Posts Tagged ‘utbildning skog’

Vilken resa!

Thursday, June 11th, 2015by

Här sitter jag 3 år senare, i vardagsrummet på Fyrväpplingsvägen. Från Norrbotten till Småland till Medelpad. För att beskriva dessa tre år, är nog känslan lite som ett Vasalopp. Spänd och förväntansfull i starten, med massvis av träning bakom sig. Man vet inte riktigt hur vägen kommer att se ut, men målbilden har man målat upp redan då man anmälde sig. Jag må slippa saliv och snor i ansiktet och blåbärssoppa på kläderna, men känslan att ta sig över mållinjen är nog densamma. Vilken resa!

Nu börjar ett nytt kapitel i livet, som ingenjör i skog- och träteknik. Min nya resa börjar där hela mitt liv började, i norra Norrbotten.

Tack för dessa tre år, vem vet, vi kanske ses igen!

DSCF0344

Share

Gillar du också doften av nyhuggen skog?

Wednesday, March 25th, 2015by

Då bör du söka till Linnéuniversitetet och högskoleingenjör i skog- och träteknik!

I måndags stod jag i startblocken för sista terminens sista kurs, examensarbetet. Ordentligt uppvärmd efter fem och en halv termin med lärorika kurser. Redo för tio veckor och massor med grot. Det är en känsla av vemod som kryper fram, när jag inser att hungern efter min första examen på universitetet snart är mättad. Första, för att man aldrig vet var livet tar en. Precis som att man kan bli jättekär och flytta upp till Sundsvall och ta med sig Linnéuniversitetet dit.

Det är dags för mig att lämna över stafettpinnen. Det är dags för just dig att ta över min plats på ingenjörsprogrammet. Det är dags för dig att få uppleva en helt fantastisk tid. Gör det på campus i Växjö eller hemma i soffan. Men ta chansen och gör det här.

Kärlek, Tanja

Share

Månfärd

Monday, February 23rd, 2015by

Hemma i Sundsvall igen, efter en öronbedövande resa i Sverigeflygs Saab 2000. Det känns att det är sista terminen nu, när tågbiljett byts ut mot flygbiljett och matlåda mot lunch i restaurang. Även fast jag knappt hann reflektera över mina förväntningar inför träffen i “Träindustriell produktionsteknik” så var resultatet en månfärd bort.

Att för en förmiddag vika pappersflygplan tills fingrarna blöder och höra lärarens uppmuntrande ord om att råvaran bör användas, då vi allt har fantastiska pappersbruk i Sverige. Det var en månfärd bortom mina förväntningar. Att för en eftermiddag återuppleva träslöjd, såga med bandsåg, kapsåg, borra och hyvla. Det var en månfärd bortom mina förväntningar.

Även fast den huvudsakliga tanken med träffen nog var att praktisera och reflektera över alla de begrepp vi stött på under kursens gång, så reflekterar jag såhär i efterhand mest över processen att bli ingenjör i skog- och träteknik. Kanske handlar det om att sluta hela cirkeln nu? Kanske handlar det om att reflektera över vilken enorm resa man gjort sedan den där dagen man satt i ring och sjöng alfabetet, medan fröken med pekpinnen följde planscherna på väggen. Från förskolans första dag när lilla Tanja enbart pratade finska, till nu, sista terminen och ett stundande examensarbete. Det är en månfärd.

Kärlek, Tanja

Share

Framtidsmässa i Kosta den 23 februari

Friday, February 7th, 2014by

Framtiden finns runt hörnet. Det är det enda vi med säkerhet vet, den finns där. Och den kommer, oavsett om vi är redo eller inte. Med dåliga nyheter eller goda. Med klimatförändringar och nya utmaningar som vi ännu inte vet någonting om.

Vad kan vi göra för att förbereda oss inom skogsbruket?

Vi kan börja med att konstatera att vi inom skogen har en unik produkt, med en ovanligt lång produktionstid. Skulle man gå till banken och säga att man har en affärsidé, att man vill låna pengar för att starta ett företag som producerar en vara som tar 80 år att slutföra, och dessutom kostar en del att underhålla under de där åren, skulle de förmodligen skratta ganska högt. Det blir nog inga pengar där. Kanske är det precis det som är vårt grundproblem. Vi måste bestämma nu, idag, hur vi vill att vår produkt ska se ut om 80 år. Om man skulle bortse från sådana petitesser som efterfrågan och tillgång, skaderisker och klimatförändringar skulle vi kanske inte ha så många problem. Men nu är det så verkligheten ser ut, det är vad vi har att bita i.

