Studenthälsan

Mycket tid går åt till att jaga bekräftelse på alla möjliga sätt. Du har svårt att känna att du skulle duga utan dina prestationer, som du gärna visar upp för andra. Så fort du inte lever upp till dina inre, högt uppsatta krav, känner du dig dålig. Du vill känna dig behövd av andra. Du vill att andra ska se upp till dig, prata om dig med respekt och beundran i rösten, du vill vara någon som gör skillnad, som syns och märks. Ibland, när allt stämmer, när du får beröm för något du gjort, när du får höra hur smart eller duktig du är, känner du en sekundlång ilning av förtjusning, men kort därefter dyker rädslan upp. Tänk om du egentligen inte är så smart eller duktig, det kanske var ren tur eller berodde på yttre omständigheter, att det gick så bra. Kommer du att lyckas överträffa det här igen? Rädslan för att misslyckas får dig att rädas nya utmaningar, samtidigt som du känner en inre press på dig att göra nya saker att visa upp, för att få den bekräftelsen du längtar efter. Det hela leder till en blandning av olika känslotillstånd som gror ihop till en enda sörja av stress, missnöje, oro och rädsla.

Ibland kan det vara bra att fundera ett steg vidare och ytterligare ett. När du fått höra hur bra du är, när alla (nästan alla) älskar dig, när du får den ena framgången efter den andra, vad kommer du kunna göra då, som du inte kan nu, när allt är osäkert och svajigt? Du kommer få mer av allt, tänker du och sedan då? Då, tänker du, då kan du slappna av, njuta av livet, ge dig själv tid och utrymme till att ta dagen som den kommer. Känna ett förväntansfullt pirr inför alla möjligheter till lycka och välbehag, som livet kan innebära när du har gott om tid. Tänk att få äta långsamma frukostar, ta en promenad i solen utan tidspress, skratta med vänner på ett mysigt fik i flera timmar, fördjupa dig inom ett ämnesområde som verkligen intresserar dig och ha tid för diskussioner med likasinnade. Ja, egentligen är det kanske inte något ouppnåeligt som du drömmer om. Möjligheten till en långsam frukost eller att dyka ner i något som intresserar sig finns redan, nu, idag. Frågan är, ser du möjligheterna i nuet, kan du njuta i vardagen samtidigt som du strävar efter att uppnå attraktiva mål eller springer du bara blint på, jagar för att duga, med stressen som en ovälkommen följeslagare?

Du sätter dig upp med ett ryck, slänger dig ur sängen, hinner ta några steg, innan du förstår var du är, att det bara var en dröm. Ditt hjärta hamrar, din andning är ansträngd, kroppen känns svag, skakig, kraftlös. Du sjunker tungt ner på sängen, inväntar att kroppen ska bli sig själv igen, men de negativa känslorna kramar ditt hjärta, förmörkar ditt sinne. Kan du inte få må bra ens när du sover, ska den här frukansvärda ångesten vara din vardag resten av livet? Är det verkligen värt det, är det ett värdigt liv? Du hör din terapeuts röst säga: ”Se upp för tankefällorna och uppförstoring, ta ett steg tillbaka och försök att betrakta dina tankar istället för att fastna i dem.” Du är tacksam för din terapeut, hon får dig att fortsätta kämpa, men ska det aldrig ta slut, denna förbannade ångest? Du för din kamp i tysthet, din inre strid, som ingen ser, som bara din terapeut och din läkare känner till. Du borde vara tacksam, lycklig och tycka livet är underbart, men det enda du tänker på är hur du ska slippa fri från ångestens bojor. Ju mer du kämpar för att fly, desto mer sitter du fast.

Ångest är stark stress, som kraftfullt aktiverar kroppen och får dig att kämpa för din överlevnad. Ångesten är en reaktion, en markör på att något är fel. Problemet är att det inte är så lätt att förstå vad som är fel, vilket i sig kan bidra till att öka ångesten. Det bästa du kan göra när den slår till är det motsatta till vad din kropp gör. Istället för att spänna dig, knyta nävarna, bita ihop och kämpa. Ställ dig upp eller lägg dig raklång på golvet, sänk axlarna, dra ihop skulderbladen lätt för att öppna upp bröstkorgen, lyft blicken till taket, öppna dina handflator, säg till dig själv, jag släpper taget nu, samtidigt som du jobbar med att få ner andningen. Fortsätt tills kroppen lugnat sig, ta den tid som kroppen behöver. En öppen kropp med en avslappnad, djup andning är en skillnad som gör STOR skillnad!!

