Bilder från vårat illustratvit visualiserade diagram, hänger idag i BELLA CENTER. Samtliga finansiministrar i EU har möjligheten att se den.
Jag tackar min grupp för ett utmärkt arbete. Hyperfint resultat och grymt arbete!
Bonusbild.
Jag med mitt härliga V.I.P-leg. Med möjligheten att hänga runt med EUs ministrar. Jag är absolut gladare än jag ser ut.
Med några få minuter kvar till deadline chillar jag med en kopp te. Snart ska vi iväg till BELLA CENTER för att hänga upp och fixa de sista justeringarna innan det är över! Skönt och ser brutalt bra ut. Är nöjd. Men aggresiv.
Imorgon hänger jag och min grupp upp en visualiering av ett diagram speciellt visualiserat för finansministrarna i EU. En kändisevent i BELLA CENTER där de ska diskutera framtidens finans i EU.
Andra bilden är ett smakprov på hur den ser ut, mer bilder kommer antagligen imorgon, då den är monterad och upphängd i rätt kontext.
Anders Borg, var stolt över att en svensk bygger uställningsmaterial, nämn gärna detta i media… (dock ser jag hellre att ni räddar Europa)
Helgen som gick var väldigt trevlig, underbar och sentimental. Det var sista skoldagen i fredags, och det var dags att säga hejdå och farväl till många utbytesstudenter och danskar. En fin helg i fina vänners sällskap.
—
Fredags natt kom den första snön som stannat längre en 5 minuter. I snön såg jag möjligheten att ta tillbaka barndomsminnen och min barnsliga sida, vilket resulterades i en snöängel. Och blöta kläder. Och jättekyla. Men det var det värt, att få vara barn, att få leka i snön. (jag ogillar snö)
Igår signade en väldigt fin vän ut, eller rättare sagt idag, nu sitter han på flygplan över det läskiga hav som ligger mellan Danmark och de öarna som ligger nära Island, United Kingdom. En go skotte som kommer vara saknad, väldigt mycket.
Samtidigt igår hade jag disco i mina öron, de var tunga kulor som hängde gött i mina öron, bling bling är bara ett plus i kanten. Inte så mycket hiphop, mer disco.
Nu börjar jag min sista vecka i denna förtrollade staden, Köpenhamn, en stad som lagt sig fint runt mitt hjärta, en stad av ljus. En stad med trevligt människor, öppna och trevliga. En stad med billig øl, långa klubböppettider och härlig dans. En stad med möjligheter, kärlek och underbara minnen.
—
På söndag åker jag tillbaka till det vanliga livet i Sverige, tillbaka till verkligheten, tillbaka till nykterhet och arbete. Jag ser fram emot det med blandad förtjusning. Jag kommer få spela inomhusfotboll med fint gäng(Lokomotiv TW), träffa fina vänner, och få prata ett språk där jag lättare kan förklara mig…
Det är sista veckan denna bloggen kommer att vara aktiv, det är sista veckan ni kan följa mina äventyr och tankar, det är sista veckan av mitt nya liv…
Nästa vecka blir min kreativa blogg åter igen aktiv Steppot blogg
—-
Min hyperduktiga vän Torsten Lindsø Andersen typsnittskissar på nytt font. Sen att han använder det för att beröra är en helt annan utsago. Tack. Och fint. Och väldigt bra jobbat.
Han er den flotteste fyr verden har set
Nu sitter jag här i skrivande stund, med ögonen fulla av gråt, allt på insidan. Det är den näst sista skoldagen för min del i denna förtrollade miljö, med dessa nyvunna vänner, med nya kollegor, inspirerande studenter och högkvalitativa resultat.
Det är en smärta att lämna något som varit mitt de senaste månaderna, det är med skräckblandad förtjustning som jag ser fram emot framtiden….
För denna vistelse har gett mig mer än vänner, kärlek och kunskap, så mycket mycket mer. Det är svårt att förklara hur jag utvecklats. När jag lämnade Sverige sa jag till mig själv, denna termin ska jag plugga sönder mig, det gjorde jag inte, men utvecklades mer än jag någonsin tidigare gjort undet 4 levnadsmånader. Möjligen hade jag en period under min barndom där jag lärde mig gå och prata, dessa kanske var mer utvecklande än dessa fyra. Men nu snackar vi modern tid, en tid där jag kan tänka, se och överblicka.
Vad jag vill säga att jag utvecklat är självförtroende, att våga prata, att våga vara mig själv, att våga gå min väg.
Genom att lämna Sverige, nu åkte jag över en bäck(hav), på en bro, i 30 minuter från Sverige, men ändå, att möta studenter från världens alla hörn, att kommunicera på Engelska, att bryta på danska, att glömma bort min hemdialekt. Allt detta sammanfogat, under en intensiv tid, i ett annat land.
Att åka över en bro är inte ett långt steg, men möta den kultur som lever här är en helt annan.
Danmark är ett fint land, Köpenhamn är mina drömmars stad. Här kan jag tänka mig att vara.
–
Imorgon är det redovisning i den sista kurs jag läser här, FONT DESIGN med Trine Rask, en grymt inspirerande lärare, inte bara till hennes arbete, inte bara till hennes fonts, utan också hennes personlighet. En avslappnad lärare – en bra lärare – en begåvad lärare!
–
