Workshop på skola i Hadakoti!

December 11th, 2016

Hej,

Vi vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen nu de senaste dagarna. Internetuppkopplingen har varit lite bristfällig då vi varit på resande fot i delstatens största stad Dehra Dun i nästan en vecka.

Två dagar innan vi åkte iväg så höll Mathilda, Emilia, Kristoffer och Marcus sina workshops för några barn i den skola som ligger i den bergsbyn där vi bor. Byns namn är Hadakoti. Vi har varit och besökt den skolan en gång tidigare under vår vistelse och barnen verkade glada över att se oss igen. Barnen i den skolan är mellan 5-9 år. Vi fick därför ändra om konceptet lite i våra workshops då vi tidigare har anpassat våra workshops för något äldre barn.

Våra workshops gick fint! Marcus började att lära ut lite basic fakta kring första hjälpen sen tog Emilia och Mathilda över och pratade om känslor med barnen. De fick bland annat måla en känsla vilket de gjorde superbra! De flesta målade känslan “glad”. Kristoffer avslutade med att prata om sophantering och vilka följder det kan få när vi slänger sopor i naturen. Barnen verkade fängslade av det vi hade att säga och var himla duktiga på att diskutera de olika ämnena med oss.

Efter våra workshops hade vi lite fri tid då vi bara kunde umgås och leka med barnen. Vi avslutade med att sjunga lite sånger ihop. Barnen dansade och sjöng till traditionella indiska folkvisor och vi visade dem hur vi i Sverige gör när vi dansar “små grodorna”. Barnen blev sedan ledsna över att vi skulle gå så vi stannade tills skoldagen var slut vid kl 14.

 

15502647_10211359017749205_1624799295_o

Här målar vi olika känslor under Mathildas och Emilias workshop.

15419278_10211359019869258_971716983_o

Lunch i skolans “matsal”.

15515516_10211359026349420_1113788344_o

Alla fina teckningar!

15502948_10211359018989236_2096191620_o

Kristoffer introducerar sin “skräpsorteringslek”.

15409672_10211359014629127_1266274743_o

Här får barnen fina priser 🙂

15409471_10211359015709154_408914325_o

Barnen tillsammans med deras lärare.

img_5643

Markus lär ut första hjälpen!

Fjärde veckan

December 4th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har varit väldigt intensiv. Jag har jobbat både morgon- och kvällspass samt testat på att jobba på helgen. I början av veckan var vi med alla barn i en park och de fick leka fritt. Jag har också varit ute och åkt båt med tjejerna. Mannen som körde båten gjorde det tydligen gratis och båten var hans dessutom! 🙂 Man blir så glad när människor verkligen ställer upp och visar engagemang för barnen. Det uppskattas på Stand och inte minst av barnen. Igår (lördag) hade vi Christmas party. Föreningar ställde upp tre olika hoppborgar för barnen, åter igen gratis, och bjöd på godis, mat och dryck. Det var full fart minst sagt och barnen var fulla av energi hela dagen 😀 Barnen fick också en säck var med julklappar så det var alltså inte bara en julklapp utan de fick flera! Paketen var donerade så det hade vi inte heller betalat något för. Alla barn blev jätteglada för sina presenter så den här dagen kommer de sent glömma. Idag åkte vi till en utomhuspool och var där hela dagen. Vädret var fantastiskt och solen sken hela dagen. Sommaren har verkligen kommit till Nya Zeeland på riktigt nu och idag nådde temperaturen 23 grader. Alla var var nöjda med dagens aktivitet men många var trötta vid dagens slut, även jag. 🙂

img_19711

hoppborg

Hej hopp menskopp!

December 1st, 2016

29/11
I tisdags var det dags för Izabellas workshop. Till workshopen hade organisationen ASHA bjudits in. ASHA står för Accredited Social Health Activist och organisationen består av kvinnor som arbetar i byarna främst med hälsa hos kvinnor och barn.
Workshopen inleddes med diskussion om hur deras arbete går till och vilka problem de stöter på i sitt arbete ute i byarna. Senare visade Izabella upp olika menstruationsskydd, såsom binda, tampong och slutligen menskoppen, samt deras olika för- och nackdelar. ASHA-kvinnorna var intresserade av menskoppen och tog till sig idén. De fick även med sig ett antal menskoppar var för att dela ut och sprida informationen.

