Archive for March, 2017

dan före dan 2017

Friday, March 24th, 2017

Tja bloggen!

jodå så att nu är vi snart på väg mot Sydamerika; Emma, Moa, Olivia, Lalita och Ebba. “Äventyr mina vänner”,..Lalita brukar säga det och nicka bestämt, jag brukar svara “ja vi behöver äventyr i livet, så är det!”.  Att vara på väg ut i världen med allt en behöver samlat i en väska är en oslagbar frihetskänsla för mig!  Känslor i gruppen är nu “tacksamhet” (Emma), “att något är pågång” (Lalita), spännande (Moa), pirrigt (Olivia och Ebba). Gruppen sitter just nu runt ett bort i Malmö hemma hos Ebba och äter sushi. I morgon är det resdag.

I veckan har vi haft förberedelser inför praktiken ihop med Anna Rubio Lind, lärare på Linneuniversitetet. Det var ett par dagar som verkligen fångade intresse där vi fick ta del av Perus historia av kolonialisering och dagens globalisering som kan ses som en modern tappning av samma mönster där västvärlden suger ut naturtillgångar från andra delar av världen för att främst öka välfärden i väst. Man rättfärdigar detta genom att hävda att befolkningen där får arbetstillfällen och lyfts ur fattigdom när det oftast handlar om att vi i väst ska få mer för mindre pengar och dessutom dränerar jorden på dess resurser genom utvinnandet av olja, gas, kål …. i en rasande fart under tiden. Det är sjukt men vi som har makt att ändra det har ju det bekvämt så ja… vad gör vi? fortsätter ha det bekvämt? ja precis,.. det är så vi gör. Jag vill återge en konversation mellan en Afrikansk kvinna och en västerländsk journalist ur en av dokumentärerna, Jurist och miljöaktivist Seody White sätter ord på sanningen som vi blundar för.

västerländsk journalistWhy would you say that there are poor countrys in the world?

Seody –I think the whole aspect of acepting that others can have, and others can not have. Its that filosofy that others can have mutch mutch mutch more while some have nothing. That is the critical issue that we see as normal, that we have normalised the consept. I think this is something we over the next hundread years will have to think through. I use to be quite optimistic but as the world goes on im becomming quite pesimistik. We need a revolution to change this so that the poor gets acces to the resorses equally.

västerländsk journalist –But that will cost human lives and blood? 

Seody – Why should it cost human lives and blod? This is the point. Its becaus of people holding on to it. Thats the ting,…we have to change our mindset. Becaus people still belive that they have right to it (välfärd i överflöd) thats why they think it will take human lifes to get to equality. Listen! its not right, everybody knows it but still…Thats why im saying we need a rewolution. Not a war revolution but a mindset revolution.

 

Vi i västvärlden oavsett vad vi tjänar lever i rikedom i förhållande till alla andra delar av jordens befolkning, medans 700 000 människor fortfarande lever i extrem fattigdom (läs en dollar om dagen). Ekonomisk tillväxt kan öka välfärden och det är så vi idag försöker lösa fattigdomen men detta dränerar jorden på dess tillgångar och är därför inte hållbart. Vi behöver lösa tillväxten utan att dränera jorden och finna andra sätt att öka välfärden. Under kursen kommer vi ta del av vad socialt arbete har för roll i detta och hur utveckling och utrotning av fattigdom skall kunna ske utan att samtidigt förstöra vår jord. En av de nödvändiga åtgärderna för detta är att vi i väst tänker över vad ett gott liv är/rimligen kan vara, vad är behov och vad är “vill ha” i vår levnadsstandard. För att jorden skall hålla behöver vi ändra vårat sätt att leva som en av de punkterna i åtgärdslistan. “billigt och bra” i klädbutikerna för oss kan betyda extrem fattigdom och farlig arbetsmiljö för en arbetare i klädfabriker. Att öka standarden genom att erbjuda arbetstillfällen i andra länder genom exploatering kan innebära för en familj i Indien att flytta från ett tält till ett rum stort som ett svenskt badrum där barnen sover på golvet. Om en hållbar utveckling skall ske gäller det att befolkningen i fattiga länder själva får leda den utvecklingen istället för att bli beroende av exploaterande företag. Det går framåt, man talar om att hållbarhet är ett nytt paradigm som måste till för att planeten ska ha en framtid men det går sakta eftersom ekonomiska intressen och ovilja att släppa taget om rikedomen bromsar processen.

Detta och mycket mer har vi fått en snabb inblick av från Anna. Mycket spännande tycker vi och vi förstår att vi bara hunnit snudda vid något mycket komplext. Efter tiden i Peru är vi kanske klokare om vi lyckas bemästra spanskan. Några av oss kan lite spanska, själv kan jag säga häst på spanska, vi får väl se hur det går med fördjupningen ;D

 

Nu rullar vi ut sovsäckarna o laddar för äventyr. Det blir magiskt! 

