Tredje veckan i Nya Zeeland

November 25th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har jag varit i tjejernas whare Pohutukawa. Jag har börjat komma in i de dagliga rutinerna nu men det är fortfarande mycket nytt så jag måste fråga mycket. Den här veckan har vi gjort olika samarbetsövningar med barnen och vi har även grillat egen BBQ vilket var väldigt uppskattat. Vädret har varit underbart så vi har varit ute mycket med barnen och lekt olika lekar. Jag har varit med och stöttat barnen med hopprep och samarbetet som krävs där med turordning osv vilket för de allra minsta inte är så lätt. Mycket tid har även spenderats i klassrummet denna vecka och jag har mestadels varit med de yngre barnen.

Fokus har legat på att stötta särskilt ett barn och bara under denna vecka känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket. Framför allt när det gäller bemötandet av ett barn som är väldigt upprört/aggressivt och hur man hanterar den situationen. Här på Stand har de många olika riktlinjer för verksamheten men en som jag har uppmärksammat särskilt mycket är deras fokus på barnets styrkor. Personalen försöker i största möjliga mån att lyfta och stärka barnet i situationer där det känner sig osäkert. Även i situationer där barnen känner sig trygga har jag märkt att de verkligen anstränger sig för att ge komplimanger och ge beröm till barnet. Stand har också ett väldigt positivt synsätt på barnets utvecklingsförmåga dvs de ser potential i alla barn som kommer dit vilket jag verkligen har märkt. Vissa barn som kommer hit har en väldigt trasslig bakgrund men trots detta kan jag ändå se framsteg hos dessa barn tack vare personalens positiva inställning och stöd.

På Stand väljer man också att inte straffa barnen om de gjort något fel eller dumt. Istället pratar de med barnen om konsekvenser av sitt beteende vilket jag tycker är väldigt pedagogiskt. För en del av barnen har straff varit en naturlig del i uppfostran när det gäller tillrättavisning, men så är det alltså inte på Stand. På Stand pratar man om olika val som barnet har i dessa situationer när det blir upprört. Det finns tre val: Weak, Cool och Aggro. Weak innebär att barnet väljer att inte säga ifrån, börjar gråta eller gömmer sig i ett hörn. Barnet står alltså inte upp för sig själv utan väljer det svaga valet. Cool är det optimala valet. Då säger man ifrån vad man verkligen tycker och talar om för den som är elak att “nu slutar du eller så går jag till en vuxen”.

Här pratar man också mycket om respekt och att genom att stå upp för sig själv och vad man tycker respekterar man också sig själv. Att respektera sig själv är en viktig del i konceptet eftersom respekt hör ihop självförtroende. Slutsatsen är alltså att om man har respekt för sig själv, kan man också bygga upp sitt självförtroende. Det sistnämnde valet aggro innebär att man väljer det aggressiva agerandet dvs att man slåss eller knuffas osv. Genom att prata om dessa val och känslorna som hör ihop med dem, kan barnen lära sig att hantera känslorna på ett bättre sätt. Stand har även utarbetat en modell som barnen kan använda när de hamnar i en situation där de blir upprörda på ett eller annat sätt. Modellen kallas för WITS: Walk away, Ignore, Talk to someone, Seek help. Också väldigt pedagogisk och enkel modell för barnen att använda. 🙂 Det var allt för denna vecka!

bild-blogg

Första workshopen!

November 23rd, 2016

Hallå där!

Ytterligare några dagar har passerat och vi stormtrivs. I söndags 20/11 vilade vi upp oss efter vistelsen i Srinagar. Vi hade handledning både i grupp och individuellt. Det är skönt att kunna prata lite om de saker vi upplever här.

 

I måndags 21/11 förberedde Marcus, Mathilda, Emilia och Kristoffer det sista inför sina workshops. Vi gick igenom hur vi skulle lägga upp morgondagen då en barngrupp skulle komma till centret för att delta i våra workshops. På kvällen satt vi ute framför en brasa och pratade om lite allt möjligt och åt chips. Personalen på HIMAD, Bicki och Muhan kom ut med trummor som de spelade på och vi dansade lite runt elden. En riktigt härlig måndagskväll uppe i bergen i Indien helt enkelt!

 

Tisdagen 22/11 var det äntligen dags att genomföra tre av våra fyra workshops för en grupp med barn som går på en statlig skola bara några kilometer bort. Alla utom Izabella genomförde sin workshop, detta för att hennes är riktad mot kvinnor. Marcus inledde dagen med att prata om första hjälpen. Barnen fick bl.a. prova på att plåstra om varandra och vad man ska göra om någon stukar foten.

