Vänlighet

October 17th, 2013 by sthalsan

Ett härligt leende, någon som håller upp dörren, någon som tittar snällt på dig och förmedlar vänlighet. Hur välgörande är det inte att få möta människor, som uppriktigt önskar dig allt gott med vänliga ord, uppmuntrande kommentarer och härliga komplimanger. Ibland kan man känna sig utsvulten på mänsklig värme och genuin medmänsklighet i ett samhälle fullt med människor, som hela tiden är på språng mot något okänt mål. Finns det någon som tar sig tid att stanna upp och lyssna på den åldrige, ensamme äldre mannen? Eller som stannar upp och småpratar med den söta lilla tanten, som bara minns det som ligger långt tillbaka i tiden. Vem räcker ut en hjälpande hand till någon behövande, när man själv har mer att stå i än vad man klarar av? I ett stressat samhälle är vänlighet snarare ett undantag än en regel. Stressen ger oss ett trattformat perspektiv på tillvaron, ju mer stress, desto längre ner kommer vi och desto mer trångsynta blir vi. Jag ska fram, snabbt, skynda, flytta på dig! Långsamma, tröga köer i affären, människor som går precis där du kommer cyklande, hinder, hinder. Inte en vänlig tanke dyker upp i ditt sinne, bara dömande. När du inte dissar andra, så passar du på att slå lite extra på dig själv. Du borde hinna med mer än vad du gör.

 Men vänliga, omtänksamma tankar, kan vara som en väldoftande olja på torr hud. Det där leendet från en fullständig främling kan värma dig i flera timmar. Det var någon som såg dig, ett ögonblicks möte och en känsla av djupt samförstånd. Du vet hur gott det gör dig och du vill gärna ge samma sak till andra, men då behöver du sakta ner lite grann, ta det lite lugnare. Det kommer inte innebära att du hinner mindre, faktiskt precis tvärtom. När du odlar vänlighet och omsorg om både dig själv och andra, kommer du också inse vad som verkligen är viktigt och vad du kan strunta i. Dela med dig av vänlighet och öva dig på att tänka goda tankar om dig själv och andra.

Comments are closed.