Elin pluggar i Thailand

One year in Bangkok

Sunday, June 12th, 2011

and the world’s your oyster – eller hur var det nu…? 

Tiden springer iväg. Nu har jag varit hemhemma i sisådär 3(!) veckor. Jag har fortfarande inte vant mig vid att det inte är 30+ dag som natt, sover med dubbla ”tjocktäcken” men njuter av att kunna laga mat och äta hemma. En del dagar känns det lite märkligt att vara tillbaka men oftast känns det som om jag knappt varit iväg alls, att det är över 10 månader sedan jag packade det sista för att sätta mig på ett plan till Bangkok känns nästan orimligt. Men när det känns så är det bara att kika på lite bilder så blir det bra igen och jag inser hur oerhört mycket jag har hunnit med och fått uppleva. Att åka utomlands och läsa är något av det bästa man kan göra under sin studietid och jag är oändligt glad över att jag valde att denna gång åka iväg ett helt år. För det hade varit omöjligt att hinna med hälften av min upplevelse på en termin – även om det så klart är bättre än inget alls. Och att det är en ovärderlig erfarenhet att ta med sig när man ska ut i yrkeslivet känns solklart.

Vad finns det för tips jag kan ge de som funderar på att snart åka, eller kanske rent av håller på att packa?
→ För det första – GÖR DET!
→ Som min mamma numera mer än gärna annonserar ut till alla som vill lyssna så är det aldrig långt nångostans så länge som det finns skype (börjar misstänka att hon får betalt för att marknadsföra dem). Har man, som jag, föräldrar som inte är så haj på teknik alla gånger så lär upp dem innan du åker.
→ Även om du åker till ett varmt land se till att slänga ner lite “varmkläder”, det kan behöver vid plötsliga köldslag (säger bara 18 grader och regn i Bangkok) eller om man vill gå på bio eller hänga i en shoppingmall. Och det är inte alltid självklart att man hittar något i landet där man är…
→ Läs det lokala språket. För det är en så stor del av kulturen och även om man kanske inte saknar det om man inte läser det så kan det underlätta i diverse märkliga situationer man kan hamna i!
→ Ha någon när&kär (som i mitt fall min fantastiska mamma) på standby för skickandet av svenska saker du vet med dig att du kommer att sakna (som i mitt fall saltlakrits)
→ Det är helt klart roligare att bo tillsammans med någon än att ha t.ex. en studio för sig själv. Att dela en 2 bedroom är perfekt – man har alltid någon att snacka/äta/kolla film med men kan ändå vara för sig själv om man känner att man behöver det

Nu återstår bara återacklimatiseringen till Sverige som återstår – har sommaren på mig om jag ska överleva vintern…

/ e

0 dagar, 17 timmar och 54 minuter

Saturday, May 21st, 2011

Jag överlevde! Jag har idag showat loss som Marilyn Monroe under en redovisning på unversitetsnivå, något att lägga till på CVt eller helt förtränga? Personligen så känner jag att det lutar mer åt att helt förtränga. Eller, ja, det var väl en intressant upplevelse i och för sig men jag tror nog att jag föredrar om jag inte behöver klä ut mig eller fakesjunga på en redovisning…

Den lilla gadgeten på mitt skrivbord säger för tillfälle: “0 dagar, 17 timmar och 54 minuter till up, up and away”. Nästan allt är packat så jag har mer eller mindre bara att sopa av lägenheten kvar innan utcheckning eftersom det inte hinns med imorgon måste det fixas idag (eller hinns med och hinns med, taxin avgår före receptionen öppnar). Man kan då fråga sig hur det känns att snart åka från värme och solsken till ett, förhållandevis kallt Sverige. Mycket blandat är svaret, det är helt enkelt lite :) och lite :( … Det som faktiskt känns värst just nu är att det fina vädret jag hade beställt till min hemkomst inte verkar infinna sig till den utsträckning jag hade önskat, men välförberedd (hrmhrm) som man är så finns en vårjacka hängandes i garderoben så det ska nog överlevas det med!

