Archive for January, 2012

Gör dig medveten

Monday, January 30th, 2012

Vi har en tendens att bara gå på autopilot, reagera och agera på våra känslor, vilka de än må vara. Särskilt tydligt blir detta när vi är stressade och det är vår reptilhjärna som styr. Vi kan göra och säga saker på en mycket primitiv nivå under stark stress. Genom att odla din medvetenhet och vakenhet i nuet, upptäcker du emellertid att inget behöver ske per automatik. Du skapar ett utrymme mellan intryck och uttryck, en möjlighet att hejda dig, motstå destruktiva impulser och att backa tillbaka istället för att anfalla. Om någon säger något sårande till dig, kan du fundera över hur ditt svar kommer mottas, innan du levererar det. Om du tänker att den andra personen kommer bli sårad av det du säger, är det klokare att avstå från att säga något. För på vilket sätt är det hjälpsamt för dig själv, att ge igen med samma mynt ur ett lite längre tidsperspektiv? Den kortsiktiga vinsten tar så ofta överhanden, när vi agerar impulsivt, istället för att vi tänker på de långsiktiga konsekvenserna. Att få utlopp för sin ilska är starkt belönande för hjärnan under ett par sekunder, men skadan som uppstår vara mycket längre än så. Gör dig medveten om ditt sätt att agera och relatera till dina medmänniskor. Välj klokt och medvetet, då förorsakar du så lite lidande och skada som möjligt, både för din omgivning och dig själv.

 

Fartfylld eller farofylld?

Thursday, January 26th, 2012

Likt ett jagat djur far du fram i vardagen. Måste hinna, ska bara fixa, lite till, du klarar det. Tempo, tempo, hjärtat slår fortare, dunkar, du andas stötvis. Lugna ner dig, säger vännerna. Jag är lugn, fräser du tillbaka. Visserligen har du lite mycket att göra, men du kan hantera stressen. Det känns om dina vänner inte är på din sida längre. De kommer med påstående om dig, som du inte vill kännas vid eller ta till dig. Din spontana reaktion är ilska, när någon välmenande vän försöker få dig att ta det lite lugnare. Du älskar att flyga fram i högt tempo. Du kan emellertid reflektera över följande. Föreställ dig en ljuvlig sommarmorgon med strålande sol och en molnfri himmel. Du kör bil på en landsväg och passerar skogspartier och betesfält med kor och hästar. Fåglarna sjunger, allt är fridfull och stilla. Du däremot kör i 90 km/h och allt bara svischar förbi. Vad ser du och vad upplever du när du far fram i det tempot? Hur skulle det bli om du sänkte farten till 30 km/h? Möjligheten finns att du då kanske till och med skulle kunna ta in och höra fågelsången, där du sitter i bilen. Fart kan vara kul, men för hög fart över för lång tid, är inte kul, det är direkt ohälsosamt. Prova att sänka tempot mellan varven. Gå långsamt en dag när du har bråttom, ät långsamt någon gång, när du känner dig stressad, sitt ner, när du hoppar runt av otålighet. Jobba med kroppen och tala om för den, att det är lugnt. Så småningom kanske huvudet kan accepterar ett lugnare tempo och dina vänner gärna väljer att tillbringa tid i ditt sällskap igen.

