Archive for September, 2015

Är ditt liv viktigt just nu?

Monday, September 28th, 2015

Bara du kan känna doften av havet, lägga märke till soluppgången, andas in friheten som alltid finns inom räckhåll, så fort du kliver ur huvudet och närvarar i din kroppen. Ditt liv pågår alltid i nuet, men du är alltför sällan här för att lägga märke till det. Dina ögon är ofta klistrade vid en skärm, din hjärna processar tusentals tankar, där allt för många handlar om att du inte räcker till, inte kan eller duger som du är. Du vet oftast inte att du tänker allt det där negativa, för ditt fokus är någon annanstans. Det enda du märker är känslorna som dyker upp. Ett tryck över bröstet, ett hugg i magen, ett andetag som vänder vid nyckelbenen, oro och rastlöshet, som gör det omöjligt att fokusera.

Bara du kan se gnistrande stjärnor på himlen en klar natt, se imman som stiger ur din mun en frostig morgon, hälsa din dag välkommen genom att uppmärksamma den. Bara du kan känna en chokladbit smälta i din mun, värmen i en omfamning från någon annans kropp, rytmen i ditt hjärtas slag, energin i ett kraftfullt steg. Endast du kan säga det som känns viktigt för dig, bara du kan välja att göra din röst hörd och förmedla dina värderingar. Kanske du inte vill vara här, just nu, kanske du vill vara i en annan tid, i en annan kropp, i ett annat liv. Idag kan du välja att ta ett första steg i riktning mot det liv du drömmer om. Varför inte passa på att samtidigt som du tar ett kliv, känna hur det känns att sätta ner din fot, känna kontakten med marken, lyssna till ditt hjärtas slag och följa ditt andetag, som frigör energin inom dig.

 

milky-way-916523__180

Hur ska du kunna välja rätt?

Friday, September 25th, 2015

Du har verkligen sökt länge nu, på olika sätt provat dig fram för att förstå vem du själv är och vad du egentligen vill. Det är svårt att ta några beslut, du är livrädd för att välja fel, tänk om det finns något bättre alternativ. Beslutsvånda och osäkerheten på vad du egentligen borde göra med ditt liv, gör dig smått galen. För det du gör just nu känns inte rätt, ganska meningslöst faktiskt. Du pendlar mellan ytterligheterna, ena sekunden känns allt bra, bara för att förkastas i nästa. Ska du bryta upp, ändra riktning, eller ska du hålla ut och hoppas på att det blir bättre med tiden?

Du undrar hur du är egentligen och vem du är? Går det att hitta sig själv, finns det ett sant jag, som kommer framträda, bara du vet var du ska leta? Obeslutsamhet är en del av din vardag. Du tänker, att bara du visste vem du är, skulle du veta hur du ska välja. Allt skulle bli lätt och tydligt.

Fundera på om det är möjligt att leva med ovissheten som en följeslagare. Kan du förenkla vissa beslut genom att helt enkelt göra ett val och släppa idén om att det finns något som är rätt. Ta ett beslut och se hur det blir. När du gör saker istället för att tänka på dem, kommer du använda alla dina sinnen och få en annan typ av information till skillnad från att bara tänka. Skillnaden blir som att äta en chokladbit istället för att få smaken beskriven av någon annan.

meadow-677878__180

 

Fri att vara dig själv

Monday, September 21st, 2015

Du har länge försökt göra massa saker för att duga. Vara duktig, ställa upp, pressa dig själv för att hinna med, komma framåt, sticka ut i konkurrensen med andra. Avundsjukt har du beundrat andra, som kommit längre, frågat dig själv vad mer du behöver göra för att nå stjärnnivå. Inte sällan har du kommit på dig själv med att göra mer av samma sak, bara mer intensivt och med högre ansträngningsgrad. Resultatet har naturligtvis uteblivit. Tvätten blir inte renare av dubbelt så mycket tvättmedel. Ändå är det så svårt att låta bli, för du vill bli beundrad av människor, som egentligen inte är viktiga för dig. Älskad och omtyckt av främlingar, som du aldrig kommer ha riktiga relationer till. Du vill att alla ska tycka att du är så underbart fantastisk.

Varför sliter du ihjäl dig, slösar energi på oväsentligheter, slår knut på dig själv för att räcka till, bara för att få en sekunds framgång, frågar du dig? Vem tackar dig för allt du avstår för att vara vacker, bäst, populärast och duktigast? Vem skapar alla regler och krav, som du förtrycker dig själv med? Du tänker, att ju mer du väljer det du väljer, desto mindre fri känner du dig.