Jag är inte sådan att jag ger upp. Och de allra flesta människor jag mött inom skogsbranschen verkar vara av ungefär samma skrot och korn. Vi tänker inte lägga oss platta för vilka nya utmaningar framtiden än kommer ge oss. Vi kommer göra vårt bästa för att förbereda oss och stå rustade när det behövs. Vi kommer samla de som har kunskap, innovationer och viljan, och se till att vi har det som behövs för att möta framtiden.

Varför?

Därför att skogen betyder oerhört mycket för det här landet. Och då menar jag inte som byggmaterial, toapapper eller inkomst.
Jag menar av den enkla anledningen att vi älskar skogen.

För allt den är och kommer att vara. För det ska vi se till.

Därför ser jag mycket fram emot att arbeta på framtidsmässan i Kosta den 23 februari. Jag är redo! Är du?

Och glöm inte kolla in:
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Sydost/Reportage/Framtidsmassa-med-fokus-pa-skog-och-vilt-i-Kosta-sondag-den-23-februari/

Share

Vårt fantastiska skogssverige

Wednesday, January 15th, 2014by

Vårterminen på det tredje läsåret är här och man börjar se slutet på en utbildning som gett så mycket mer än man någonsin skulle kunnat föreställa sig.

Inte bara har jag fått en massa kunskap om skogen, träråvaran och naturen. Jag har fått vänner för livet, haft underbara lärare, delat djupa samtal om viktiga ämnen med människor jag respekterar och jag har fått äran att träffa en del av alla de fantastiska människor som arbetar i Sveriges skogar.

Min tacksamhet är enorm, och det är med ett visst vemod jag startar den sista terminen genom att börja med mitt examensarbete på riktigt.
Tanken har funnits där länge. Men nu ska det bli vetenskapligt och korrekt och sättas ner på papper. Och som vanligt kan jag ju inte göra något enkelt. Fullt medveten om att detta inte alls är det enklaste valet, kastar jag mig huvudstupa rakt ut i det. Och tro mig, det har redan genererat både blod, svett och tårar. Men det kommer bli värt det.

Varför? Jo, för att det är så viktigt för mig.

Jag ska inte beskriva för ingående vad jag arbetar med, det kommer senare om du är intresserad, men en antydan är att det handlar om jämställdheten mellan Skogsvårdslagens miljö- och produktionsmål.

Något som jag fortfarande imponeras av och nästan blir lite andäktig inför, är känslan av hur gärna människor som redan jobbar inom skogsindustrin vill hjälpa oss studenter.
Som nu, i mitt examensarbete, där jag behöver få ihop cirka 20 personer som kan avsätta sammanlagt cirka tre timmar i min tjänst och därutöver dessutom i vissa fall kommer behöva resa en ganska ansenlig bit för att ta sig dit där jag är, och trots detta har jag bara fått något enstaka nej.
De allra flesta jag pratar med vill verkligen ställa upp, hjälpa till. Trots att jag hör hur upptagna de är.
Något jag är mycket glad för, då hela mitt examensarbete står och faller på att andra personer ställer upp, utan någon som helst ersättning. Bara för känslan av att man gör något bra.

Så just nu går mina tankar och min tacksamhet till bland annat Stora Enso, Naturskyddsföreningen, Sveaskog och Södra skogsägarna och alla andra som tror på min idé och vill hjälpa mig att genomföra den.

Share

Från fönstret i mitt kök

Tuesday, January 14th, 2014by

Jag tror att du är här nu. Pulsen är lite högre än vanligt. Jag pratar ganska fort. Jag får panik när telefonsamtalen blir för långa. Väntar på att få maten serverad och plockar inte bort. Hoppar över träningspass. Städar hemmet i ren frustration. Sitter kvar vid mitt röda skrivbord när natten smyger in. Mardrömmar om försening och fel dag. Tentaångest, det var längesen.

Om jag tänkt dö nu, så skulle jag dött för längesen. Under en tid då jag värmde mackor i micron och stannade kvar över loven för att vinna lite tid. Då jag andades genom ett sugrör och blev en maskin för min största dröm. Jag klarade det då, jag klarar det nu. Nu, utan sugrör och utan mackor i micron.

Sedan Ivar var på besök har jag en ny vy från fönstret i mitt kök. Jag tittar ut, med en ångest och längtan som lagt sig för min lins. E4an. Människor ständigt på väg. Jag stannar kvar fast kaffet svalnat för längesen.

