Posts Tagged ‘LNU’

Vilken resa!

Thursday, June 11th, 2015by

Här sitter jag 3 år senare, i vardagsrummet på Fyrväpplingsvägen. Från Norrbotten till Småland till Medelpad. För att beskriva dessa tre år, är nog känslan lite som ett Vasalopp. Spänd och förväntansfull i starten, med massvis av träning bakom sig. Man vet inte riktigt hur vägen kommer att se ut, men målbilden har man målat upp redan då man anmälde sig. Jag må slippa saliv och snor i ansiktet och blåbärssoppa på kläderna, men känslan att ta sig över mållinjen är nog densamma. Vilken resa!

Nu börjar ett nytt kapitel i livet, som ingenjör i skog- och träteknik. Min nya resa börjar där hela mitt liv började, i norra Norrbotten.

Tack för dessa tre år, vem vet, vi kanske ses igen!

DSCF0344

Share

Gillar du också doften av nyhuggen skog?

Wednesday, March 25th, 2015by

Då bör du söka till Linnéuniversitetet och högskoleingenjör i skog- och träteknik!

I måndags stod jag i startblocken för sista terminens sista kurs, examensarbetet. Ordentligt uppvärmd efter fem och en halv termin med lärorika kurser. Redo för tio veckor och massor med grot. Det är en känsla av vemod som kryper fram, när jag inser att hungern efter min första examen på universitetet snart är mättad. Första, för att man aldrig vet var livet tar en. Precis som att man kan bli jättekär och flytta upp till Sundsvall och ta med sig Linnéuniversitetet dit.

Det är dags för mig att lämna över stafettpinnen. Det är dags för just dig att ta över min plats på ingenjörsprogrammet. Det är dags för dig att få uppleva en helt fantastisk tid. Gör det på campus i Växjö eller hemma i soffan. Men ta chansen och gör det här.

Kärlek, Tanja

Share

Månfärd

Monday, February 23rd, 2015by

Hemma i Sundsvall igen, efter en öronbedövande resa i Sverigeflygs Saab 2000. Det känns att det är sista terminen nu, när tågbiljett byts ut mot flygbiljett och matlåda mot lunch i restaurang. Även fast jag knappt hann reflektera över mina förväntningar inför träffen i “Träindustriell produktionsteknik” så var resultatet en månfärd bort.

Att för en förmiddag vika pappersflygplan tills fingrarna blöder och höra lärarens uppmuntrande ord om att råvaran bör användas, då vi allt har fantastiska pappersbruk i Sverige. Det var en månfärd bortom mina förväntningar. Att för en eftermiddag återuppleva träslöjd, såga med bandsåg, kapsåg, borra och hyvla. Det var en månfärd bortom mina förväntningar.

Även fast den huvudsakliga tanken med träffen nog var att praktisera och reflektera över alla de begrepp vi stött på under kursens gång, så reflekterar jag såhär i efterhand mest över processen att bli ingenjör i skog- och träteknik. Kanske handlar det om att sluta hela cirkeln nu? Kanske handlar det om att reflektera över vilken enorm resa man gjort sedan den där dagen man satt i ring och sjöng alfabetet, medan fröken med pekpinnen följde planscherna på väggen. Från förskolans första dag när lilla Tanja enbart pratade finska, till nu, sista terminen och ett stundande examensarbete. Det är en månfärd.

Kärlek, Tanja

Share

Livet som distansstudent

Tuesday, December 9th, 2014by

Tanken om distansstudier hade egentligen aldrig slagit mig. Inte förrän jag blev kär. Jättekär. Nu är distansstudier min vardag och jag vill passa på att berätta vad det egentligen innebär att vara distansstudent.

“Föreläsningarna ges såväl live som inspelade, via internet.”
Detta innebär: Ingen ser dig. Du kan behålla nattlinnet på och krypa ner under filten i soffan (eller varför inte ligga kvar under täcket). Samtidigt som du försöker ta in det som sägs, kommer du med största sannolikhet att hitta dig själv surfa efter materiella investeringar av studiemedlet, eller titta på ännu ett avsnitt av “Hem till gården”. Detta resulterar i sin tur i att du kommer att se om föreläsningarna en handfull gånger.

