September 1st, 2010
Det är mycket nu, eller snarare det har varit mycket nu. I söndags anordnade universitetet en utflykt till Ayutthaya som är en gammal huvudstad med massa massa tempel. Vår guide för dagen var en ovanligt pratglad thai, kanske inte just ovanligt pratglad för att vara thai utan mer ovanligt pratglad över lag. Eftersom vi var upp runt 6 på morgonen för att åka i tid så tror jag det var fler än undertecknad som inte hade tyckt att det gjort något om han inte hade guideat oss ut ur Bangkok. Speciellt inte när han inte hade något att tillföra som inte redan kändes till… Så information om det mest mellan himmel och jord fick vi, vi åkte till 3 tempel, hann med ett litet museum och åkte till något så intressant som en “artificial floating market”. Alltså ingen vanlig floating market som man kan hitta här, utan en konstgjord. Hade detta inträffat i ett land som inte är Thailand hade det kanske förvånat mer, men som ni säkert känner till är det inte helt ovanligt med fake-det-mesta här… Eftersom det varit lite traskande i det härliga vädret (såg ut som om att det skulle bli regn först men var fint hela dagen!) så passade jag och Madde på att ta 30 minuters fotmassage. Det var inte så mycket fot- som fot- och benmassage, men det var inget som sörjdes. Ett tips till framtida resenärer är dock att kanske ha shorts på sig istället för kjol! Speciellt om man sitter och har utsikt över halva marknaden…
Fast det är inte detta som har varit det som har gjort att jag har haft mer att göra än vanligt. Studierna har dragit igån på allvar och med allvaret kommer alla assignments… Det känns lite ovant att ha hemläxa var och varannan vecka, en vanegrej kan tänkas. Men nu är mina två läxor inlämnade och mitt problem set är printat. Det betyder att jag (förutom packning) är redo att bege mig till Koh Tao ikväll för att prova på det där med att dyka. Målet är att jag när jag kommer hem igen på söndag natt ska ha ett dykarcert att skryta med, ska bli riktigt skoj!
/ e
Posted in Elin pluggar i Thailand | No Comments »
August 31st, 2010
Nu har äntligen passkopiorna mejlats till Zemfira vid International Office på Plekhanov Russian Academy of Economics i Moskva, naturligtvis var mitt pass för gammalt med ”bara” 17 månader och 1 vecka kvar efter inresa i Ryssland, när skolan för att kunna bjuda in mig som student fodrade 18 månaders giltighetstid. Att konsulatet verkade nöja sig med sex månaders validitet efter hemresa verkade inte spela någon roll. Men det är väl bara att gilla läget, jag har en känsla, om än liten, av att min kommande termin i Moskva kommer att kantas av sådana här byråkratiska underligheter och inser att det troligen inte är mycket att göra åt saken.
En klok servitör på en restaurang i Tanzania lärde mig och mitt ressällskap ett par sanningens ord för några år sedan när vi något irriterat undrade varför de inte serverade något från den meny som de gett oss; ”You know, sometimes things change”. Sedan den dagen har jag insett att jag inte behöver förstå riktigt allt, ibland ändrar sig saker av olika anledningar och så får det gärna vara. Jag har även en liten förnimmelse av att jag själv kommer att vara en något förändrad person och student efter hemkomst i slutet av januari 2011. Förhoppningsvis består den förändringen i att min förståelse för kusinerna i öst har ökat, de akademiska poängen är något fler och att jag som person har klättrat något på min erfarenhetsstege. Som vi alla vet, den som lever för se. Eftersom jag vet att ni alla inte har möjlighet att komma till Moskva är jag era öron och ögon där och förebereder mig för att ta er med på en resa, akademisk, politisk och kulturell som vi sent ska glömma!
Posted in Malin pluggar i Ryssland | No Comments »
August 31st, 2010
Som sexåring skrev jag i min brors Mina vännerbok att min högsta önskan var att resa jorden runt. En dröm och vision som närts under åren och när jag efter gymnasiet fick möjlighet att ge mig ut i vida världen var väskan packad. Livet i kappsäck levde jag under cirka fem år. Somrarna spenderades i Sverige med arbete i familjeföretaget, en fiskegård med tillhörande restaurang, butik och pub vid Bolmens strand i västra Småland. Under vinterhalvåren har min stora nyfikenhet och upptäckarlust tagit mig till nya spännande platser runt vår glob.
