Archive for March, 2015

Att säga JA!

Monday, March 30th, 2015

Kabooom, hjärtat slår, du känner din puls, ditt hjärta och närvaron i din kropp. Idag gäller det att bara låta positiva tankar flöda i ditt sinne, bara se inom dig hur dagen blir precis som du tänkt dig. Inte lämna utrymme åt negativitet, inte suga in dålig energi från omgivningen, bara stå fast i dig själv, i det som är du, och skicka ut samma budskap till din omgivning. Du har något att berätta och förmedla, som inte kräver några ord. Du lever din berättelse och du lever fullt ut i enlighet med dina värderingar. Det enda du behöver göra är att vara dig själv fullt ut till 100 % och det roliga är, att det inte är det minsta ansträngande. Ju mer du lever som du lär, desto mer energi har du fått i överflöd och det vill du dela med dig av till din omgivning. Ditt liv, din berättelse handlar om att lyfta blicken, att öppna upp för det som är lite utanför det vanliga. Det handlar om att se det som inte alla ser, eftersom många har fullt upp med att upprepa sin gårdag, fast i invanda hjulspår och neurala motorvägar av upprepat, negativt tänkande. Du vet, du har själv varit där. Det var långt innan du förstod tankens kraft och vilken makt dina tankar har över ditt liv.

Du vet alltför väl, att du blir vad du tänker. Dina tankar förändrar dina känslor på nolltid och dina känslor, dina fysiologiska sinnesförnimmelser påverkar dina tankar. Det är så lätt att tappa fokus, energi och kraft, att sugas med i andra människors jobbiga tankar om sig själva och andra. Du återvänder ständigt till din kropp, till ditt andetag när det händer. Du har bestämt dig för att du vill forma och påverka ditt liv i största möjliga utsträckning. Därför tänker du att allt är möjligt, att du kommer få mer av det du vill ha och att det inte finns något som hindrar dig från att ta dig dit du vill. Du har bestämt dig för att ge dig själv tillåtelse till att lyckas med det du förutsatt dig att lyckas med. Du jobbar på att befria dig från trångsynthetens gränser. I din värld är allt möjligt och livet är ren energi. Det handlar bara om att söka på rätt ställe. Det börjar inom dig själv, inte utanför. När du står trygg och säker i dig själv, blir det så mycket enklare att öppna upp och släppa in andra. Andra människor som släpps in i ditt hjärta, är det som verkligen får energin att flöda.

yes-593833__180

Att släppa taget om stress

Friday, March 27th, 2015

Det är något speciellt med våren, den lockar och drar i dig. Du vill bara komma ut, andas djupa andetag, känna dofterna som det stillsamma regnet framkallat. Du förundras över hur vacker koltrastens sång är. Det känns som om sången slår an en sträng djupt inom dig och något sätts i rörelse, får ditt inre att vibrera av glädje och livskraft. Det är lustigt tänker du, hur lite som egentligen behövs för att du ska bli laddad och känna hela kroppen sjuda av liv, styrka och energi. Bara du griper tillfället i flykten, ger dig tillåtelse till att fånga det innevarande ögonblickets energier, så känner du dig plötsligt hel. Ja, det är svårt att beskriva, att hitta rätt bland orden, för det är något du känner i hela kroppen snarare än tänker. Du vet, att din känsla är avgörande för din prestation, ditt sätt att närma dig andra och att förhålla dig till världen. När du hittar in till rätt känsla, blir ditt fokus och din dag helt annorlunda. Tiden är på din sida, du hushåller med din energi, du befinner dig helt enkelt i en perfekt balans mellan att ge ut och att ta in. Du kan se dig själv på ett annat sätt, förstå dina egna drivkrafter och upptäcka energifällorna, som du, andra dagar, med mycket stress och press ovillkorligen fastnar i.