“Stor frihet att bestämma när man vill studera”
Detta innebär: Folk tror att du har självdisciplin, du vet sanningen. Hela läsperioden fram till tentaveckan är din filosofi “Varför skjuta upp saker till i morgon när du kan göra dem i övermorgon?”. Eftersom det till skillnad från campusstudenter inte vattnas i din mun när du hör någon säga “studentpub”, så ser du självklart till att ha en hel del uppgifter kvar till fredagskvällen, lördagen och söndagen.

Slutligen vill jag säga att du som distansstudent är otroligt kreativ. Oavsett om det är kursens första uppgift eller dagen innan tenta så hittar du alltid något nytt som toppar prioriteringslistan. Du befinner dig ju inte innanför universitetets dörrar med kaffetermosen laddad och kurskamrater som ivrigt peppar dig att slutföra det påbörjade. Putsa fönster, rengöra fläktfilter eller städa bakom kylskåpet, är klassiska sysslor som omöjligt kan ge dig dåligt samvete för att du inte pluggar.

Story of my life
Kärlek, Tanja

Share

Tid och motivation

Wednesday, November 26th, 2014by

Tiden är fantastisk, den tar mig ständigt till nya spännande faser i livet. Den knuffar på mitt tåg när det måste rulla och den stannar vinden i mitt segel när jag behöver reflektera. Jag hittar ständigt mig själv med många glödande järn i elden, men det är svårt att låta bli när mitt finska sisu pulserar i bröstet. En evinnerlig vilja och längtan efter utveckling.

Jag är tillbaka på den plats där min stora barndomsdröm fick gro till verklighet. Tillbaka på den plats där jag finner ett obeskrivligt inre lugn, trots att jag omringas av människor som ständigt är på väg. Även fast tiden tagit mina framtidsdrömmar till en helt annan bransch, så är det på flygplatsen jag hittar min stund att andas in och andas ut. Även fast den där tiden ibland kan kännas som otillräcklig, för alla de där järnen i elden, så tillför mitt nya jobb som säkerhetskontrollant otroligt mycket glädje och energi.

Genom resan på ingenjörsprogrammet har jag samlat in otroligt mycket kunskap, den kunskap som nu till våren ska knytas ihop till ett självständigt examensarbete. Just nu pågår en kurs i ledarskap och jag är övertygad om att innehållet i denna kurs, är något jag i framtiden många gånger kommer att reflektera över. Kommunikation och motivation, inte bara viktigt arbetsmässigt, utan en stor del av hela livet.

Kärlek, Tanja

Share

Ny på Skog och Träbloggen

Thursday, September 18th, 2014by

Hejsan! Jag är en ny bloggare här på sidan, det ska bli jättekul att börja skriva här och dela med av mig av hur det är att studera på distans och läsa Skog och Träprogrammet. Jag kommer lägga upp bilder från träffar och skriva om vad vi egentligen gör på dagarna vi som studerar på Skog och Träprogrammet.

Men jag ska också i mitt första inlägg ge er en liten presentation.312592_10150339771924495_923358511_n

Mitt namn är Martina Eriksson, egentligen Hanna Martina Elisabeth Eriksson för att vara exakt. Jag är 24 år och bor tillsammans med min sambo och våra två barn (2år och 2månader) i en liten by som ligger ungefär 2 mil utanför Norsjö i Västerbottens inland. Från börjar kommer jag från Skellefteå vid kusten med när jag träffade min stora kärlek så hamnade jag här. När jag inte har fullt upp med skolan så pysslar jag hemma på gården, umgås med familjen eller tar med hunden ut på jakt. På gården föder vi också upp kaniner, de är nu till antalet 15 stycken och till våren kommer våra höns att flytta in och kanske en liten gris.

Nu denna höst så har jag börjat studera mitt andra år på Skog och träprogrammet och har precis kommit hem från startträffen för kurserna Skoglig planering och Skogsskötsel. Efter ett varmt och lugnt sommarlov så är det dags att ta sig i kragen och köra igång igen!

Avslutar med en bild på ett granbestånd vi besökte vid startträffen för Skogsskötsel på Tönnersjöhedens försökspark 12/9.IMG_7425

Share

Tack för mig

Monday, June 9th, 2014by

Tack, Linnéuniversitetet, lärare, klasskamrater och vänner, för tre underbara år!

