Archive for November, 2017

Destruktiva tankar, hjälpsamma rutiner

Thursday, November 30th, 2017

Åh vad du är trött på dig själv. Du gör om samma misstag varje dag. Du kan inte låta bli. Du har skrivit ner allt på ett papper. Du kan till exempel inte sluta jämföra dig med andra. Du kan inte sluta att hacka och säga nedlåtande saker till dig själv om dig själv. Inte heller kan du sluta klaga över hur din kropp ser ut eller hur dåligt du mår. Du är missnöjd över att du ens tänker på allt jobbigt just nu och att du till och med skrivit ner det på ett papper framför dig.

Du har fastnat i ett rutinartat, destruktivt sätt att tänka och göra, som du upprepar varje dag. Nu är du åtminstone medveten om vad du tänker, vad det leder till för slags känslor och beteende. Det vanligaste sättet som du t ex jämför dig med andra är på sociala medier. Egentligen behöver du inte titta på allt det du tittar på. Du behöver heller inte ägna en stund varje morgon till att klämma på oönskat fett på kroppen eller spegla dig från olika vinklar.

Vad behöver du göra då? När man mår dåligt och känner sig stressad kan det vara fint att ge sig själv lite tid att bara få vara. Du tänker börja dagen lite tidigare med en fin frukost, tända ljus, köpa en hyacint som doftar gott, äta utan att göra något annat och lyssna på skön julmusik. Istället för att fokusera på allt du vill undvika, går du TILL köket och börjar dagen precis som du planerat.

 

Otillräcklighetens bojor

Tuesday, November 21st, 2017

Varför är det så svårt att vara nöjd med sig själv? Så lätt att känna sig otillräcklig och misslyckad? Du har verkligen försökt peppa dig själv, skrivit tacksamhetsdagbok, testat mental träning och meditation. Visst, det har hjälpt, men du känner dig fortfarande otillräcklig. På senare tid har du blivit mer medveten om dina egna tankar på vad du borde vara, borde klara och borde göra, som du inte kan leva upp till. Du har börjat iaktta dem när de dyker upp, känt på känslorna de skapar, utan att göra något särskilt. Istället för att reagera och försöka ta dig bort från det jobbiga, har du börjat parkera dig mitt i den kletiga sörjan.

Du är trött på att nappa på stressen, på att springa på alla tankebollar, som din hjärna oavbrutet kastar ut. Det som är där får vara där, men du tänker inte låta det styra dig. Du har tryckt ner dig själv fler gånger än vad som borde vara möjligt under en människas livstid. Det är svårt att ändra och bryta en vana, men du behöver åtminstone inte slösa energi på att rätta till ett misstag som inte existerar eller laga något som inte är trasigt.

Varje gång otillräcklighetens garn vill fånga dig, snärja dig, kväva dig, kliver du tillbaka. Ser det när det kommer, men står fast i det du är, just nu. Du behöver inte göra något för att bevisa att du duger, du behöver inte vara speciell eller kämpa för att vara unik. Du föddes unik och du tänker ge dig själv tillåtelse att vara det istället för att efterlikna eller kopiera någon annan. Dina fingeravtryck är det enda bevis du behöver.

 

Idealfällan

Tuesday, November 14th, 2017

Är det så att framgångsrika människor, som sticker ut, syns och hörs lever ett eftersträvansvärt idealliv? Är det verkligen viktigt att ha alla de rätta, yttre attributen, som vittnar om makt, framgång och rikedom? Eller kan man vara lycklig, nöjd och ha ett underbart liv ändå. Kan det kännas helt fantastiskt att vakna upp en vanlig tisdag i en liten etta, med ett fåtal ägodelar? Kan man dra på sig träningskläder, jogga i novembermörkret och förundras över stjärnhimlen, frostnypt, glimrande gräs och andas in kylslagen luft, trots ett klent bankkonto? Är det möjligt att känna tacksamhet när man kommer in i värmen igen? Kan ens lilla etta kännas lyxig när man jämför sig med tanken på att vara bostadslös? 

