Sofosh 2

December 7th, 2017 by socionomstudenter

Hola kompisar!

Nu har jag varit på SOFOSH (Society of Friends of Sassoon Hospitals) några dagar och det har varit riktigt kul! Idag fick jag leka med barnen hela eftermiddagen <3 Helt underbara goa ungar i åldrarna 0-3 år plus en flicka på ca 6 år. De lekte väldigt fint tillsammans och var för sig, inte alls många tårar föll under tiden som jag var där. Och en efter en började de närma sig mig och försökte leka med mig. De äldre barnen försökte prata med mig och berätta saker, men tyvärr bara på marathi, det officiella språket här i Maharashtra. Jag blev överraskad av ett barn som inte hade sett mig förut men ändå såg mig och sprang rakt emot mig och kramade om mina ben, skrattade och tittade upp på mig. Så himla gullig unge! tänkte jag men blev avbruten i mina tankar av att personalen berättade att just det barnet bits mycket så jag skulle vara försiktig. Eftersom vi hade ganska trevligt tillsammans så ansåg jag mig säker från bett, om hen hade blivit arg eller överexalterad så hade jag förväntat mig bett, men nu var det lagom kul och vi lekte lite tittut och tafatt.

När jag sitter där bland över 10 barn som är så söta och charmiga på alla sina sätt så kan jag inte hålla borta tanken på att alla dessa barn är föräldralösa av olika anledningar. Vissa har helt enkelt ingen i blodsfamiljen velat ha, utan bara lämnat barnet åt sitt öde. Det är förskräckligt och nästan överväldigande där i lekstunden för mig. Kan inte förstå hur det kan bli så i världen…

Här kommer lite bilder från dagen i vilket fall:

Typiskt Indien, haha.

Papper på ett funnet barn (övergivet alltså) och på ett annat barn som är överlämnat av föräldrarna/en familjemedlem

Socialarbetare in action!

Jag träffade fler socialarbetare som jobbade som volontärer på adotionscentret. Vi satt tillsammans och målade lite Happy birthday-kort till barnen. Eftersom de inte blir gratulerade av någon familjemedlem så är det personalen som står för hela kalaset. Det kändes fint att kunna glädja barnen med något så litet som ett handmålat kort. Dock så är jag inte lika säker på att barnen som får mina kort blir lika nöjda då mina målerikunskaper var helt uttorkade efter att jag målat 4 kort med ballonger, haha! Tursamt nog så var en av tjejerna på bilden designer och målade vackra blomsterkorgar istället. Hon heter Atjo, och det betydde inte att hon nös utan det betyder på hindi “achievement”.

Här utanför kan barnen också få leka på dagarna. Bilden är tagen inifrån lekhallen som har öppna fönster med galler för så att barnen inte trillar ut men ändå kan få frisk luft och solsken på sig.

Leave a Reply