Posts Tagged ‘Lövskog och förädling’

Studieskadad?

Tuesday, March 12th, 2013by

Sitter inbegripen i ett djupt samtal med en kund i taxibilen. Vi pratar ädellöv. Dessa vackra träd och denna viktiga miljö som inhyser så stor mångfald och kan ge oss människor så mycket glädje. Särskilt nu på våren längtar man efter alla de där små knopparna. Deras vackra färger och dofter, allt det där som ger mig en hel massa vårkänslor.

Kanske är jag lite studieskadad, men när han berättar om sitt lilla skogsinnehav, bara ett par hektar, där han mest plockar ut björk för att få ved. Där de gamla ekarna står tysta och betraktar björkarna och granarna som växer upp mot deras kronor och hotar dem. Då kan jag liksom inte riktigt vara tyst längre. Jag börjar prata bidrag för att röja fram ädellöv ur blandskog. Bidrag för stängsling. Vikten av biologisk mångfald. Han tittar nyfiket på mig och verkar undra vad jag eldar upp mig för.

Och varför gör jag det?
Jo, för att alla mina underbara lärare och våra föreläsare har fått mig att inse vikten av allt det där.
Och ska jag vara alldeles ärlig så tror jag nog att ordet behöver spridas. Vi har en hel massa privata skogsägare i det här landet. Jag tror att de alla vill väl. Men kanske inte alla inser vilken guldgruva de har i sina händer. Hur värdefull den där skogen egentligen kan vara. Både för deras egen ekonomi, men också för alla insekter, växter och djur som behöver den för sin överlevnad, även om det inte är 100 hektar utan kanske bara 5.

Kanske är det därför jag eldar upp mig. Pratar ivrigt och lite för högt. Lovordar död ved och hålträd.
Vi sitter kvar en stund i bilen när han har betalat. Lite obenägna att lämna varandra. Två likasinnade. Han frågar och jag svarar så gott jag kan.

Det är såna upplevelser i taxin som får mig att köra vidare, trots de jobbiga helgerna.
Trots hot och otrevliga människor. Jag sitter där och tar det, vet att det inte handlar om mig. Är trevlig trots att jag ibland blir mycket otrevligt bemött.
Tack vare såna som min vän skogsägaren orkar jag med det.
Och nu är det nästan, nästan bara ett år kvar av studierna. Sen ska jag inte köra taxi mer.

Framtidens skog- och träare!

Wednesday, January 16th, 2013by

Jag kan se in i framtiden.
Visionen är klar och tydlig och alldeles verklig. Min 8-årige son kan plötsligt nästan lika mycket som jag om de svenska lövträdens knoppar och grenar! När han står där framför mig i skogen, och utan problem kan tala om vilket trädslag som växer där, trots avsaknaden av löv, kan jag se honom framför mig. Som vuxen i skogen.
Och visst skulle han mycket väl kunna bli en framtida skog- och träare. Om det är vad han vill.

Under jullovet var jag med mina barn och min pappa på Helgö utanför Växjö. Mycket vacker natur och fina strövområden. När vi gick där så såg jag på ett flertal ställen små granplantor som inte alls liknade vår vanliga, svenska gran. Blir självklart mycket nyfiken och studerar plantorna ingående. Minns att en av våra lärare sa i höstas när vi hade exkursion på Tönnersjöheden att en viss grantyp doftar apelsin om man trycker på barren. När vi nu gnuggar dessa barr kommer det en klar och tydlig doft av apelsin. Konstaterar när jag kommer hem efter lite googlande att det måste vara en Kustgran, Abies grandis.