/e

Klockan 21.43 en fredag

Friday, May 20th, 2011

Och jag sitter på skolan och redigerar film inför morgondagens presentation i Consumer Behaviour. Vill inte vara den som klagar så men har inte ätit något sedan nudelsoppan till lunch för över 9 timmar sedan så just nu är det väl något segt skulle man kunna säga… En tröst  i missären (ja, ok, kanske lite överdrivet men ändå) är att dagens final gick kanonbra och med den är mina finals här i Thailand över och förbi. dock har jag morgondagen kvar att frukta. Och nu undrar du säkert varför en presentation skulle vara något att frukta? Jo, tänk för att det ska jag förtydliga!

En presentation i sig är så att säga ingen big deal, men thaisarna tycker om att överraska och för den delen överraskas. Detta är något som även gäller våra thailändska lärare. Så istället för att ha en “traditionell” redovisning ska håller vi som sagt på med våra 5 filmer just nnu. Och än så länge håller jag med om att det inte är något att frukta. MEN min grupp har kommit på den fenomenala idén att jag ska vara utklädd till Marylin Monroe, eller som de numera kallar mig MarElin. Självklart finns det en anledning till detta: Jag ska göra entré mimandes till “Diamonds are a girls best friend” och så ska vi dela ut godisringar till hela klassen. Varför just jag fick den stora “äran” att vara MarElin? “Since your hair is blond just like hers!” Ingen annanstans än i Asien kan mitt hår anses vara just blont, men här är jag tydligen lika blond som den dära Monroe… Och, nej, jag ser alltså inte så farligt mycket fram emot detta, tja vad ska man säga, spektakel(?) Man kan väl sägasom så att det är tur att jag flyr landet strax efter presentationen…

Vid överlevad återrapporteras det imorgon!

/e

Thailycka!

Wednesday, May 18th, 2011

Nu när det är över kan jag meddela att jag varit lite mer oroad över min final i thailändska jämfört med de andra 4. Imorse skrevs den och föreställ er min förvåning när det bara var ett 1,5 sidas prov! Här har jag gått och nästan haft lite ångest eftersom min lärare har varit rätt så hård på lektionerna och så kommer det ett sånt litet ynkligt slutprov. Det måste vara detta som kallas för sann lycka! Det som nu i efterhand känns lite snudd på komiskt är att jag ifrågasatte hur vår lärare när hon den sista lektionsveckan bad om att få alla våra anteckningar och läxor för att kunna betygsätta dem inte alls förstod varför vi skulle kunna tänkas vilja ha tillbaka dem innan vår final. Med den monsterfinalsen jag trodde skulle komma var det för mmig en självklarhet att jag ville ha möjlighet att kunna läsa på mina anteckningar. Är mycket lättad över att dels ha just thailändskan avklarad samt över att den var så mycket lättare än väntat. Jag har kanske lärt mig lite thai under året ändå…

Med detta är det nu 3 down, 2 to go. Något som firas med Tapaskväll!

/e

Final countdown

Monday, May 16th, 2011

Sista veckan är påbörjad och den började med studier i Human Resource Management för hela slanten och imorgon blir det en sisådär 24timmars studier i thailändsk skrift för att ha en chans att klara av nästa final som är på onsdag. Som ni säkert känner igen så blir allt annat mycket roligare att göra när man egentligen måste plugga så mycket av mina saker är numera packade och klara så imorgon finns det inte några ursäkter kvar. Förutom att ligga i solen vid poolen då förstås, kanske skulle kombinera de båda…

Rummisen har som sagt lämnat staden så det är väldigt tomt och jag inser hur bra det har varit att dela lägenhet med någon istället för att bo i ett hotelliknande enkelrum!  För nu är det tyst och inte hjälper det när alla andra studenter som bor i samma condo som jag har gjort precis samma sak som rummisen min så det är just nu ungefär jag, de som jobbar här och ett 10tal turister. Så det är ett bra utgångsläge för att faktiskt ta tag i slutspurten av studierna..!

