blogg

Otillräcklighetens bojor

Tuesday, November 21st, 2017

Varför är det så svårt att vara nöjd med sig själv? Så lätt att känna sig otillräcklig och misslyckad? Du har verkligen försökt peppa dig själv, skrivit tacksamhetsdagbok, testat mental träning och meditation. Visst, det har hjälpt, men du känner dig fortfarande otillräcklig. På senare tid har du blivit mer medveten om dina egna tankar på vad du borde vara, borde klara och borde göra, som du inte kan leva upp till. Du har börjat iaktta dem när de dyker upp, känt på känslorna de skapar, utan att göra något särskilt. Istället för att reagera och försöka ta dig bort från det jobbiga, har du börjat parkera dig mitt i den kletiga sörjan.

Du är trött på att nappa på stressen, på att springa på alla tankebollar, som din hjärna oavbrutet kastar ut. Det som är där får vara där, men du tänker inte låta det styra dig. Du har tryckt ner dig själv fler gånger än vad som borde vara möjligt under en människas livstid. Det är svårt att ändra och bryta en vana, men du behöver åtminstone inte slösa energi på att rätta till ett misstag som inte existerar eller laga något som inte är trasigt.

Varje gång otillräcklighetens garn vill fånga dig, snärja dig, kväva dig, kliver du tillbaka. Ser det när det kommer, men står fast i det du är, just nu. Du behöver inte göra något för att bevisa att du duger, du behöver inte vara speciell eller kämpa för att vara unik. Du föddes unik och du tänker ge dig själv tillåtelse att vara det istället för att efterlikna eller kopiera någon annan. Dina fingeravtryck är det enda bevis du behöver.

 

Idealfällan

Tuesday, November 14th, 2017

Är det så att framgångsrika människor, som sticker ut, syns och hörs lever ett eftersträvansvärt idealliv? Är det verkligen viktigt att ha alla de rätta, yttre attributen, som vittnar om makt, framgång och rikedom? Eller kan man vara lycklig, nöjd och ha ett underbart liv ändå. Kan det kännas helt fantastiskt att vakna upp en vanlig tisdag i en liten etta, med ett fåtal ägodelar? Kan man dra på sig träningskläder, jogga i novembermörkret och förundras över stjärnhimlen, frostnypt, glimrande gräs och andas in kylslagen luft, trots ett klent bankkonto? Är det möjligt att känna tacksamhet när man kommer in i värmen igen? Kan ens lilla etta kännas lyxig när man jämför sig med tanken på att vara bostadslös? 

Kan man njuta av livet fullt ut, utan att vara en perfekt människa? Är det möjligt att strunta i alla ideal, som vill få dig att konsumera mera med resultatet att du blir än mer missnöjd med det du har? Är doften från ett nybakat bröd lika god i din lilla etta, som i ett palats? Är känslan av att vara älskad lika värmande vare sig du har ett ”vanligt liv” eller är en superkändis?

Ju fortare du springer, desto mer ökar risken att du följer efter andra. Hur kan du veta att de har rätt, att de har hittat något som du behöver? Varför inte stanna upp istället, betrakta vad som styr och påverkar dig till att sträva efter det du strävar efter. Kanske du inte behöver mer utan att det snarare handlar om vad du gör med det du redan har.

 

Våga vägra!

Friday, November 10th, 2017

Nu räcker det, tänker du. Det får finnas gränser för hur mycket man behöver förändra och utveckla. Du är trött på att vara flexibel, ha många bollar i luften och ständigt anpassa dig till nya krav. Det finns aldrig tid till att stanna upp, stå kvar, att få njuta av skörden. Du vill göra som Ferdinand, lukta på blommor, njuta av en stjärnbeströdd november himmel, känna efter hur kaffet egentligen smakar. Du tänker, att det är dags att skapa en motståndrörelse för människor som vågar och vill stanna upp, stå kvar. För människor som vill uppleva och njuta av livet, istället för att piska sig till förändringar och förbättringar.