Det är först när du tar dig tid, som du får tid. När du gör plats och utrymme för dig själv, som du verkligen tar plats, i dig själv, i kroppen, i sinnet och i ditt liv. Dina illusioner, vilseledande och negativa tankar om dig själv, skingras och upplöses. Plötsligt är du bara här, nu och känner ditt inre vibrera i samklang med sinnesintryck från din yttre värld. Det är då du förundras och känner en glädjefylld häpnad över hur vackert allt är. Livet känns som ett mirakel och det är som du verkligen såg allt runt dig för första gången. Det regnvåta gräset, daggmaskarnas framfart över asfalten, fiskmåsarna dans på den gräddigt grå himlen och den milda luften, rik på dofter. I sådana stunder kan du ge dig själv tillåtelse till att tänka, att du redan är framme. Tack vare att du ofta ger dig själv möjligheten till att skifta från att göra till att vara, blir det som att rensa din inre hårddisk från stress och negativa tankar. Det är först när du släpper taget, som du verkligen fått visshet om vad det är du ska hålla fast vid.

crocus-49725_640

När självförtroendet och självkänslan sviker

Monday, March 23rd, 2015

Ibland är du svag och vacklande i din tro på dig själv. Självförtroendet och självkänslan kan emellanåt åka på en rejäl käftsmäll och du landar med en duns, helt nedtryckt i dina skor. Du känner dig som en hund som blivit strykrädd och krymper ihop, fysiskt och mentalt. Plötsligt gör du dig liten och förminskar din egen förmåga, dina resurser och dina ännu icke utvecklade talanger. Du tar flera steg tillbaka, istället för att röra dig framåt och utvecklas mot det du egentlig drömmer om och vill. Du sneglar åt både vänster och höger, bara för att finna att det finns så många andra, som är bättre, roligare, duktigare, snyggare och säkrare än vad just du är. Du tänker, att du inte har en chans i konkurrens med alla dessa begåvade människor. De har kommit längre och ligger långt före dig utvecklingsmässigt. Du kommer aldrig att komma ikapp dem, så varför överhuvudtaget försöka. När du tappar tron på dig själv, tappar du din energi, din kreativitet, ditt mod, din glädje och din lust. Du gör inte vad du brukar, istället sticker du bara huvudet i sanden, drar täcket över huvudet och gömmer dig för världen.

Världen har inte lika stor glädje av dig, när du förminskar dig själv. När du gör dig själv liten förringar du ditt eget värde, det fantastiska och speciella med just dig. För du är född och menad att vara ett original, vilket dina fingeravtryck vittnar om. Det är lätt hänt att tappat modet och bli rädd, men när du är rädd ger du inte av dig själv och allt det där fantastiska, som just du har inom dig. Du kan räkna med svackor och självtvivel, men låt det aldrig hindra dig från att fortsätta röra dig i riktning mot det som fyller dig med längtan och glädje. Våga ta plats i ditt liv och staka ut din väg, oavsett vad alla andra gör eller kan. Du behövs och när du överkommer din rädsla, kommer du växa dig starkare och med tiden kommer du att kunna stå mer stabilt när det blåser. Då kan du välkomna bakslagen som nya möjligheter till tillväxt, utmaning och utveckling. Våga ta för dig och öppna nya dörrar, som kommer leda till nya möjligheter för dig. När du tillåter dig själv att stråla, kommer människor i din närhet våga göra samma sak. Tillsammans kan vi göra livet vackrare och lysa upp tillvaron för varandra. Let´s GO!

gate-155112__180

Målfokuserad

Thursday, March 19th, 2015

Varje morgon när du kliver ur sängen utför du samma träning. Det är inte kroppen du tränar utan ditt sinne. Varje dag gör du likadant. Du sätter dig bekvämt med en värdig hållning och vänder blicken inåt med fokus på ditt andetag. Du behöver några minuter för att komma ner i ett mer avslappnat tillstånd och gradvis släppa taget om ditt kritiska tänkande, vilket är ett hinder för att ta dig dit du vill. Med tiden har du blivit bra på att försätta dig i en djup avslappnad sinnesstämning och det är där du behöver vara för att din träning ska få en djupgående och genomgripande effekt. Du har gjort din egen film, där du ser dig göra det du drömmer om att få göra. Du spelar upp filmen, som är en lång sekvens av framgång, där du ser dig lyckas genomföra det du vill klara av och få det du vill ha. Dina målbilder är attraktiva, lockande och ditt hjärta fylls av längtan att få uppleva det du ser för ditt inre öga på riktigt. Det är helt enkelt så lockande att du inte kan låta bli att göra val i vardagen, som på sikt kommer ta dig dit du vill.