ASHA-kvinnorna efter workshop

ASHA-kvinnorna efter workshop

30/11
Idag besökte vi en skola i byn Sonali ca 20 minuters jeepfärd uppåt i bergen. När vi kom satt ett en förskoleklass på rad framför en radioapparat och lyssnade på en röst som lärde ut engelska till barnen. Varje statlig skola får ett sådant paket med radio med olika inspelade lektioner och ett häfte med bilder till. Skolan hade en förskoleklass och en skolklass i årskurs 1-5.

Förskolebarn lär sig engelska.

Förskolebarn lär sig engelska.

Lunchdags!

Lunchdags!

Efter visiten i Sonali åkte vi vidare till byn Kandara och träffade en så kallad Self-Help-Group (SHG) bestående av ca 30 kvinnor. En SHG är en ekonomisk förening där medlemmarna tillsammans bidrar och sparar pengar. Pengarna kan sen användas när någon medlem eller annan bybo behöver det, t.ex. för sjukvård eller kläder. En SHG kan även starta små företag och sälja grönsaker, bröd eller egengjorda kläder En SHG är ett effektivt sätt för att stärka framförallt kvinnogrupper och är vanligt i indiska byar. Kvinnorna menade dock att det bästa med SHG-gruppen var känsla av gemenskap. HIMAD var med och startade upp denna gruppen och arbetar mycket med denna form av empowerment för svaga grupper. Vi tyckte att de var ett härligt gäng!

Tillsammans är de starka!

Tillsammans är de starka!

Indiskt bröllop!

November 27th, 2016

24/11
Idag var startskottet för ett bröllop som vi blivit inbjudna till. Och inte vilket bröllop som helst utan en av våra handledares bröder! Efter en timmes jeepfärd var vi framme hos brudgummen som hade bjudit in till fest. Först fick vi välkomstsnacks och minglade med brudgummens släkt och vänner. Senare under kvällen blev det dans för de som orkade. Det blev även en del fyrverkerier när solen gått ner. Runt hundra personer var närvarande. En mycket trevlig kväll!

Tjejerna i "sarees".

Tjejerna i “sarees”.

img_5515

25/11
Dag två var det var dags för själva bröllopsceremonin. Vi hade köpt traditionella indiska kläder att ha på oss. Tjejerna hade ”sarees” och pojkarna ”korta”. Dagen startade med att Emilia, Izabella och Mathilda fick åka och äta frukost samt göra sig i ordning tillsammans med andra inbjudna kvinnor. Nån timme senare åkte Marcus och Kristoffer till tjejerna och gick gemensamt till ceremonin. Brudparet satt på en upphöjd tron utomhus under ett tält. Framför var det rader med stolar som gästerna satt på. Ceremonin var vacker och efter blev vi tillsammans med de andra bjudna på mat innan jeepfärden tillbaka till HIMAD center.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Mvh
Emilia, Izabella, Marcus, Mathilda och Kristoffer

Tredje veckan i Nya Zeeland

November 25th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har jag varit i tjejernas whare Pohutukawa. Jag har börjat komma in i de dagliga rutinerna nu men det är fortfarande mycket nytt så jag måste fråga mycket. Den här veckan har vi gjort olika samarbetsövningar med barnen och vi har även grillat egen BBQ vilket var väldigt uppskattat. Vädret har varit underbart så vi har varit ute mycket med barnen och lekt olika lekar. Jag har varit med och stöttat barnen med hopprep och samarbetet som krävs där med turordning osv vilket för de allra minsta inte är så lätt. Mycket tid har även spenderats i klassrummet denna vecka och jag har mestadels varit med de yngre barnen.

Fokus har legat på att stötta särskilt ett barn och bara under denna vecka känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket. Framför allt när det gäller bemötandet av ett barn som är väldigt upprört/aggressivt och hur man hanterar den situationen. Här på Stand har de många olika riktlinjer för verksamheten men en som jag har uppmärksammat särskilt mycket är deras fokus på barnets styrkor. Personalen försöker i största möjliga mån att lyfta och stärka barnet i situationer där det känner sig osäkert. Även i situationer där barnen känner sig trygga har jag märkt att de verkligen anstränger sig för att ge komplimanger och ge beröm till barnet. Stand har också ett väldigt positivt synsätt på barnets utvecklingsförmåga dvs de ser potential i alla barn som kommer dit vilket jag verkligen har märkt. Vissa barn som kommer hit har en väldigt trasslig bakgrund men trots detta kan jag ändå se framsteg hos dessa barn tack vare personalens positiva inställning och stöd.