Konstgjord – ett försök att efterlikna det naturliga

Monday, January 23rd, 2012

När man inte kan få det bästa, nöjer man sig med en kopia. Solarium istället för sol, internetkontakt istället för livemöten, klorerat bassängbad istället för havsbad, träning på gymmets löpband istället för löpning i skogen, snabba, ytliga nyheter på nätet istället för fördjupade analyser, googlande istället för repetition och inlärning över tid. Hastighet medför risk för ytlighet. Frånvaro av reflektion leder till brist på fördjupning. Ska du med, får du ligga i, snabbhet överträffar skicklighet och erfarenhet. Vi vill ha positiv förstärkning, gärna i form av ljus och ljud. I staden placerar man ut ljudkällor som ska få det att låta naturligt. Ljudet ifrån en porlande bäck vid bankomaten. Fågelsång från högtalaren i köpcentret. Pulsen går ner lite, vi sänker axlarna, kroppen känner igen sig även om det bara är konstgjord andning. Kan vi inte få det som är på riktigt, får vi nöja oss med ljus- och ljudeffekter. På lekland för barn finns det inspelat ett klingande barnskratt kombinerat med applåder och hurrarop. Du förstår, att här är det kul och att man ska skratta. Barnen översköljs av specialeffekter, varför skulle de vilja vara ute och gunga då, en dag med snålblåst och regn? Hur bli livet som vuxen på en arbetsplats där det inte förekommer hurrarop och positiv förstärkning? Eller kommer framtidens chefer att satsa på just detta? Varje dag när du kliver över tröskeln till ditt tjänsterum, möts du av rungande hurrarop och applåder när ljuset slås på. På dataskärmen möts du av din leende, virtuella chef som önskar dig en god arbetsdag. När du loggar ut ploppar dagens poäng upp och omvandlas snabbt till kronor och ören. Du får också veta hur många semesterdagar du uppnått hittills i kombination med tips på hur du ska kunna uppnå fler poäng nästa dag. Tekniken är här för att stanna på gott och ont. Vad vill du ha, naturligt eller konstgjort?

I ljuset av en motgång

Thursday, January 19th, 2012

Ibland är det bara motigt, uppförsbacke, tandgnissel, spöregn och snålblåst. Resultaten uteblir, trots hårda ansträngningar, det känns som att trampa vatten. Du har hamnat på en platå och vet inte hur du ska komma vidare. Du har hållt ut, du har uppvisat en ängels tålamod, trots detta lossnar det inte. Du har kört fast och när du sitter fast, känns det som det spiller över på allt annat. Det är bara skit med vännerna, strul med kärleken, konflikter med familj och släkt, uteblivna studieresultat och strul på extrajobbet. Hur länge ska det vara så här, har en förbannelse drabbat dig? Du vet varken ut eller in, du kommer inte på någon lösning för hur du ska utvecklas vidare och komma framåt. Du har följt alla handböcker om mänsklig utveckling och ändå går det bakåt. Eller, har du fastnat i fällan allt eller inget? Har du lyckats grotta ner dig totalt och låtit 10 % bli till 100 %? Dominoeffekten, faller en faller alla. Det är lätt hänt att tappa nyanser och perspektiv, när vi snöar in oss på detaljer istället för att lyfta blicken och se helheter. I ljuset av en motgång finns nyckeln till framgång. Det enda du behöver göra är att ta ett steg tillbaka, gå lite utanför rutan och betrakta det som pågår inne i rutan. Gör en felsökning och försök täppa till läckorna. Om det inte går, strunta i att laga det som är trasigt och fokusera på det som fungerar och är helt. Vad kan du hitta när du söker bland de 90 % som fungerar och går i rätt riktning? Fundera också på vad du lärt dig av dina tidigare misstag och motgångar. Du kommer hitta framgången igen bortom skuggan av dina motgångar.