Nu är det ju så med mig att får jag något på hjärnan kan jag inte riktigt släppa det förräns jag känner mig nöjd. Och de där granarna kallar på mig.
Jag försöker förklara för dem att jag har tenta den 18:e. Att jag har inlämningsuppgifter. Ni får vänta. Men de bryr sig inte. Fortsätter ropa…

Alltså bestämde jag mig i helgen för att ta med barnen till Helgö igen. Slå två
flugor i en smäll. Vi passar på att försöka hitta så många lövträd som möjligt och identifiera dem inför tentan i Lövskog och förädling.
Något avundsjuk, men samtidigt mycket stolt, konstaterar jag att min 8-åriga son och även min 6-åriga dotter, mycket snabbare än jag lär sig vilka träd vi tittar på och hur man känner igen dem.

Angående mina kustgranar så letar jag förgäves efter `mammaträdet´. Tyvärr är det ett kalhygge precis intill smågranarna och jag lyckas inte se vilka stubbar som skulle kunna vara kustgran… hur mycket jag än vill.
Hittar dock lite längre bort några ganska stora exemplar av samma träd. Mycket vackra måste jag säga. Nyfikenheten dock inte stillad… hur kom de hit och hur ser de ut som fullvuxna?
Får forska vidare senare, nu måste jag tänka på tentan!

Vårtermin

Thursday, January 10th, 2013by

Julen kom och försvann lika fort. Lämnade mig förvånad över hur fort tiden går när man har roligt och kanske framförallt fullt upp.
Har lyssnat avundsjukt på kompisar som ”mest slappat” under julen. Själv känns det som att det inte var så många stunder man satt ner. Men roligt har det varit i alla fall. Och lärorikt.
Jag har lärt mig göra ostkaka, brynost och viktigast av allt… blivit lite mindre mörkrädd!

Just nu pågår studierna för fullt. Arbetar med uppgifterna i Hållbart modulen Skogens Produkter och marknader samtidigt som jag pluggar inför tentan i Lövskog och förädling.
Fascinerande hur roligt det kan vara att plugga tenta när ämnet är roligt och inspirerande. Har bland annat med mig boken Våra ädla lövträd från Skogsstyrelsens förlag i taxibilen när jag jobbar, och den läser jag verkligen gärna. Mycket trevlig och lärorik bok.

Ska bara jobba lite mer med mig själv för att bli av med den lilla självkritikern som ständigt sitter på min axel och säger elaka saker. Fick tillbaka uppgiften från sista modulen i Lövskog och förädling häromdagen. 5 fel av 100. Glad i ca 10 sek. Sitter sen med bister uppsyn i soffan vilket föranleder sambon att fråga vad som är fel. Svarar att jag hade lite fel på en uppgift. Han frågar: -Men du klarade väl den, eller behöver du göra om den? Jodå, jag klarade den. Men det känns inte bra att ha fel. Irriterande liksom. Dock väldigt mänskligt och inget jag skulle anklaga någon annan för. Bara mig själv.

Ordet vårtermin får mig att längta efter skira, ljusgröna blad och fågelsång, men jag är inte riktigt färdig med vintern än, känner jag. Känner nog ärligt talat att jag har blivit lite lurad. Var är den där snön som jag trodde skulle ligga hela vintern?
Jag och snön har ett speciellt förhållande. Den väcker barnet i mig till liv. Som förrförra vintern när alla pustade över snöskottningen medans jag skottade gångar på hela framsidan i det 50 cm tjocka snötäcket för att barnen skulle kunna släppa loss sina kaniner där. Grannen kom över för att kolla vad det egentligen var som hände. Jag såg på hans blick att han antagligen ansåg att jag just då var den konstigaste personen på hela jorden. Jag bara log glatt mot honom och skottade vidare medan han suckade, skakade på huvudet och gick.

Vi åker iallafall till Trysil den 26 januari, så snart, snart kommer jag och min älskade snö att återförenas.
Visserligen kommer jag antagligen inte åka så mycket skidor, blivit lite feg på gamla dar, däremot kommer jag åka massa pulka med barnen.
Och kanske, som förr när vi varit i Trysil med meterhög snö, kommer jag förvandlas till en liten snömullvad och gräva gångar och bygga torn och kojor över hela tomten, som en annan galning. Helt normalt beteende…
Men jag kommer ju få motion iallafall!