Du tror, ja du vet till 100 % att det du sett i ditt inre också kommer ta sig uttryck i den yttre verkligheten. Även om vägen dit kan tyckas mödosam och lång, tvivlar du inte på att du kommer klara av att ta dig hela vägen till ditt mål. För det är upp till dig att se till att det händer. Du vet att det fungerar att ladda dig själv med tydliga målbilder, för det är så du gjort hittills med alla mål som du klarat av och uppnått. Det viktigaste av allt är din morgonrutin, att du dagligen laddar dig med dina målbilder, att du göder dem, ger dem näring och håller dem levande. Det finns så mycket hinder och problem i den yttre världen, men de rinner av dig, så fort du levandegör din målbild. Du lever, växer och utmanar dig själv, för din egen skull, för att du vill det, för att ditt liv är viktigt för dig.

archery-660632__180

Ingen ska trampa på mig!

Monday, March 16th, 2015

Du står inför ett vägskäl, tvekar. Obeslutsamheten river i dig. Ska du ta en konflikt eller bara anpassa dig? Det har pågått under flera veckor, diffusa blickar, blickar som säger mer än tusen ord och talande suckar. När du någon gång frågat om suckarna, får du bara till svar att det inte är något alls. Men naturligtvis är det något, suckarna säger att det är något fel på dig, att du inte duger och att ”vi” inte vill att du ska vara med oss. Det kallas grupptryck, mobbing och du måste välja. Antingen låter du andra trampa på dig eller så säger du ifrån och då kommer det bli en konflikt. Det är pest eller kolera, vilket du än väljer kommer det inte blir bra. Du vill inte låta dem påverka dig, du vill inte låta personer som beter sig oetiskt få makt och inflytande över dig, men det är svårt att motstå nedbrytande och negativa processer. Därför vet du att det är dags att agera, nu. Vad ska du göra?

Kliv in i din kropp, ställ dig stadigt, känn kraften från jorden, förläng dig mot himlen. Res dig upp i din fulla längd, gör dig så stor du bara kan, som om du är målvakt. Tänk dig en påfågel som öppnar upp sina vingar med hotfulla mönster för att skrämma bort oönskade inkräktare. Istället för att sjunka ihop, följa skammen som får dig att se ner i golvet, gör tvärtom. Du har inget att skämmas för, det är inget fel på dig och ingen ska trampa på dig. Vik inte undan med blicken, håll din kropp öppen och stark, det är allt. Du behöver inte säga något, du behöver inte förklara något, du behöver inte räkna ut något. Bara närvara till 100 procent i din kropp, andas lugnt och släpp taget om alla ambitioner om att få vara en av dem, en i just den här gruppen. Du behöver inte bli omtyckt av människor som inte har förmågan att uppskatta den du är. Däremot väljer du att bete dig på ett värdigt och vänligt sätt för att inte behandla dem på samma sätt som de behandlar dig. Skillnaden är att du inte viker ner dig, du viker inte undan, du tar plats fysiskt och mentalt och du gör det nu.

peacock-wheel-327471__180

So boring or not?

Thursday, March 12th, 2015

Det händer ingenting. Du har gått och väntat på att det ska vända, att tristessen ska försvinna, att orken att göra roliga saker ska återvända och att lusten och kreativiteten ska få flöda. Istället sitter du och stirrar oseende och håglöst ut genom fönstret, medan föreläsaren mal på. Du är sjukt uttråkad och värre kommer det bli, för senare idag väntar, just det, mer av ingenting, bara plugg/jobb/plikter och tråksysslor. Hur tråkigt kan livet egentligen bli, undrar du och gör små klickljud med pennan till dina grannars irritation. Det är väl inte så här det ska vara, suckar du och sjunker längre ner på stolen. När du ser dig omkring verkar de flesta befinna sig i ungefär samma sinnestämning som du, det är bara små gradskillnader i hur uttråkade folk är. Det slår dig, att det vara likadant på semestern i somras, när du vältrade dig i en solstol och bara skulle njuta. Det blev bara så enformigt att sola, bada och bara ta det lugnt. När du kollade runt på dina medresenärer, var det ingen som såg glad ut eller verkade ha speciellt roligt. Överhuvudtaget, när du tänker efter lite mer, omges du för det mesta av uttråkade, stressade och/ eller nedstämda människor. För att inte tala om dina föräldrar och hur du vuxit upp med Svenssonlivet. Ni har alltid haft det bra tillsammans, bra, men förutsägbart och ofta ganska tråkigt.

