Archive for May, 2011

Examensdags

Thursday, May 26th, 2011

När examen närmar sig brukar även separationsångesten ge sig till känna. Alla vänner som du haft under studietiden kommer att skiljas åt och vissa kanske du aldrig kommer att träffa igen. Andra har du knutit livslånga band till och kommer fortsätta hålla kontakten med. Det är inte bara vännerna du ska säga farväl till. Det är institutionen, studentlivet och det som varit din trygghet under några år. Att skiljas, handlar om att släppa taget om det som varit och det är ofta smärtsamt. Även om framtiden ter sig lockande och du kan se framemot att vara ”läxfri”, blandas denna glädje med vemod över det som varit och inte längre kommer att vara. De flesta av oss gillar förutsägbarhet och vill ha det tryggt i våra liv. Därför kan examenstid bli till orostid. Allt vi vet något om är det som varit och det som är just nu. Framtiden är osäker och oviss. Det är en jobbig tid och en brytningspunkt. Ibland kan man trösta sig själv genom att i tanken söka upp sitt framtida jag om tio år. Vad skulle ditt framtida jag vilja säga till dig nu utifrån den situation som du befinner dig i? Ett större perspektiv på tillvaron kan vara hjälpsamt när vi är oroliga.

Vila i nuet

Tuesday, May 24th, 2011

Vikten av vila och återhämtning är inte något som framhålls särskilt mycket i vårt prestationsinriktade samhälle. Tid till att inte göra eller prestera något, ses mer som slöseri än som något eftertraktansvärt. Samtidigt finns möjligheten till ”varatid” hela tiden inom räckhåll för den som så önskar. En dag som denna, då solen skiner och blåsten smeker vårt hår, är ett tillfälle till återhämtning. Om du är på väg till ett möte, skolan eller hemmet. Ta tillfället i akt att betrakta det som pågår runt dig. Observera hur trädens grönskande lövverk följer vindens riktning. Hur solljuset silar ner mellan bladen i trädkronorna. Vilka dofter som vinden för i din riktning. Alla buskar och blommor som har slagit ut i en färgsprakande symfoni. Släpp för en stund alla måsten, alla krav och alla förväntningar. Låt allt vara som det är för en stund och lyssna på din andning, som alltid är här och nu. 

Reservationslöst

Tuesday, May 17th, 2011

Du kan inte, du får inte, du hinner inte, du vågar inte. Du står framför ett berg och ser bara hur högt det är. Det som väntar dig på andra sidan berget vet du inte mycket om. Inte heller får du uppleva utsikten ifrån toppen. Det blir för jobbigt att ens tänka tanken att du skulle prova att klättra. Det är för högt, det är för svårt, du vet för lite om klättring, du har aldrig gjort det förut. Så du står kvar där du står och kommer inte någonvart. Du vill ha kontroll och förutsägbarhet. Det går inte när vi ska prova något nytt och faktiskt inte heller i många andra situationer i livet. Men så länge vi tror att vi har kontroll, så känns det så. Hur skulle det bli om du bara bortsåg ifrån alla hinder och reservationslöst gav dig i kast med nya utmaningar som du möter? Att säga ja till saker istället för att ideligen välja nej. Att våga trots att du är rädd, att utmana din rädsla och göra det i alla fall. Pröva att säga ja till något nästa gång du vet med dig, att du säger nej bara för att du är rädd.

Tålamod

Monday, May 16th, 2011

I en värld där allt bara går fortare och fortare, kan det kännas jobbigt att behöva vänta. Att vänta känns som slöseri med tiden. Vi måste vidare, att bara stå still och inte komma någonvart, blir frustrerande. Likaså kan det vara svårt för oss när det inte går som vi planerat och tänkt. Hinder kan uppkomma längs vägen, där vi tänkt oss en raksträcka. Tålamod är inte en egenskap vi har för vana att odla. Vi vill ha en quick fix, omedelbara svar, intensiv kurser, snabba resultat, antibiotika istället för sjukskrivning, pulver istället för långkok, snabbväxande grödor. Framför allt vill vi vidare. Till vad kan man undra? Tålamod, konsten att vänta och stå ut lär man sig inte på en intensivkurs. Tålamod är något man behöver träna sig i, varje dag. Att vänta tålmodigt blir en annan upplevelse än att vänta stressad. När vi blir bättre på att stå ut med allt vi inte vill stå ut med, kommer vi samtidigt bli lugnare. Nästa gång du jäktar och håller på att få ett bryt för ett hinder längs vägen, se det som en övning i tålamod. Glöm inte att andas.

