Posts Tagged ‘Skogs- och träprogrammet’

Skogens mångfald i juletid…

Monday, October 27th, 2014by

Allhelgonahelgen står för dörren och julen är snart här. Som skogsägare gäller det att vara uppfinningsrik och hela tiden klura ut nya sätt att få intäkter från skogen. Efter att ha besökt Höstmarkanden på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby så blev jag inspirerad av alla hantverkare som använde produkter från skogen till olika dekorationer. Allt gick åt som smör i solen. Det var bara att åka direkt hem och ta fram sekatören och bege sig ut i skogen och klippa några kilo ädelgrankvistar och åka tillbaka till marknaden för att sälja dem. Inga problem! Hantverkaren blev jätteglad och jag fick en slant i fickan (ska tillägga att klippningen gjordes i egen skog och att försäljningen var med kvitto). Visst är skogen fantastisk! Foto: Annette Eilert.

Ädelgran

 

Share

Studieskadad?

Tuesday, March 12th, 2013by

Sitter inbegripen i ett djupt samtal med en kund i taxibilen. Vi pratar ädellöv. Dessa vackra träd och denna viktiga miljö som inhyser så stor mångfald och kan ge oss människor så mycket glädje. Särskilt nu på våren längtar man efter alla de där små knopparna. Deras vackra färger och dofter, allt det där som ger mig en hel massa vårkänslor.

Kanske är jag lite studieskadad, men när han berättar om sitt lilla skogsinnehav, bara ett par hektar, där han mest plockar ut björk för att få ved. Där de gamla ekarna står tysta och betraktar björkarna och granarna som växer upp mot deras kronor och hotar dem. Då kan jag liksom inte riktigt vara tyst längre. Jag börjar prata bidrag för att röja fram ädellöv ur blandskog. Bidrag för stängsling. Vikten av biologisk mångfald. Han tittar nyfiket på mig och verkar undra vad jag eldar upp mig för.

Och varför gör jag det?
Jo, för att alla mina underbara lärare och våra föreläsare har fått mig att inse vikten av allt det där.
Och ska jag vara alldeles ärlig så tror jag nog att ordet behöver spridas. Vi har en hel massa privata skogsägare i det här landet. Jag tror att de alla vill väl. Men kanske inte alla inser vilken guldgruva de har i sina händer. Hur värdefull den där skogen egentligen kan vara. Både för deras egen ekonomi, men också för alla insekter, växter och djur som behöver den för sin överlevnad, även om det inte är 100 hektar utan kanske bara 5.

Kanske är det därför jag eldar upp mig. Pratar ivrigt och lite för högt. Lovordar död ved och hålträd.
Vi sitter kvar en stund i bilen när han har betalat. Lite obenägna att lämna varandra. Två likasinnade. Han frågar och jag svarar så gott jag kan.

Det är såna upplevelser i taxin som får mig att köra vidare, trots de jobbiga helgerna.
Trots hot och otrevliga människor. Jag sitter där och tar det, vet att det inte handlar om mig. Är trevlig trots att jag ibland blir mycket otrevligt bemött.
Tack vare såna som min vän skogsägaren orkar jag med det.
Och nu är det nästan, nästan bara ett år kvar av studierna. Sen ska jag inte köra taxi mer.

Share

Fullt upp

Thursday, November 8th, 2012by

Fullt upp har det verkligen varit. De senaste två veckorna har det varit två tentor och ett grupparbete. Tentorna i Certifierat Skogsbruk och Inköp & försäljning tror jag gick bra också. Har inte fått veta ännu men det kändes bra och det brukar betyda att man har klarat det.

Grupparbete på distans är lite spännande. Det är inte lika lätt att få ihop en grupp men vår grupp lyckades riktigt bra. Med forumets hjälp och lite Skype på det så gick det riktigt bra.

Nu börjar kurserna Ledarskap och Ekonomi & förvaltning, men först ska jag göra klart uppgiften i Certifierat skogsbruk. Ska undersöka vad kritiken mot FSC och PEFC (skogscertifiering) har varit under de senaste åren.