I det här ögonblicket, när allt är över, och något nytt precis ska börja. När sorgen och glädjen spelar om varandra och mina känslor drar mig mellan tårar och glädje, då behöver jag tid för eftertanke.

Mitt hjärta slår som åskan, för alla de stunder som är över, men också för alla som ska komma.

För mig är det ingen tvekan om hur viktig den här utbildningen har varit. Inte bara för allt jag har lärt mig, om skogen, naturen och materialet trä. Utan också för att mina minnen och upplevelser, de är det enda verkliga jag har, det enda ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. De förändrar mig, gör mig till en bättre människa. Gör mig till den jag är.

Allt jag lärt mig på den här utbildningen kommer jag alltid ha med mig i min hjärna, men bilderna av det jag varit med om bär jag med mig i mitt hjärta.

Vi ses i skogen!

Share

Framtidshopp

Thursday, February 27th, 2014by

Sammanlagt nästan fem timmars diskussioner, uppdelat på tre tillfällen, med skogsnäringen och miljörörelsen är nu avslutade. Mitt material är omfattande och mycket intressant. Här finns så många kloka ord och så många lösningar, att jag känner mig alldeles salig.

Samtidigt känner jag det ansvar som lagts på mina axlar, inte som en tyngd, men som en skyldighet mot alla de människor som gett mig sin tid och sina tankar, att göra det här projektet rättvisa. Och jag kommer göra allt i min makt för att få det att bli precis så bra som det kan bli.

Kanske, får jag erkänna, kände jag en tvekan innan jag började med det här projektet, mot båda sidor. Jag var orolig för hur det svenska skogsbruket bedrevs, orolig över den bild som målas upp. Samtidigt var jag orolig över hur det skulle bli att sammanföra skogsnäringen med miljörörelsen, allra minst ville jag riskera att göra en redan het debatt ännu mer infekterad. Kanske skulle den bild jag ibland har sett av militanta miljögrupper besannas, kanske skulle kriget bli än värre av mitt projekt.

Det finns ett begrepp som jag älskar, och kanske vill tro att jag lever efter

to rise above

Min tolkning, rätta mig om jag har fel, är att när vi är i svåra stunder, i tider av utmaningar, när vi tror att nu går det inte mer. Det är då den slår in, känslan av att sätta sig över, att bli sitt bättre jag. Och det är precis vad jag känner att vi alla gjorde i fokusgrupperna. Vi har

tagit diskussionen bort från slagfälten

fram till möjligheterna, där allting går att lösa. Inga hårda ord har uttalats, inga stora problem eller motsättningar har lyfts. Här finns bara en känsla av att alla vill göra situationen bättre. Vi kanske ibland talar olika språk, men vi vill samma sak, det är jag övertygad om.

Och är det något som de här grupperna gett mig så är det en stärkt tro på mänskligheten. Har vi så här starka och villiga människor i vårt land, inom skogen, kan det inte gå fel.

Så lyssna inte på bilden i media, bilda dig en egen uppfattning. Prata med dina medmänniskor, kontakta de där personerna som du känner dig tveksam på. Det kan få oväntade och positiva effekter.

Är du orolig för hur skogsnäringen sköter ett visst område, försök ta reda på vem som äger marken och prata med personen som är ansvarig. Kanske finns det en anledning till att det ser ut som det gör.

Är du en skogsägare som funderar över hur du bäst ska ta tillvara på dina naturvärden, kontakta Naturskyddsföreningen eller Fältbiologerna eller någon annan ideell förening som sysslar med naturvård. De kommer inte försöka ta din mark, eller hindra dig från att bedriva skogsbruk. De kan visa dig hur du sköter de höga naturvärden du har på din mark på bästa sätt. Och du själv kommer bli glad och stolt över din nya kunskap.

Det är så onödigt att skapa konflikter bara för att vi inte pratar med varandra!

Jag vill rikta ett oerhört stort TACK till alla som ställt upp i mina fokusgrupper, jag hoppas ni förstår hur värdefulla ni är!

Share

Framtidsmässa i Kosta den 23 februari

Friday, February 7th, 2014by

Framtiden finns runt hörnet. Det är det enda vi med säkerhet vet, den finns där. Och den kommer, oavsett om vi är redo eller inte. Med dåliga nyheter eller goda. Med klimatförändringar och nya utmaningar som vi ännu inte vet någonting om.

