Du tänker helst inte på den, låtsas som den inte finns, vill inte tro att det kommer hända dig en dag. Det är svårt med döden, den är så långt borta, men kan plötsligt komma helt nära inpå, när någon vi älskar försvinner från oss. Det känns outhärdligt med tomrummet som uppstår, efter att någon vi älskar gått ur tiden. Det får dig att tänka, att du kommer gå sönder, på riktigt. Gradvis vänjer du dig, lär dig leva med sorgen, lär dig bära den utan att själv gå under. Sorgen efter någon vi älskar behöver ett alldeles eget kapitel i vår livsbok.
Sorg tar tid, kräver utrymme, måste få tillåtelse att bara få finnas där, trots att livet för övrigt går vidare, precis som om inget har hänt. Det är först när du har kontakt med döden, som livet kanske blir livsviktigt på riktigt. Även om du inte mist någon på riktigt, även om det hände för länge sedan, finns det all anledning att låta döden närvara i ditt liv
Du behöver döden för att förstå vad som verkligen är viktigt, vad som räknas, vad du ska lägga tid och kraft på. Döden kan utgöra en vägvisare, som får dig att välja ett rikare, mer meningsfullt liv. Döden kan vara en kompass, som hjälper dig att navigera rätt, när ditt sinne gått förlorat i oväsentligheter. När döden är din följeslagare kommer ditt liv bli påtagligt mer angeläget, du kommer inse vikten av att leva fullt ut, här och nu, den enda tid du har.