Kan man njuta av livet fullt ut, utan att vara en perfekt människa? Är det möjligt att strunta i alla ideal, som vill få dig att konsumera mera med resultatet att du blir än mer missnöjd med det du har? Är doften från ett nybakat bröd lika god i din lilla etta, som i ett palats? Är känslan av att vara älskad lika värmande vare sig du har ett ”vanligt liv” eller är en superkändis?

Ju fortare du springer, desto mer ökar risken att du följer efter andra. Hur kan du veta att de har rätt, att de har hittat något som du behöver? Varför inte stanna upp istället, betrakta vad som styr och påverkar dig till att sträva efter det du strävar efter. Kanske du inte behöver mer utan att det snarare handlar om vad du gör med det du redan har.

 

Våga vägra!

Friday, November 10th, 2017

Nu räcker det, tänker du. Det får finnas gränser för hur mycket man behöver förändra och utveckla. Du är trött på att vara flexibel, ha många bollar i luften och ständigt anpassa dig till nya krav. Det finns aldrig tid till att stanna upp, stå kvar, att få njuta av skörden. Du vill göra som Ferdinand, lukta på blommor, njuta av en stjärnbeströdd november himmel, känna efter hur kaffet egentligen smakar. Du tänker, att det är dags att skapa en motståndrörelse för människor som vågar och vill stanna upp, stå kvar. För människor som vill uppleva och njuta av livet, istället för att piska sig till förändringar och förbättringar.

Du tänker inte jaga dig själv längre. Du tänker strunta i din dåliga självkänsla och att ditt självförtroende inte är på topp. Du är trött på att vara fast i berättelse om dig själv. Du behöver inte vara något särskilt för att kunna njuta av livet. Naturen med alla vackra färger, dofter och ljud lockar dig mycket mer än att gräva ner dig i din egen otillräcklighet.

Du vet vad du gillar, vad du tycker om att göra, vad som får dig att må bra, vad som gör dig glad och vilka människor du trivs ihop med. Det räcker mer än väl för dig just nu. Du tänker vara mer i nuet istället för att ägna dig åt att lösa inbillade problem, som din egen hjärna ständigt hittar på. Du tänker göra mer av det som stärker dig, mindre av det som stjälper dig. Du ska inte slösa bort mer energi på oväsentligheter. Du är tillräcklig. Du får vara som du är. Du får ägna dig åt det som ger dig mening, som gör ditt liv  värdefullt för dig, oavsett vad alla andra ägnar sig åt.

Bota perfektionisten i dig!

Wednesday, November 1st, 2017

Det ser ut att bli en bra hårdag. Kläderna sitter som de ska. Du är förberedd på seminariet, så du kan prata felfritt. Frukosten var perfekt sammansatt, i alla fall enligt din matbibel. Du är inte stressad. Eller vänta, är du inte lite orolig, trots att du precis andats med appen, som ska göra dig mer närvarande och lycklig i nuet. Du har även läst  böcker om att våga vara operfekt och nöjd som du är. Du känner, att nu är du inte alls är lika kontrollerande som förr. Eller vänta, den sista meningen kanske bör skrivas om. När du numera försöker att inte vara perfekt, är det bara en annan yttring av perfektionism.

Trots att du insett att perfektionism är ett tröstlöst och mycket energikrävande projekt, kan du ändå inte låta bli att sträva efter den perfekta looken och det perfekta livet. Du har sett hur andra kämpar med sin perfektionism genom att lägga ut icke-perfekta bilder, men de är ju också fast. Om man är befriad från något finns det inget att bevisa. Frånvaro av något innebär närvaro av något annat.

Om du verkligen skulle frigöra dig från din perfektionistiska strävan, skulle livet förvandlas från ett förändringsprojekt till en ändlös räcka av tacksamhet. För att du är vid liv. För all skönhet som redan finns inom räckhåll för den som tar sig tid att lägga märke till den. För att det inom dig finns ett miniuniversum av intelligens och fullkomlighet ända ner på cellnivå. Varför inte kliva in och ta möjligheten att få komma hem, på riktigt?