Du vet, att du har ett val. Du kan fortsätta gnälla och vänta på att hjälpen ska komma utifrån, eller så ser du till att skapa din egen dag. Du bestämmer dig för att det får vara nog. Passivitet är själsdödande och du är en kreativ människa, som mår bäst när du får använda dina resurser och ställs på prov. Från och med nu ska du ta ansvar för att göra ditt liv så roligt som möjligt utifrån rådande omständigheter. Du funderar på vad du kan göra för att liva upp den här stunden, hotta upp nuet och lägga märke till alla möjligheter, istället för att stirra dig blind på hinder. Du vet att det kräver en viss ansträngning av dig, men det är värt att anstränga sig, för livskvalitét har inget med bekvämlighet att göra. Du ska skapa din dag, så att nuet blir så värdefullt och roligt som möjligt. Dags för massiv aktion!

book-15584__180

Smalltalk

Monday, March 9th, 2015

Kaffepaus, du tar din kopp ihop med det vanliga gänget. Allt är som vanligt, snacket löper på, lättsamt, men tämligen trivialt och ointressant. Det är så här vi pratar med varandra större delen av vår vakna tid tänker du. Vårt prat är precis som att zappa eller slösurfa, vi hoppar från sida till sida, men det blir inte mycket som fastnar, inte mycket som stannar kvar när vi skiljs åt. Du kan förnimma en underliggande längtan hos människor du möter ibland, att de vill något mer, komma lite djupare, hitta något som berör, men flertalet verkar mest bedövade av allt de omger sig med. Du har svårt för att nå in och få kontakt med en del av dina vänner, det är som de befinner sig i en bubbla, där allt bara studsar på ytan och kommer i retur. Ibland blir du uppgiven, för du älskar verkligen att filosofiera, prata om känslor, om livets mörkare sidor och vad det innebär att vara en människa. Det finns så många fantastiska människor i din närhet, människor som du verkligen vill möta, utforska, upptäcka och dela erfarenheter med, men det är svårt att ta initiativ utan att verka påträngande. Du vet att smalltalk fyller en viktig funktion, men du skulle vilja ha mer än så.

 Varför är det så svårt att öppna sitt hjärta för andra människor, så svårt att nå in till en punkt där vi blir berörda, nyfikna och intresserade på riktigt? Det tar lång tid att verkligen lära känna någon på djupet. Det är så många lager, som du måste bryta dig igenom, bara för att till slut upptäcka att de flesta är precis som du. De har ett ömtåligt hjärta och har samma rädslor i djupet av sina hjärtan. Du har lärt dig att oavsett hur stark och cool någon verkar utåt, finns det en sårbar insida hos alla, även om många undviker att visa upp den. Du har bestämt dig för att utmana din egen rädsla, våga visa mer av vem du är. Du har med tiden upptäckt och lärt dig att uppskatta din osäkerhet. Du har blivit vän med din rädsla och när du blir avvisad, känner du hugget, andas djupt i smärtan, öppnar och släpper taget. Du vet, att avvisandet inte har med dig att göra, för precis som med alla andra människor du möter, är det mycket mer som är rätt än fel med dig. Så när andra skulle ta ett kliv tillbaka, kliver du framåt och du upplever bara framgång och hur ditt liv blivit berikat. När en dörr stängs mitt framför dig, öppnar du bara en ny.

old-door-243039__180

Jag är inte irriterad

Thursday, March 5th, 2015

Det är bara så irriterande. Varje gång hon öppnar munnen, suckar du djupt inombords. Hon pratar och pratar, säger samma sak på tusen olika sätt. Finns det inte någon gräns för hur många ord man får använda för att beskriva samma sak. Du känner trycket från jeansen mot dina lår. De är nytvättade och sitter tajtare än vanligt, vilket gör dem obekväma. Dessutom är du sjukt trött och missade att äta frukost. Du ser ryggen på en skitful skjorta och undrar hur man överhuvudtaget kan köpa ett sådant plagg, är det på skoj eller? Någon i din närhet snörvlar oupphörligen och impulsen säger till dig att stå upp och skrika, håll käften. Du blir plötsligt medveten om dina dömande och negativa tankar. De är som en rinnande fors, en strid ström, som aldrig vill ta slut, det kommer ständigt nya. Du vänder ditt fokus inåt och frågar dig själv vad det är som pågår. Du är irritabel, okoncentrerad och känner bara negativa känslor, vad säger det om dig? Du funderar på om du sovit för lite, ätit för dåligt, stressat för mycket, återhämtat dig för lite, tränat för mycket/lite, jobbat för hårt, är du överansträngd?

