Studenthälsan

Du tänker helst inte på den, låtsas som den inte finns, vill inte tro att det kommer hända dig en dag. Det är svårt med döden, den är så långt borta, men kan plötsligt komma helt nära inpå, när någon vi älskar försvinner från oss. Det känns outhärdligt med tomrummet som uppstår, efter att någon vi älskar gått ur tiden. Det får dig att tänka, att du kommer gå sönder, på riktigt. Gradvis vänjer du dig, lär dig leva med sorgen, lär dig bära den utan att själv gå under. Sorgen efter någon vi älskar behöver ett alldeles eget kapitel i vår livsbok.

Sorg tar tid, kräver utrymme, måste få tillåtelse att bara få finnas där, trots att livet för övrigt går vidare, precis som om inget har hänt. Det är först när du har kontakt med döden, som livet kanske blir livsviktigt på riktigt. Även om du inte mist någon på riktigt, även om det hände för länge sedan, finns det all anledning att låta döden närvara i ditt liv

Du behöver döden för att förstå vad som verkligen är viktigt, vad som räknas, vad du ska lägga tid och kraft på. Döden kan utgöra en vägvisare, som får dig att välja ett rikare, mer meningsfullt liv. Döden kan vara en kompass, som hjälper dig att navigera rätt, när ditt sinne gått förlorat i oväsentligheter. När döden är din följeslagare kommer ditt liv bli påtagligt mer angeläget, du kommer inse vikten av att leva fullt ut, här och nu, den enda tid du har.

Det finns plats för din framgång här i världen, utan att någon annan behöver stå tillbaka eller kliva åt sidan. I en värld där framgång framhålls, är det lätt att tänka att livet är en tävling, som handlar om att prestera bättre jämfört med andra. Det är just när du fastnar i jämförelsens gyttja, som du riskerar att sjunka djupt, istället för att växa dig starkare. Om du jämför dig med vad andra kan och gör, tappar du lätt både motivation och energi. Du tror, att du måste hålla koll på vad dina sk ”konkurrenter” gör då de kanske även inspirerar dig, men är du säker på att det verkligen är inspiration du känner, när du följer dina framgångsförebilder?

Du kan förmodligen få mer energi och handlingsglöd genom att lyssna mer in till ditt hjärta, känna efter vad du verkligen längtar efter och vill ha mer av i ditt liv. Ägna mer uppmärksamhet åt de där känslorna, som uppfyller dig när du tydligt kan se framför dig vad du vill göra och hur du vill leva ditt liv. Se dig själv lyckas med det du drömmer om. Titta mycket mer på dina inre bilder med dig själv som huvudperson, istället för att se på bilder av alla andra.

En framgångssaga börjar ofta med en inre, stark övertygelse om att det är möjligt att lyckas med det man drömmer om. Himlen är gigantisk, det finns plats för ett oändligt antal stjärnor. Du är född för att stråla! Våga, satsa, börja jobba för det du vill ha, NU!

Det finns plats för din framgång här i världen, utan att någon annan behöver stå tillbaka eller kliva åt sidan. I en värld där framgång framhålls, är det lätt att tänka att livet är en tävling, som handlar om att prestera bättre jämfört med andra. Det är just när du fastnar i jämförelsens gyttja, som du riskerar att sjunka djupt, istället för att växa dig starkare. Om du jämför dig med vad andra kan och gör, tappar du lätt både motivation och energi. Du tror, att du måste hålla koll på vad dina sk ”konkurrenter” gör då de kanske även inspirerar dig, men är du säker på att det verkligen är inspiration du känner, när du följer dina framgångsförebilder?

Du kan förmodligen få mer energi och handlingsglöd genom att lyssna mer in till ditt hjärta, känna efter vad du verkligen längtar efter och vill ha mer av i ditt liv. Ägna mer uppmärksamhet åt de där känslorna, som uppfyller dig när du tydligt kan se framför dig vad du vill göra och hur du vill leva ditt liv. Se dig själv lyckas med det du drömmer om. Titta mycket mer på dina inre bilder med dig själv som huvudperson, istället för att se på bilder av alla andra.