Genomgående inser jag att jag dragits till och besökt länder med underliga politiska situationer och inte helt sällan har nationernas historia varit minst sagt brokig och tidvis riktigt skrämmande. Nicaragua, Guatemala, Boliva, Paraguay, Malawi, Zimbabwe, Indien, Laos och Vietnam för att nämna några.
Våren 2009 packade jag så slutligen upp min väska i Kalmar, jag läser turismekonomprogrammet och kompletterar det med att arbeta i familjeföretaget en del under vintern men främst på sommaren.
Nu är siktet för utlandsstudier inställt på Ryssland som, trots sin stundtals tvivelaktiga politik, är en nation på stark frammarsch. De fonder jag har investerat i landet har på senaste tiden stigit avsevärt. Jag har all anledning att tro att landets ekonomiska utsikter kommer fortsätta peka uppåt och naturresurserna i det gigantiska landet i öst känns i det närmsta outtömliga. Genom att förstå och knyta kontakter med ett land som kommer närmre och närmre EU och Europa finns mycket att vinna och spännande framtida samarbeten och affärer kan stå för dörren.
En ytterligare viktig aspekt för mig att spendera en termin vid universitet Plekhanov Russian Academy of Economics i Moskva innebär förhoppningar om nya vänner, personlig progression, vidgade vyer och möjlighet till att göra den ryska vardagen till min för en stund.
Det är förstås om detta jag ämnar blogga om och dela med mig av. Mötena, både de mänskliga och akademiska såväl som de kulturella. Skillnader och likheter, små anekdoter och viktiga samhällsmässiga händelser.
Mitt genuina intresse för platser och institutioner som jag haft förmånen att besöka hoppas jag få möjlighet att dela med mig av till andra som har liknande intressen eller bara är nyfikna.
Välkomna att följa mig och mina förehavande i en stad som jag knappt vet mer om än att taken på regeringsbyggnaden är lökformade.
//Malin
Posted in Malin pluggar i Ryssland | No Comments »
August 31st, 2010
Idag har det hänt något skoj! Jag blev nyss kontaktad av ”môndus” – franska versionen av VIS – och de meddelade att jag har fått en fadder! LÄTTNAD. Det allra roligaste är att hon har varit utbytesstudent i Växjö, jag höll på att ramla av stolen först, undrande hur liten den här världen egentligen är. Det otroliga sammanträffandet visade sig dock lite senare inte vara ett fullt så otroligt sammanträffande då hon berättade att hon specifikt hade önskat en svensk ”buddy” för att kunna öva sin svenska. Men det blir nog bra, jag bangar inte på lite tandemövningar à la Tufvans language-café. Tar detta som ett första tecken på att det faktiskt finns andra skolor som också engagerar sig i sina utbytesstudenter och känner mig redan mer välkommen.
Annars flyter vardagen på och jag anser mig själv ha kommit en bra bit på vägen till att bli fullfjädrad fransos. Den här veckan har vi nämligen haft snigel-middag här hemma (!), skakat rumpa på en av de största klubbarna i Paris samt haft ost- och vinprovning i skolan – det senare ökade på ordförrådet ganska rejält. Dessutom ska jag nu ta mina nybakade croissanter och sätta mig på en filt och läsa i min Paolo Coelho bok (mycket bra tips för er som vill prova att läsa ”en riktig bok” på ett annat språk som inte är alltför svår). Nu fattas det bara att börja röka samt byta till ett mer passande namn, Claudine eller Audrey eller nåt sånt…
Linnéa
Posted in Victoria pluggar i Rumänien (VT-10) | No Comments »
August 28th, 2010
Studierna verkar ge lite resultat! Möts inte lika ofta av kommentaren ”maybe in english instead?” längre och igår hade jag en ytterst invecklad konversation om politisk jämlikhet i Korea vs Europa med Min. Vi förstår varandra ytterst bra, bättre än fransmän förstår oss haha. Har liksom utvecklat vår egen franska, vet inte om det är bra eller dåligt.
Att kunna säga meningen ”jag är trespråkig” (på tre språk), är en känsla som jag inte kan beskriva. En känsla som visserligen blev aningen kantstött när en burmes i klassen berättade att franska var hans åttonde språk. Men vafan allt är ju relativt, och för mig är det ascoolt och jag känner mig stolt.