Vad kan vi göra för att förbereda oss inom skogsbruket?

Vi kan börja med att konstatera att vi inom skogen har en unik produkt, med en ovanligt lång produktionstid. Skulle man gå till banken och säga att man har en affärsidé, att man vill låna pengar för att starta ett företag som producerar en vara som tar 80 år att slutföra, och dessutom kostar en del att underhålla under de där åren, skulle de förmodligen skratta ganska högt. Det blir nog inga pengar där. Kanske är det precis det som är vårt grundproblem. Vi måste bestämma nu, idag, hur vi vill att vår produkt ska se ut om 80 år. Om man skulle bortse från sådana petitesser som efterfrågan och tillgång, skaderisker och klimatförändringar skulle vi kanske inte ha så många problem. Men nu är det så verkligheten ser ut, det är vad vi har att bita i.

Jag är inte sådan att jag ger upp. Och de allra flesta människor jag mött inom skogsbranschen verkar vara av ungefär samma skrot och korn. Vi tänker inte lägga oss platta för vilka nya utmaningar framtiden än kommer ge oss. Vi kommer göra vårt bästa för att förbereda oss och stå rustade när det behövs. Vi kommer samla de som har kunskap, innovationer och viljan, och se till att vi har det som behövs för att möta framtiden.

Varför?

Därför att skogen betyder oerhört mycket för det här landet. Och då menar jag inte som byggmaterial, toapapper eller inkomst.
Jag menar av den enkla anledningen att vi älskar skogen.

För allt den är och kommer att vara. För det ska vi se till.

Därför ser jag mycket fram emot att arbeta på framtidsmässan i Kosta den 23 februari. Jag är redo! Är du?

Och glöm inte kolla in:
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Sydost/Reportage/Framtidsmassa-med-fokus-pa-skog-och-vilt-i-Kosta-sondag-den-23-februari/

Share

Vårt fantastiska skogssverige

Wednesday, January 15th, 2014by

Vårterminen på det tredje läsåret är här och man börjar se slutet på en utbildning som gett så mycket mer än man någonsin skulle kunnat föreställa sig.

Inte bara har jag fått en massa kunskap om skogen, träråvaran och naturen. Jag har fått vänner för livet, haft underbara lärare, delat djupa samtal om viktiga ämnen med människor jag respekterar och jag har fått äran att träffa en del av alla de fantastiska människor som arbetar i Sveriges skogar.

Min tacksamhet är enorm, och det är med ett visst vemod jag startar den sista terminen genom att börja med mitt examensarbete på riktigt.
Tanken har funnits där länge. Men nu ska det bli vetenskapligt och korrekt och sättas ner på papper. Och som vanligt kan jag ju inte göra något enkelt. Fullt medveten om att detta inte alls är det enklaste valet, kastar jag mig huvudstupa rakt ut i det. Och tro mig, det har redan genererat både blod, svett och tårar. Men det kommer bli värt det.

Varför? Jo, för att det är så viktigt för mig.

Jag ska inte beskriva för ingående vad jag arbetar med, det kommer senare om du är intresserad, men en antydan är att det handlar om jämställdheten mellan Skogsvårdslagens miljö- och produktionsmål.

Något som jag fortfarande imponeras av och nästan blir lite andäktig inför, är känslan av hur gärna människor som redan jobbar inom skogsindustrin vill hjälpa oss studenter.
Som nu, i mitt examensarbete, där jag behöver få ihop cirka 20 personer som kan avsätta sammanlagt cirka tre timmar i min tjänst och därutöver dessutom i vissa fall kommer behöva resa en ganska ansenlig bit för att ta sig dit där jag är, och trots detta har jag bara fått något enstaka nej.
De allra flesta jag pratar med vill verkligen ställa upp, hjälpa till. Trots att jag hör hur upptagna de är.
Något jag är mycket glad för, då hela mitt examensarbete står och faller på att andra personer ställer upp, utan någon som helst ersättning. Bara för känslan av att man gör något bra.

Så just nu går mina tankar och min tacksamhet till bland annat Stora Enso, Naturskyddsföreningen, Sveaskog och Södra skogsägarna och alla andra som tror på min idé och vill hjälpa mig att genomföra den.

Share