Efter att barnen friskat upp minnet om första hjälpen var det dags för Mathilda och Emilias workshop om känslor. Barnen fick bl.a. måla hur de kände sig och prata om olika situationer då de kände olika känslor.

Efter en liten lunchpaus och lite lek var det dags för Kristoffer att prata om återvinning och hur viktigt det är att vi är rädda om vår natur, våra djur och om oss själva. Dagen flöt på bra och efteråt kände vi oss nöjda. Några eventuella små förändringar kan göras i upplägget av de olika workshopsen men i det stora hela kändes det väldigt bra. Bicki, en av personalen på HIMAD var sjuk denna dag så på kvällen frågade Pundir om vi ville hjälpa till med kvällsmaten. Självklart tänkte vi och bjöd inte helt oväntat på pannkakor. Det blev en riktigt smarrig måltid!

 

Idag, onsdag 23/11 har vi diskuterat lite med vår handledare Pundir om vad en workshop innebär och att det kan vara ett bra sätt att arbeta på för exempelvis en socionom men även inom andra yrken. Pundir berättade även om hinduism och dess mytologi och förklarade för oss vad kastsystemet från början kommer ifrån. Det var ett intressant samtal. Nu på eftermiddagen/kvällen har vi börjat förbereda oss inför morgondagen då det bär av mot vår handledare Devendras hemstad och hans brors bröllop! Hela torsdag och fredag kommer vi vara där. Mer uppdatering om hur det var kommer framöver, ha det så gott tills dess!

Varma hälsningar

Mathilda, Emilia, Kristoffer, Izabella och Marcus

img_0789

 

img_0779

 

img_0742

 

img_0780

img_0775

 

Srinagar

November 20th, 2016

Tisdag 16/11 – Lördag 19/11

Hej!

Det har varit några intensiva dagar för oss den senaste tiden och vi har dessutom inte haft något internet för att blogga, så här kommer en sammanfattning om vad vi pysslat med de senaste dagarna.

Vi har besökt staden Srinagar som ligger några timmar bort från HIMAD-centret. Här har vi besökt Garwahluniversitetet och hållit i föreläsningar om Sverige. Vi har tidigare fått i uppdrag att förbereda föreläsningar om olika svenska företeelser. Vi valde att berätta om svensk skola, kvinno- barn- och LGBTQ-rättigheter, svenska äktenskap och familjer, svenska högtider samt Sveriges återvinningssystem och arbete för miljön.

Izabella föreläser om LBGTQ

Izabella föreläser om LBGTQ

 

Vi har även besökt byn Uphalda som vunnit Neat and clean-pris för sitt moderna men hållbara levnadssätt. Här hade byborna ekologisk odling, alla hushåll tillgång till bra vatten direkt från bergen. Byn var betydligt renare än övriga Indien som vi sett men en hel del plast låg slängt lite överallt ändå. Vi ställde några frågor kring hur sophanteringen gick till men fick inga bra svar. Vi har observerat på andra ställen att det är vanligt att samla allt sitt skräp på hög och sedan bränna ner det när det blir för mycket, papper som plast.

I Ophalda besökte vi även en skola och fick träffa en rektor, lärare samt flera skolbarn där. Vi fick lära oss om deras skolsystem och deras läroämnen. Vårt schema var hektiskt för att hinna se så mycket som möjligt, det hade varit intressant att få smälta in i en klass och se hur lärandet går till, överallt vi kommer blir det mycket ståhej vilket gör att det är svårt att smälta in och observera. Men vi hann träffa några barn vilket var kul såklart.

emilia-och-skolungdomar

Vi har också besökt Azim Premji-foundation som förvaltar affärsmannen Azim Premjis förmögenhet till att göra samhällelig nytta för framtida generationer. De berättade att de arbetar mycket med att utbilda lärare samt motivera dem till att lära ut bättre. De menar att lärare framförallt i de statliga skolorna blir likgiltiga i sitt arbete. De menar att det beror på att systemet har sådana brister att lärare helt enkelt inte orkar vara engagerade. De arbetar både individuellt med lärare men även på högre nivå för att påverka politiker att satsa mer på skolan.

Vi har även besökt olika departement på universitetet, bl.a. departementet för yoga, departementet för konst och teater samt journalism. Vi har också besökt en stor marknad som hölls i staden.