En doft

Tuesday, January 17th, 2012

En stilla vindpust för med sig en doft, en doft från ditt förflutna, från förgången tid. Ett minne, som väcks från en händelse, du inte ens visste att du kom ihåg. Plötsligt är du där igen, i tanken. Minnet är så detaljerat och så tydligt, hur du som barn låg ihopkrupen under en filt tätt intill mormor. Det åskade och regnet smattrade mot taket, det kändes hotfullt, du var lite rädd, men samtidigt trygg tillsammans med mormor. Mormor berättade de mest fantastiska och fantasifulla sagor, du kunde tänka dig. Du älskade att bara ligga och lyssna på henne. Doften som väckte ditt minne, var den speciella doft, som mormor hade, en blandning mellan syrliga karameller, kanel och äpplen. Mormor var alltid lugn och hade tid. När du kom möttes du alltid av ett varmt leende och stora famnen. Mormors hus var din fristad från alla bråken hemma mellan dina föräldrar, alla hårda ord som flög genom luften och som ville skada dig. Hos mormor upphörde tiden. Ni var aldrig på väg någonstans, behövde aldrig skynda er eller passa tider. Hos mormor kunde du vakna tidigt och ändå vara pigg, det hände aldrig annars. Ibland på kvällen, när det blivit mörkt, kunde ni gå ut i mormors trädgård och lägga er på en filt. Där låg ni och beundrade den mörka stjärnhimlen och ditt hjärta fylldes av oförställd glädje och längtan. Mormor dog oväntat och plötsligt en dag, när du fortfarande gick på lågstadiet. Det var ett hårt och grymt slut på din frihet och din trygghet. Du har inte velat tänka på henne förrän nu, när doften utlöste alla minnena. Vindpusten kanske kom från mormor, som vill, att du kommer ihåg, att du var ett mycket älskat barn. När du minns kan du återuppleva kärleken och den underbara, rofyllda atmosfären, det känns i hela kroppen. Du tar med dig dessa känslor idag och vet, att du kan ta fram dem varje gång du behöver dem från och med nu.

Naturligt utan tillsatser

Thursday, January 12th, 2012

Allt fler matproducenter deklarerar, att deras mat bara innehåller naturliga råvaror utan tillsatser. Vi lever i en tid där mycket av det vi äter är processat och fullt med olika artificiella smaktillsatser. Det säger något om vår tid och vårt samhälle. När det konstgjorda framställs som naturligt. Vi bär på en längtan efter det naturliga, det okonstlade och det enkla, men våra liv är fulla med tillsatser och komplicerade, tilltrasslade relationer. Gränsen mellan arbete och fritid är utsuddad, mellan aktivitet och vila, mellan mina egna behov och andras. Naturen, det naturliga utövar en lockelse över oss. Vi drömmer om att dra ner på tempot, andas frisk luft och få vistas i tid-och kravlöshet. Fast vi stressar fram i städerna med en inre vision av lantliv, biodynamiska odlingar, närproducerat och kravmärkt . Vi bakar surdegsbröd, som är tidsödande eller köper det, med intentionen att själva baka det i framtiden, samtidigt som vi äter snabbmat, kanske med en ekologisk morot som tilltugg. Saker och ting ska helst inte ta någon tid, eftersom vi har så mycket att göra, så många aktiviteter som vi vill hinna mer. Paradoxalt nog, när allting går mycket snabbare än vad det gjorde för 50 – 60 år sedan, har vi fått mindre tid över. Vi jobbar inte mindre, trots att vi fått det bättre och bättre ekonomiskt, tvärtom. Vi skulle egentligen kunna välja bort saker, stressa lite mindre och faktiskt få en högre livskvalitet. Hjulen snurrar runt, runt, men frågan är om det står i samklang med vår natur och om vi lever det naturliga liv vi längtar efter?