På Stand väljer man också att inte straffa barnen om de gjort något fel eller dumt. Istället pratar de med barnen om konsekvenser av sitt beteende vilket jag tycker är väldigt pedagogiskt. För en del av barnen har straff varit en naturlig del i uppfostran när det gäller tillrättavisning, men så är det alltså inte på Stand. På Stand pratar man om olika val som barnet har i dessa situationer när det blir upprört. Det finns tre val: Weak, Cool och Aggro. Weak innebär att barnet väljer att inte säga ifrån, börjar gråta eller gömmer sig i ett hörn. Barnet står alltså inte upp för sig själv utan väljer det svaga valet. Cool är det optimala valet. Då säger man ifrån vad man verkligen tycker och talar om för den som är elak att “nu slutar du eller så går jag till en vuxen”.

Här pratar man också mycket om respekt och att genom att stå upp för sig själv och vad man tycker respekterar man också sig själv. Att respektera sig själv är en viktig del i konceptet eftersom respekt hör ihop självförtroende. Slutsatsen är alltså att om man har respekt för sig själv, kan man också bygga upp sitt självförtroende. Det sistnämnde valet aggro innebär att man väljer det aggressiva agerandet dvs att man slåss eller knuffas osv. Genom att prata om dessa val och känslorna som hör ihop med dem, kan barnen lära sig att hantera känslorna på ett bättre sätt. Stand har även utarbetat en modell som barnen kan använda när de hamnar i en situation där de blir upprörda på ett eller annat sätt. Modellen kallas för WITS: Walk away, Ignore, Talk to someone, Seek help. Också väldigt pedagogisk och enkel modell för barnen att använda. 🙂 Det var allt för denna vecka!

bild-blogg

Första workshopen!

November 23rd, 2016

Hallå där!

Ytterligare några dagar har passerat och vi stormtrivs. I söndags 20/11 vilade vi upp oss efter vistelsen i Srinagar. Vi hade handledning både i grupp och individuellt. Det är skönt att kunna prata lite om de saker vi upplever här.

 

I måndags 21/11 förberedde Marcus, Mathilda, Emilia och Kristoffer det sista inför sina workshops. Vi gick igenom hur vi skulle lägga upp morgondagen då en barngrupp skulle komma till centret för att delta i våra workshops. På kvällen satt vi ute framför en brasa och pratade om lite allt möjligt och åt chips. Personalen på HIMAD, Bicki och Muhan kom ut med trummor som de spelade på och vi dansade lite runt elden. En riktigt härlig måndagskväll uppe i bergen i Indien helt enkelt!

 

Tisdagen 22/11 var det äntligen dags att genomföra tre av våra fyra workshops för en grupp med barn som går på en statlig skola bara några kilometer bort. Alla utom Izabella genomförde sin workshop, detta för att hennes är riktad mot kvinnor. Marcus inledde dagen med att prata om första hjälpen. Barnen fick bl.a. prova på att plåstra om varandra och vad man ska göra om någon stukar foten.

Efter att barnen friskat upp minnet om första hjälpen var det dags för Mathilda och Emilias workshop om känslor. Barnen fick bl.a. måla hur de kände sig och prata om olika situationer då de kände olika känslor.

Efter en liten lunchpaus och lite lek var det dags för Kristoffer att prata om återvinning och hur viktigt det är att vi är rädda om vår natur, våra djur och om oss själva. Dagen flöt på bra och efteråt kände vi oss nöjda. Några eventuella små förändringar kan göras i upplägget av de olika workshopsen men i det stora hela kändes det väldigt bra. Bicki, en av personalen på HIMAD var sjuk denna dag så på kvällen frågade Pundir om vi ville hjälpa till med kvällsmaten. Självklart tänkte vi och bjöd inte helt oväntat på pannkakor. Det blev en riktigt smarrig måltid!

 

Idag, onsdag 23/11 har vi diskuterat lite med vår handledare Pundir om vad en workshop innebär och att det kan vara ett bra sätt att arbeta på för exempelvis en socionom men även inom andra yrken. Pundir berättade även om hinduism och dess mytologi och förklarade för oss vad kastsystemet från början kommer ifrån. Det var ett intressant samtal. Nu på eftermiddagen/kvällen har vi börjat förbereda oss inför morgondagen då det bär av mot vår handledare Devendras hemstad och hans brors bröllop! Hela torsdag och fredag kommer vi vara där. Mer uppdatering om hur det var kommer framöver, ha det så gott tills dess!