Nu efteråt när vi sitter på terrassen på HIMAD-centret tänker vi på hur olikt socialt arbete är i Indien i jämförelse med I Sverige. Här kan socialt arbete handla om att dra en vattenledning till en by, få igång infrastrukturen kring sophantering eller att alla barn ska få tillgång till skola.

Andra veckan Nya Zeeland

November 19th, 2016

Hej igen!

Nu har jag varit på Stand i två veckor redan! Tiden springer i väg. I måndags och tisdags hade vi planeringsdagar då vi diskuterade aktiviteter för barnen vilket också inkluderar riskbedömningar som vi måste göra. Dessa är väldigt viktiga att göra eftersom det finns barn som vi måste vara extra uppmärksamma kring av olika anledningar. På onsdagen gjorde vi de sista förberedelserna innan barnen skulle komma. Vi satte upp namnskyltar, städade det sista och kollegorna berättade också lite för mig hur det brukar vara under de första veckorna. Barnen ska hitta sina nya roller i gruppen men de ska också förhålla sig till en ny miljö och oss vuxna. Det är en stor förändring för barnen och det kan vara påfrestande för många.

I torsdags kom äntligen barnen! Här på Stand finns många viktiga traditioner som de vidhåller så när alla barn och föräldrar hade kommit var det dags för välkomstceremonin. Många kollegor berättade för mig dagen innan att jag tydligen skulle uppmärksammas lite extra eftersom jag var ny på centret. Detta gäller alla nya som jobbar på Stand. Denna intake var det dock bara jag som var ny. Hur som helst ägde ceremonin rum i gymnastiksalen och stolarna hade noggrant placerats ut där jag satt avskilt från de andra och mer i mitten. Jag måste erkänna att jag var rätt nervös även om alla försäkrade mig om att “nej,nej det är inte så farligt”.

Enligt tradition delades föräldrarna upp i rummet mellan kvinnor och män. Till höger satt kvinnorna och till vänster satt männen. Mitt emot dessa grupper satt personalen och på denna sida satt alla män längst fram och kvinnorna bakom dem. Jag fick förklarat för mig att enligt tradition ska männen skydda kvinnorna vilket är anledningen till varför de är placerade som en mur framför kvinnorna. Jag tog ingen bild av rummet vilket hade underlättat min förklaring men ni får helt enkelt försöka visualisera detta i ert huvud. Min placering var alltså mellan dessa två grupper för att markera att detta var en hedersplats.

Vi har två i vårt arbetslag som undervisar i maori. Det är inte bara ett språk utan det är så mycket mer. Det är en kultur vilket inkluderar sång, dans, traditioner samt arv och släktskap. Alla dessa “ingredienser” är en viktig del inom kulturen. Hela konceptet känns främmande för mig som svensk eftersom vi inte alls fått samma synsätt på vårt arv och kultur. Jag kan ju inte påstå att vi fått lära oss mycket om samer och deras levnadssätt i skolan vilket jag nu kan känna är lite genant.

Ceremonin i sig var en väldigt häftig upplevelse. Den inleddes med lockrop från den kvinnliga läraren i maori, whaea Jesamine (ja ni läste rätt, det är lockrop precis som djuren har) som sedan besvarades från andra sidan av männen. Koro Percy (den manliga läraren i maori) höll sedan ett tal på maori. Han välkomnade sedan mig och bad mig att stå upp. Inför alla dessa människor, säkert 70 personer, skulle jag presentera mig själv. Jag som inte gillar att stå i centrum tyckte att det var rätt jobbigt men som tur var gick det över fort.

Efter detta sjöngs maorisånger och sedan togs stolarna bort för en sista traditionsenlig avslutning av ceremonin. Föräldrarna bildade en inre cirkel och de anställda samlades runt föräldrarna i en yttre cirkel. Sedan gick föräldrarna runt i cirkeln och hälsade på alla anställda genom att antingen sträcka fram handen eller ge en kindpuss. När detta var avklarat bjöds det på lunch och sedan var det dags för barnen att flytta in på Stand. Denna dag bestod i mångt och mycket av att gå igenom rutiner, regler och förväntningar med barnen.

Nu tänkte jag berätta lite om de olika delarna på Stand. Centret består av tre olika avdelningar så kallade whare vilket uttalas faddi. Whare kan liknas med ordet hem. De yngsta pojkarnas whare heter Rata, de äldre pojkarnas heter Rimu och alla tjejer bor i Pohutukawa. Jag fick berättat för mig att Rata, Rimu och Pohutukawa är starka träd som är symboliska inom maorikulturen. Denna vecka spenderade jag i Rata och jag kommer att skifta mellan att vara i Rata och Pohutukawa under min vistelse på Stand.

