Archive for September, 2017

Ska det vara så här?

Thursday, September 21st, 2017

Just nu känns det mesta jobbigt. Det som känns roligt väntar i framtiden, efter allt tråkigt, som måste göras. Det känns motigt att kliva ur sängen, trots att höstmörkret är i sin linda. Du känner dig omotiverad och ensam med dina negativa tankar. Du har svårt att tackla livet när det känns kravfyllt och du förväntas prestera något bra. Tankar på att ge upp, strunta i allt och dra täcket över huvudet dyker upp, men du vet, att det inte är någon lösning. Du har ett långsiktigt mål, som du vill uppnå och inget av högre värde kommer komma till dig utan ansträngning.

Fast hur jobbigt är det egentligen? Behöver du verkligen må så dåligt som du gör i sådana här situationer eller skulle du kunna ändra ditt sätt att tänka? Du inser att det inte är så smart att låta varje dag vara som en bergsbestigning utan paus. Kanske du skulle dela upp dagen i små bitar och koncentrera dig på den del du håller på med just nu.

Du bestämmer dig för att prova och plockar fram en bok av de fem, som du tänker att du måste läsa. Du väljer ett kapitel i boken som inte är så långt och bestämmer dig för att försöka koncentrera dig helt och hållet på vad kapitelet vill berätta för dig. Så fort störande tankar, distraherande impulser eller annat som får dig att tappa fokus dyker upp, ska du hålla fast vid ditt mål just nu, att stanna kvar, hålla ut, fortsätta tills du förstått vad kapitlet handlar om. Ett litet steg i taget blir många på sikt.

 

 

Mindre babbel, mera samtal

Wednesday, September 13th, 2017

Många ord, meningar, lite innehåll. Du stänger av radion och internet, zoomar ut från en strid ström av ytligheter, oväsentligheter, som vill roa för stunden, men bara blir tröttsamt och stressande i längden. Du tänker på hur du själv ofta pratar på samma sätt, stannar på ytan, där orden får studsa fram och tillbaka, utan att något viktigt blir sagt, besvarat eller bevarat. I en värld av kommunikation, känns det som de goda, viktiga samtalen glöms bort. Du kan minnas sådana där samtal. Det var som om tid och rum upphörde. Känslan av att bli uppslukad, absorberad, intresserad och helt fokuserad. En upplevelse av att mötas på riktigt, att komma nära och bli sedd.

Du kan känna dig som en apelsin med ett tjockt skal, där de flesta samtalen studsar på ytan. Ibland öppnar du upp dig, tar bort en bit av ditt tjocka skal, släpper in någon till den vita hinnan, men sällan in till själva frukten, ditt hjärta, där det riktigt goda finns. Du önskar att du inte lät rädslan och oron styra dig, utan vågade lite mer.

Du känner att det är dags att komma ur ditt skal, våga ta för dig lite mer, blotta ditt hjärta och visa andra att du varken är perfekt eller helt självständig och oberoende. Det har blivit dags att prata om det som är riktigt viktigt, ta dig tid och hitta ro för de där samtalen som värmer hjärtat länge.

Vem vill lyssna?

Thursday, September 7th, 2017

Du funderar på vem som verkligen orkar lyssna ordentligt, när du vill prata om något viktigt. De flesta av dina nära och kära är upptagna, stressade och på väg hela tiden. Du vet att de bryr sig, men det är sällan någon tar sig tid på riktigt och ger dig 100 % av sin uppmärksamhet. När du pratar blir du ofta avbruten. Det känns som de du pratar med, bara väntar på att själva få prata istället för att lyssna. Du vill helst inte vara likadan, men visst har du också svårt för att ta in något när du är stressad.

Du längtar efter det där riktigt goda samtalet. När man äger sin tid, inte ska vidare till något och bara kan hänga på ett fik, medan man pratar i timtals. När varje mening och ord får ta sin tid, när man inte behöver lösa eller fixa något, utan bara får lov att vara i det som sägs.

Lyssna till ditt hjärta, till din längtan att bli lyssnad på. Plocka bort oväsentligheter, som egentligen bara dödar tid och avsätt istället tid för att möta någon på riktigt med full närvaro och koncentration, som du verkligen gillar att umgås med. Goda samtal, när vi verkligen lyssnar och tar in, utan att behöva komma vidare, är som en värmande kopp thé och en skön filt när vi är småfrusna.

 

För mycket stress, för lite…

Friday, September 1st, 2017

När ingen ser, när ingen vet, plockar du av dig masken. Lägger undan leendet, släpper fram tårarna. Du vet inte varför det finns så mycket gråt i kroppen. Den bara överfaller dig, när du kommer hem till ensamheten. Ibland känns det som om det aldrig ska ta slut, därför undviker du att vara ensam så mycket som möjligt. Du har utvecklat en stark motvilja mot att tillbringa tid för dig själv. Det leder emellertid att du håller igång och trycker in lite för mycket varje dag. Du kan längta efter att bara få ta det lugnt, men vet att så fort du försöker göra det, dyker det upp ledsenhet och på senare tid även ångest.

Du tänker att du längtar efter att känn lugn och ro inombords, fast samtidigt kan du se att mycket av det du gör leder till det motsatta. Du förstår att det vore smartare att tjuren vid hornen, att stanna upp och möta det som är. Det känns bara så otroligt jobbigt och obehagligt. Du är rädd att du ska fastna i din ledsenhet och aldrig bli glad igen.

När du är alltför stressad för att slappna av, kan det hända att du blir ännu mer stressad när du försöker komma ner i varv, men det är övergående. För mycket stress över lång tid, leder till obalanser av olika slag. Enda sättet att komma ur en negativ cirkel är att stanna upp och göra något lite annorlunda. Våga stanna upp, våga släppa efter, våga utforska det som dyker upp. Ge dig tid till återhämtning så kommer balansen och energin att återkomma.