Hälsningar från Budapest!

March 15th, 2017 by socionomstudenter

Hej!

Jag heter Jenna och jag gör min praktik i Budapest. Verksamheten där jag jobbar gör förebyggande socialt arbete med fokus på barn och ungdomar.

Till skillnad från hur socialarbetare arbetar i Sverige, jobbar vi här utomhus för det mesta av tiden med så kallat gatuarbete. En vanlig arbetsdag börjar med en 3-4 timmars runda i området. Vad gör vi där ute då? Jo, det var något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att socialarbetare sysslar med. Vi går fram till barn och ungdomar, vilka som helst vi ser, och börjar samtala. “Hur är det med dig? Varför är du inte i skolan?”… Oftast följer vi sedan personen till skolan eller hem om denne inte har något bra skäl att vara ute. Om vi ser ungdomar som röker, frågar vi dem om de är äldre än 18 år. Sedan delar vi ut broschyrer om att sluta röka samt inbjudningar till vår eftermiddagsverksamhet (som jag strax ska berätta mer om).

En annan väldigt vanlig uppgift ute är att vi stannar vid trafikljusen och kollar om barn eller ungdomar går mot rött. Det värsta vi kan se är om en vuxen korsar vägen tillsammans med ett barn när det är rött! När det händer stoppar vi den vuxna och har en liten seriös pratstund med denne. Det har hänt flera gånger att någon tror att vi är poliser. Vi har våra blåa “tjänstekläder” på, mina kollegor bär lika jackor och västar men jag som praktikant har bara västen. Det som enligt mig ändå mest påminner om polisens arbetsuppgifter i vår verksamhet, är våra kvällsskifter! Vi går exempelvis in på pubar för att kolla om de säljer alkohol till minderåriga. Ifall det finns minderåriga där inne, ringer vi deras föräldrar och tar hem barnen. Sedan börjar vi kontrollera stället och ungdomarna. I Sverige skulle nog polisen ingripa först och sedan hänvisa ungarna till oss? Men här ser man på saken så att vi socialarbetare har ansvaret att agera först därför att det sker ett brott mot barn och just vi  är de som har ansvaret att skydda barnen. (Barnets bästa alltid först! ;))

 
Eftermiddagsverksamheten då. Där jobbar jag oftast. Gatuarbetet anses nämligen för farligt för mig emellanåt. (Förresten, i princip alla gatusocialarbetare är män!)
Det är ett mysigt avslappnat ställe dit ungdomar kommer efter en avslutad skoldag och spelar spel, lyssnar på musik eller bara umgås med varandra. Lite som det svenska fritidset men målgruppen är äldre. Det finns grupper med olika teman, som bak-och matlagningsgrupp på måndagar, freestyle rap grupp på tisdagar samt media tema på onsdagar då vi sänder en radio broadcast som finns att lyssna på på nätet.

Därför att allt är så annorlunda, har jag börjat fundera mycket på socialarbetarrollen och klientrollen. Kan vi gatusocialarbetare ens anses ha klienter? Vi träffar nämligen nya människor på gatan varje dag och oftast varar samtalet mindre än en minut. Sedan ser vi kanske aldrig mer dessa individer. Dessutom har de själva inte sökt rådgivning utan vi tvingar dem att ta emot det vi vill säga. Vidare väcks frågan vad som egentligen är socialt arbete? Kan all hjälp med god budskap anses som socialt arbete om den utförs av myndigheter? Hur skulle det fungera i Sverige om socialarbetare gick fram till rökande ungdomar för att påminna om hälsorisker? Jag tror inte att det ens finns socialarbetare som skulle vilja göra sådant arbete. Vi prioriterar nämligen den etiska självbestämmandeprincipen medan här lägger man tydligen större vikt vid godhetsmaximeringsprincipen. I Sverige implementeras förebyggande socialt arbete vid behov. Det finns skolkuratorer och annan personal på skolor men de ingriper oftast först när det finns misstankar om några problem. Här däremot kan vi stoppa vem som helst i gatan och börja samtala lite, fråga om hur det går i skolan och hemma och på så sätt letar vi efter potentiella klienter.

Ja, hur som helst, väldigt annorlunda är det men jag har trivts jättebra på jobbet och i staden. Nästa gång kan jag skriva mer om Ungern som ett land och hurdant det är att bo här, om det inte sker något spännande i gatan eller på “fritidset” som är värd att berättas. 🙂
Kramar Jenna

Comments are closed.