I fredags var barnen i skolan och jag hjälpte till där det behövdes. Jag var även med på en lektion som kallas Skills In Action. Där gick personal igenom hur man kan hantera sina känslor och tanker på ett bra sätt. De gjorde ett väldigt pedagogiskt rollspel för barnen och visade olika situationer som kan uppkomma under deras tid här och hur de kan hantera dessa situationer.

Det var min andra vecka! 🙂

HIMAD center och första skolbesöket!

November 12th, 2016

Hej!

 

Efter tio timmar i jeep har vi äntligen kommit fram till centret. Vägen dit var minst sagt spännande! Krokiga och smala vägar i bergen nattetid, centimeter från en sluttande ravin är verkligen en upplevelse. Väl framme på HIMAD center fick vi en rundtur av vårt hem kommande veckor samt träffa personalen efter en snabb powernap.

 

Efter att ha vilat upp oss över natten startade vi dagen med en promenad. Som första punkt på schemat presenterade  en av våra handledare Pundir HIMAD Education Centre och dess aktiviteter. Sedan pratade vi lite med våra handledare Pundir och Devendra om våra rädslor och förväntningar under dessa sju veckor. Dagen avrundades med att Pundir lärde oss spela cricket. Bankerna har fortfarande stängt vilket gör det omöjligt att växla in våra ogiltiga sedlar. Men förhoppningsvis kommer det vara löst snart.

 

Lördag 12/11

 

Idag blev det morgonyoga istället för promenad! Vi fick även lära oss grunderna i hur man mediterar. Efter frukost vandrade vi nedför berget mot den närmsta byn. På vägen stannade vi till vid den lokala statliga skolan. Vi fick presentera oss för barnen och sen sjöng vi tillsammans. Vi lärde även läraren hur man räknar till tio på svenska. Före färden tillbaka till centret besökte vi banken och lyckades äntligen växla en mindre summa till de nya sedlarna. Dagen avrundandes med hindilektion på HIMAD center.thumb_img_3652_1024 15057852_10211036020714481_2037566583_n 15057917_10211045231224738_455757341_n img_3694

 

Första veckan i Nya Zeeland

November 11th, 2016

Hej alla!

Jag heter Sophie och pluggar till socionom på Linnéuniversitetet i Växjö. Min tanke är att uppdatera er varje vecka om vad som händer här i Nya Zeeland. Min praktik görs på ett center som heter Stand. De tar hand om barn i åldrarna 5-12 med olika bakgrundsproblematik. Stand är en ideell organisation vilket innebär att de inte får bidrag från staten utan från andra aktörer. Barnen är på centret i 5 veckor vilket kallas för en “intake” och efter dessa veckor får de åka hem igen och gå tillbaka till skolan igen.

Centret består av community social workers, residential team och education facility. Community social workers är utredningsenheten som kontaktar alla berörda aktörer kring barnet såsom skola, föräldrar, kurator osv för att hämta in information. De utreder alltså bakgrunden hos barnet för att kunna göra en så kallad care plan. Det är en individuell plan som görs för varje barn då dess särskilda behov och mål ska tas hänsyn till.

Residential team är de som verkställer och utför aktiviteter med barnen. Dessa aktiviteter görs för att barnen ska uppnå sina mål och för att deras behov ska tillgodoses. Residential team sätter upp dagliga rutiner för barnen och aktiverar dem under dagen för att öva på olika färdigheter. Det kan till exempel handla om hur man hanterar känslor och hur man uttrycker de på ett vettigt sätt.

Education facility är skolan där de spenderar en stor del av dagen. När de är här gör de vanliga skoluppgifter i till exempel matte, maori eller engelska.

Det var lite om verksamheten. Nu till en uppdatering om vad jag har haft för mig i veckan. De två första dagarna spenderade jag med att skriva fyra olika prov. Dessa beskriver verksamheten och olika rutiner som finns på centret. Proven är inte svåra i sig men det är mycket material att läsa igenom. Samtidigt ger det en väldigt bra inblick i hur verksamheten fungerar och många frågor som man har besvaras genom att skriva proven. När jag skrivit klart proven fick jag en introduktion av centret och jag fick gå runt och presentera mig för alla. Det är många som jobbar på Stand så det var många namn och ansikten att komma ihåg, men men det kommer jag lära mig med tiden 🙂

I torsdags var jag med på en utflykt som vi gjorde till Takapuna beach. Det är precis som det låter en strand men vid stranden finns också en stor lekplats där vi skulle spendera vår dag. Tanken med dagen var att barnen skulle få en belöning eftersom de skött sig så bra under intaken. Under dagen gjordes också olika samarbetsövningar och barnen delades in i olika lag där de skulle utföra olika lekar. Vi hade superväder så alla var väldigt trötta men glada vid dagens slut. Det var verkligen en rolig upplevelse att få dela denna fina dag med barnen!