Du tittar tillbaka på hur du haft det den senaste tiden, vad du gjort, hur det blivit och hur du mått. Du tänker på vad din kropp signalerat till dig. Återkommande, sporadisk huvudvärk, oro i kroppen, svårt att koncentrera dig och svårt att verkligen få något gjort. Du inser att det är ditt eget liv, som du är missnöjd med, men det är lättare att ta ut det på omgivningen. Du förstår att du måste ta bort saker, bli bättre på att prioritera det som är viktigt och framför allt se till att få saker gjorda, så att du kan släppa dem. Du vet, att det är upp till dig själv att förändra ditt känslomässiga och mentala tillstånd. Du vill vara en person med ett öppet, tillåtande sinne, som sprider kärlek och vänlighet till andra. Du börjar med att ge dig själv tid och utrymme för att ta hand om dig själv på ett kärleksfullt sätt, för att sedan mjukt kunna sprida det vidare till människor i din omgivning, som du möter. Du tackar alla irritationsmomenten runt dig för att de hjälpt dig att bli medveten om att du behöver ta hand om dig själv bättre.

relax-108275__180

På eller av

Monday, March 2nd, 2015

Du har jobbat hårt på sistone och det har tagit på krafterna. Äntligen kan du unna dig en hel helg, då du bara får lov att göra precis vad du vill och ta dagen som den kommer. Du har planerat in en hel del trevligheter, som att sova ut, äta långfrukost, träffa kompisar på fika, laga riktigt god mat, gå långpromenad med mera. Det blir fel redan från början. Istället för att sova ut som du tänkt dig, vaknar du tidigt på lördagsmorgonen med starkt obehag i kroppen efter en gastkramande mardröm. Du försöker förgäves somna om, men det känns som ett omöjligt projekt. Efter en timmes oroligt vändande i sängen ger du upp och kliver ur sängen. Frukostplanen blir inte heller som du tänkt dig, eftersom du slår på tv:n för att jaga bort obehaget i kroppen och få något annat att tänka på. Du äter utan att känna smaken, eftersom dina ögon är klistrade på ett nyhetsinslag. Förvånat upptäcker du att frukosttallriken är tom nästa gång du tittar ner. Du har inte varit medveten om maten du skyfflat in i munnen och inte alls njutit som du planerat. Det är faktiskt varken lätt eller njutbart att koppla av, upptäcker du. Efter några timmar vid datorn med diverse förströelse, känner dig du mest uttråkad och tom, inte återhämtad och energisk. Fikat med vännerna blir inte heller särskilt avkopplande, för en i gänget letar lägenhet och måste hela tiden hålla koll på mobilen, vilket gör att ert samtal hela tiden bryts av och stannar upp. Det känns som ni är mer frånvarande än närvarande.

Trött och lite modstulen beger du dig hem i skymningen och undrar varför det är så svårt att komma ner i varv. När du försöker göra något avslappnande blir du stressad och då flyr du till youtube, netflix eller sociala medier. Fast efteråt tänker du att du lika gärna kunde jobbat istället med tanke på hur uttråkad du blivit av allt du hoppat mellan och hur litet det har gett dig. Du har blivit väldigt medveten om hur svårt det är att hushålla med energin, antingen eldar du på eller så är du mer eller mindre vaket medvetslös. Du förstår att du behöver återhämtning, inte hjärndödande aktiviteter. Därför snörar du på dig löpskorna när du kommer hem och ger dig ut i mörkret utan någon musik, utan någon plan på vart och hur länge du ska springa. Ditt enda mål är att ta en ny väg och nyfiket undersöka det du passerar. Du tittar in hos familjer som äter middag, ser hundägare som är ute med sina hundar, tonåringar som hänger vid ett snabbmatsställe, hör fåglar sjunga, andas in nytt, fräscht syre och andas ut all stress och alla framtidsplaner. Du njuter av fotnedsättningen, känner ditt hjärta pumpa runt blodet i kroppen och plötsligt blir allt underbart för en stund, för äntligen kan du bara vara i det som är just nu, äntligen njuter du till 100 %.

runner-557580__180