Tilia cordata

Monday, December 17th, 2012by

Om Granen är mina stora kärlek, min trygghet och min bästa vän, så är Linden min förälskelse, min galenskap och mitt hjärta.

Granen som alltid funnits i mitt liv, lite så där i bakgrunden, står för så mycket för mig. Den är trygg och stabil. Förlåtande och generös. Du kan missköta den, glömma bort den, strunta i den. Den kommer förlåta dig och ge tillbaka i alla fall. Och jag älskar den, som en gammal, kär vän.

Men Linden. Den vackra. Skira. Den får mitt hjärta att slå lite hårdare. Lite snabbare. Alldeles oförklarligt och alldeles underbart. Den är i mitt liv inte till någon praktisk nytta. Ger mig inga inkomster. Men jag har så många underbara minnen från Lindar i mitt liv.

Jag och min lillasyster, kanske 7-8 år gammal. Barfota på landet. Sommar. Jordgubbar. Och så Lindblommorna vi plockade som skulle läggas i vatten och göra våra mjuka barnskinn ännu mjukare.

I taxibilen. Sommar. Nattpass. Så trött så att jag är yr. Dags att åka hem. Ljuset börjar återvända på himlen och jag stannar bilen i sommarnatten för att andas in den svala luften så jag inte somnar när jag kör hem. Utanför bilen, på Västra Esplanaden i Växjö, blommar Lindarna i allén som galningar. Jag drar in djupa andetag av den underbara doften, blir ännu mer yr och snurrar ett varv av ren lycka.

I somras med farmor och farfar i skogen. Den hamlade Linden på baksidan av deras hus. Känslan av samhörighet. Att vi är ett. Spåren av andra människor, för så länge sedan. Glädjen att jag har mina underbara farföräldrar att prata med, som varit med om så mycket och kan lära mig så många saker.

Kanske är det då ingen överraskning, när vi i vår sista modul i kursen Lövskog och förädling blir ombedda att välja ut ett träd där vi ska beskriva virkesegenskaper och hur trädet i slutändan kommer återföras till naturen, att jag väljer farmor och farfars hamlade Lind.

För mig stämmer namnet Tilia Cordata (av latinets cordatus=hjärtlik, hjärtformig) väl.
Linden har fångat mitt hjärta och bestämt sig för att behålla det.

Liten kossa på grönbete…

Monday, November 12th, 2012by

Det är måndag förmiddag och jag sitter i taxibilen utanför Växjö Flygplats och väntar på att ett flyg ska landa. Förhoppningsvis med någon kund till mig.
Tänker på träffarna vi hade i förra veckan. Torsdag och fredag var det skoglig planering och på lördagen Lövskog och förädling.

Som alltid är det lika kul att träffa lärare och kompisar. För en del av oss (mig själv inkluderad) blir träffarna lite som när korna släpps ut på bete på våren. Man kan liksom inte riktigt hejda sig i glädjen att helt plötsligt träffa sina vänner och ha någon att dela erfarenheter och tankar med.
Visst är jag ett flockdjur alltid…

Det var kul och spännande att få redovisa vår skogsbruksplan, vår baby, som vi jobbat med i Östad. Äntligen fick vi se facitplanen och en liten bekräftelse på att vi faktiskt var ganska duktiga!
Noterar: Drömjobb 1: Skogsplanläggare.