En framgångssaga börjar ofta med en inre, stark övertygelse om att det är möjligt att lyckas med det man drömmer om. Himlen är gigantisk, det finns plats för ett oändligt antal stjärnor. Du är född för att stråla! Våga, satsa, börja jobba för det du vill ha, NU!

Vi, som är här, på samma planet, just nu, behöver vi varandra egentligen? I en tid av individualism, karriärsklättring, personlig utveckling och att vara sitt eget varumärke, är det lätt att missa betydelsen av nära och innerliga relationer. Tiden räcker inte till, när det är så mycket vi ska förbättra och förändra. Fast, om inte förr, så dyker impulsen att söka kontakt med andra upp, när du upplevt något jobbigt eller mår dåligt. Du behöver närheten till andra och har ett behov att prata med någon närstående om det. Du vill inte vara ensam med det som stressar dig.

I en tid när vi fjärmar oss från varandra, hellre köper oss fria än engagerar oss, behöver vi kanske varandra mer än någonsin. Om du praktiserar medkänsla, först med dig själv och därefter med andra, kan du bidra till ett trevligare känslomässigt klimat. Vi är många, olika på ytan, men väldigt lika inuti. Vi är människor av kött och blod med ömtåliga hjärtan och mer eller mindre känsliga sinnen.

Har du en tendens att stänga av jobbiga känslor, stuvar du undan obehag, finns risken att du blir avtrubbad och stängd, istället för öppen och mottaglig för dig själv och de, som finns runt dig. Odla vakenhet och närvaro i mötet med andra, våga ta risken att släppa in människor i ditt hjärta, så ökar möjligheten, att de vågar göra det samma. Genom att närma dig andra människor, sänka garden och släppa lite på kontrollen, kommer du uppleva en annan kvalitét i dina relationer, jämfört med om du är på din vakt och någon annanstans i dina tankar. När du möter någon annan med full närvaro och ett öppet sinne, när du är tillsammans med andra i realtid, kan ni åstadkomma vardagsmagi!

Du har lovat dig själv att inte slösa bort tid på att se på serier. Du är ofta stressad och upplever att tiden inte räcker till, ändå hinner du alltid att se serier. Du har satt en post-it lapp på datorn för att påminna dig själv att skjuta upp det roliga tills det tråkiga blivit gjort, fast när seriesuget dyker upp, faller du handlöst. Du vill verkligen kunna unna dig nöjet att se serier, men inte varje dag. Du vill ha kontroll, men just nu känns det inte så. Du är  trött på att jämt känna dig stressad över tiden, samtidigt som du ofta inte lyckas tillvarata den. Hur svårt kan det vara, det är väl bara att sluta?

Dåliga vanor handlar om beteenden, som du gör för mycket av, vilket leder till obalanser. Vare sig det handlar om mat, riskfyllt sex, spel, droger, träning, nätsurfing, porr mm, sker en aktivering i hjärnans belöningssystem, vilket har en nära placering till minnesfunktionen. Du är programmerad för att upprepa det som är belönande och minnas det. Din hjärna värderar inte det du gör, du får samma belöningsdusch, oavsett om ditt beteende stärker eller bryter ner dig.

Du kan däremot träna dig i att motstå suget när det dyker upp, genom att iaktta det, surfa på det, istället för att ge efter. Lättast blir det om du har en tydlig bild av vad du ska göra istället, varje gång begäret dyker upp. Ta en morot istället för en kaka, gå en kort promenad runt kvarteret istället för att sätta på en serie, göra 10 armhävningar istället för att gå ut och köpa cigaretter osv. Ju mer du tränar dig på att välja långsiktig belöning istället för att falla för kortsiktiga frestelser, desto lättare kommer det bli att göra det som tar emot för stunden men är rikligt belönande på sikt. Träna på att prioritera det som stärker och bygger upp dig och får dig att känna stolhet efteråt!