I eftermiddag blir det att åka och fika hos en kompis, något av det fina med att plugga på distans! 🙂

Share

Student på högvarv…

Wednesday, October 31st, 2012by

Jodå… mitt beteende är helt normalt. Eller inte. En sån här dag undrar jag faktiskt lite. Kommer in i nåt sorts supermode och tror att jag klarar av allting. Kanske är det övertrötthet, vad vet jag.
Dagen börjar med att klockan ringer 4.30 för att jag ska hinna köra en taxikund från Teleborg till stationen vid 5.50.
Jobbar sedan i taxibilen till klockan 10. Kommer hem för att sätta mig med mitt absoluta favoritplugg-projekt: PRODMOD. Jag säger inte mer, men jag och siffror… Klockan tre när min son kommer hem efter att ha varit på bio med sin mormor (lillasyster är hos gammelmormor för att mamma ska få plugga ifred) kan man tycka att det är dags att lugna ner sig. INTE. Lovar i ett svagt ögonblick sonen att springa en runda. Samtidigt som jag har i bakhuvudet att jag skulle vilja baka några tårtor. Notera, inte en. Några. Bakgrunden är som följer: har en lillasyster som ska gifta sig med den underbara pappan till hennes lilla sötnos och vid ett tillfälle råkade min mamma skämta och säga att -Nina kanske kan baka bröllopstårtan, hon som gillar att baka. Istället för att ta detta som det skämt det borde vara, blir jag sjukt taggad och bara MÅSTE göra minst ett par stycken alternativa fyllningar till tårta… och nu känner jag då plötsligt att det måste ske idag. Inte en annan dag. Utan just idag. Trots att bröllopet planeras till nästa sommar.
Iallafall. I mitt huvud har det formats fyra fina tårtor.
Vit chokladtårta med blåbär och blåbärsmousse
Vit chokladtårta med kolacrème och hasselnötscrème
Vanlig tårtbotten med citronkräm och hallonmousse
Vanlig tårtbotten med jordgubbsmousse och jordgubbschokladmousse

Eftersom jag har mitt taxiplanerarhuvud på efter att ha jobbat som telefonist i alldeles för många år räknar jag snabbt ut att om jag får in båda tårtbottnarna samtidigt hinner vi springa en runda på minst en halvtimme utan att riskera att tårtorna bränns vid. Varefter jag sätter in tårtorna i ugnen, rusar upp och sätter på mig springkläderna och skickar sonen att hämta sin sparkcykel.
Hinner gott och väl hem för att rädda tårtorna. Då återstår bara alla fyllningarna. Men det är väl inget problem heller?

Fyllningarna klara. Delar tårtorna på 2 för att kunna göra 4 olika sorter. Borde nog vara trött. Klockan är 20.40. Men nej, trött är jag inte.

Skulle nog behöva någon som tryckte ner mig i en stol och sa stopp. Borde inte leta fler projekt för idag, borde sova. Klockan ringer tidigt imorgon igen.
Imorgon har iallafall min bästaste, bästa pluggkompis lovat att vi ska gå igenom uppgifterna i Lövskog och förädling som vi håller på med nu. Har jag tur orkar hon gå igenom prodmod-uppgifterna med mig. Har hon tur har jag lugnat ner mig.

Tipsa mig gärna om hur jag ska lugna ner mig… innan jag skadar någon!

Förstår att alla är jättetrötta på mig nu, men jag kan inte riktigt hindra mig. Måste bara berätta ännu en kul taxianekdot från helgen:
Ett grabbgäng sitter bak och snackar om tjejerna på festen de var på. Den ena säger gång på gång. -Hon var så jävla fet, så jävla fet alltså.
Tillslut tyckte jag att det räckte och sa att även om personen inte hör behöver man ju inte säga att någon är “så jävla fet”.
Alla utom jag gapskrattar. Jag fattar ingenting.
Tills de förklarar att ungdomar nu för tiden tydligen säger fet istället för cool, typ.
Han menade alltså inte att hon var tjock som jag trodde. Hon var tydligen cool.

Herregud vad gammal man blivit.

Share

Andra året!

Monday, September 17th, 2012by

Känslan av att ha klarat av hela första året och allt jag bär med mig därifrån gör att jag tar lite säkrare steg in på det andra året på Skogs- och träprogrammet.

Vi inledde med en träff på härliga Tönnersjöheden. Det var mitt första besök här och det var både intressant och trevligt. Vi fick en bra presentation av parkens chef Ulf Johansson som berättade om denna 1143 hektar stora försökspark som hållit igång ända sedan 1923. Marken ägs av Sveaskog och består idag av planterad gran men även en del tall, löv och utländska trädslag.