Det som mest fastnat i mitt huvud efter träffarna är dock den sista exkursionen på lördag eftermiddag när alla nog var lite trötta och slitna och längtade hem.
Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk när jag träffar den här typen av människa. Samlaren. Superhobbyisten. Att så fullkomligt gå upp i sitt intresse som vissa människor har en förmåga att göra. En förmåga jag uppenbarligen saknar.
Vi var hos Göran Karlsson och hans fru i Skir utanför Växjö och fick se deras trädgård där de samlat ca 1600 olika busk- och trädarter. Wow…

Mina intressen finns där. Och de hjälper mig ibland.
Att träna. Ger mig avslappning och närheten till naturen.
Umgås med barnen. De är framtiden och glädjen i allt de kan och lär sig.
Jakt och naturupplevelser. Har för sällan tid, önskar att jag hann med mer. Vill se fjäll, djungel, regnskog, savann…

Jag förundras alltid när jag träffar människor som lever för en enda sak. Det är allt de vill och allt de gör så fort de får en stund över. Ofta upplever jag denna typ av människa som lugn och harmonisk. Kanske är de nöjda och tillfredsställda. De har hittat sitt mål i livet.
Min överaktiva hjärna önskar ibland att den också var där, i samlarparadiset, där ännu ett föremål till samlingen är höjden av lycka. Det verkar så enkelt.

Måste också berätta om föreläsningen med Matts Karlsson, Skogsinspektor på Södra som jobbar med förvaltning. Också i kursen Lövskog och förädling. Mycket trevligt och intressant. Framförallt är det alltid väldigt lärorikt att få titta på det man pratar om i praktiken. Matts och våra lärare Harald och Kjell tog oss med till söder i Växjö för att titta på bokskog. Här fick vi bra och konkreta förslag på hur vi ska tänka och handla i skog som kanske inte alltid skötts optimalt från början.
Noterar: Drömjobb 2: Skogsförvaltare.

Direktrapport från Leos Lekland!

Monday, October 29th, 2012by

Sitter för närvarande på Leos lekland i Växjö och studerar. Barnen har höstlov och fick ta med sig varsin kompis till detta eminenta ställe där de lätt kan spendera åtminstone fyra och en halv timme (så länge vi varit här hittills…) medans mamman i lugn och ro (eftersom jag har förmågan att stänga av öronen) kan sitta och plugga.
Jag var dock lite smart och planerade att inte ta med alltför betungande arbete, alltså inga krångliga uppgifter som ska lösas utan bara en enkel sammanställning inför tentan i Lövskog och Förädling.
Jag har tagit för vana att skriva ihop de mest viktiga fakta i kurserna i ett kollegieblock inför tentorna och sedan omvandla dessa till frågor. Det har funkat alldeles utmärkt hittills, ett bra sätt att sammanfatta kurserna och inte glömma något viktigt inför tentorna. Dessutom gillar jag att vara ute i god tid, inför tentorna är man garanterat stressad så det räcker ändå. Då är det mycket tacksamt att kunna plocka fram det där blocket och sätta sig i lugn och ro och läsa.

Måste nog dock lämna denna älskvärda plats strax eftersom mina pengar börjar sina efter två fika och en lunch för 5 personer och nu vill de dessutom fika igen. Bättre att åka hem till hembakade bullar och blåbärsgrottor, mycket billigare! De vet att ta betalt på såna här platser. 20 spänn för lite té… suck, inga studentpriser direkt. Men jag misstänker att jag inte hade varit välkommen till de vanliga plugghaken, bibliotek etc med det här gänget, så vad gör man?

För övrigt ser jag fram emot våra träffar i nästa vecka med Hållbart, modulen Skoglig planering och med kursen Lövskog och Förädling. Ska bli kul att träffa kompisarna igen och få lite gemenskap med andra VUXNA!

Jag är förföljd…

Monday, October 22nd, 2012by

Jag ser den överallt. När jag jobbar. Från mitt köksfönster. När jag hälsar på min farmor och farfar. Till och med i sömnen.
Det är förstås skogen jag pratar om.
Fanns det så här mycket skog innan? Före jag började läsa om den?
Självklart. Det här är bara ett typexempel på hur något växer sig större och större i ens hjärna, något du kanske knappt la märke till innan. Plötsligt finns det överallt. Det kan bli allt du tänker på, allt du ser.
Man får tankar som aldrig skulle kommit tidigare, som i taxibilen när jag kör förbi en tät ungskog:
-Oj… de borde verkligen gallra sin skog… undrar vad grundytan är där?
Eller på barnens skolgård, med två ointresserade monster slitandes i vardera arm:
-Intressant att de har en Rödek på skolgården, måste titta närmare…

Just nu läser vi Skogsskötsel under Hållbart familjeskogsbruk och om allmänt löv i kursen Lövskog och förädling.