/ e

2 down, 3 to go så att säga

Wednesday, May 11th, 2011

Igår skrevs finals nummer 1 och 2 vilket gör mig finalsfri i en vecka! Detta betyder att man egentligen ska plugga, men samtidigt så är jag mitt i att säga hejdå till Bangkok också så det blir kanske inte riktigt heldagar med plugg alla dagar precis… Speciellt inte idag, för imorgon åker min rummis iväg och lämnar sedermera mig ensam i vår lägenhet. Kommer kännas väldigt märkligt men hur som så är det idag avskedsmiddag. Maten har beställts från fantastiska ChefsXP (som möjliggör beställning av mat på diverse olika restauranger i stan, ikväll blir det italienskt). Vinet är på kylning (det är lite av en konst att få rödvin ok tempererat i ett land som det blir varmt så snart det lämnar kylskåpet, men försökas det ska det!) & bubblet likaså. Efterrätten, cheesecakes från rummisens favoritställe, är inköpt och mango finns som snacks. Vi ska alltså bli lite småluriga en kväll som denna och det är extra roligt för rummisen måste åka till flyget imorgon kl 7 medans jag kan sova mer eller mindre precis hur länge jag vill. Skadeglädje? Äsch, knappast va?

/e

Den sista hemläxan

Thursday, May 5th, 2011

Imorgon är det dags för mitt utbytes sista lektion. Och vad gör vår lärare när hon inser att vi ska he en lektion mer än vad hon, och vi, trodde? Bestämmer sig för att en dictation på en text skulle vara lämpligt. Det är ju inte hela världen, det blir lite jobbigt först när vår TA bestämmer sig för att vi dessutom ska översätta 2 a4sidor till thai med. Känns som lite overkill när en del redan har börjat med sina finals och har nog med att  göra ändå. (Ok, jag är förvisso inte en av dem som har börjat mina finals än, men ändå.) Detta vägs dock upp lite av att de har bestämt sig för att bjuda ut oss på lunch igen imorgon. Så det blir i vart fall  ett trevligt avslut efter vår dictation!

/e

Konsten att vilja komma hem

Monday, May 2nd, 2011

Det är nu mindre än ynkliga 3 veckor kvar på min Thailandsvistelse och med det har min sista lektionsvecka inletts. Av dagens lektion ägnades halva åt att diskutera Usama bin Ladens död, hur det kommer att påverka på kort respektive lång sikt. Och eftersom min lärare är britt så fick självklart Will och Kate en plats i diskussionen med… Den andra halva tittade vi på en film om hur man avgör om någon är vacker. Human Resource Management var det alltså. Filmen berättade för oss att det är lättare för vackra människor att få bra jobb och frågan som följer med mig hem är om vi skulle lära oss att anställa vackra människor eller att undvika det?

Med inte ens 3 veckor kvar så börjar man ställa in sig på att det snart är dags för avfärd. Egentligen smygbörjades det med att skicka hem 13 och ett halvt kilo kläder förra veckan. Min garderob känns på tok för tom för mitt välbefinnande!
Inte för att jag längtar hem till Sverige men jag måste nog ändå säga att jag är ok med tanken på att det är dags snart. Jag vet inte om jag känner mig mer redo för att åka hemhem nu än vad jag gjorde i december bara för att jag vet att jag ska åka nu och inte skulle i december tillsammans med de flesta andra. Många av vårens “nya” studenter gör är att få panik över saker de kommer att sakna här och så går de omkring och har ångest över det. Jag tror inte att det är ett vinnande koncept – jag vet att jag ska åka snart så det borde väl vara bättre att se till att man ser fram emot att komma hem snarare än att börja längta tillbaka hit redan innan man har åkt? Hur gör man då det? Jo, för egen del så görs detta till stor del med hjälp av listor. Plural som i närmre bestämt 3 stycken. Jag har på dessa listor skrivit upp saker som jag ser fram emot eller rent av har saknat här. En del saker är vettiga och logiska medans en del egentligen är döfåniga men får man bortse ifrån. Det handlar inte om något annat än att få en själv att se fram emot att komma fram snarare än att vara ledsen över att lämna.

Lista 1 heter “mat”och här återfinns maträtter som jag ser fram emot. Här hittar man godbitar som älgstek med potatisgratäng, ungsgrönsaker, kålpudding och brunch. Bara tanken på en riktig brunch,eller stor frukost, gör mig numera lycklig. Min kära mamma har sagt att jag får bestämma all mat i en vecka när jag kommer hem till föräldrarna, givet längden på min lista så ska jag nog ta och förhandla mig till en längre period…

Lista 2 kan anses vara lite lik lista 1. Den heter “i skafferiet” och är som namnet avslöjar saker som jag vill att mina föräldrar ska ha hemma när jag kommer hem. Här finns diverse ostsorter (allt från mozzarella till ostbågar), hemmagjorda mandelkubb och ramlösa med blåbärssmak.