När du dör vill du att människor ska minnas dig som en person, som älskade sig själv och fick andra att känna det samma. En person som bejakade livet och älskade sin frihet. Du funderar över vad ditt nästa steg kommer bli, om du skulle bejaka friheten att vara dig själv fullt ut, precis som du är, utan rädsla för vad andra kommer tycka.

 

horse-430441__180

Behöver du stressa?

Friday, September 18th, 2015

Du har bråttom och byter kö på Ica för att det ska fortare, hoppas att du valde rätt. Attans en pensionär före som inte minns sin kod. Benet rör sig otåligt, du trummar med fingrarna på plånboken, känner hur pulsen går upp. Väl ute ur affären skyndar du dig hem. Äntligen hemma. Snabbt fixar du lite mat och äter med ögonen klistrade på skärmen. När du ätit färdigt har du inga planer för de närmsta timmarna. Det slår dig plötsligt att du stressat större delen av dagen bara för att spara tid, men till vad? Just nu gör du ändå ingenting. Det är flera timmar tills du ska iväg igen. Hur mycket tid sparade du in på att stressa upp dig i Icakön och vad har du använt den tiden till? Varför vad du tvungen att slänga i dig maten med en känsla av att du var försenad?

När du tänker närmre på saken, så har du ofta bråttom, oavsett var du är eller vad du gör. Du stressar för att hinna fram, men du vet inte hur det ska vara för att du ska känna, att du är framme? Det där förflyttas alltid, det ligger hela tiden i framtiden, aldrig i nuet och det gör att du jämt befinner dig i tidsnöd. Du funderar över om det skulle kunna gå att bara vara framme i nuet, kanske du skulle kunna släppa klocktiden och stanna upp en liten stund, bara ta några andetag och släppa ner axlarna. För du hinner faktiskt inte ett dugg mer bara för att du gör något med massa stress inombords till skillnad från att utföra samma sak med ett lugn inom dig. Varför inte testa om det är möjligt?

work-management-907669__180

 

Nuets frihet

Tuesday, September 15th, 2015

Du står ensam på en brygga och blickar ut över havet. Himlen är gråmulen, vågorna avlöser varandra, det kommer ständigt nya, precis som dina tankar. Du observerar tankarna, lägger märke till övergången från en tanke till en ny. Det är som ett ständigt brus. En salig blandning av trivialiteter, framtidstankar, oro, planer, filosoferande, dagdrömmerier, blandas med minnen från det förflutna, saker du inte kan släppa och roligheter du vill komma ihåg. Du undrar varför ditt sinne irrar hit och dit mest hela tiden, varför kan det inte få vara tyst någon gång? Så skönt det skulle vara att slippa tänka på något en stund, bara låta det vara stilla och tomt. Du föreställer dig känslan av välbefinnande om du kunde stanna i nuet, bara känna doften från havet, betrakta vågornas dans, lyssna till den dova tonen från vågbruset och känna vattnet omsluta din kropp.

Drabbad av längtan efter havets energi, slänger du av dig kläderna och låter det kalla vattnet välkomna dig. Du känner hur kylan slår emot dig, biter i skinnet. Det enda du kan tänka på är att andas, andas för att stå ut en liten stund till. Det är en blandning mellan njutning och plåga. Snabbt upp på bryggan igen, nu känns luften plötsligt varm. Du torkar dig lugnt, känner hur kroppen vibrerar, hur blodomloppet fått sig en extra skjuts. Du känner dig levande, närvarande och tänker plötsligt, att du fått din paus, så fort du tillät dig att skifta fokus. Först när du tog in havet med alla dina sinnen, sedan, när du tog ditt dopp lät du känslorna som uppstod i kontakt med vattnet helt och hållet fylla ditt medvetande. Wow, det är grymt härligt att bara stanna i nuet tänker du, fylld av tacksamhet över din upplevelse.

water-871883__180

Vad gör du här?

Friday, September 11th, 2015

Du sneglar på klockan, skyndar på stegen, försenad till mötet. Med andan i halsen sjunker du ner på stolen, hälsar på dina kollegor, som alla har blickarna riktade mot sina laptops. Mötet har precis börjat. Du känner hjärtat hamra i bröstet, en rännil av svett söker sig ner längs med magen. Runt omkring dig antecknar folk flitigt, trots att det hittills inte sagt något av någon som helst vikt. Du sneglar förstrött på grannens skärm, hen sitter och besvarar mail. På andra sidan om dig sitter en kollega, som googlar på vad som ser ut att vara bäst i test för brödrostar. Du inser snabbt att säkert 2/3 av de närvarande förmodligen är frånvarande. Du känner ilskan stiga inom dig. Du har stressat hela morgonen för att hinna till det här förbannade mötet. Slängt i dig frukosten samtidigt som du besvarat mail, så du ska slippa jobba övertid. Varit sur och snäsig mot sambon, som är en av dem som betyder mest för dig i den här världen. Bara för att hinna fram och upptäcka att det enda som förväntas av dig är att din kropp sitter i en stol.