Möjligheter

Monday, January 9th, 2012

Vad skulle det innebära för dig om du betraktar ditt liv, som en ändlös räcka möjligheter? Där varje dag handlar om att göra val, som kan bidra till utveckling och tillväxt. Att välja bort bekvämlighet och invanda, gamla hjulspår till förmår för det okända. Den innevarande dagen kan förändras från inrutade mönster till att bryta ny, okänd mark. Du kan välja att undersöka det främmande och närma dig det som bitvis kan verka hotfullt. All expansion innebär en form för risktagande. Du kan inte vinna något om du samtidigt inte är beredd att offra något. När vi utforskar området precis vid våra gränser, måste vi ge avkall på tryggheten till förmån för tillväxten. Det är så lätt att bara låta det rulla på, men då går du miste om alla möjligheter som ligger där precis inom räckhåll, men på ett obekvämt avstånd. Livet är en ständig möjlighet att välja det invanda eller det okända. Det okända finns alltid nära dig, så du behöver inte resa jorden runt för att upptäcka det. Det okända är allt det där som är outforskat och främmande för dig. Grannen bredvid, som du inte känner eller passageraren bredvid dig på tåget eller bussen. Maträtter som du aldrig smakat, fritidsintressen och aktiviteter som du aldrig provat, författare som du aldrig läst, discipliner som du aldrig närmat dig, filosofiska inriktningar som du aldrig undersökt, kultur och vetenskap, listan kan göras väldigt lång. Lyft på locket till livets kassakista och ös ur dess rikedom genom att öppna dina sinnen för det obekanta. Du kommer få en rikedom att förvalta, som garanterat kommer att öka i värde för varje dag.

Att dö ensam

Thursday, January 5th, 2012

Det blir allt vanligare att man dör i ensamhet på sjukhus, utan att ha någon hos sig, rapporterades det igår ifrån Oslo. Med färre anställda och för mycket att göra, avsätts det inte resurser, att hålla de döende sällskap på livets sista resa. Norge befinner sig i toppen över de rikaste länderna i världen, men många medborgare får dö i ensamhet utan närvaro av en annan medmänniska eller en anhörig. Hur rikt är ett land då? Vem vill vara helt ensam i livets slutskede, när vi beger oss till ett ställe utan återvändo? Att få säga adjö, att få ta avsked, är inte alla förunnat, döden kommer hastigt ibland. För dem som är döende och inlagda på sjukhus, i dödens väntrum, borde det emellertid vara självklart att man få ha någon hos sig. Rikedom i alla ära, men ekonomiskt välstånd kan innebära själslig fattigdom. Kanske det till och med är så, att risken för att bli själsligen fattig, ökar i takt med ett allt fetare bankkonto. Det som är verkligen viktigt och betydelsefullt här i livet går inte att köpa för pengar. Kärlek, närhet, medkänsla och vänskap är inte något som går att handla, det är något man själv måste ge, för att få. Att leva ett liv med fokus på att ge, leder till stor rikedom, som inte kan räknas i kronor. Vi kan välja att sträva efter att leva ett liv, som kan bidra till att risken för att dö ensamma och övergivna är minimal. Funderar över om du lever så nu eller om det är något du behöver förändra.

Lev din dröm

Tuesday, January 3rd, 2012

Vad drömmer du om? Bär du på en längtan att uppnå något särskilt, men tänker att det är omöjligt? Har du tagit över din omgivnings pessimistiska livssyn, tänker du som de, som bara påstår att de är realister? Vem är det egentligen som definierar din verklighet, som bestämmer vad som är möjligt eller inte? Hur kan en människa veta vad som är möjligt att uppnå och vad som bara är drömmar, illusioner? Gränsen är kanske hårfin. Du måste tro på dig själv, på din vision, på din dröm. Du måste stå ut med umbäranden, omgivningens motstånd och förmanande välmening. Du måste gå din egen väg, göra dina egna misstag, lära dig av dem och fortsätta kämpa, tills du kommit dit du vill. Bakom varje framgång finns det oftast massor av misslyckanden. Det som skiljer en framgångsrik person, som uppnått sin vision, framför någon som gett upp på vägen, är uthålligheten. Att envist, oförtrutet harva på, att aldrig vika ner sig trots massivt motstånd av olika slag. Talang är viktigt, men långt ifrån tillräckligt för att uppnå en inre dröm. Det handlar också om att bemästra sin rädsla, att ta chanserna när det dyker upp och aldrig låta något rinna en ur händerna. Våga leva din dröm, våga satsa på det du brinner för. Det behöver inte vara något märkvärdigt eller stort, sett ur andras perspektiv, det behöver bara vara just din dröm, som är viktig just för dig. Lev din dröm!