Måste erkänna att frågorna i Skogsskötsel kan ha fått mig att slita av mig håret… tur att man har vänner att kontakta så man slipper bli totalt tunnhårig.

Och vad gäller förföljelsen: Har jag tröttnat? Nej. Vill jag se mer skog? Ja.
Tyder väl antagligen på att jag har valt rätt utbildning!

Må väl allihopa och glöm inte: Blir det för svårt, be om hjälp! Ring en vän… eller två!

Från planläggning till våffelkaos…

Wednesday, October 10th, 2012by

Det är tvära kast i rollen som yrkesarbetande/mamma/studerande.

Förra veckan var vi på två exkursioner, vi startade i Östad där vi gjorde skogsbruksplaner i kursen Skoglig planering.
Det var ett par fantastiskt roliga och lärorika dagar då våra kunskaper sattes på prov.
Första känslan, när vi blev visade vårt område på 50 hektar, var nog: hur ska detta gå? Andra dagen, då vi blev ensamlämnade (grupper om två och två) kände jag mig mycket lugnare. Plötsligt insåg jag att allt vi lärt oss under föregående läsår smälte samman till det här ögonblicket. All övning, all läsning, alla frågor man haft och fått besvarade visade sig finnas tillgänglig precis där och då. Känslan av att Vi klarar faktiskt det här, var riktigt skön!
Jag ska inte påstå att vi inte tvekade ibland, jag och min kompis Mia. Men det var mest småsaker som vi var osäkra på och när den ena inte visste hade den andra ofta koll!
På dagarna mån-ons var vi ute i fält och samlade information och på kvällarna satt vi med datorn (de som orkade) och la in information i PCSkog.
Kände mig mycket seriös och yrkesarbetande hela veckan, med ett litet undantag från fredag kväll till lördag eftermiddag.

För på torsdagen reste vi till Rydsnäs för exkursion i Allmänt löv. Vi tittade på många fina björkbestånd och pratade gallring och föryngring. Vi tittade även på hybridasp. Mycket intressant.
Måste dock erkänna att eftersom puben på vårt boende i Rydsnäs öppnade på fredagskvällen, och det kan ha gått lite halvvilt till och blivit lite halvsent, så kanske inte uppmärksamheten var på topp på lördagen. Men efter en sådan vecka kanske man är ursäktad… eller? Dessutom måste man få ha kul när man pluggar också. Det handlar om att skaffa nya vänner och kontakter. Och att unna sig att ha roligt mitt i allt arbete.

Så nu, hemma igen. Ensam, eftersom sambon jobbar kväll, med mina två barn och inte mindre än tre bonusbarn som ville med hem och leka.
Känner mig lite efter med skoluppgifterna efter en hel vecka iväg och trodde nog i mitt stilla sinne att jag skulle kunna plugga lite när barnen lekte i lugn och ro.
Måste haft hjärnstillestånd när den tanken gick igenom mitt huvud.
Ville vara snäll och duktig mamma och bjuda på våfflor. Kaos är ordet. Fem hungriga ungar och trots två dubbelvåffeljärn räcker liksom min kapacitet inte riktigt till.
Så efter att de små älskvärda barnen (läs monstren) lämnat mig för nya äventyr får nog eftermiddagen spenderas med att sanera halva huset och altanen (glad att jag iallafall valde jordgubbssylten framför blåbärssylten).
Men vad gör det när man kan sätta på Spotify med Petra Marklund och spela på högsta volym så man slipper höra hur de river övervåningen.
Det är avkoppling för en yrkesarbetande/mamma/studerande.

