprogrammet fram till att utbildningen är avklarad. Ambitionen är att dela med mig av både små och stora tankar som dyker upp under utbildningen. Jag har inte skogen i blodet och kommer inte från en familj med skogliga anor. För mig är allt nytt, nytt nytt och jag försöker att vända det till något positivt. inga förutfattade meningar; -så här har vi alltid gjort, -nej det går inte… ja, ni vet vad jag menar.

Hoppas ni vill hänga med på min resa!

/Eilert

Foto undre: Annette Eilert

2014-09-13 16.08.28

 

Share

Tack för mig

Monday, June 9th, 2014by

Tack, Linnéuniversitetet, lärare, klasskamrater och vänner, för tre underbara år!

I det här ögonblicket, när allt är över, och något nytt precis ska börja. När sorgen och glädjen spelar om varandra och mina känslor drar mig mellan tårar och glädje, då behöver jag tid för eftertanke.

Mitt hjärta slår som åskan, för alla de stunder som är över, men också för alla som ska komma.

För mig är det ingen tvekan om hur viktig den här utbildningen har varit. Inte bara för allt jag har lärt mig, om skogen, naturen och materialet trä. Utan också för att mina minnen och upplevelser, de är det enda verkliga jag har, det enda ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. De förändrar mig, gör mig till en bättre människa. Gör mig till den jag är.

Allt jag lärt mig på den här utbildningen kommer jag alltid ha med mig i min hjärna, men bilderna av det jag varit med om bär jag med mig i mitt hjärta.

Vi ses i skogen!

Share

Framtidshopp

Thursday, February 27th, 2014by

Sammanlagt nästan fem timmars diskussioner, uppdelat på tre tillfällen, med skogsnäringen och miljörörelsen är nu avslutade. Mitt material är omfattande och mycket intressant. Här finns så många kloka ord och så många lösningar, att jag känner mig alldeles salig.

Samtidigt känner jag det ansvar som lagts på mina axlar, inte som en tyngd, men som en skyldighet mot alla de människor som gett mig sin tid och sina tankar, att göra det här projektet rättvisa. Och jag kommer göra allt i min makt för att få det att bli precis så bra som det kan bli.

Kanske, får jag erkänna, kände jag en tvekan innan jag började med det här projektet, mot båda sidor. Jag var orolig för hur det svenska skogsbruket bedrevs, orolig över den bild som målas upp. Samtidigt var jag orolig över hur det skulle bli att sammanföra skogsnäringen med miljörörelsen, allra minst ville jag riskera att göra en redan het debatt ännu mer infekterad. Kanske skulle den bild jag ibland har sett av militanta miljögrupper besannas, kanske skulle kriget bli än värre av mitt projekt.

Det finns ett begrepp som jag älskar, och kanske vill tro att jag lever efter

to rise above

Min tolkning, rätta mig om jag har fel, är att när vi är i svåra stunder, i tider av utmaningar, när vi tror att nu går det inte mer. Det är då den slår in, känslan av att sätta sig över, att bli sitt bättre jag. Och det är precis vad jag känner att vi alla gjorde i fokusgrupperna. Vi har

tagit diskussionen bort från slagfälten

fram till möjligheterna, där allting går att lösa. Inga hårda ord har uttalats, inga stora problem eller motsättningar har lyfts. Här finns bara en känsla av att alla vill göra situationen bättre. Vi kanske ibland talar olika språk, men vi vill samma sak, det är jag övertygad om.

Och är det något som de här grupperna gett mig så är det en stärkt tro på mänskligheten. Har vi så här starka och villiga människor i vårt land, inom skogen, kan det inte gå fel.

Så lyssna inte på bilden i media, bilda dig en egen uppfattning. Prata med dina medmänniskor, kontakta de där personerna som du känner dig tveksam på. Det kan få oväntade och positiva effekter.

Är du orolig för hur skogsnäringen sköter ett visst område, försök ta reda på vem som äger marken och prata med personen som är ansvarig. Kanske finns det en anledning till att det ser ut som det gör.

Är du en skogsägare som funderar över hur du bäst ska ta tillvara på dina naturvärden, kontakta Naturskyddsföreningen eller Fältbiologerna eller någon annan ideell förening som sysslar med naturvård. De kommer inte försöka ta din mark, eller hindra dig från att bedriva skogsbruk. De kan visa dig hur du sköter de höga naturvärden du har på din mark på bästa sätt. Och du själv kommer bli glad och stolt över din nya kunskap.

Det är så onödigt att skapa konflikter bara för att vi inte pratar med varandra!