Varma hälsningar

Mathilda, Emilia, Kristoffer, Izabella och Marcus

img_0789

 

img_0779

 

img_0742

 

img_0780

img_0775

 

Srinagar

November 20th, 2016

Tisdag 16/11 – Lördag 19/11

Hej!

Det har varit några intensiva dagar för oss den senaste tiden och vi har dessutom inte haft något internet för att blogga, så här kommer en sammanfattning om vad vi pysslat med de senaste dagarna.

Vi har besökt staden Srinagar som ligger några timmar bort från HIMAD-centret. Här har vi besökt Garwahluniversitetet och hållit i föreläsningar om Sverige. Vi har tidigare fått i uppdrag att förbereda föreläsningar om olika svenska företeelser. Vi valde att berätta om svensk skola, kvinno- barn- och LGBTQ-rättigheter, svenska äktenskap och familjer, svenska högtider samt Sveriges återvinningssystem och arbete för miljön.

Izabella föreläser om LBGTQ

Izabella föreläser om LBGTQ

 

Vi har även besökt byn Uphalda som vunnit Neat and clean-pris för sitt moderna men hållbara levnadssätt. Här hade byborna ekologisk odling, alla hushåll tillgång till bra vatten direkt från bergen. Byn var betydligt renare än övriga Indien som vi sett men en hel del plast låg slängt lite överallt ändå. Vi ställde några frågor kring hur sophanteringen gick till men fick inga bra svar. Vi har observerat på andra ställen att det är vanligt att samla allt sitt skräp på hög och sedan bränna ner det när det blir för mycket, papper som plast.

I Ophalda besökte vi även en skola och fick träffa en rektor, lärare samt flera skolbarn där. Vi fick lära oss om deras skolsystem och deras läroämnen. Vårt schema var hektiskt för att hinna se så mycket som möjligt, det hade varit intressant att få smälta in i en klass och se hur lärandet går till, överallt vi kommer blir det mycket ståhej vilket gör att det är svårt att smälta in och observera. Men vi hann träffa några barn vilket var kul såklart.

emilia-och-skolungdomar

Vi har också besökt Azim Premji-foundation som förvaltar affärsmannen Azim Premjis förmögenhet till att göra samhällelig nytta för framtida generationer. De berättade att de arbetar mycket med att utbilda lärare samt motivera dem till att lära ut bättre. De menar att lärare framförallt i de statliga skolorna blir likgiltiga i sitt arbete. De menar att det beror på att systemet har sådana brister att lärare helt enkelt inte orkar vara engagerade. De arbetar både individuellt med lärare men även på högre nivå för att påverka politiker att satsa mer på skolan.

Vi har även besökt olika departement på universitetet, bl.a. departementet för yoga, departementet för konst och teater samt journalism. Vi har också besökt en stor marknad som hölls i staden.

Nu efteråt när vi sitter på terrassen på HIMAD-centret tänker vi på hur olikt socialt arbete är i Indien i jämförelse med I Sverige. Här kan socialt arbete handla om att dra en vattenledning till en by, få igång infrastrukturen kring sophantering eller att alla barn ska få tillgång till skola.

Andra veckan Nya Zeeland

November 19th, 2016

Hej igen!

Nu har jag varit på Stand i två veckor redan! Tiden springer i väg. I måndags och tisdags hade vi planeringsdagar då vi diskuterade aktiviteter för barnen vilket också inkluderar riskbedömningar som vi måste göra. Dessa är väldigt viktiga att göra eftersom det finns barn som vi måste vara extra uppmärksamma kring av olika anledningar. På onsdagen gjorde vi de sista förberedelserna innan barnen skulle komma. Vi satte upp namnskyltar, städade det sista och kollegorna berättade också lite för mig hur det brukar vara under de första veckorna. Barnen ska hitta sina nya roller i gruppen men de ska också förhålla sig till en ny miljö och oss vuxna. Det är en stor förändring för barnen och det kan vara påfrestande för många.