Du tänker inte jaga dig själv längre. Du tänker strunta i din dåliga självkänsla och att ditt självförtroende inte är på topp. Du är trött på att vara fast i berättelse om dig själv. Du behöver inte vara något särskilt för att kunna njuta av livet. Naturen med alla vackra färger, dofter och ljud lockar dig mycket mer än att gräva ner dig i din egen otillräcklighet.

Du vet vad du gillar, vad du tycker om att göra, vad som får dig att må bra, vad som gör dig glad och vilka människor du trivs ihop med. Det räcker mer än väl för dig just nu. Du tänker vara mer i nuet istället för att ägna dig åt att lösa inbillade problem, som din egen hjärna ständigt hittar på. Du tänker göra mer av det som stärker dig, mindre av det som stjälper dig. Du ska inte slösa bort mer energi på oväsentligheter. Du är tillräcklig. Du får vara som du är. Du får ägna dig åt det som ger dig mening, som gör ditt liv  värdefullt för dig, oavsett vad alla andra ägnar sig åt.

Bota perfektionisten i dig!

Wednesday, November 1st, 2017

Det ser ut att bli en bra hårdag. Kläderna sitter som de ska. Du är förberedd på seminariet, så du kan prata felfritt. Frukosten var perfekt sammansatt, i alla fall enligt din matbibel. Du är inte stressad. Eller vänta, är du inte lite orolig, trots att du precis andats med appen, som ska göra dig mer närvarande och lycklig i nuet. Du har även läst  böcker om att våga vara operfekt och nöjd som du är. Du känner, att nu är du inte alls är lika kontrollerande som förr. Eller vänta, den sista meningen kanske bör skrivas om. När du numera försöker att inte vara perfekt, är det bara en annan yttring av perfektionism.

Trots att du insett att perfektionism är ett tröstlöst och mycket energikrävande projekt, kan du ändå inte låta bli att sträva efter den perfekta looken och det perfekta livet. Du har sett hur andra kämpar med sin perfektionism genom att lägga ut icke-perfekta bilder, men de är ju också fast. Om man är befriad från något finns det inget att bevisa. Frånvaro av något innebär närvaro av något annat.

Om du verkligen skulle frigöra dig från din perfektionistiska strävan, skulle livet förvandlas från ett förändringsprojekt till en ändlös räcka av tacksamhet. För att du är vid liv. För all skönhet som redan finns inom räckhåll för den som tar sig tid att lägga märke till den. För att det inom dig finns ett miniuniversum av intelligens och fullkomlighet ända ner på cellnivå. Varför inte kliva in och ta möjligheten att få komma hem, på riktigt?

 

Måste man bli utmattad först för att få vila?

Friday, October 20th, 2017

Ibland skulle du vilja stanna tiden och kliva ur vardagsstressen. Få vakna utsövd, äta en god frukost och sitta med ett inre lugn. Dina dagar ser inte ut på det sättet. Du vaknar ofta med en känsla av att vara efter och ägnar dagen till att försöka spring ikapp, bara för att upptäcka att du vaknar med samma känsla dagen efter. Det gör dig utmattad, energi- och orkeslös, men du fortsätter att kämpa. Du är inte den som viker ner dig, fast din kropp orkar inte riktigt hänga med längre. De fysiska symtomen på stress börjar bli många.

Du kan inte lyssna på kroppen för du har inte tid att vila. Fast ibland undrar du om du först måste bli utmattad för att kunna ge dig själv tillåtelse till återhämtning. Du har fastnat i ett sätt att leva, som får dig att må dåligt, men du hittar inte några utvägar. Rädslan för att misslyckas och hamnar efter är som en grotesk vålnad, som förföljer dig.