Igår (fredag) tackade vi av barnen vilket man alltid gör sista dagen då barnen får åka hem till sina familjer igen. Det är som en skolavslutning när föräldrarna kommer. Barnen sjöng maorisånger och priser delades ut för att uppmärksamma barnens utveckling under veckorna som gått. Efter detta samlades personalen och åt en gemensam lunch där alla bidrog med något litet (knytkalas). Det sjöngs maorisånger åter igen vilket jag märkt är en väldigt viktig del i alla ceremonier och rutiner här på Stand.

Detta var min första vecka! Vi ses i nästa inlägg 🙂

img_17481

Vid lunchen 🙂

img_17331

Takapuna beach 🙂

Dag 3-5

November 10th, 2016

Hej allesammans!

Det har varit fullt upp de senaste dagarna så vi har inte haft tillfälle att blogga. Nu är vi äntligen på plats på centret efter en skumpig och fantastisk resa upp i bergen. Vi är helt slutkörda men humöret är på topp!

 

Tisdagen 8/11

Efter resan till Delhi fick vi ta en lugn morgon och liva upp oss. Dock blev det inte riktigt så för oss tjejer då vi hade en katt som tog sig emellan och rev på myggnätet hela natten som höll oss vakna. Mathilda gjorde sitt försök att leka lejon men det gick sådär.

Under dagen köpte vi det mesta till våra olika workshops och spenderade dagen på Asien största marknad.

 

Onsdagen 9/11

Vi vaknade upp till att Donald Trump är president och dessutom har indiska styret över natten förbjudit 500- och 1000 rupiessedlar för att stävja pakistanska terroristers förfalskning av just de sedlarna. Vi hade nästan enbart av de sedlarna som just nu är värdelösa och bankerna är stängda. Det sades att vi kan byta till de nya om ett par dagar!

Vi köpte några sista saker till våra workshops för att sedan bege oss upp i bergen!

 

Tack så jättemycket till alla som bidragit till insamlingarna, det kommer verkligen göra skillnad för både deltagarna men även oss i vår fortsatta utveckling till färdiga socionomer.

 

Puss och hej!

Izabella, Kristoffer, Marcus, Emilia och Mathilda!

Första dagen i Delhi!

November 7th, 2016

Hej,

Nu har vi gjort vår första dag i Delhi. När vi kom till hotellet tidigt imorse fick vi checka in på våra rum och fick då gå och lägga oss för några timmars sömn. Därefter väntade lunch på hotells takrestaurang. Vi alla blev nog positivt överraskade av vilken god mat som serverades. Efter lunchen var det dags för oss att få lite sightseeing i den stora staden. Dagen har bestått av flera tuktuk-resor och vandrat har vi gjort i flera kilometer. Vi har bland annat fått se “India gate” som är en triumfbåge. Denna byggdes för att hedra minnet av de indiska och brittiska soldaterna som kämpade för den brittiska armén under första världskriget. På minnesmärket finns det inristat namnen på fler än 13 000 indiska och brittiska soldater som dödades i det afghanska kriget 1919.

 

Efter att vi varit och besökt “India gate” vandrade vi vidare till ett stort och pampigt palats där presidenten bor och närliggande imponerande ministerier runt om. På vägen till presidentpalatset blev Kristoffer stoppad av en Indisk tv-kanal och blev intervjuad om vad han ansåg om luftföroreningarna i landet. Något vi uppmärksammat under första dagen i Delhi är att det verkar vara mycket luftföroreningar och avgaser i luften. Det är väldigt dålig sikt då föroreningarna ligger som ett “dammoln” över staden.

 

Nu är vi tillbaka på hotellrummet för dagen. Klockan är snart 21:30 lokal tid och vi ska strax gå och lägga oss så vi orkar shoppa hela dagen imorgon! Imorgon ligger fokuset på att vi ska handla det vi behöver till våra workshops för de pengarna vi fått ihop i vår insamling. Vi vill ännu en gång passa på att tacka alla som har varit med och bidragit så att vi kan genomföra detta! 🙂

 

Kort och gott, första dagen sammanfattar vi med massa nya och härliga intryck. Det är verkligen en kulturskillnad att komma hit och vi trängs med kossorna på gatorna mitt i en väldigt livlig trafik. Ha det bra där hemma så hörs vi! 🙂

 

Kram från Emilia och resten av gänget!