I torsdags kom äntligen barnen! Här på Stand finns många viktiga traditioner som de vidhåller så när alla barn och föräldrar hade kommit var det dags för välkomstceremonin. Många kollegor berättade för mig dagen innan att jag tydligen skulle uppmärksammas lite extra eftersom jag var ny på centret. Detta gäller alla nya som jobbar på Stand. Denna intake var det dock bara jag som var ny. Hur som helst ägde ceremonin rum i gymnastiksalen och stolarna hade noggrant placerats ut där jag satt avskilt från de andra och mer i mitten. Jag måste erkänna att jag var rätt nervös även om alla försäkrade mig om att “nej,nej det är inte så farligt”.

Enligt tradition delades föräldrarna upp i rummet mellan kvinnor och män. Till höger satt kvinnorna och till vänster satt männen. Mitt emot dessa grupper satt personalen och på denna sida satt alla män längst fram och kvinnorna bakom dem. Jag fick förklarat för mig att enligt tradition ska männen skydda kvinnorna vilket är anledningen till varför de är placerade som en mur framför kvinnorna. Jag tog ingen bild av rummet vilket hade underlättat min förklaring men ni får helt enkelt försöka visualisera detta i ert huvud. Min placering var alltså mellan dessa två grupper för att markera att detta var en hedersplats.

Vi har två i vårt arbetslag som undervisar i maori. Det är inte bara ett språk utan det är så mycket mer. Det är en kultur vilket inkluderar sång, dans, traditioner samt arv och släktskap. Alla dessa “ingredienser” är en viktig del inom kulturen. Hela konceptet känns främmande för mig som svensk eftersom vi inte alls fått samma synsätt på vårt arv och kultur. Jag kan ju inte påstå att vi fått lära oss mycket om samer och deras levnadssätt i skolan vilket jag nu kan känna är lite genant.

Ceremonin i sig var en väldigt häftig upplevelse. Den inleddes med lockrop från den kvinnliga läraren i maori, whaea Jesamine (ja ni läste rätt, det är lockrop precis som djuren har) som sedan besvarades från andra sidan av männen. Koro Percy (den manliga läraren i maori) höll sedan ett tal på maori. Han välkomnade sedan mig och bad mig att stå upp. Inför alla dessa människor, säkert 70 personer, skulle jag presentera mig själv. Jag som inte gillar att stå i centrum tyckte att det var rätt jobbigt men som tur var gick det över fort.

Efter detta sjöngs maorisånger och sedan togs stolarna bort för en sista traditionsenlig avslutning av ceremonin. Föräldrarna bildade en inre cirkel och de anställda samlades runt föräldrarna i en yttre cirkel. Sedan gick föräldrarna runt i cirkeln och hälsade på alla anställda genom att antingen sträcka fram handen eller ge en kindpuss. När detta var avklarat bjöds det på lunch och sedan var det dags för barnen att flytta in på Stand. Denna dag bestod i mångt och mycket av att gå igenom rutiner, regler och förväntningar med barnen.

Nu tänkte jag berätta lite om de olika delarna på Stand. Centret består av tre olika avdelningar så kallade whare vilket uttalas faddi. Whare kan liknas med ordet hem. De yngsta pojkarnas whare heter Rata, de äldre pojkarnas heter Rimu och alla tjejer bor i Pohutukawa. Jag fick berättat för mig att Rata, Rimu och Pohutukawa är starka träd som är symboliska inom maorikulturen. Denna vecka spenderade jag i Rata och jag kommer att skifta mellan att vara i Rata och Pohutukawa under min vistelse på Stand.

I fredags var barnen i skolan och jag hjälpte till där det behövdes. Jag var även med på en lektion som kallas Skills In Action. Där gick personal igenom hur man kan hantera sina känslor och tanker på ett bra sätt. De gjorde ett väldigt pedagogiskt rollspel för barnen och visade olika situationer som kan uppkomma under deras tid här och hur de kan hantera dessa situationer.

Det var min andra vecka! 🙂

HIMAD center och första skolbesöket!

November 12th, 2016

Hej!

 

Efter tio timmar i jeep har vi äntligen kommit fram till centret. Vägen dit var minst sagt spännande! Krokiga och smala vägar i bergen nattetid, centimeter från en sluttande ravin är verkligen en upplevelse. Väl framme på HIMAD center fick vi en rundtur av vårt hem kommande veckor samt träffa personalen efter en snabb powernap.

 

Efter att ha vilat upp oss över natten startade vi dagen med en promenad. Som första punkt på schemat presenterade  en av våra handledare Pundir HIMAD Education Centre och dess aktiviteter. Sedan pratade vi lite med våra handledare Pundir och Devendra om våra rädslor och förväntningar under dessa sju veckor. Dagen avrundades med att Pundir lärde oss spela cricket. Bankerna har fortfarande stängt vilket gör det omöjligt att växla in våra ogiltiga sedlar. Men förhoppningsvis kommer det vara löst snart.