Har du fått allt om bakfoten? Ibland tar du två steg tillbaka och betraktar vad du gör om dagarna. Det känns som större delen av dina dagar spenderas på oväsentligheter, när du inte jobbar. Varför väljer du att leva så här, undrar du, bara jobb och sedan försvinna iväg tankar till framtid, dåtid eller klistras fast i något utanför dig själv? Varför kan du inte bara stanna upp och vara i nuet? Det slår dig att det är något robotliknande över ditt sätt att leva. Du bara gör, utan att tänka, kör på autopiloten. Ibland ruskar något om dig, får dig att stanna upp och närvara en stund, men sedan återgår du till ditt spår, dag efter dag.

Ditt huvud planerar, anlyserar, räknar ut, löser problem, oroar och stressar, ser fram emot, ältar, minns, dagdrömmer, bedömer, tar in information, lagrar, hela tiden, i en aldrig sinande ström. Inte ens i sömnen blir det helt lugnt, då drömmer du.

Du ser dina tankars enkelspårighet, förstår att det är ett tankebedrägeri, att du blir lurad att reagera så fort du går på autopiloten istället för att betrakta och ifrågasätta sanningen och rimligheten i det du tänker.

Du inser att du måste vakna upp om du ska känna dig levande. Istället för att vara vaket frånvarande, vill du bli medvetet närvarande. Du är redo att öva, disciplinerat praktisera dagligen i vad du än företar dig, för du vill vara mer närvarande och känna större frihet i ditt liv!

Du kräver sällan att livet ska vara på ett särskilt sätt. Du jämför inte hela tiden nuet med ett skapat ideal. Inte heller tar du något för givet. Du blir inte sällan oväntat positivt överraskad och fylls med tacksamhet över allt som är bra i ditt liv. Det är oftast små saker, som verkligen kan ge dig ett lyft en helt vanlig dag. När personen, du håller upp dörren för, ger dig ett äkta leende och tackar dig med värme. När någon, helt otippat, knackar på dörren och ger dig ett, fortfarande ugnsvarmt, bröd. Tänk, att dina vänner tänker på dig och ofta vill överraska dig med små egenhändigt tillverkade gåvor eller spontanaktiviteter. Du är inte sen att skicka samma omtanke i retur. Det sker aldrig på något påtvingat sätt eller på grund av dåligt samvete. Du älskar att ge av dig själv till andra, av din tid, din uppmärksamhet och din kärlek. Trots att du varken har många ägodelar eller mycket pengar, vill du ge det du kan.

Visst drabbas även du av begär emellanåt. När ditt fokus hamnar på allt du inte har och är, känner du dig plötsligt fattig. Ditt liv ter sig plötsligt vardagligt och obetydligt, du själv liten och grå. I sådana stunder blir du inåtvänd, nedstämd och självupptagen på ett negativt sätt. När du kommer på dig själv, tänker du på, att den som försöker hålla fast vatten i sina kupade händer, kämpar förgäves. Ditt liv är inte fast eller hugget i sten, det är en process som aldrig står still, som alltid utvecklas. Du vill inte klamra dig fast vid prylar eller statusmarkörer, du vill känna dig fri. Du mår som bäst när du kan ge någon något, på riktigt, utan att behöva få något i retur.

Du är tveksam, sitter och våndas över texten du producerat och undrar, kommer det att räcka? Samma fråga ställer du dig när du bara tränar 40 minuter istället för dina vanliga 60. Konstigt nog tänker du samma tanke när det gäller dina relationer. Är du en tillräckligt bra vän, tillräckligt bra partner? Ställer du upp så mycket, som kan förväntas eller behöver du anstränga dig lite mer? Du brottas också med tanken, att du själv inte känner tillräckligt mycket kärlek till din partner, ska ni verkligen fortsätta tillsammans? Även dina känslor gentemot dina vänner är motsägelsefulla emellanåt. Är ni bra för varandra?