Lista 3 är på sätt och vis lite som en övrigt-lista men kallas istället för det lite med flashiga “saker att längta efter”. Här hittar vi, förutom att träffa familj och vänner igen, saker så som fluffiga täcken, att laga mat och något så simpelt som att åka och handla på maxi. Har kommit överens med mamma att eventuellt kan saker på lista 2 inte finnas hemma i utbyte mot att vi åker och handlar nästan så snart jag kommer hem. Min misstanke är att jag då kommer komma på väldigt mycket mer saker än vad som idag finns på lista 2 så det kan komma att bli en ödesdiger affär…

För att förklara effektiviteten av ovan nämnda  listor så har bara skrivandet om dem fått mig att se fram emot att komma hem lite mer. Dock finns det såklart en rätt så lång inofficiell lista 4, “saker att sakna”.  Numera gör eller äter jag minst en sak från denna lista varje dag, och försöker inte tänka för mycket på den annars för den har stora potential att få mig att inte vilja åka. Så, fokus på vilja komma hem listorna!

/ e

The Sub

Tuesday, April 26th, 2011

Det är ibland tur att en sub-lärare hoppar in först i slutet av en kurs. Kan så klart vara av olika anledningar och i detta fall är det för att det känns lite småjobbigt att gå tillbaka till vår ordinarie efter två lektioner med vår sub. Han gör ungefär en tiondel så många referenser till bilar – det vill säga han nämner det kanske bara en eller två gånger på 3 timmar. Dessutom kräver inte hans referenser att man har stenkoll på bilmärken samt deras olika modeller, och oftast tar han märken som även vi två utisar har hört talas om vilket är trevligt…! Idag filosoferade han bland annat om huruvida multitasking är en generationsfråga – och i så fall är den yngre generationen bättre på det för att de måste eller bara för att de är bättre på det? I och med detta kom han in på frågan om tiden är linjär eller som en cirkel. Och är egentligen det förflutna framför oss och framtiden bakom? Sa jag att det var Consumer Behaviour vi har honom i? Fantastisk Sub!

Det märkligaste just nu är att det bara är en dryg vecka kvar av föreläsningar – sen blir det finalsdags! Sjukt! Vad som är sjukare? Att det är mindre än en månad tills jag åker hem till Sverige. Sanslöst sjukt faktiskt. Sjukast är nog att jag för närvarande är så slut i huvudet att jag inte kan komma på ett bättre ajdektiv för att förklara hur det är utan väljer att använda just ”sjukt”. Det enda andra jag kom på var weird. Kan betyda att det är dags att sova kanske….

/ e

Påsk i Sverige, make-up classes i Thailand…

Friday, April 22nd, 2011

Så här i påsktider vet jag att alla i Sverige förstår precis vad jag menar med att det är en härlig känsla när man får en ledigdag lite barasådär. Även kallad helgdag. Det känns likadant att få en helgdag här men dock har systemet kommit på en lite bitter eftersmak. Om man missar en lektion på grund av helgdag så får man en make-up class för den. Det hände mig i international marketing.
(1) Det är surt, speciellt när inte ens läraren förstår varför vi måste ha den eftersom vi kommer hinna med det vi ska ändå.
(2) De vet vilka dagar som helgdagar redan innan terminen börjar så de hade kunnat planera in en make-up från början istället för att komma på det när det bara är 2 veckor kvar på terminen +  finals. Bara för det har vi fått vår 3 timmars make-up class delad på två och har sedermera föreläsning två fredagar 17-18.30 – Tack för den!
(3) Såhär framåt slutet på terminen är det många presentationer och papers som ska preppas och skrivas, extralektioner är det absolut sista jag behöver just nu. (Om de inte råkar vara i Thai, för den finalsen fruktar jag lite)

Det känns för övrigt inte alls verkligt att det bara är 1,5 veckor med föreläsningar kvar följt av 2,5 veckor av finals innan allt är slut. Om på dagen 1 månad är jag på väg hem. Ofattbart! Det är tur att man har en pool som man kan förlägga studierna vid så man hinner njuta in i det sista!

/ e