 

Lördag 12/11

 

Idag blev det morgonyoga istället för promenad! Vi fick även lära oss grunderna i hur man mediterar. Efter frukost vandrade vi nedför berget mot den närmsta byn. På vägen stannade vi till vid den lokala statliga skolan. Vi fick presentera oss för barnen och sen sjöng vi tillsammans. Vi lärde även läraren hur man räknar till tio på svenska. Före färden tillbaka till centret besökte vi banken och lyckades äntligen växla en mindre summa till de nya sedlarna. Dagen avrundandes med hindilektion på HIMAD center.thumb_img_3652_1024 15057852_10211036020714481_2037566583_n 15057917_10211045231224738_455757341_n img_3694

 

Första veckan i Nya Zeeland

November 11th, 2016

Hej alla!

Jag heter Sophie och pluggar till socionom på Linnéuniversitetet i Växjö. Min tanke är att uppdatera er varje vecka om vad som händer här i Nya Zeeland. Min praktik görs på ett center som heter Stand. De tar hand om barn i åldrarna 5-12 med olika bakgrundsproblematik. Stand är en ideell organisation vilket innebär att de inte får bidrag från staten utan från andra aktörer. Barnen är på centret i 5 veckor vilket kallas för en “intake” och efter dessa veckor får de åka hem igen och gå tillbaka till skolan igen.

Centret består av community social workers, residential team och education facility. Community social workers är utredningsenheten som kontaktar alla berörda aktörer kring barnet såsom skola, föräldrar, kurator osv för att hämta in information. De utreder alltså bakgrunden hos barnet för att kunna göra en så kallad care plan. Det är en individuell plan som görs för varje barn då dess särskilda behov och mål ska tas hänsyn till.

Residential team är de som verkställer och utför aktiviteter med barnen. Dessa aktiviteter görs för att barnen ska uppnå sina mål och för att deras behov ska tillgodoses. Residential team sätter upp dagliga rutiner för barnen och aktiverar dem under dagen för att öva på olika färdigheter. Det kan till exempel handla om hur man hanterar känslor och hur man uttrycker de på ett vettigt sätt.

Education facility är skolan där de spenderar en stor del av dagen. När de är här gör de vanliga skoluppgifter i till exempel matte, maori eller engelska.

Det var lite om verksamheten. Nu till en uppdatering om vad jag har haft för mig i veckan. De två första dagarna spenderade jag med att skriva fyra olika prov. Dessa beskriver verksamheten och olika rutiner som finns på centret. Proven är inte svåra i sig men det är mycket material att läsa igenom. Samtidigt ger det en väldigt bra inblick i hur verksamheten fungerar och många frågor som man har besvaras genom att skriva proven. När jag skrivit klart proven fick jag en introduktion av centret och jag fick gå runt och presentera mig för alla. Det är många som jobbar på Stand så det var många namn och ansikten att komma ihåg, men men det kommer jag lära mig med tiden 🙂

I torsdags var jag med på en utflykt som vi gjorde till Takapuna beach. Det är precis som det låter en strand men vid stranden finns också en stor lekplats där vi skulle spendera vår dag. Tanken med dagen var att barnen skulle få en belöning eftersom de skött sig så bra under intaken. Under dagen gjordes också olika samarbetsövningar och barnen delades in i olika lag där de skulle utföra olika lekar. Vi hade superväder så alla var väldigt trötta men glada vid dagens slut. Det var verkligen en rolig upplevelse att få dela denna fina dag med barnen!

Igår (fredag) tackade vi av barnen vilket man alltid gör sista dagen då barnen får åka hem till sina familjer igen. Det är som en skolavslutning när föräldrarna kommer. Barnen sjöng maorisånger och priser delades ut för att uppmärksamma barnens utveckling under veckorna som gått. Efter detta samlades personalen och åt en gemensam lunch där alla bidrog med något litet (knytkalas). Det sjöngs maorisånger åter igen vilket jag märkt är en väldigt viktig del i alla ceremonier och rutiner här på Stand.

Detta var min första vecka! Vi ses i nästa inlägg 🙂

img_17481

Vid lunchen 🙂

img_17331

Takapuna beach 🙂