(Tveka inte att söka hjälp hos oss på Studenthälsan om du lider av ångest, vi finns för dig under hela din studietid på Linnéuniversitet.)

Du känner tomheten inombords. Missnöjets röst sveper in som en kall, fuktig dimma, för med sig förvirring, vilsenhet och en oförmåga att göra något vettigt. Du har googlat bort flera timmar, sett vackra, vältränade, brunbrända kroppar på instagram, läst om framgångsrika företagsmoguler, tittat på kakrecept, läst om könssjukdomar, tittat på ett inslag från Eurovision, letat present till din pappa, läst bloggar skrivna av personer, vars liv du skulle vilja leva. Listan över vad du gjort är ändlöst lång, utan att du fått gjort något. Du känner dig misslyckad, ful, obegåvad och chanslös i denna värld av mördande konkurrens. Vad har du att komma med? Vad vill du göra egentligen? Vill du göra något alls?  Är det inte lika bra att bara ge upp? Sunka ner sig, strunta i att träna och äta bra för att försöka bli snygg, ta ett skitjobb inom industrin istället för att kämpa med ständiga utbildningar, leva ensam för att slippa bli övergiven ,köpa en hund, som man i alla fall kan lita på. Du börjar genast googla på lediga industrijobb och sedan på närbelägna kennels, vilket resulterar i att du utöver tomhet och missnöje nu även känner hopplöshet och uppgivenhet.

Det är inte svårt att gå vilse i en djungel av kommunikation, där alla tävlar om att överrösta varandra. När livet blir en kamp och tillvaron en jakt på bekräftelse blir människan till slut trött, tom och utmattad. Du jagar kickar och stimulans, men din jakt resulterar i avtändning och tristess. Vill du må bra, känna dig motiverad, inspirerad och levande, ha tro på dig själv och hitta din egen väg, SÖK DEN DÅ! Du hittar den inte på internet, inte heller i jämförelse med andra. Viljan och kraften finns inom dig, inte utanför. Ditt inre är som en trädgård, vilken kräver din fulla närvaro i form av näring, gödsel, regn, sol och blåst. Du behöver rensa bort allt ogräs, som inte är bra för dig, för att ge plats för allt du verkligen behöver, som får dig att växa, frodas och blomstra!

Om du inte hade gått ut den kvällen, om du bara stannat hemma, så hade du aldrig träffat den där idioten, som fått dig att må dåligt i flera månader nu. Du kan inte fatta att du inte lyssnade på alla signaler, som talade om för dig att du skulle backa. Istället föll du pladask, kärade ner dig totalt, bara för att bli grundligt besviken och bedragen. Du minns andra misstag du gjort när det gäller relationer. Vänner, som du önskar att du aldrig litat på, relationer, som du ångrar att du inlett. Du ältar, dömer dig själv, upprepar dina begångna misstag för ditt inre öga, hittar nya misstag, som du också ältar. Du önskar så att du bara inte hade….När du väl kommer igång finns det ingen hejd på negativa erfarenheter, som du tänker på. Det är som att fastna i en klistrig, svart sörja, ju mer du försöker komma loss, desto mer smetar den av sig. Du hamnar lätt i det förflutna, oförmögen att släppa taget. Du måste bara tänka lite mer på alla misstag du gjort, för att undvika att du inte gör om samma, dumma saker. Fast resultat blir bara att det dyker upp negativa, jobbiga minnen i din hjärna, du ser endast allt det där, som du faktiskt inte vill ha i ditt liv.

Tryck på stoppknappen. Du behöver gör det åtskilliga gånger, för att verkligen lyckas sätta stopp. Säg till dig själv, det räcker nu! Lösningen på dina misstag hittar du inte i ditt förflutna, i att fokusera mer på misstag du inte vill göra om. Det är en ren illusion och du måste hjälpa din hjärna att byta spår. Tvärtom handlar det om att förflytta ditt fokus från det du inte vill ha till det du vill ha. Se framför dig hur du vill känna, må och ha det i dina relationer. Fundera på vad du behöver, vad ditt hjärta längtar efter, hur du vill leva ditt liv i relationer till andra människor i din omgivning. Se det inom dig, sök det sedan utanför dig. Nöj dig inte med något halvbra, sök tills du finner det du verkligen behöver!

