För mycket stress, för lite…

September 1st, 2017 by sthalsan

När ingen ser, när ingen vet, plockar du av dig masken. Lägger undan leendet, släpper fram tårarna. Du vet inte varför det finns så mycket gråt i kroppen. Den bara överfaller dig, när du kommer hem till ensamheten. Ibland känns det som om det aldrig ska ta slut, därför undviker du att vara ensam så mycket som möjligt. Du har utvecklat en stark motvilja mot att tillbringa tid för dig själv. Det leder emellertid att du håller igång och trycker in lite för mycket varje dag. Du kan längta efter att bara få ta det lugnt, men vet att så fort du försöker göra det, dyker det upp ledsenhet och på senare tid även ångest.

Du tänker att du längtar efter att känn lugn och ro inombords, fast samtidigt kan du se att mycket av det du gör leder till det motsatta. Du förstår att det vore smartare att tjuren vid hornen, att stanna upp och möta det som är. Det känns bara så otroligt jobbigt och obehagligt. Du är rädd att du ska fastna i din ledsenhet och aldrig bli glad igen.

När du är alltför stressad för att slappna av, kan det hända att du blir ännu mer stressad när du försöker komma ner i varv, men det är övergående. För mycket stress över lång tid, leder till obalanser av olika slag. Enda sättet att komma ur en negativ cirkel är att stanna upp och göra något lite annorlunda. Våga stanna upp, våga släppa efter, våga utforska det som dyker upp. Ge dig tid till återhämtning så kommer balansen och energin att återkomma.

 

Comments are closed.