Archive for March, 2011

Att leta

Tuesday, March 29th, 2011

 

Ibland kan man känna av någon slags oro i kroppen, nästan som en form av sug. Man är inte nöjd med saker och tings tillstånd, det är något som fattas en, men man vet inte vad. Man försöker på alla sätt och vis hitta ett sätt att få bukt med känslan av otillfredsställelse, men inget hjälper.  Det är som att klia på ett myggbett, skönt för stunden, men efteråt kliar det ännu mer. Det är ett tillstånd som gör oss rastlösa och får oss ut på jakt. Ju mer vi letar utan för oss själva, desto mer kan vi gå vilse. När vi inte vet vad vi behöver, så vet vi inte var vi ska leta. Då kan det bästa vara att stanna upp och sluta leta/jaga. Att lyssna inåt, där det kanske ekar tomt och ihåligt. Att stå ut med tomheten, att våga stanna in den och se om det ändrar sig över tid. Det är först när vi slutar jaga utanför oss själva, som vi kan verkligen kan finna något.

Vårskriket

Monday, March 28th, 2011

Nu börjar det dra ihop sig rejält. Första vårmånaden är snart slut och du kanske har missat att göra vårskriket. Det borde ingå i vanlig, hederlig svensk uppfostran, att familjen gör vårskriket ihop. Vårskriket är en form av kraftigt, helt reservationslöst skrik. Till sin form påminner det rätt mycket om hur glada och överförfriskade ungdomar kan låta. Men till skillnad ifrån detta tillstånd, ska vårskriket göras i helt nyktert tillstånd. Man skriker helt enkelt ut sin enorma glädje och lättnad över att man återser ljuset efter en lång och kall vinter. Man kan skrika på egen hand, men det blir oftare mer effektfullt om man är många. Är man blyg kan man skrika samtidigt som den kommunala vårstädningen av gator pågår. Då drunknar skriket i dånet från sopmaskinen. Bor man i hyreslägenhet och tänker göra det inomhus, bör grannarna informeras. Annars kommer polisen garanterat att bli nerringd. Ett rejält skrik rensar lungorna och stärker säkert ditt immunförsvar. Så ut och skrik för nu är våren här!

Ljuschock

Wednesday, March 23rd, 2011

Ljuset på våren är ett alldeles speciellt ljus, som är svårt att beskriva. Det bara kommer till oss som en gåva och allt som varit dött, börjar återfå sin livskraft. Det händer saker i naturen för varje vecka som går. Ljuset ger oss kraft och energi. Många mår som bäst när det börjar bli vår, men det finns också de som känner sig nedstämda och orkeslösa på vårkanten. Precis som man kan bli nedstämd i höstmörkret, kan man bli nedstämd av vårljuset. Vanliga symtom kan vara ökad trötthet, trots att man sover som man ska. Sug efter sötsaker och längtan efter kolhydratrika livsmedel är ett annat vanligt symtom. Man känner sig orkeslös, har inte lust att göra något och orkar inte engagera sig socialt. Följer man sin känsla, förstärks ofta symtomen. Saker som kan hjälpa en är goda rutiner. Att man går upp vid samma tid varje morgon, att man äter hälsosamt och regelbundet samt att man motionerar. Det är viktigt att komma ut i friska luften varje dag för att få dagsljus. Istället för att dra sig tillbaka och isolera sig bör man göra tvärtom. Att träffa vänner och umgås med andra är oftast välgörande för oss. Känner du att det är svårt att vända dina jobbiga tankar och dåligt mående på egen hand, finns det möjlighet att få hjälp på Studenthälsan.

En olycklig måttstock

Friday, March 18th, 2011

Händer det att du jämför dig med andra? Händer det jämt och kommer du alltid fram till samma resultat, att du inte räcker till och duger som du är? Hur många är det inte som lyckas sabba och förstöra rejält för sig själva genom att hålla på så här. Tänk dig det som ett verktyg, en måttstock, som du någon gång valde att plocka upp och börja använda. När du väl börjat med att mäta, värdera och bedöma dig själv i förhållande till andra, känns det som måttstocken är ditt alter ego. Du bara måste jämföra dig och varje gång du gör det blir du lika besviken. Ändå fortsätter du, i tron att du kommer nå dina högt uppsatta målsättningar genom att tävla och mäta dig med andra. Men ditt fokus ligger inte på vart du vill komma, ditt fokus ligger istället på vad du saknar och inte kan eller har, dina brister och skavanker. Det är det du uppmärksammar och det gör dig trött, uppgiven och nedstämd. Det är mänskligt att vi jämför oss med varandra. Vi måste ha koll, så vi inte avviker eller sticker ut för mycket. Då kan vi bli övergivna och ensamma. Men att göra måttstocken till ditt livs sanning är varken rationellt eller ändamålsenligt. Det är dags för dig att bryta måttstocken i bitar, hoppa sönder den och krossa den till småsmulor. Lägg fokus på det du vill ha och uppnå istället. Bestäm dig för vad som är viktigt för just dig och gör det för din egen skull, inte för att det ska verka bra utåt sett.