Lösningen handlar inte om att tänka än mer på det tänkande du redan har, som inte fungerar. Det handlar om att välja och göra annorlunda. Skapa hållbara rutiner och en hållbar livsstil. Mer är inte bättre. Det är lite som är verkligt viktigt av allt du håller på med. Du behöver avgöra vad som ger dig mening och lycka i ditt liv, oavsett vad alla andra tycker och gör. Möjligheten till inre lugn och ro är inom räckhåll. Stanna upp, andas medvetet och rikta uppmärksamheten inåt. Upptäck allt som redan finns inom dig!

 

 

Jakten på belöningar

Wednesday, October 11th, 2017

Plötsligt kommer du på dig själv med att scrolla i flödet på social medier igen. Vad letar jag efter, undrar du? Den där lilla glädjekicken du får när någon gillar det du lagt ut, är väldigt liten, jämfört med den stora, grå, tristess och rastlöshet du känner för övrigt. Du förstår att det är hjärnas belöningssystem som driver dig, att den är fast i glädjekickarna när du får bekräftelse, precis som den älskar choklad och spel. Fast med sötsaker och spel har du regler, med mobilen är det annorlunda. Regeln för mobilen är att kolla så fort du får en avisering.

Nu börjar du inse att det påverkar ditt liv, ditt mående och även vad du får uträttat under en dag. Det är som att handla på Maxi och ständigt lägga i fler varor i en redan överfull kundvagn, utan att du någonsin kommer fram till kassan och får betala.

Nu plingar det i telefonen igen. Måste du kolla eller kan du skjuta upp det en timme? Vad jagar du efter? Finns det du innerst inne vill ha att finna i din mobil? Om inte, så kanske det är dags att sätta upp regler och gränser för ditt mobilanvändande, för din hjärna behöver hjälp. Vad vill du egentligen få uträttat idag och behöver du kolla i mobilen för att fixa det? Gahh, japp, svårt? Det kallas abstinens och återfall.

 

Känslojunkie

Monday, October 2nd, 2017

Du älskar när du känner dig motiverad, peppad, inspirerad. Känslan av att vara på topp, massvis med roliga saker på gång och intensivt umgänge med andra. Lika mycket som du älskar att vara på topp, lika mycket avskyr du det motsatta. När du är omotiverad, har massvis med uppskjutna saker framför dig och du känner dig så tråkig, att du helst stannar hemma i din ensamhet. Skulle det dessutom vara tråkigt väder är katastrofen ett faktum. Du kan se ditt mönster, på eller av, intensiva känslor, som får dig att agera eller att inte göra något alls.

Du är oftast på jakt, vill att det ska hända något roligt, vill få kickar. Din dans mot känslotoppen leder emellertid till tvära fall, perioder av dåligt mående där du rastlöst väntar på att något ska hända. Under väntan får du inte gjort nåt. Ständig raslöshet, nagelbitande, vickande på foten, du klarar inte av att komma ner i varv, all tid går åt att scrolla, slösurfa, jaga och leta.

Är det möjligt att ta kontroll över känslorna, att bli mindre känslostyrd, mer förnuftsstyrd? Kan lågintensiva känslor som lugn, tacksamhet, inre frid, vara mer hälsosamt och hållbart för dig än lyckorus och tusen bollar i luften? Observera ditt mönster, se vad ditt jagande och dina svängningar leder till. Fråga dig själv hur du vill ha det och vad du behöver förändra i ditt sätt att bete dig för att få det så?

 

 

Ska det vara så här?

Thursday, September 21st, 2017

Just nu känns det mesta jobbigt. Det som känns roligt väntar i framtiden, efter allt tråkigt, som måste göras. Det känns motigt att kliva ur sängen, trots att höstmörkret är i sin linda. Du känner dig omotiverad och ensam med dina negativa tankar. Du har svårt att tackla livet när det känns kravfyllt och du förväntas prestera något bra. Tankar på att ge upp, strunta i allt och dra täcket över huvudet dyker upp, men du vet, att det inte är någon lösning. Du har ett långsiktigt mål, som du vill uppnå och inget av högre värde kommer komma till dig utan ansträngning.