Kontraster

Tuesday, May 10th, 2011

Hur kan man veta om något är bra ifall man aldrig kommer i kontakt med något dåligt? Ljuset behöver mörkret precis som skrattet behöver tårarna. Ebb och flod, årstidernas skiften, liv och död, allting förändras men följer ändå ett mönster. Vi människor hör ihop, trots att världen vittnar om det motsatta. Oavsett språk, hudfärg eller religion, är vi alla rädda och sårbara ibland. Under olyckliga omständigheter är döden aldrig mer än några sekunder borta. Samtidigt har vi fått en drivkraft till att leva, skapa och älska. Vi har livskraft men också dödsångest. Livets skiften vittnar om kontraster, men vi behöver inte förlora oss i ett svartvitt tänkande. Vågen som sköljer mot stranden kommer och går. En våg jämför sig inte med en annan, den bara är. Du behöver inte värdera allt i bra och dåligt, utan kan istället möta det som är med ett öppet och tillåtande sinne. Varje människa du möter hör ihop med dig och resten av världen. Det är inte någon du ska jämföra och bedöma dig själv utifrån. Öva på att tillåta dig själv och andra, att bara vara utan att värdera.

Solkraft

Monday, May 9th, 2011

Den senaste tiden har solen visat sig ifrån sin bästa sida och vi går man ur huse. Vintern är som bortblåst ur vårt minne och så även vårt beteende under den mörkare delen av året. Från att ha varit inåtvända och tillbakadragna  i våra hem,  släpper vi äntligen ut håret och befriar våra fötter ifrån strumpor och skor. Solen lockar och pockar. Det känns som vi måste fånga solvärmen idag, imorgon kanske det är för sent. På vintern tänker vi sällan på att njuta och vara i nuet. Då skyndar vi istället på stegen och försöker komma inomhus så fort som möjligt. Det är svårt att tro att vi är samma människor, eftersom vi beter oss så olika. På våren och sommaren riktar vi oss utåt. Våren är en årstid fylld av hopp och längtan. Vi förmår plötsligt att göra allt det där, som vi inte orkat med under vintern. När vi lever, tar för oss och fångar dagen, mår vi så mycket bättre. Så varför bara begränsa sig till den ljusa årstiden?

Att släppa taget om det omöjliga

Friday, May 6th, 2011

Plötsligt en dag, vaknar du och den är där igen, energin, lusten och kreativiteten. Du skuttar upp ur sängen, full med idéer, planer och skaparlust. Den senaste tidens tungsinne är som bortblåst. Glömt är alla svåra stunder av smärta och sorg. Smärtan har på något underligt sätt lämnat dig. Du har kämpat och kämpat men inte kommit någon vart. Då har du kämpat ännu mer och ansträngt dig till det yttersta, bara för att ramla ner i hopplöshet och förtvivlan. Till slut, utmattad, har du gett upp. Det du strävat efter har varit omöjligt att uppnå. Dina krav på dig själv har varit orimliga och omänskliga. Gradvis växer insikten inom dig, att du vilselett dig själv och tappat bort dig i din kamp för det omöjliga. Du börjar så smått acceptera och förstå var det gick fel. Dina inre omänskliga prestationskrav har knäckt dig. I takt med att du accepterar, släpper du taget om det omöjliga. Du inser skillnaden på vad som är möjligt och vad du måste släppa taget om. Ribban sänks, du andas lugnare. Svårmodet lämnar dig gradvis i takt med att du håller fast vid det möjliga. Plötsligt en dag, vaknar du och den är där igen, energin, lusten och kreativiteten!

Studiero

Wednesday, May 4th, 2011

Du sitter hemma för du måste plugga till en tenta. Men, du måste bara hämta en mugg kaffe först. Tillbaka på plats igen sätter du igång att plugga. Det går några minuter, det känns segt. Slokar inte krukväxten i fönstret där borta? Du ska bara ge den lite vatten. När du ändå är uppe och springer, kan du kolla om du fått några nya meddelande på telefonen. Lika bra att kolla datorn också. Det tar en stund att svara, bara en liten halvtimme. Nu är du tillbaka hos boken igen. Du läser fokuserat i 10 minuter, sedan måste du bara kissa och kolla posten och dammsuga i hallen och faktiskt springa över till affären och handla mjölk. Tillbaka till boken igen efter en timme. Du läser åter fokuserat i 20 minuter, sedan minns du, att det är dags att betala dina räkningar. Det går en stund, en liten halvtimme. Därefter är du åter superfokuserad en hel kvart utan avbrott. Bara för att plötsligt upptäcka, att det är lunchdags. Det tar en stund att laga mat och äta, men det är du värd, för du har pluggat hela förmiddagen. Eller?