Mötesineffektivitet
Du skulle vilja ställa dig upp och skrika, varför är vi här? Vad är det vi ska komma fram till och vad förväntas vi producera på det här mötet? Är massa prat och diskussioner om sådant som vi redan pratat om trettio gånger förut, det samma som att vi producerar något? I din värld löser man inte problem genom ord, utan genom handling. Att gnälla över allt som inte fungerar, medför ingen som helst förändring. Runt bordet sitter en mängd stressade hjärnor, som har allt för mycket att göra och för lite tid att utföra det på. Inte konstigt tänker du, med tanke på att vi kan slösa bort en tredjedel av vår arbetstid på att möten, utan att mötas och prata om samarbete, men aldrig samarbeta i praktiken. Din liv pågår nu och du vill prioritera att uträtta saker av högt värde idag. Därför reser du dig upp och lämnar mötet för att göra lite hederligt arbete istället, saknad endast av den nu uppvärmda stolen.

arrow-394143__180

Ett mål större än du själv

Monday, September 7th, 2015

Du blickar tillbaka på alla försök du gjort för att bevisa, att du faktiskt är en viktig person. En person som är värdefull för andra, för samhället, en person som andra kan se upp till och tala gott om. Din tillvaro har präglats av ett envist kämpande för att ta dig framåt. I konkurrens med andra, har du framhållit dina förtjänster, visat vad du går för, toppresterat. Du har haft blicken inriktad på dig själv och vad du behöver göra för att ta dig dit du vill. Det har emellertid inte genererat de positiva känslor du förväntat dig skulle uppstå. Du har snarare blivit tärd, utmattad och känt dig nedstämd, ja helt enkelt tom, vilket varit svårt för dig att förstå med tanke på du ändå lyckats väldigt bra.

Kanske det inte är din livsuppgift att armbåga dig fram i konkurrens med andra. Du kanske inte föddes för att delta i en ständig tävling. Dina konkurrenter, som du mest funderat på hur du ska kunna överträffa, kanske egentligen känner precis som du. Det kanske skulle vara smartare att samarbeta, kanske rent utav generera mer glädje och motivation.

Vilken person vill du vara om fem år, tio år? Vilket slags liv vill du leva? Vad är riktigt viktigt för dig? När du tänker efter, inser du, att du blir mycket gladare när du får ge och bidra till andra med din kompetens och dina kunskaper jämfört med när du ser dem som konkurrenter. Du behöver jobba med att skifta fokus från dig själv och dina egna tillkortakommanden till något större, viktigare och mer meningsfullt än dig själv. Jorden kretsar trots allt inte runt dig, tänker du, riktigt lättad. Du vill lära dig så mycket som möjligt, utveckla och använda dina resurser fullt ut, utan att jämföra dig med andra. Du är övertygad om att det kommer göra livet mycket roligare och mindre stressande.

 

earth-11008__180

Från osynlig till synlig

Thursday, September 3rd, 2015

Länge har du levt inkapslad i dig själv, oförmögen att bryta den där muren, som alltid uppkommit mellan dig och andra, oavsett var du befunnit dig. Länge har du burit känslan inom dig av att inte höra till. Rädslan för att bli avvisad har suttit djupt rotad i dig, gjort dig undflyende, osäker med flackande blick. Din nervositet har smittat andra och folk har dragit sig undan så fort de kunnat från ditt sällskap. Du har försökt slappna av, men det har inte gått, när du bara tänkt på hur lite värd du är andras uppmärksamhet.

Nu är det inte så längre. Du kan knappt fatta hur det gått till, men du vet när det vände. Det var en person som såg dig, som inte drog sig undan, utan istället stannade kvar. En person som krävde ögonkontakt, som inte lät dig vara ifred och som inte nöjde sig förrän du faktiskt sa vad du tyckte. Du tyckte det var otroligt obehagligt med samtidigt kände du att hen ville dig väl, var intresserad på riktigt och pushade dig till att delta.

Du började tänka, att du också har rätt att finnas till, ta plats och få vara med. Du övade dig på att hålla kvar blickkontakten, att visa med kroppsspråket att du var intresserad av att delta, även när du inte visste vad du skulle säga. Du öppnade upp din kropp, andades djupt när det kände som om du blottade dig och stod ut, tills obehaget klingade av. Nu vet du, att du är tillräcklig. Du har gått från att vara osynlig till att ta plats, en plats som du kommer behålla.

 

castle-788431__180