 

 

img_0175

En av dagens tuktuk-färder!

img_0139

Gatan där vårt boende ligger på i Delhi.

img_0141

Vi fick även se en apa som klättrade på byggnaden utanför hotellet.

img_0153

India gate!

img_0166

Kristoffer blir intervjuad och filmad av indisk TV.

img_0172

Det var så här nära vi fick komma presidentpalatset…

img_0179

Kossan ska också få lite mat! 🙂

Socionomstudenter i Indien

November 7th, 2016

Hej!
Vi är fem socionomstudenter från Linnéuniversitetet i Kalmar och Växjö som under sju veckor ska göra utlandspraktik i Indien. Vi ska här tillsammans med lokalbefolkningen lära oss om socialt arbete i Indien samt själva hålla i workshops med barn- och kvinnogrupper. Vi kommer inleda vår resa i New Delhi för att senare åka vidare upp till delstaten Uttarakhand och där bo hos hjälporganisationen HIMAD och deras center.

I skrivande stund befinner vi oss i New Delhi, vi anlände 4:20 imorse (lokal tid) och har sovit lite för att snart bege oss ut på sightseeing med vår guide Devendra.

Vi kommer här på denna bloggen skriva om vår vistelse.

På bilden från vänster syns Kristoffer, Marcus, Izabella, Emilia och Mathilda.

Väl mött!indien-vanner

Sista veckan i Nya Zeeland

May 21st, 2016

Hej!

Denna vecka avslutade jag min praktik på Stand for Children i Auckland, Nya Zeeland och detta kommer därför bli mitt sista blogginlägg här på bloggen. Denna vecka har jag bara varit på min praktikplats för att ha en avslutande handledning samt för att säga adjö till all personal. Jag har haft en helt underbar praktikperiod på 17 veckor här i Nya Zeeland och jag tycker att det definitivt har varit värt att vara här under hela min praktikperiod. Jag har fått lära mig väldigt mycket om organisationen Stand for Children och blivit väldigt insatt i det arbete som sker med barnen. De sista 3 veckorna från mitt förra blogginlägg har jag spenderat i Pohutukawa Whares som är boendedel för tjejerna. Det har varit en lugn grupp med få barn och jag har (vad det känns som för mig) kunnat arbeta med barnen som vilken ordinarie personal som helst. Denna barngrupp som jag arbetat med stannar i 5 veckor och jag har nu under den 3 veckan sagt adjö till barnen. Det har varit väldigt tråkigt att lämna alla barnen men också all personal som finns på Stand for Children. Det har varit otroligt enkelt att komma ensam student från Sverige till Stand for Children och känna sig välkommen i organisationen. Jag har känt en otrolig samhörighet och fått mycket stöd från de arbetsgrupper som finns på Stand for Children då vi både har hittat på aktiviteter och arbetat mycket tillsammans för att klara av det ibland tuffa arbetet med barnen.

I fredags anordnade personalen på Stand for Children en fin avskedsceremoni för mig där det bjöds på tårta och sjöngs Maori sånger. Detta är något som är väldigt vanligt på Stand for Children då man både välkomnar ny personal och tar avsked för personal som skall lämna organisationen enligt maori traditioner. Jag fick också en fin avslutningspresent som tack för mitt arbete på organisationen.

Slutligen vill jag passa på att rekommendera Stand for Children till framtida studenter på socionomprogrammet då jag har lärt mig otroligt mycket om organisationen och det sociala arbetet på Nya Zeeland. Praktikplatsen kräver dock att man kan arbeta självständigt och kunna organisera sitt eget arbete då man har liknande uppgifter som ordinarie personal. Jag upplever dock att detta har varit väldigt lärorikt för mig som student och jag tar med mig många fina minnen och erfarenheter från Nya Zeeland!

//Nicole

Denna bild sammanfattar min vistelse väl här i Nya Zeeland. Underbar natur blandat med lek och allvar tillsammans med barnen på Stand for Children.

DSC01054

Bild från en avslutning då två stycken ur personalen slutade i organisationen

IMG_9134

Avslutningspresent: Tröja och Maori sten

IMG_9192

Hej då från Nya Zeeland (Personal på organisationen Stand for Children)

DSC01069