Men, har fattat att man måste klara av lite motgångar. Lyckan av insikten att ha kommit en lång bit på vägen när konjunktiv-läxan lämnades tillbaka felfri förvandlades någon timme senare till en störtdykning när killen i kiosken inte fattade ett dugg av vad jag sa när jag ville fylla på mitt kontantkort. Lite av en ”ett steg framåt, två steg bakåt ”-känsla. Men den får man glömma och kasta av sig. Alla steg är steg framåt, även fast det går väldigt långsamt.
Annat man måste göra är att VÅGA. Våga ge sig in i konversationer på franska och skita i om det blir fel. Igår kväll hängde vi med en fransk tjej som bor här och som jag lärde känna i Växjö där hon var utbytesstudent (tummen upp för att ha kontakter i hela världen). När man känner någon bra och vill prata för man faktiskt har saker att säga till varandra blir det lätt frustrerande att inte kunna uttrycka sig. Jag är en ganska, eller hm, väldigt pratglad person och då blir det verkligen skitjobbigt att inte kunna säga vad man vill, och man glider lätt över till engelska. Man måste TA SIG TID att få fram det man vill säga och inte ge upp om det blir fel.
Det går om man vill- intalar man sig att det går, så går det.
/Linnéa
Posted in Linnéa pluggar i Frankrike | No Comments »
August 26th, 2010
En av mina lärare här var från vår första föreläsning med henne minst sagt skeptiskt inställd till huruvida vi utisar faktiskt hade rätt behörighet till hennes kurs. Hon frågade oss (jag och fyra danskar) om det var ett krav hemifrån att vi tog just den kursen, och att utisar förr inte brukar klara av den för att de inte tar den på tillräckligt stort allvar (läs: har tydligen hänt en gång enligt källor). För min del är det förvisso inte ett krav att läsa just denna kurs men det är det för danskarna vilket vi förklarade för henne. Hon fortsatte med sin minst sagt skeptiska inställning och det vore lögn att säga att det inte började gå en på nerverna lite (speciellt eftersom vi faktiskt verkar vara de som hänger med bäst). Under var föreläsning har hon varit på oss och sagt saker i stil med att “detta kanske är för svårt för er” och “ni behöver nog läsa in er på det här och det här för att förstå”. Det som har varit mest frustrerande är att det alltid är någon av oss som svarar på hennes frågor och alltid de andra som säger att de inte förstår så att hon får gå igenom något igen. Men idag vände det! Hon stod framför hela klassen och sa på sitt (väldigt thailändska) raka sätt att hon från början hade varit skeptisk till oss utisar men att hon hade haft fel och uppmanade de övriga i klassen att anstränga sig mer och prata med oss för att vi var bra studenter varefter hon hade oss fem till att presentera oss för alla. Vilket i och för sig var lite weird, men äntligen slipper vi känna oss ovälkomna på föreläsningarna – en känsla samtliga övriga lärare här har lyckats ge utan omvägar.
Nu lite sena kvällsstudier i thailändska inför morgondagens prov. Redo? Onej, men det ska säkert gå vägen!
/ e
Posted in Elin pluggar i Thailand | 1 Comment »
August 26th, 2010
Så har det dragit igång. Efter en introvecka med ”bara” diskussioner och textläsning har vi börjat på allvar med grammatik och andra nyttigheter. Plural, femininum och oregelbundna futurumböjningar flyger omkring i min stackars skalle. Många somnar nog bara av tanken, men som den lilla språknörd jag är tycker jag det är kul att ta ut ackusativobjekt och pilla ihop meningar så de stämmer överens med vad som står i ”bibeln”, även kallad Bonniers Franska Grammatik. Apropå Bibeln så har jag sett förvånansvärt få exemplar av just den boken, med tanke på att skolan jag befinner mig på heter ”Institute Catholique de Paris”. Hade väl mer eller mindre förväntat mig munkar i vart och vartannat hörn och obligatorisk morgonbön innan lektionen. Nåväl, en och annan nunna har man väl sett och kursen kommer avslutas med en stor mässa i vilken man kan (bör?) delta. Dessutom har vi två präster i klassen, en indier och en ghanan (ghanier, ghanes?), så helt obemärkt går väl inte den religiösa andan förbi. Men jag är lika nöjd för det! Inte trodde väl jag att jag skulle få diskutera franska maträtter med en indisk präst, lika lite som jag förstod att tre timmars lektioner om dagen skulle vara så krävande som det faktiskt är. Tyckte att 15 timmar i veckan lät väldigt lite där hemma när ambitionerna fortfarande flödade och om plånboken hade tillåtit så hade jag nog anmält mig till några extratimmar i veckan. Men så trött som jag är efter förmiddagens intensiva pass, är jag glad att ha eftermiddagarna lediga.