Jag vill rikta ett oerhört stort TACK till alla som ställt upp i mina fokusgrupper, jag hoppas ni förstår hur värdefulla ni är!

Share

Framtidsmässa i Kosta den 23 februari

Friday, February 7th, 2014by

Framtiden finns runt hörnet. Det är det enda vi med säkerhet vet, den finns där. Och den kommer, oavsett om vi är redo eller inte. Med dåliga nyheter eller goda. Med klimatförändringar och nya utmaningar som vi ännu inte vet någonting om.

Vad kan vi göra för att förbereda oss inom skogsbruket?

Vi kan börja med att konstatera att vi inom skogen har en unik produkt, med en ovanligt lång produktionstid. Skulle man gå till banken och säga att man har en affärsidé, att man vill låna pengar för att starta ett företag som producerar en vara som tar 80 år att slutföra, och dessutom kostar en del att underhålla under de där åren, skulle de förmodligen skratta ganska högt. Det blir nog inga pengar där. Kanske är det precis det som är vårt grundproblem. Vi måste bestämma nu, idag, hur vi vill att vår produkt ska se ut om 80 år. Om man skulle bortse från sådana petitesser som efterfrågan och tillgång, skaderisker och klimatförändringar skulle vi kanske inte ha så många problem. Men nu är det så verkligheten ser ut, det är vad vi har att bita i.

Jag är inte sådan att jag ger upp. Och de allra flesta människor jag mött inom skogsbranschen verkar vara av ungefär samma skrot och korn. Vi tänker inte lägga oss platta för vilka nya utmaningar framtiden än kommer ge oss. Vi kommer göra vårt bästa för att förbereda oss och stå rustade när det behövs. Vi kommer samla de som har kunskap, innovationer och viljan, och se till att vi har det som behövs för att möta framtiden.

Varför?

Därför att skogen betyder oerhört mycket för det här landet. Och då menar jag inte som byggmaterial, toapapper eller inkomst.
Jag menar av den enkla anledningen att vi älskar skogen.

För allt den är och kommer att vara. För det ska vi se till.

Därför ser jag mycket fram emot att arbeta på framtidsmässan i Kosta den 23 februari. Jag är redo! Är du?

Och glöm inte kolla in:
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Sydost/Reportage/Framtidsmassa-med-fokus-pa-skog-och-vilt-i-Kosta-sondag-den-23-februari/

Share

Vårt fantastiska skogssverige

Wednesday, January 15th, 2014by

Vårterminen på det tredje läsåret är här och man börjar se slutet på en utbildning som gett så mycket mer än man någonsin skulle kunnat föreställa sig.

Inte bara har jag fått en massa kunskap om skogen, träråvaran och naturen. Jag har fått vänner för livet, haft underbara lärare, delat djupa samtal om viktiga ämnen med människor jag respekterar och jag har fått äran att träffa en del av alla de fantastiska människor som arbetar i Sveriges skogar.

Min tacksamhet är enorm, och det är med ett visst vemod jag startar den sista terminen genom att börja med mitt examensarbete på riktigt.
Tanken har funnits där länge. Men nu ska det bli vetenskapligt och korrekt och sättas ner på papper. Och som vanligt kan jag ju inte göra något enkelt. Fullt medveten om att detta inte alls är det enklaste valet, kastar jag mig huvudstupa rakt ut i det. Och tro mig, det har redan genererat både blod, svett och tårar. Men det kommer bli värt det.

Varför? Jo, för att det är så viktigt för mig.

Jag ska inte beskriva för ingående vad jag arbetar med, det kommer senare om du är intresserad, men en antydan är att det handlar om jämställdheten mellan Skogsvårdslagens miljö- och produktionsmål.

Något som jag fortfarande imponeras av och nästan blir lite andäktig inför, är känslan av hur gärna människor som redan jobbar inom skogsindustrin vill hjälpa oss studenter.
Som nu, i mitt examensarbete, där jag behöver få ihop cirka 20 personer som kan avsätta sammanlagt cirka tre timmar i min tjänst och därutöver dessutom i vissa fall kommer behöva resa en ganska ansenlig bit för att ta sig dit där jag är, och trots detta har jag bara fått något enstaka nej.
De allra flesta jag pratar med vill verkligen ställa upp, hjälpa till. Trots att jag hör hur upptagna de är.
Något jag är mycket glad för, då hela mitt examensarbete står och faller på att andra personer ställer upp, utan någon som helst ersättning. Bara för känslan av att man gör något bra.