Katastrofer

Wednesday, March 16th, 2011

Plötsligt händer det något som vi inte räknat med eller kunnat förutse. Senast nu i det jordbävningsdrabbade Japan. Katastrofen och förödelsen är total. På bara några sekunder ändras livsbetingelserna för miljontals människor. Plötsligt är man helt skydds- och försvarslös. Detta är vardagen för otroligt många människor runt om i världen. Det kan handla om allt ifrån krig, naturkatastrofer, terrorattacker, sjukdomsepidemier eller hungersnöd. Det är först när något händer, som vi inser vår egen sårbarhet. I Sverige har vi haft det otroligt bra under många år, men vad är det vi uppmärksammar? Det man tar för givet och förväntar sig, är knappast något man lägger märke till. Istället för att känna tacksamhet och förnöjsamhet över vårt välstånd, har vi oftast fokus på det som brister och inte fungerar i vårt samhälle. För det som är bra kan alltid bli bättre. Samtidigt är vi alldeles för lite tacksamma över det som är bra just nu. Det händer ganska ofta att människor som drabbats av en dödlig sjukdom samtidigt kan känna en enorm livsglädje. Eller att människor som gått igenom en svår och djup kris, helt ändrar uppfattning om vad som är viktigt i livet. Det är först när vi har perspektiv och kan se saker i ett större sammanhang, som vi kan känna tacksamhet. Att varje dag notera saker som just du är tacksam för, kan faktisk innebära en skillnad för dig. Prova får du se.

Fånga dagen

Tuesday, March 15th, 2011

Idag är dagen, som du aldrig får igen. Ja, men tisdag tänker du, hur kul är det? Jag tappar gärna bort den här dagen, eftersom jag hellre vill vara på en fredag eller lördag. Men en vanlig, tråkig  tisdag eller onsdag i mars, kanske kan bli något helt enastående om du fokusera på dess unicitet. Om jag frågar mig själv, hur vill jag välja idag, utifrån mina förutsättningar och livsbetingelser, så att det blir en så bra dag som möjligt? Vad kan jag göra för något av dagen idag, som gör att jag ikväll kan tänka, vilken härlig tisdag eller vilken fantastisk onsdag. Genom att dammsuga vardagslivet på mikroglädjeämnen och saker som jag kan vara tacksam för, ökar verkligen mina chanser till att få en bra dag. Dessutom kanske jag kan pigga upp mig själv med att göra något som jag inte brukar. Jag kan prova att borsta tänderna med fel hand, gå baklänges uppför en trappa, bjuda ut någon jag inte känner på en fika, ta en annan väg till jobbet, gå en morgonpromenad, göra ett konstverk i skogen av naturmaterial, prova någon ny sport, unna mig själv massage, bjuda vänner på thé och sconesparty etc. Det finns hur mycket som helst, som man kan göra en ordinär vardag bland alla andra ordinära vardagar. Men vanligtvis gör vi det vi alltid brukar göra och känner det vi alltid brukar känna. Men du kan faktiskt välja att göra just den här dagen till något extraordinärt!

Tystnad – hårdvaluta

Monday, March 14th, 2011

När tillbringade du senast en stund för dig själv och hade det alldeles tyst runt dig? Att vistas ute i naturen kan vara ett sätt att få en skön och vilsam tystnad. Riktigt tyst är det inte, men man kan ta fritt från artificiella ljud. Tystnaden kan vara som balsam för själen, ändå är det många som gärna vill undvika eller känner obehag inför tystnad. Vi är så vana vid att omge oss av ljud ifrån radio, tv, mobilen e t c, att tystnaden kan kännas tom och oroväckande. När vi känner oss ensamma och ledsna, kan tystnaden verka hotfull och bidra till att öka känslan av ensamhet. Å andra sidan kan tystnaden vara hjälpsam, för då kan vi verkligen börja lyssna på oss själva och vänligt fråga oss vad det är som pågår. När vi fyller oss med olika saker utan uppehåll, är det lätt att hamna i ett ekorrhjul av stimuli. En stunds tystnad kan funka som en paus, ett mellanrum mellan alla ljud, allt görande och allt jagande. Är du stressad kan du prova att utforska tystnaden. Stäng av, logga ut, varva ner, ta en time out och öppna dig för tystnaden. Låt den omsluta dig, omfamna dig och läka dig. Hitta en tyst stund för dig själv varje dag. Varför inte börja dagen med en stunds morgonmeditation. Den tysta, vilsamma och lugna känslan kan du sedan bära med dig resten av dagen.