Fast hur jobbigt är det egentligen? Behöver du verkligen må så dåligt som du gör i sådana här situationer eller skulle du kunna ändra ditt sätt att tänka? Du inser att det inte är så smart att låta varje dag vara som en bergsbestigning utan paus. Kanske du skulle dela upp dagen i små bitar och koncentrera dig på den del du håller på med just nu.

Du bestämmer dig för att prova och plockar fram en bok av de fem, som du tänker att du måste läsa. Du väljer ett kapitel i boken som inte är så långt och bestämmer dig för att försöka koncentrera dig helt och hållet på vad kapitelet vill berätta för dig. Så fort störande tankar, distraherande impulser eller annat som får dig att tappa fokus dyker upp, ska du hålla fast vid ditt mål just nu, att stanna kvar, hålla ut, fortsätta tills du förstått vad kapitlet handlar om. Ett litet steg i taget blir många på sikt.

 

 

Mindre babbel, mera samtal

Wednesday, September 13th, 2017

Många ord, meningar, lite innehåll. Du stänger av radion och internet, zoomar ut från en strid ström av ytligheter, oväsentligheter, som vill roa för stunden, men bara blir tröttsamt och stressande i längden. Du tänker på hur du själv ofta pratar på samma sätt, stannar på ytan, där orden får studsa fram och tillbaka, utan att något viktigt blir sagt, besvarat eller bevarat. I en värld av kommunikation, känns det som de goda, viktiga samtalen glöms bort. Du kan minnas sådana där samtal. Det var som om tid och rum upphörde. Känslan av att bli uppslukad, absorberad, intresserad och helt fokuserad. En upplevelse av att mötas på riktigt, att komma nära och bli sedd.

Du kan känna dig som en apelsin med ett tjockt skal, där de flesta samtalen studsar på ytan. Ibland öppnar du upp dig, tar bort en bit av ditt tjocka skal, släpper in någon till den vita hinnan, men sällan in till själva frukten, ditt hjärta, där det riktigt goda finns. Du önskar att du inte lät rädslan och oron styra dig, utan vågade lite mer.

Du känner att det är dags att komma ur ditt skal, våga ta för dig lite mer, blotta ditt hjärta och visa andra att du varken är perfekt eller helt självständig och oberoende. Det har blivit dags att prata om det som är riktigt viktigt, ta dig tid och hitta ro för de där samtalen som värmer hjärtat länge.

Vem vill lyssna?

Thursday, September 7th, 2017

Du funderar på vem som verkligen orkar lyssna ordentligt, när du vill prata om något viktigt. De flesta av dina nära och kära är upptagna, stressade och på väg hela tiden. Du vet att de bryr sig, men det är sällan någon tar sig tid på riktigt och ger dig 100 % av sin uppmärksamhet. När du pratar blir du ofta avbruten. Det känns som de du pratar med, bara väntar på att själva få prata istället för att lyssna. Du vill helst inte vara likadan, men visst har du också svårt för att ta in något när du är stressad.

Du längtar efter det där riktigt goda samtalet. När man äger sin tid, inte ska vidare till något och bara kan hänga på ett fik, medan man pratar i timtals. När varje mening och ord får ta sin tid, när man inte behöver lösa eller fixa något, utan bara får lov att vara i det som sägs.

Lyssna till ditt hjärta, till din längtan att bli lyssnad på. Plocka bort oväsentligheter, som egentligen bara dödar tid och avsätt istället tid för att möta någon på riktigt med full närvaro och koncentration, som du verkligen gillar att umgås med. Goda samtal, när vi verkligen lyssnar och tar in, utan att behöva komma vidare, är som en värmande kopp thé och en skön filt när vi är småfrusna.