 

Kärlek, Tanja

Share

Att stilla en inre längtan

Wednesday, September 18th, 2013by

Jag är tillbaka. Tillbaka efter våren, sommaren och sensommaren. Tillbaka här i höstens vackra början, när löven sakta ändrar färg och envist hänger sig kvar. Innan frosten biter till och jag känner att nu, nu får snön falla fritt. Jag kunde höra startskottet för terminen komma, men jag tjuvstartade. Jag började ett par meter innan startlinjen och gjorde klart förra årets mödor som tungt hängt sig kvar på mina arma axlar. Nu är samtliga 60 poäng från mitt första år samlade och jag hann precis pusta ut innan jag nådde startlinjen och kände rekylen från startskottet i bröstet. Jag gjorde det. Jag seglade i hamn 22,5 hp matematik. Jag seglade i hamn 14 år matematik och 7 år fysik. Jag seglade i hamn basen för min ingenjörsutbildning.

Jag är norrlänning igen. Jag är sambo. Jag är lyckligare än jag någonsin varit. Jag bor i Sundsvall nu och pluggar på distans. Jag stillade en ständig hunger i mitt hjärta. En ständig hunger efter den jag älskar. För det går att studera utan att det gör så fruktansvärt ont i hjärtat hela tiden.

“Industriell ekonomi” är igång och kursen känns överkomlig. I veckan som gick kom jag hem från kursstarten i “Skoglig planering”. Nu väntar en inlämningsuppgift med frågor samt ett eget arbete hemma i Norrbotten, en skogsbruksplan över 114 ha ska göras. Det blir en nyttig resa, för att bli den skogsingenjör jag vill vara.

Tack sommaren 2013 för nya krafter. Tack för bilsemestern runt om i vackra Sverige, tillsammans med honom jag älskar. Tack för midnattssolen, hemvändarfesten och brorsans band som bodde hos oss. Tack för sommarjobbet i kommunväxeln kombinerat med sommarplugget. Tack för att jag kände mig uppskattad. Tack för 82 kilogram hjortron som mor och far plockade. Tack för myggbetten och överkonsumtion av Salubrin. Tack för min inre längtan som stillades. Tack för allt.

Kärlek, Tanja

 

 

Share

Elmia Wood 5-8 juni

Friday, May 24th, 2013by

Sitter vid mitt skrivbord. Jag vet att det är där någonstans, under alla mina papper, men jag ser det knappt. För det här är slutspurten. Sista tentan är imorgon, lördag. Vi ska göra en skogsbruksplan i miniformat, av uppgifter vi själva samlat in i fält.
Alltså har jag en hel massa material framför mig som jag kan tänkas behöva. Böcker, artiklar, pärmar. Saker jag samlat på mig under mina två års studier, som nu kan komma att behövas, när mina kunskaper ska sättas på prov för sista gången den här terminen (förhoppningsvis, om det inte blir omtenta!).

I onsdags var jag på Skogsstyrelsens kontor i Växjö. Jag har nämligen fått den angenäma uppgiften att hjälpa till på Elmia Wood, med att förevisa Skogsstyrelsens Mina Sidor.
Jag gillar verkligen hur Elmia Wood beskriver att mässan är för alla som äger, jobbar och lever med skog. För visst är det väl lite som en livsstil, det här med skogen. För oss som jobbar, eller kommer jobba med skogen, så är den närvarande en stor del av vår vakna tid. Både på fritiden och i jobbet. Den finns i alla möjliga former och passar alla våra behov. Vare sig man gör en skogsbruksplan i jobbet eller om man gör en utflykt med barnen på fritiden. Och så vill jag att det ska fortsätta vara.
Det är väl därför jag är så intresserad av Skogsstyrelsen. Kanske är jag en skogsromantiker. Men jag älskar verkligen hur våra lagar ställer miljömål och produktionsmål lika i skogsbruket. Jag blir liksom lycklig bara av tanken. Och för mig är Skogsstyrelsen essensen av allt det jag gillar med skogen.
De stöttar och hjälper, ser till att skogsägare av alla slag kan sköta sin skog på ett lämpligt och önskvärt sätt. Det känns skönt på något sätt, att inte bara ha en dömande myndighet, som slår ner på allt som är fel, utan istället ha en myndighet som vill att vi alla ska lyckas.
En gång för hundra år sedan ville jag bli polis. Inte för att styra och ställa, utan för att jag gillar den svenska modellen. Med känslan av ett rättsväsende som stöttar och, kanske ibland till och med, har lite överseende med medborgarna. För att visa sin goda vilja. För att de vill att man ska lyckas. För att eget ansvar under överseende fungerar bäst i längden.
Nu känner jag likadant för Skogsstyrelsen.

Det ska bli så roligt att få vara en del av denna fantastiska verksamhet, även om det bara är för några dagar.
Så om du ska till Elmia Wood, titta förbi hos Skogsstyrelsen, så kanske vi ses där!