 

 

 

 

 

 

 

Hälsningar från Budapest!

Wednesday, March 15th, 2017

Hej!

Jag heter Jenna och jag gör min praktik i Budapest. Verksamheten där jag jobbar gör förebyggande socialt arbete med fokus på barn och ungdomar.

Till skillnad från hur socialarbetare arbetar i Sverige, jobbar vi här utomhus för det mesta av tiden med så kallat gatuarbete. En vanlig arbetsdag börjar med en 3-4 timmars runda i området. Vad gör vi där ute då? Jo, det var något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att socialarbetare sysslar med. Vi går fram till barn och ungdomar, vilka som helst vi ser, och börjar samtala. “Hur är det med dig? Varför är du inte i skolan?”… Oftast följer vi sedan personen till skolan eller hem om denne inte har något bra skäl att vara ute. Om vi ser ungdomar som röker, frågar vi dem om de är äldre än 18 år. Sedan delar vi ut broschyrer om att sluta röka samt inbjudningar till vår eftermiddagsverksamhet (som jag strax ska berätta mer om).

En annan väldigt vanlig uppgift ute är att vi stannar vid trafikljusen och kollar om barn eller ungdomar går mot rött. Det värsta vi kan se är om en vuxen korsar vägen tillsammans med ett barn när det är rött! När det händer stoppar vi den vuxna och har en liten seriös pratstund med denne. Det har hänt flera gånger att någon tror att vi är poliser. Vi har våra blåa “tjänstekläder” på, mina kollegor bär lika jackor och västar men jag som praktikant har bara västen. Det som enligt mig ändå mest påminner om polisens arbetsuppgifter i vår verksamhet, är våra kvällsskifter! Vi går exempelvis in på pubar för att kolla om de säljer alkohol till minderåriga. Ifall det finns minderåriga där inne, ringer vi deras föräldrar och tar hem barnen. Sedan börjar vi kontrollera stället och ungdomarna. I Sverige skulle nog polisen ingripa först och sedan hänvisa ungarna till oss? Men här ser man på saken så att vi socialarbetare har ansvaret att agera först därför att det sker ett brott mot barn och just vi  är de som har ansvaret att skydda barnen. (Barnets bästa alltid först! ;))

 
Eftermiddagsverksamheten då. Där jobbar jag oftast. Gatuarbetet anses nämligen för farligt för mig emellanåt. (Förresten, i princip alla gatusocialarbetare är män!)
Det är ett mysigt avslappnat ställe dit ungdomar kommer efter en avslutad skoldag och spelar spel, lyssnar på musik eller bara umgås med varandra. Lite som det svenska fritidset men målgruppen är äldre. Det finns grupper med olika teman, som bak-och matlagningsgrupp på måndagar, freestyle rap grupp på tisdagar samt media tema på onsdagar då vi sänder en radio broadcast som finns att lyssna på på nätet.

Därför att allt är så annorlunda, har jag börjat fundera mycket på socialarbetarrollen och klientrollen. Kan vi gatusocialarbetare ens anses ha klienter? Vi träffar nämligen nya människor på gatan varje dag och oftast varar samtalet mindre än en minut. Sedan ser vi kanske aldrig mer dessa individer. Dessutom har de själva inte sökt rådgivning utan vi tvingar dem att ta emot det vi vill säga. Vidare väcks frågan vad som egentligen är socialt arbete? Kan all hjälp med god budskap anses som socialt arbete om den utförs av myndigheter? Hur skulle det fungera i Sverige om socialarbetare gick fram till rökande ungdomar för att påminna om hälsorisker? Jag tror inte att det ens finns socialarbetare som skulle vilja göra sådant arbete. Vi prioriterar nämligen den etiska självbestämmandeprincipen medan här lägger man tydligen större vikt vid godhetsmaximeringsprincipen. I Sverige implementeras förebyggande socialt arbete vid behov. Det finns skolkuratorer och annan personal på skolor men de ingriper oftast först när det finns misstankar om några problem. Här däremot kan vi stoppa vem som helst i gatan och börja samtala lite, fråga om hur det går i skolan och hemma och på så sätt letar vi efter potentiella klienter.

Ja, hur som helst, väldigt annorlunda är det men jag har trivts jättebra på jobbet och i staden. Nästa gång kan jag skriva mer om Ungern som ett land och hurdant det är att bo här, om det inte sker något spännande i gatan eller på “fritidset” som är värd att berättas. 🙂
Kramar Jenna