Det är en salig blandning av nationaliteter i gruppen ”intermedière 3”. Utöver prästerna finns diverse modestuderande japaner och mexikaner, en kanadensisk advokat och vietnameser som ingen förstår, samt min nya bästa vän – en vinälskande koreansk tjej. Hon är lätt den som är mig mest likasinnad, tänk vad lika man kan vara fast man bor på varsin sida om jordklotet. Läraren är helt underbar; hon vägrar bli kallad annat än sitt förnamn, hatar fransmän men älskar Japan och försöker hela tiden anordna religiösa och politiska debatter i klassrummet. Även fast hon tror att hon inte är det, så är hon väldigt typisk fransk, till min och de andras glädje förstås.
Det var allt för idag, à tout à l’heure!
Linnéa
Posted in Linnéa pluggar i Frankrike | No Comments »
August 23rd, 2010
Något som diskuterades en del innan jag åkte var huruvida jag förväntades ha skoluniform eller ej. Eftersom det i mina papper som berättade om vad vi skulle göra på vår Orientations Day stod att det skulle vara information om uniformer så fanns det så klart en viss misstänksamhet… Hur blev det då? Jo, eftersom Lnus utbyte med Thammasat är inom BE (Bachelor of Economics) så behöver jag som regel inte ha uniformen på mig. De tillfällen jag måste ha den för BE är: mid-terms, finals och skolutflykter. Men jag tar även en kurs inom det som här ses som det mest strikta programmet, BBA (något i stil med Bachelor of business administration), och på den föreläsningen ska också uniformen bäras. På det hela taget innebär det att jag behöver ha uniform på mig på eftermiddagen på onsdagen och annars kan jag ha vad jag vill – så länge det är propert! Jag tycker att det är ganska så skönt att jag inte behöver ha den oftare – inte för att det inte ser ok ut, utan för att det är fruktansvärt varmt att ha! Den vita blus som man som tjej ska ha är inte det plagg som andas mest av alla så att säga och då har man som tjej ändå en viss fördel eftersom man har kjol och inte svarta långbyxor som killarna! Sen måste jag nog erkänna att jag tycker det är roligare att man får ha sin egna stil… En del av thaisarna som måste ha uniform hela tiden gör detta ändå genom att till exempel ha längder på kjolarna som inte är helt tillåtna och tänja lite på gränserna. Det är verkligen “refined” enligt en av föreläsarna på Orientation Day för de vet verkligen precis vart gränsen går mellan att man inte får komma in i klassrummet/tentasalen och att få komma in med bara en suck från föreläsarna. Vi utisar fick tips om att inte ge oss in i detta spel eftersom vi inte kan reglerna i närheten av så bra som thaisarna, så vi går snällt med våra kjolar som det precis är knälängd på.
Sen har jag helt glömt (?) att ni nog inte alls vet vem jag är! Jag, Elin, är en ekonomistudent som även har varit inne och läst en hel del språk. På Lnu är jag hemmahörande på campus Växjö där jag så länge jag kan minnas har varit engagerad i studentlivet genom allt från utbildningsförening via nation till, nu senast, studentkåren. Jag har nu som sagt begett mig till Bangkok, Thailand, och här jag läser på ett av landets äldsta och mest välrenommerade universitet – Thammasat University. Och nu ska jag kila ner till poolen för ett kvällsdopp!
/ e
Posted in Elin pluggar i Thailand | No Comments »
August 22nd, 2010
Äta musslor – check, åka vilse i tunnelbanan- check, ta turistig bild vid eiffeltornet och lägga upp på facebook- check. Mon Dieu, en vecka i Frankrikes huvudstad är avklarad och förhållandevis många prickar på attgöraiparis-listan likaså. Börjar se formen på någon slags vardag; skola tre timmar på förmiddagen följt av lunchbaguett, turistaktivitet och plugg. Den här staden är stor (för er som inte redan visste det). Jag tycker verkligen det känns som om man befinner sig precis där allt händer, att man är en del av världen. Varje dag är sig olik, med olika människor och nya konstigheter. Jag är så nöjd över att vara här och Stockholm framstår ibland som en skruttig avkrok i jämförelse.