Nu ska jag köra på med mina förberedelser inför morgondagen en liten stund till. Sen blir det fredagsmys med wokad quorn (godare än det låter, med ananas, vitlök, cashewnötter och ingefära), popcorn och TV, Jippie!

Share

Tiden

Monday, April 8th, 2013by

Barnen är som våren. Rinner genom mina fingrar alldeles för fort. När jag ser dem springa runt på gräsmattan i solen värker det i mitt mammahjärta. Ibland önskar jag att jag kunde stanna allting. Bara en kort stund. Kan vi inte bromsa lite, lite grand? Ge mig bara en liten stund till, snälla.
Jag vet att alldeles för snart kommer de inte vara bara mina längre, de kommer ha viktigare saker än mig i sina liv. Precis som våren. Snart kommer den inte ha tid med mig längre. Knopparna kommer ha slagit ut, och den där speciella doften som bara våren har, kommer ha försvunnit. Långt innan jag är färdig med den.
Jag är nog helt enkelt för långsam för den här uppfinningen tiden. Jag hinner aldrig med, vill alltid ha mer, göra mer. Visserligen anser jag att tiden mest uppfunnits för att stilla människans oro, den är bara ett resultat av vårt behov av att systematisera allt runtomkring oss för att få kontroll, men det hjälper inte, jag hinner ändå inte med. Kanske skulle vi uppfunnit en stillsammare tid.

För några dagar sedan, tidigt, innan alla vaknat kör jag in mot stan för att hämta en tidig taxikund. Jag stannar till på den högsta punkten på vägen mellan Gemla och Växjö, som jag ofta gör om jag har några minuter över. Himlen glöder i rött och orange och färger jag inte har ord för att beskriva. Dimman ligger som slöjor över åkern på andra sidan vägen och de unga björkarna och granarna på planteringen bredvid mig håller andan i minusgraderna, täckta med rimfrost. Det är så vackert att det gör ont i mig. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Och solen kommer över horisonten och träden. Sakta, sakta sprider den sig över himlen som den gud den är, tar över hela den värld jag ser. Ra, Sol, Apollon, jag kan förstå att människor i alla tider tillbett solen som en gud.
Klockan och den tveksamma tiden säger mig att jag måste köra vidare för att inte bli sen. Men jag önskar att jag kunde stanna.
Sekunderna försvinner från mig, springer alldeles för fort.

För mina barn, och förhoppningsvis en dag barnbarn, blir jag så rädd om allt detta jag ser att jag knappt vet vad jag ska göra. Jag vill spara allt, pausa. Vill inte att vi människor ska förstöra mer av naturen. Ser vi inte allt det fantastiska vi har framför oss? Och vad förstör vi naturen för? Oftast för pengar skulle jag svara. Varför egentligen? Vem behöver en massa pengar? Varken kärlek, natur eller vänskap kräver det, inte om det är äkta i alla fall. Och vad mer behöver en människa?

Därför känns mitt framtida jobb inom skogen ännu viktigare. Vi måste alla tänka på hur vi behandlar den här planeten. Än så länge har vi bara en. Kanske vi i en avlägsen framtid hittar någon annan planet som är beboelig och möjlig att ta sig till, men tills dess skulle jag nog råda de flesta att ta hand om den vi har istället.

Share

Antar du utmaningen?

Thursday, April 4th, 2013by

I sista stund ändrade jag min ansökan från Berganläggninsteknik i Luleå till Skog- och träteknik i Växjö. Jag behövde ge mig iväg från det jag egentligen älskar för att lära mig att uppskatta det på nytt. Jag behövde se den sidan av mig själv som jag aldrig förut sett. Jag behövde leva en sörlännings liv i ett par norrländska kängor. För att fylla mitt liv med nya perspektiv. För att ta chansen där den låg framför mig. Som ung och fri gjuta en stabil grund att bygga framtiden på. Här står jag idag, 150 mil söderut. Det är vår och jag skiner ikapp med solen. Jag har snart avverkat mitt första år på ingenjörsprogrammet och jag har gjort det bra.

Då för ett år sedan, när jag var redo för klivet in till universitetsstudier. Jag valde att inte kasta bort de naturvetenskapliga talanger som alltid funnits inom mig. Jag valde en utbildning som inte skulle bli för mäktig. Jag valde något som alltid varit en stor del av mitt liv, men som jag egentligen aldrig haft kunskaper om. Jag valde ett område där det i framtiden finns trygghet och en möjlighet att återvända hem till Norrbotten. Jag valde Högskoleingenjör i skog- och träteknik.

Vågar du anta utmaningen? Ansök nu! —> HÄR 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Kram från Tanja!

Share