Och är det någon som någon gång undrat hur en skenande elefanthjord låter så är det bara att ringa så är ni välkomna att hälsa på hos mig!

Östad, here we come…

Monday, October 1st, 2012by

Klockan är 06,00 och jag sitter för sista gången på nästan en hel vecka och intar frukost vid mitt eget köksbord. Om en timme anländer en kurskamrat och då är det dags att åka mot Östad för fyra dagars intensiv övning i skogsplanläggning.
Kursen vi läser är Hållbart familjeskogsbruk, fortsättningskurs, och modulen heter Skoglig planering.
Direkt efter Östad åker vi till Nässjö för två dagars exkursion med Lövskog och förädling.

Det ska bli så roligt och så spännande, åh vad gärna jag vill kunna göra skogsbruksplaner. Satt för ett par dagar sedan och övade på att lägga in beståndsgränser… precis hur kul som helst!

Inte ens fyra dagars regn och 12 grader i luften kan stoppa oss nu(vilket enligt klart.se är vad vi har att se fram emot)!

Kommer sakna barnen och gubben, aldrig tidigare varit borta från dem så länge, men det ska nog gå bra. Troligtvis blir det mamma som lider mest. Barnen har en vecka med mc donalds och oboy att se fram emot så de klagar nog inte.

Lövskog och förädling

Wednesday, September 26th, 2012by

Under hösten läser vi en viktig och intressant kurs som heter Lövskog och Förädling. Ett välkommet avbrott i all barrkunskap. För ärligt talat, jag älskar den där djupa, fuktiga granskogen och den vackra pelarsalen av gammal tall, men samtidigt, lövskogen, så full av liv och färger, den har något speciellt som jag tror tilltalar de flesta människor.
Att granen och tallen är viktiga och kanske det som de allra flesta kommer arbeta med efter slutförd utbildning är nog ingen tvekan om, men det är lätt att glömma bort hur viktigt det är med lövskog i allt det där. Man behöver inte ha renodlade granskogar. Eller lövskogar. Man kan blanda. Och jag tror att det är en viktig kunskap och, kanske till och med insikt, som de flesta som arbetar med produktionsinriktat skogsbruk skulle behöva tillgodogöra sig. För mångfalden, för riskspridningen och även för den lilla människans skull, den som bara behöver en skogspromenad för att vila sitt stressade sinne.
Så när vi stod där i den vackra bokskogen på Ryssberget på senaste lövexkursionen och lyssnade på skogvaktare Stefan Gabrielsson, som för övrigt tagit över arbetet efter sin far, och fick ta del av all hans fantastiska kunskap om bokskogen och skog överhuvudtaget, kände jag att det verkligen påverkade mig i positiv riktning mot mer inblandning av löv.

För övrigt vill jag bara dela med mig av ett lite småkul citat från taxibilen, denna fantastiska mötesplats, där man kommer nära så många människor varje dag, som man antagligen aldrig skulle fått tillfälle att tala med annars.
Det är roligt att de flesta är så positiva mot Skogs- och träprogrammet, väldigt många har hört talas om utbildningen och tycker det är bra att den finns, jättekul att höra.
För ett tag sedan hade jag dock en person i bilen som nog inte hört talas om programmet tidigare… Vi pratade om mitt jobb och jag berättade att jag pluggade också. Han frågade mig då vad jag läste. Jag svarade Skogs-och träprogrammet som vanligt, varefter han säger:
-Sko och trä säger du? Som i träskor? Något slags designutbildning då eller?
Och vad ska man säga. Med skratten svald långt ner i halsen svarade jag att nej, lite mer SKOG och lite mindre träskor faktiskt.
För visst är utbildningen bred och har ett trevligt spann över många områden, men just träskor, det har vi nog missat.