Så just nu går mina tankar och min tacksamhet till bland annat Stora Enso, Naturskyddsföreningen, Sveaskog och Södra skogsägarna och alla andra som tror på min idé och vill hjälpa mig att genomföra den.

Share

Den tysta skogen

Wednesday, December 11th, 2013by

Dimman ligger tät och marken är bara bitvis täckt av isig, före detta snö. Träden står tysta, för här är alldeles vindstilla.
Mitt i den stora granskogen, står jag, bland mossa och barr. Inga fåglar. Inga ljud.
Här finns ingen julstämning vid första anblick. Men efter en stund finner jag den inom mig.

Min mamma har länge försökt få med mig på yoga. Kanske verkar jag stressad.
Men det är här jag vill vara, när jag får för mycket i huvudet. I den tysta skogen. Den pressar mig inte, ber mig inte om något. Och här får mina tankar flyga fritt.

Något som behövs just nu. Det är mycket att tänka på inför julen. Dessutom har vi köpt ett nytt hus och ska sälja vårt gamla, mycket jobb! Jag läser två kurser där vi skriver rapporter, som man gärna vill ska bli så bra som möjligt. Och det roligaste av allt. Jag har satt igång med mitt examensarbete. Det är otroligt spännande. Och krävande. Man känner verkligen att man får ta ifrån tårna, använda all kunskap man samlat på sig under de här åren, trots att jag än så länge bara är i det förberedande stadiet! Som tur är har jag fantastisk handledning!

Så min yoga, eller meditation, blir inte i en sal, i ett hus. Den blir här, mitt i skogen. I tystnaden. Där jag kan höra mina egna tankar. Det är här jag samlar på mig julstämning och lugn.

Och utan att säga för mycket, så är det väl ungefär det mitt examensarbete handlar om också. Den tysta skogen, den som inte kan försvara sig, eller säga vad den tycker, den som tålmodigt väntar på vad vi människor ska hitta på…

Share

Historiedetektiven

Thursday, October 3rd, 2013by

Det här har varit en av de absolut roligaste dagarna under mina lite drygt två år av studier. Jag har varit historiedetektiv, och det är SÅ spännande.

Vi håller på med en uppgift i Certifierat skogsbruk som går ut på att välja ett område med höga naturvärden för att sedan försöka finna kartmaterial och annan info om området, för så lång tid tillbaka som det är möjligt.

Den äldsta karta jag hittar över mitt område är från 1810 och oj, vad den lantmätaren har arbetat! Man får en enorm respekt när man tittar på de här kartorna kan jag lova!
Jag har fått ringa till Lantmäteriet för att få hjälp med att tolka vissa av de historiska kartorna, eftersom de visade sig vara inte helt okomplicerade att tyda, men annars har jag klarat mig själv.

Det var så spännande att gå runt i området som jag sett så många (och gamla) kartor över, att jag inte ville gå därifrån.
Och meningen med uppgiften är ju att vi ska se varför ett område får höga naturvärden, och det är helt uppenbart på mitt område, här är så bergigt att inte ens den envisaste smålandsbonde kunnat få in en liten åkerlapp. Området är med andra ord något så speciellt (i det här landet) som nästintill orört!

Share

Återhämtning

Monday, September 23rd, 2013by

Det är väl tacksamt att återhämtning i alla dess former är så viktigt för oss, eftersom det är så trevligt. Det är när vi vilar eller sover som vi växer. Det är då allt vi lärt oss liksom fastnar i hjärnan. Vi laddar batterierna helt enkelt, blir fräscha och pigga och sugna på att sätta igång igen, med nya projekt.

Därför tog jag i helgen tillfället i akt att ställa till med en av mina absoluta favoritsysselsättningar… BRUNCH!

Jag älskar, älskar, älskar att sitta länge och äta och prata.
Så i lördags bjöd jag hit släkten och började tidigt på morgonen förbereda allt som hör till… äggröra, bacon, te, juice, kaffe, nybakade surdegsbaguetter, sill, ägg, frallor, prinskorv, filmjölk, müsli, färsk frukt och blåbärsscones.
Och ja, jag hamnar i himmelriket när jag brer smör på nybakade scones och dricker vaniljte. Jag skulle kunna sitta så i en evighet och babbla och äta.

Tur också att jag valde lördagen… eftersom jag vaknar på söndagen och har 38,2 graders feber. Och då är jag dålig, mycket dålig. Nästan döende. Och får spendera hela söndagen i sängen.

Idag har jag 38,4 graders feber och är alltså mycket sjuk. Mycket, mycket sjuk.
Så jag ska ligga hela dan i soffan och titta på föreläsningar. Det är nog allt jag orkar med.

