Archive for June, 2011

Sommarlov

Wednesday, June 22nd, 2011

Sol, regn, blåst, åskväder, sol. Sommarvädret i Sverige är oförutsägbart precis som livet. Det blir sällan som vi tänkt oss. Vi kan drömma om den stundande semester och kanske är semestern som bäst i våra tankar. Visionen om vackra sommarkvällar med solnedgång är filtrerad ifrån irriterande mygg och flugor. Vi ser oss själva avslappnade i hängmattan på lantstället utan störande oväsen ifrån grannens motorsåg eller ovälkomna släktingar, som bara har vägarna förbi. Resan som skulle bli årets bästa händelse, visar sig vara en katastrof. Du bor granne med värsta festgänget eller en småbarnsfamilj, vars barn bara bråkar och skriker i värmen. Vi har mycket högre förväntningar på semestern än vad vi har på årets övriga dagar. Genom våra drömmar skapar vi minnen av framtiden och när vi väl ska uppleva drömmen på riktigt, visar den sig stå slätt mot vår dröm. Om dina tankar är alltför mycket i framtiden missar du nuet. Stanna upp, sänka axlarna och ta emot sommaren, för nu är den här. Nu tar Studenthälsan semester och bloggen likaså. Vi är tillbaka i mitten av augusti igen.

Smärta

Wednesday, June 15th, 2011

Varför gör hon så? Kan hon inte förstå att det skadar mig, att hon sviker mig? Om hon brydde sig om mig, skulle hon inte göra så! Hon har aldrig funnits där för mig, när jag behövt henne. Jag har alltid fått ta hand om mig själv. Jag har lärt mig att ensam är stark, att det inte finns någon där för mig. Det är aldrig någon som har brytt sig om mig på riktigt. Hur länge ska det här vara så här, tar det aldrig slut någon gång? Hur ska jag få henne att förstå, att hon måste förändra sig.
Känner du igen dig? Hon kan t ex vara en förälder, en god vän, en partner eller kanske din chef. Du har gift dig med din smärta. När du har fokus på att den andra/andre ska förändra sig, har du fastnat i smärtträsket. Sitter man fast tillräckligt länge där, leder det till bitterhet. En svart sörja, som lägger sig som en oljig hinna över dina fingertoppar och sätter spår på allt och alla som du vidrör. Bitterhet är med andra ord smittsamt, vilket leder till att det blir ännu mer smärtsamt för dig att leva. Livet är smärtsamt, människor i vår omgivning är inte där för att behaga oss och göra som vi vill. Vi kan inte klamra oss fast vid att andra ska uppfylla våra önskningar och behov. Jobba på att acceptera att det gör ont, att du känner dig sviken, övergiven och utelämnad ibland. Trots att det är så, kan du finnas där för dig själv. Öva dig i att ge dig själv medkänsla och omtanke. Ta hand om dig själv genom att göra goda val i vardagen. Välj det som utvecklar och stärker dig, istället för att hänge dig åt destruktiva beteenden. Det kommer öppna dig för andras kärlek och omtanke. Det går att leva ett gott liv med smärta om du låter den finnas där, utan att den får styra dig. Klipp vågorna och intag en värdig hållning!

Är detta allt?

Friday, June 10th, 2011

Blir det inte mer än så här? Var det här allt? Skulle det inte vara lite mer, lite bättre, lite roligare? Vi har en tendens att inte nöja oss, att hela tiden vilja ha något mer eller något bättre. Det är en drivkraft som för utvecklingen framåt. Men, vi kan faktiskt välja att tänka att just nu är det detta som gäller. Om vi kan acceptera saker och tings tillstånd, utan att värdera eller tänka att något skulle vara annorlunda, behöver inte varje dag bli till en kamp. Kommer vi inte att sluta utvecklas då eller att upphöra med att försöka förbättra något? Livet behöver inte vara antingen eller, men tyvärr hänger vi oss ofta åt att tänka så. Jag kan tillåta mig att ta in nuet och acceptera, att det inte blir bättre än så här just nu, samtidigt som jag kan sätta upp mål för framtiden. Skillnaden blir att jag inte behöver vara missnöjd i nuet över att jag inte redan är i framtiden. När jag tittar på stjärnhimlen en klar natt, så tänker jag inte att den där stjärnan inte borde vara där eller att alla stjärnor borde lysa lika starkt. Jag bara betraktar stjärnhimlen och njuter av dess praktfulla skönhet. Däremot kan jag tänka att jag vill ta reda på mer om astronomi eller drömma om att få resa till månen någon gång i framtiden. Öva dig på att stanna i det som är och bara låta det vara så. Släpp taget om alla idéer kring hur det borde vara och stanna i nuet, åtminstone för en stund.

Ränder i håret – om flockbeteenden

Wednesday, June 1st, 2011

Varför vill somliga ha ränder i håret eller en liten diamant i tanden? Det enkla svaret är, för att någon annan vill det. Varför vill vi sitta och stirra på våra mobiler när vi väntar på tåget eller bussen? Jo, för någon annan gör det. När vi inte kan vara med flocken,  kan vi åtminstone hålla kontakt med flocken. Allt för att inte riskera att missa något eller bli utanför. Vi kollar och kollar utan att märka att vi kollar allt mer. Får vi inte kontakt eller ett snabbt svar, blir vi oroliga och otåliga. Varför svarar inte den berörda personen, som vi ringer till? Vi ringer ännu mer….Vi håller på så här för att alla gör det. Måste vi göra som alla andra eller går det att göra på något annat sätt? Det verkar svårt att fatta egna, självständiga beslut, för då går vi mot flockens normer och därmed hotas vår överlevnad eller? När vi sitter på ålderns höst och betraktar våra liv är det dags för summering. Hur många timmar har jag lagt ner på att kolla, uppdatera mig och kämpa för att hänga med? Vad har det gett mig och skulle jag i efterhand önskat att jag ägnade mig mer åt nåt annat? Fundera på vad du vill lägga din tid på, men gör det nu och inte när du sitter på ålderdomshemmet.