Du är trött på ditt ständiga tvivlande och analyserande. Det leder mest till oro och grubblerier, får dig att måla upp skräckscenarion över hur du kommer sitta helt ensam och övergiven i en kal lägenhet, utan att någon älskar dig på riktigt. Vad är det egentligen du försöker lösa genom ditt analyserande?

Grubblerier har en tendens att aldrig ta slut, ältande kan bli som en beroendeframkallande drog. Jagar du efter vänner, kärlek och gemenskap, kommer det bli svårt att hitta vad du söker. Om du istället är en vän, om du sprider kärlek, värme och vänlighet runt dig, visar vem du är och ger av dig själv, så kommer du finna det du söker överallt.

Du sneglar ofta på hur andra är, hur de gör och ser ut. Du försöker vara som dem. Det går så där, eftersom det är så mycket du behöver tänka på. Du kämpar oförtrutet på i hopp om att bli som dem en vacker dag. Du måste anstränga dig och det tar både kraft och energi, att försöka efterlikna någon annan. Det kommer aldrig naturligt och ofta känner du dig nedslagen, rent av misslyckad, eftersom du upplever att du är så långt ifrån idealbilden du jämför dig med. Inte sällan känner du dig uppgiven och missmodig, för det känns som en omöjlig uppgift helt enkelt, kanske du har fel förutsättningar helt enkelt.

Fråga en grupp 4-åringar vem som är bäst på att göra en kullerbytta? Samtliga räcker upp handen. Fråga en grupp 8-åringar och alla pekar på den i gruppen som är bäst. Det som hänt är att du under åren där emellan utvecklat en självmedvetenhet. Medvetenhet om sig själv kan både vara en gåva och en förbannelse. Om du har en stark inre kärna och litar på att du är bäst på att bara vara dig själv, bara du kan vara du, behöver du aldrig uppleva andra som konkurrenter eller ett hot. Det är som en stjärnfylld himmel, det finns plats för alla att stråla och glänsa oberoende av varandra.

Föddes du till original bara för att bli en kopia? Våga stråla, våga ta plats, låt andra människor göra det samma och sträva efter att bli ännu mer av dig själv. Fundera på vad du behöver göra då, som du inte gör just nu?

Du kämpar jämt. Är det inte det ena, så är det andra. Kroppen till exempel blir aldrig exakt som du vill ha den, de där extra kilona finns kvar. När du jobbar stenhårt med plugget för att få högsta betyg, blir det bara näst högsta. Du släpar dig pliktskyldigast till gymmet och kör dina tre pass varje vecka, men du känner ingen utveckling. Du blir varken starkare eller snabbare. Du tänker oftast på vad du äter, men det är sällan det smakar riktigt gott, för det du gillar bäst är vanlig husmanskost, sånt som potatis, brunsås etc och det ska man väl inte äta. Du har några vänner som du gillar, men du önskar att du hade fler. Problemet är att hitta sådana du verkligen gillar. Ditt förhållande sedan några år tillbaka börja kännas tröttsamt, du vet vad din partner tänker säga innan hen öppnar munnen. Kort sagt det är mycket som inte är som du skulle önska det var.

Du lever ett liv med målsättningar, som du inte uppnår. Du fortsätter på samma sätt dag efter dag, i hopp om att dina ansträngningar ska ge utdelning, men hittills har inget hänt. Fundera över vad du vill ska hända? Gör dina målsättningar tydliga för dig själv och fundera sedan noggrant på hur vägen dit ser ut. Observera vilka metoder du använder just nu, som inte har gett dig det resultat du eftersträvar. Vill du ha ett nytt resultat krävs det att du ändrar på dina invanda beteendemönster. En förutsättning för detta är, att du är närvarande och vaken för vart du leder dig själv. Några graders kursändring till sjöss är allt som krävs för en ny destination. Kanske finns det också vissa mål, som du skulle kunna släppa taget om. Mål som bara bryter ner dig, istället för att få dig att stråla som den unika person du redan är!