Share

Mina tankar om FSC

Tuesday, September 17th, 2013by

I förra veckan hade vi en tvådagars exkursion med vår excellente kursledare Claes-Göran Alriksson. Vi inledde med föreläsningar på förmiddagen, först Åsa från Södra Skogsägarna som pratar om certifiering inom deras bolag och därefter Carl-Gustaf från Jordens Vänner som pratar om certifiering ur en miljöorganisations perspektiv.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi får höra och se båda sidor av myntet, så att få lyssna på föreläsningar om samma sak, fast både från skogsindustrin och från miljörörelsens sida är mycket intressant. Och om man lyssnar bortom alla argument, så tycker jag faktiskt mig höra att vi strävar åt samma håll, eller är det inte så? Vill vi inte alla ha en hållbar utveckling av skogen? Vill vi inte alla ha bra, miljövänligt virke att bygga vårt land med? Vill vi inte alla att våra barn ska få gå runt i lika vackra skogar som vi gör? Finns väl ingen människa som skulle svar nej på någon av de frågorna.
Frågan är bara om vi alla är beredda att göra de uppoffringar som krävs, betala vad det kostar?
Och en fråga till… vem vet hur vi bäst gör för att få vår hållbara utveckling? Är det miljörörelsen eller är det industrin? För de verkar ju inte riktigt ha samma väg dit.

Kanske kommer jag bli mycket illa omtyckt nu, men jag säger det ändå.

Jag anser att FSC är för mesigt. Och jag anser inte att skogsindustrin anstränger sig tillräckligt för att vi ska få en hållbar utveckling och allt det där andra som jag faktiskt anser är en nödvändighet för jordens överlevnad.
Dessutom tror jag att FSC är farligt, därför att konsumenter litar på märkningar. Köper jag kravmärkta grönsaker förväntar jag mig att de är obesprutade och giftfria. Men jag har ju inte riktigt satt mig in i vad KRAV egentligen innebär, kanske får de bespruta mina grönsaker, men bara lite grand? Det har varit samma sak med FSC. Jag har bara godtagit det faktum att de säger att de certifierar skog. Inte satt mig in i vad det verkligen innebär. Nu när jag läser om det så anser jag att de har för låga krav. Kanske har de en god intention, eller jo, självklart har de det. Men de måste sätta sin standard mycket högre om vi ska komma någonstans. Vi är på ett sjunkande skepp, och det hjälper inte att ösa vatten. Vi måste laga hålen. Och helst nu med en gång.

Ska jag vara ärlig tycker jag att de krav som FSC ställer är ungefär samma som Skogsvårdslagstiftningen ställer, och de kan vi ju som tur är inte välja bort.

Och vad menar man med, jag citerar inledningen till FSC:s Principer och Kriterier för skogsförvaltning (2000)

Punkt 1
FSC och av FSC ackrediterade certifierare kräver inte perfektionism i efterlevnaden av FSC:s principer och kriterier.

Okej. Jag förstår om det kan vara svårt att få alla att leva upp till precis alla standarder och krav, men man borde väl ändå sträva efter att få det så?

Ett annat problem jag ser hos FSC, under Princip 5, Utbyte av skogen, jag citerar:

5.1.1SA. Skogsbrukare ska följa plandokumentationen vid planering och genomförande av skogsbruksåtgärder. Avvikelser ska motiveras.

Så, om jag tolkar det hela rätt, kan man egentligen göra vad som helst, om man bara motiverar varför?

Kanske är det jag som är tjurig, men jag kan nog gott tycka att vi kunde ställa lite högre krav på dem som vill certifiera sin skog än att vi i princip ber dem att följa den svenska skogsvårdslagstiftningen.
Givetvis är det så att det i många andra länder vore alldeles fantastiskt om alla inom Skogsbruket följde FSC:s krav, men här i Sverige, ska vi låta utvecklingen stanna av, bara för att vi är så duktiga och redan (i princip) har nått upp till FSC:s krav?

Och återigen, nej, jag är inte emot produktionsskogar. Jag älskar dem. Älskar svenskt virke. Älskar tanken på vilka fantastiska kolfällor de där skogarna kan vara.
Men jag vill ändå ha mer skyddad skog, helst med en certifiering som jag kan lita på.

I slutändan är det ju trots allt ändå så att om jag vill springa ut i handeln och köpa omärkt virke, med okänt ursprung är det ju inga större problem att hitta.
Tyvärr verkar det vara svårare att hitta virke från ett verkligt ansvarsfullt skogsbruk. Helt ärligt verkar det inte vara möjligt.

Share