Nu får det vara slut på dessa halvhjärtade satsningar, tänker du missbelåtet. Du gör lite här och lite där, utan att få något ordentligt gjort. Du älskar att engagera dig i olika frågor och föreningar, vilket ofta leder till att du får dra ett tungt lass arbetsmässigt. Dessutom är det fullt upp med jobb, familj, vänner, träning och andra intressen du har. Din vecka blir snabbt fulltecknad och det gläder dig visserligen, då du älskar att ha mycket att göra. Baksidan är, att du ofta känner dig stressad, i tidsnöd och sällan hinner njuta av nuet. Det finns alltför lite lugna stunder, då du kan ta dig tid till att äta ordentligt eller bara koppla av. Du känner ofta att du går på högvarv, får mycket gjort och är driven av adrenalin. Fast med facit i hand, när du skeptiskt granskar vad du egentligen producerar, upptäcker du, att du bara är ett mötesproffs. Du producerar helt enkelt mängder av möten, men vad de genererat för resultat är ytterst tveksamt, bortsett från massa stress över hur du ska hinna med allt.

Du känner att det är dags för en förändring för din kropp signalerar, att tempot är för högt. På senare tid har du fått magproblem, din tinnitus har blivit värre, din sömnkvalitét har försämrats och du känner dig inte lika glad som förut. Du märker också att du lätt blir irriterad och fort arg, vilket leder till att du inte beter dig och behandlar dina närmaste på det sätt, som du vill. Du funderar på vad ett första steg skulle kunna vara i riktning mot ett bättre mående. Vad är riktigt viktigt för dig? Din hälsa och ditt välmående hamnar högt på listan, mår du inte bra, känns det mesta jobbigt. Du känner också att du vill åstadkomma resultat, som gör skillnad för dig. Du vill kunna få en rejäl skörd, när du ansträngt dig och jobbat hårt. Du formulerar ett konkret mål för var du vill befinna dig inom ett år. Du delar upp ditt mål i tydliga delmål, gör en processbeskrivning för vad, när och hur du ska göra det som behövs för att ta dig till ditt närmsta delmål. Du vet, att det är omöjligt att förutse alla steg, men det är gott nog att veta vad du behöver göra idag för att nå dagens produktionsmål. När du tittar på dagens göra lista, är den mindre än hälften så lång, som den brukar vara. Idag ska du göra mindre och få mer gjort!

Du ser dig själv utifrån, som du tror, att du uppfattas av andra. Du tänker på vad andra ser när de ser dig och vad de kanske ser, som du inte vill visa. Du betraktar dig själv som ett objekt, vilket medför att du lever på ett visst avstånd från din kropp. Mycket av det du gör dokumenterar du och lägger ut på sociala medier, för att andra ska se och bekräfta. Du vill gärna ha bekräftelse, helst hela tiden, på att du är bra, riktigt bra, helst bäst. Du har omedvetet blivit alltmer betraktande istället för att närvara i dig själv och i ditt liv. När du pratar med vänner, tänker du mer på hur de uppfattar vad du säger, än vad du lyssnar på vad de faktiskt säger. Det är sällan du är med på riktigt, sällan du kan släppa dig själv och bara vara dig själv. Att betrakta sig själv utifrån tar på krafterna, gör att du blir mindre spontan, mer hämmad, rädd för att säga eller göra något, som kan uppfattas om negativt av andra. Du är upptagen med att inte göra fel, vilket leder till att du inte gör särskilt mycket överhuvudtaget. Du håller tillbaka dig själv i alla möjliga sammanhang, för att inte bli blottad och påkommen med några svagheter. Livet blir på så vis ganska förutsägbart, tråkigt och innehållslöst.

Det är dags att ta några steg fram, närma dig kroppen, kliva in i den, vara i dig själv och börja leva för din egen skull, istället för att tänka på vad alla andra tänker och gör. Känna det du känner, låta ditt hjärta berätta för dig vart du ska gå och vad du ska göra. Följa din längtan istället för att hejdas av din rädsla, rädslan för att inte duga eller räcka till. Du har massvis att bidra med, mycket att ge, som du lägger locket på. Vad kommer hända om du inte vågar göra fel, hur kommer ditt liv gestalta sig och se ut? Du behöver öva dig på att bekräfta dig själv, göra saker, som är utmanande, men som stärker dig, för din egen skull, utan att förvänta dig applåder från någon annan. När du får kontakt med din inre styrka, när du vågar leva i enlighet med den, kommer du upptäcka att det finns så mycket du kan klara av, som du just nu inte tror är möjligt. Ta för dig av livet, lägg fokus på dina framgångar, le åt dina misstag, det är inte alls allvarligt med lite fel här och där, bara mänskligt.