Förutom intressanta övningar och föreläsningar bestod denna terminens första träff såklart av det otvivelaktiga nöjet att få träffa våra roliga lärare och alla kul kompisar!

Sista punkten på träffen var en titt på ett av Sveriges äldsta grangallringsförsök, något jag tror att vi alla längtat lite extra efter.
Granen planterades 1885 i förband med 3×3 fot. Plantorna var av tyskt ursprung.
Granarna har idag en höjd på cirka 35 meter!

Andakt är nog det ord som närmast beskriver min känsla när jag stod där i skogen.
Försöket är superintressant och värt så oerhört mycket. Med skogens långa omloppstider är ett försök som det här fullkomligt ovärderligt. Vilket får mig att tacksamt tänka på alla som idag arbetar med olika försök inom skogen. Tänk vad viktigt det är för framtidens skogsbrukare och forskare att alla dessa försök görs!

Och när alla andra, trötta efter två dagars övningar och kanske som jag med en anings hemlängtan, går uppför backen mot bilarna och hemfärden står jag ensam kvar en stund bland alla de stora träden.

Jag tänker att detta nog är en av de vackraste platserna på jorden.

Och undrar i mitt stilla sinne om jag någonsin skulle kunna be någon att hugga ner en skog som ser ut såhär.

Granskog från 1885

Share

Fastighetsteknik!

Monday, April 16th, 2012by

Låter det kul, eller?
Kanske ingen som håller med, men jag måste erkänna att när jag hörde namnet Fastighetsteknik första gången så hoppade jag väl inte direkt jämfota av lycka. MEN det gör jag nu. Faktiskt. Vilken underbar modul. Och åh vad gärna jag hade velat jobbat med det här när jag blir stor. Sååå roligt.
Vad innebär modulen då? Jo, den roligaste delen är uppgiften där vi fått göra en Kultur- och Miljövärdesinventering.
Att få göra en sammanställning av farfars och farmors skog, där man tassat runt sen man var liten, har varit fantastiskt kul. Aldrig tidigare har jag sett med så öppna ögon på skogen. Allt som finns, där under mossan, buskarna och stenarna.

Att få chansen att föreställa sig hur det var förr, i en tid då livet var mycket hårdare än nu, då man bokstavligen fick slita för att överleva, är fantastiskt intressant. Att få höra farmor och farfar berätta om när de var små och även berättelser de hört från deras föräldrars eller andra släktingars liv, är både roligt och nyttigt.

På många sätt inser man hur bra vi har det nu.
Att föreställa sig hur folk för flera hundra år sedan släpade undan stora stenar för hand för att kunna odla marken, stenar som vi nu för tiden flyttar på en halv minut med hjälp av någon smidig maskin… det ger lite distans till när man sitter i taxibilen och gnäller för att man har ont i nacken.
Samtidigt kan jag tänka att livet kanske ändå var enklare förr. De hade nog inte så mycket tid att tänka efter, det fanns kanske inte heller så många val som nu. Kanske det mesta i livet var mer utstakat, mer självklart. De behövde inte stå fem minuter i affären och fundera på vilken av alla tjugofem sorters ostar de skulle välja… och det är bara en sak… sen ska man ha allt annat på handlingslistan också!

Så nu har jag hittat (med hjälp av farmor och farfar, och självklart fornsök och skogens pärlor, mm…) fornlämningar, orkidéer, skvaltdammar, stenmurar, torplämningar och sumpskogar! Och tro mig… jag kommer hitta mer. Modulen är över, men jag ska leta vidare.

Som farmor viskade till mig när vi var på väg hem efter att ha inventerat de tre stenmurarna på fastigheten: `visst är de fina mina murar? Så vackra. och Nina, farfar han bara fnyser: några stenhögar, vad är det med dem, men visst är de väl vackra?´.

Och ja, det tycker jag verkligen, verkligen att de är. Känslan av andra människors hand i skogen, för så länge sen. Tanken på hur sårbart och fantastiskt ekosystemet är och hur vi måste vårda det. Ja, vackert är nog ordet!

 

Ps.. klarade ju Skogsbränsletentan oxå… Hurra!Ds…

Share