Vardags magi

10:46 by sthalsan

Ditt huvud är överfyllt med tankar. Om du vaknar mitt i natten, börjar du direkt att repetera termer och begrepp, lätt panik dyker upp när du inte minns något, som du måste kunna. Sedan all denna oro för hur du ska hinna med. Du har tagit på dig extrajobb i helgen, du behöver verkligen pengarna, men du har inte tiden på din sida. Uppgivenhet över din kropp, som du aldrig hinner ta hand om. Det var längesedan du besökte gymmet, trots att du älskar att träna. Nu känns kroppen svag och kraftlös, hjärnan kokar och vintertröttheten blommar. När du hör någon positiv person kläcka ur sig att man måste fånga dagen, känner du att gränsen är nådd. Det finns inte på kartan att fånga någon dag, eftersom det redan är överfullt och det verkar inte ta slut. När du är på jobbet tänker på du plugget, när du är på föreläsning, tänker du på helgen, när det är helg oroar du dig över den kommande veckan. Det kör runt, runt, runt, som en torktumlare. Du kan inte hitta stoppknappen, du kan inte slappna av, du kommer inte ner i varv, annat än när du svimmar av trötthet. Foten och benet rör sig nervöst när du sitter, du tuggar tuggummi, dricker kaffe, har koll på mobilen samtidigt som du lyssnar på vad man pratar om runt dig, men inget fastnar, inget består, det är svårt att andas ordentligt.

Nu gör du det, du har bestämt dig för att kliva ur. Tre minuter på timern. Du sätter dig ner, du sätter dig på händerna, så att de inte ska pilla med något. Du sätter fötterna i golvet, känner hur du möter underlaget. Den första impulsen sveper in, en stark känsla av ångest/stress. Du måste bara…Du återvänder till kontakten med golvet, känner sätet möta händerna som möter stolsdynan. Du känner kontakt för en sekund eller två. Nästa impuls river tag i dig, får dig att lätta på händerna, sträcka ut handen för att du måste kolla, men du hinner hejda dig innan du når mobilen. Du sätter dig med större kraft på dina händer, känner kontakt, tryck, kan stanna, slappna av i axlarna, det gör nästan ont i dem på grund av all muskelspänning. Du sitter där du sitter, du observerar att det inte går att släppa taget helt, ditt huvud drar hela tiden iväg, men du återvänder, gång på gång. Tre minuter har du suttit, du gratulerar dig själv för du märker att din andning blivit lugnare och tankehastigheten har gått ner. Det känns som en möjlighet till förändring, kanske du på sikt kommer uppleva varje dags magi, om än bara för en kort stund.

snow-383875__180

Comments are closed.