Det gnager i dig, att inte veta, inte ha kontroll och inte kunna planera. Du vet inte vart du kommer bo, var du kommer få jobb och hur det kommer bli. Du har varit i kontakt med många arbetsgivare, skickat ditt cv land och rike runt, varit på två intervjuer, fått negativt besked på en och väntar svar från den andra. Du vill bara ringa upp arbetsgivaren, säga att du måste få veta NU, att du inte står uuut längre, men det är bara att bita ihop och vänta. Du gillar verkligen inte den här typen av förändringar, det är för hög otrygghetsnivå. Det blir svårt att göra något ordentligt för stunden, när oron hela tiden dyker upp och stör dig. Du har försökt att avsätta en fast tid varje dag för att oroa dig så mycket du någonsin kan, men inte heller det har hjälpt. Du har också provat meditation, tai chi, lugna promenader, intensiva träningspass, spikmatta, pratat med vänner och mamma, som bara säger att det löser sig, men hur ska det gå till? Du kämpar verkligen för att bli mindre orolig, inte hetsa upp dig helt i onödan eller tänka längre än till morgondagen, men det går bara inte!

Oro är en stark affekt, som är svår att få bukt med när den en gång svept in i bröstkorg, mage och snörpt ihop struphuvudet. Det är inte sällan oro leder till oro över att man är orolig, vilket inte gör saken bättre. Du behöver ha en balans mellan osäkerhet och trygghet i livet. Hur måtten på den balansen ser ut varierar från individ till individ. En del blir väldigt sällan oroliga, medan andra oroar sig för allt, jämt och ständigt. Oro är emellertid en ovälkommen känsla, som ingen vill ha. Istället för att fortsätta bekämpa den, se om det är möjligt att ge oron tillåtelse att få vara där. Bjud in den, utan överdriven vänlighet, hälsa på den och säg till dig själv: Nu är jag så där orolig igen, så pass att jag inte får något gjort. Vad vill jag göra nu, i just den här stunden? Vill jag fortsätta oroa mig eller skifta fokus och göra något annat? Varje gång du kommer på dig själv med att oroa dig på nytt, gör om samma sak. Uppmärksamma, beskriv och tillåt oron att vara där samtidigt som du övar på att släppa taget, fördjupar din andning och aktivt styr in dina tankar på det du vill tänka på istället.

Åh nej! Du var så bra igång, hade lyckats springa minst två gånger per vecka under tre veckors tid. Sedan blev du förkyld en vecka och efter det har du inte kommit igång igen. Du är arg på dig själv för att du är tillbaka på ruta ett. Återigen har du följd ditt vanliga mönster. Du kommer igång bra, håller på ett tag, sedan släpper du taget. Du vet, att du mår mycket bättre av att röra på dig regelbundet, det finns väl inte en människa som inte fattar det, att påstå motsatsen är verkligen att ljuga för sig själv. Problemet är att kraften inte finns där. Efter en tid är motivationen svår att upprätthålla, eftersom det är så energikrävande att vara viljestark, när känslan bara säger, ge upp, skit i det, släpp taget. Varje förändring du vill genomföra innebär en ständig kamp mellan förnuft och känsla, vilket oftast slutar med att känslan vinner. Det är inte bara löpningen du släpper taget om, det handlar om allt möjligt. Varför kan andra driva sig själva och nå sina mål, medan du alltid kastar in handduken i förtid?

Det är lätt att satsa stenhårt och jaga efter snabba resultat. Risken är att du tar i för mycket och har för bråttom. När det gäller träning är ett vanligt misstag att tänka, att man måste träna mycket för att det ska göra skillnad och nytta, vilket ofta leder till överträning, olust och skador. Kroppen behöver tid på sig för att bygga sig stark, precis som hjärnan trivs bäst med små förändringar över lång tid. Det är bättre att ta många myrsteg än några få elefantkliv. Du riskerar inte att trötta ut dig lika fort, gradvis kommer det ändå nya resultat som bidrar till att din motivation håller i sig och ökar. Börjar med ett nytt beteende i taget och gör det under en kortare stund. Gör saker med måtta, vad det än handlar om, bara håll fast och upprepa det över tid. Du kommer bli häpen över hur mycket du kan utvecklas på bara ett år. En veckostädning på 50 minuter, kan brytas ner till 10 minuter, fem dagar i veckan. Lär dig att bestiga ett berg i etapper med vila och återhämtning mellan varje sträcka, som du klättrar.