Archive for February, 2017

Öva och allt kommer att komma!

Thursday, February 23rd, 2017

Du har bestämt dig för att testa en yogaklass. Du har hört att det kan vara bra för att öka din närvaro och koncentration i nuet. Dessutom blir ju kroppen smidigare. Yogaläraren inleder med medveten andning. Du ska sitta och känna din andning. Du följer med några andetag, men börjar sedan känna att din ena fot håller på att domna. Du tänker att det är bäst att sitta still, så du inte stör de andra deltagarna genom att röra dig och kanske åstadkomma något ljud. Din fot pratar intensivt med dig, det är det enda du kan tänka på. Till slut måste du ändra sittställning i alla fall.

Nu sitter du bättre, men det börjar kännas tråkigt. Ska man inte röra på sig när man yogar? Du öppnar ögonen, kollar på klockan på väggen. Förvånat upptäcker du, att det bara passerat tre minuter av klassen, som pågår i 75 min. Du känner stressen välla fram inom dig. Är det inte meningen att man ska bli lugn och komma ner i varv? Hur ska du palla vara kvar hela klassen, det här är supertrist. 

När läraren på nytt påminner om att fokusera på andningen kommer du tillbaka till nuet, upptäcker förvånat att du glömt att andas med medvetenhet. Du börjar genast tänka på hur dålig du är på att koncentrar dig. Yoga är nog inget för dig. Du behöver något som går snabbare, lättare. Du har inte tid att bara vara, här. Fast var borde du vara annars? Vart pågår ditt liv, om det inte pågår i nuet?

 

Hur gick det till när livet blev ett pussel?

Friday, February 17th, 2017

Ditt schema för nästa vecka är fulltecknat. Du klämmer in en yogaklass efter jobbet på onsdag, före middagen med tjejgänget. Skriver en påminnelse att du ska ha med dig efterrätten, som du måste göra kvällen innan, fast du inte har tid. Nästa helg ska du dessutom till Köpenhamn med barndomsvännerna för er årsträff. Hur hinner andra med allt, hur gör de som dessutom har egen familj?

Ditt liv är som ett pussel med bitar, som inte passar ihop. Du tänker, att det inte är du som väljer livspusslet, det är samhället, omgivningens krav, allt man måste göra för att ha ett bra liv. När du känner efter vad som egentligen är viktigt för dig, hamnar du emellertid långt ifrån ett pusselliv.

Du värdesätter stunder då du känner inre frid, när du är fullständigt nöjd med det som är just för stunden. Du uppskattar när du kan göra en sak med fullständig koncentration och närvaro. När du kan vara i det som är, utan att jämföra med något annat. När du kan stanna upp, vara här, nu, utan att vara fast i klocktiden. Du vill sträva efter att leva ett liv med mening, där varje dag är viktig, istället för begränsa din tillvaro till att bara bestå av en lång räcka göromål utan slut.

 

Kommer det verkligen hända någon gång?

Thursday, February 2nd, 2017

Du har kommit på att du har en idé att något måste hända. Det måste vara något roligt. Du vill träffa en kärlek, som du kan älska hela livet. Du vill bli erbjuden ett kanonjobb. Du vill att någon okänd ska komma fram och prata med dig när du sitter på ett fik, som senare ska visa sig bli en vän för livet. Fast det har inte hänt än. Det känns rätt jobbigt att det aldrig händer något, i alla fall aldrig något som du vill ska hända. Det föder en inre rastlöshet, som gör att du spanar, letar, söker, jagar något utanför dig själv, hela tiden.

Otillfredsställelsen är som en kliande sårskorpa, du måste riva, klösa, få bort den, precis när såret börjat läka. Du kan inte motstå kliandet. Ju mer du ägnar dig åt detta, desto sämre mår du. Dagarna går, inget händer, för du har fullt upp med att jaga efter det du  inte får, istället för att göra något av din tid, så att det verkligen händer något.

Idag ska du ändra ditt perspektiv. Istället för att jaga något, som det är högst osäkert att du kan få, ska du ge dig roliga saker istället. Du ska ge dig möjlighet att motstå impulserna  att leta överallt när de dyker upp och istället lägga din tid på det som verkligen kan göra just den här dagen till en kanondag. Från och med nu ska du ta kontroll över det du kan kontrollera och försöka strunta i resten.