KRASCH, BOOM, BANG

Wednesday, March 9th, 2011

Det bara smäller till och du kan konstatera, att du lyckats köra huvudet i väggen igen. Åh, dessa motgångar tänker du, varför ska de drabba just mig? Motgångar är som värsta fienden och du hatar dem, när de dyker upp. Det är bara motstånd och misslyckande, gång efter annan. Kan det aldrig vara din tur snart, ska det aldrig få gå bra? Du kanske gräver ner dig i självömkan. Ser på tonvis med film och äter Ben and Jerry glass med mekaniska rörelser. Till slut, när bara ordet Ben och Jerry utlöser din kräkreflex, måste du möta allt det där jobbiga, svarta, tunga och svåra. Du tänker, att nu orkar jag inte mer. Du hatar alla käcka typer, som säger att motgång föder framgång, efter regn kommer det solsken etc. Du har minsann inte märkt att du lärt dig ett skit på alla dina motgångar och de är minsann inte lätträknade. Du slutade när de översteg ett tresiffrigt tal. Till dig kommer följande zenbuddistiska berättelse. (”Fri från stress med Mindfulness”, Å Palmcrona Ragnar och K Lundblad, Palkmkrons, sid 96),

Mannen med hästarna

I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen.

-Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka!

-Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Folket i byn tyckta att mannen var tokig.

Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vackra vildhästar.

-Vilken lycka! Utbrast byborna. Tretton nya hästar! Vilken lycka!

-Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka.

Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet.

-Vilket olycka! ropade byborna. Din ende son har brutit benet. Vilken olycka!

-Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen.

En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, eftersom hans ben var skadat.

-Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka!

-Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén.

Med andra ord, precis som Sören Kirkegaard (1813-1855) sa; ”Vi lever våra liv framlänges, men vi förstår dem först baklänges”.

Sikta mot stjärnorna – rymden är fri

Friday, March 4th, 2011

Är du en av alla dem, som haft drömmar och framtidsvisioner, men förlorat de flesta längs med livets väg? Kanske du har fått höra att DET GÅR INTE! Välvilliga föräldrar, som velat att du ska satsa på att bli revisor istället för lärare i afrikans dans. Omhändertagande släktingar som uppmanat dig att läsa till jurist istället för att bli krigsfotograf. Kompisar, som tyckt att du var udda och knäpp, som ville odla upp hela familjens trädgård istället för att hänga med dem. En bekymrad moder, som sagt att du inte får klättra i träden utan hjälm och säkerhetslina, fast trädet bara varit tre meter högt. Du kanske tillhör den skaran som vuxit upp med massa yttre motstånd. Det har gradvis tagit udden av dina ambitioner och din längtan att bryta ny mark. Till slut har du gett upp tanken på att följa ditt hjärta, din dröm och din längtan. Men, det är aldrig för sent att göra det man drömmer om. Om det finns något du verkligen älskar att göra och mår bra av eller något du drömmer om att få lära dig, GÖR DET! Man kan lära sig nya saker hela livet. Det spelar ingen roll att du står på ett par slalomskidor för första gången när du är 65 år eller att du tar det där tandemhoppet i fallskärm på din 40-års dag. Det vi ångrar efteråt är inte chanserna vi tog, utan alla tillfällen som vi lät oss gå förbi. Om du har en inre dröm, så odla den och börja bete dig så att den kan gå i uppfyllelse. Vill du bli bra på något, så måste du ägna mycket tid åt just det. Det innebär att du samtidigt behöver välja bort andra saker. Älska det du gör och gör det du älskar. Se till att omge dig med människor som stöttar och tror på dig. ”Det går inte” människorna får fortsätta att tänka så utan dig. Sikta mot stjärnorna, i rymden finns det inga begränsningar.

Det är ditt eget fel om du inte mår bra!

Thursday, March 3rd, 2011

Vi har under en längre tid drabbats av en flodvåg med självhjälpslitteratur kring hur man når framgång och lycka i livet. Det hänger endast på dig själv om du är lycklig och mår bra. Det är bara att följa alla råd, så blir man en vinnare. Risken är, att om det inte blir som vi tänkt oss, så sitter vi där med en känsla av att vara förlorare och allt är vårt eget fel. Visst finns det mycket man kan göra för att hjälpa sig själv att må bättre, men varför fungerar det inte för alla? En anledning till detta tror jag är, att vi närmar oss självhjälpsmanualer på samma sätt som med mycket annat. Det är något vi konsumerar utan att reflektera särskilt mycket. Men som med all annan kunskap, så krävs det reflektion och att vi integrerar det vi läser och hör med oss själva och vårt eget sätt att tänka. Annars blir det som att springa superstressad på ett yogapass, slappna av för stunden och sedan rusa iväg på nästa grej. Den lilla avslappningen får inte någon större effekt för helheten. Våra tankar och vårt hjärta deltar inte i det som pågår, det är bara kroppen som gör olika övningar. Precis så tänker jag att vi hanterar mycket av självhjälpsutbudet. Vi utför något mekaniskt utan att fråga oss, vad betyder det här för mig och vad behöver jag göra/tänka annorlunda för att det ska göra en skillnad över tid? Så läs gärna självhjälpsböcker, som du tycker om, men stanna upp, reflektera och låt det få ta tid. Dessutom är det viktigt att inse skillnaden mellan vad vi kan påverka och göra något åt och vad vi inte kan förändra och måste acceptera.