Att det har regnat fem av 8 dagar är något som en snöälskande nordbo som jag faktiskt inte bryr mig så mycket om. Är mest glad att slippa svettas och hälla i mig vatten. Synd bara att den snöälskande nordbon inte kollade väderleksprognosen innan avfärd och varken har med sig jacka, paraply eller andra skor än ballerinas och flipflop. Jag vet att tidigare utlandsbloggare redan har tipsat om att kolla temperaturen, tråkigt att man måste göra samma misstag själv för att lära sig. Men så kan det gå, skyller på att det inte fick plats i väskan då vågen på rullbandet på Arlanda visade på 19,7 kg.
Hittills vill jag i alla fall komma med ett kontroversiellt påstående. Parisare är INTE otrevliga. Alla som säger att de är ruffiga och arroganta har fel, så det så. På bussen, i affären och i skolan så är de alla (hittills är viktigt att tillägga) både vänliga och hjälpsamma, både mot mig och mot sina medparisare. Att de är inbitet enspråkiga stämmer inte heller. Man får kämpa för sin franska, för så fort man missar en böjning så vill många prata engelska med en. Både tråkigt och förolämpande! Fast kul för dem, det är ju bra att de äntligen insett att franska inte är Det Bästa Språket som alla borde tala. However, om snälla människor kompenserar för det dåliga kaffet, så hjälper det billiga vinet av att klara av det klorindoftande kranvattnet. Voila, jag är visst på kontinenten.
Mina första tips: Kolla väderleksprognos och släpa inte med pojkvän till dina språkstudier (om han inte är fransk förstås) då det blir lite väl mycket svenska på dagarna. Å andra sidan är det bra att ha någon som steker pannkakor åt en när baguetter når en upp till öronen.
Nu ska jag ut i regnet och köpa ett paraply, au revoir
Linnéa
Posted in Linnéa pluggar i Frankrike | No Comments »
August 19th, 2010
På Linnéuniversitetet erbjuds olika former av utbildning i studieteknik, så är inte fallet här på Thammasat för utbytesstudenter. Men en av mina lärare tyckte att det var lämpligt att ha ett inslag på sin första föreläsning som han kallade “How to get an A”. Han sa att han hade fem tekniker som nästintill garanterat skulle utmynna i ett A om de användes tillsammans. (Det är fint medvälmenade initiativ) Självklart känner jag mig manad att dela med mig av dessa till er!
1. Sitt på rätt plats!
Här talar vi om ren Feng Shui. Tydligen ska man sitta på rad ett, två eller tre framifrån sett och inte så långt ut på kanterna så att man hamnar innanför en 45 graders vinkel från katederns framsida. Med andra ord sitt så nära mitten som möjligt på enj av de tre främsta raderna.
2. Sikta högt!
Här kommer klassikern “sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna”. Hans teori är att man alltid får betyget under det man siktar på. (Alltså ett B om man siktar på ett A o.s.v. för att vara övertydlig) På frågan om vad man då ska sikta på för att få ett A svarade han att man helt enkelt ska sikta rakt upp (?)
3. Använd ditt undermedvetna!
Tydligen så ska det hjälpa väldigt mycket om man var kväll innan man går och lägger sig tänker något i stil med “I want an (insert grade) in (insert subject).” För bästa effekt ska man säga det högt för sig själv.
4. Bli kär
Vi var många kanske lite extra skeptiska till just denna punkt eftersom det känns mer naturligt att man som nykär kanske snarare vill göra annat än just plugga. Men man ska alltså inte bli kär i någon person – man ska (läs:måste) bli kär i ämnet man läser. Annars ska det tydligen inte gå alls eftersom man då “har en vägg i sitt hjärta”. Hur det ska fungera när man läser flera olika ämnen är dock ännu något oklart, men detta kan ju så klart fungera lite lättare i Sverige och “blockläsningen”. Så, bli kär i ditt ämne!
5. Gör många övningar
Kan kanske vara den som känns mest bekant hemifrån. Helt enkelt öva, öva, öva.
Detta är alltså dagens tips (och vilket tips sen!), men om du är en ny student så är det kanske inte en helt dum idé att gå på en studieteknikföreläsning eller liknande hemma också – mest för säkerhetsskull då alltså.
/ e
Posted in Elin pluggar i Thailand | 1 Comment »
