Emma pluggar i Australien (VT-10)

Over and out

Thursday, July 15th, 2010

Jag har nu varit hemma i prick en vecka och om några timmar tar jag cykeln till det sedvanliga sommarjobbet. Jag är redan en del av vardagen och vardagen är en del av mig. Men jag gillar det!

Den långa flygresan hem var turbulent från början till slut men gick ändå smärtfritt. Cathay Pacific slår Air China med långa känguruhopp. När jag klev av planet trodde jag att jag landat i tropikerna. Hade vi kommit fel? Kan Sverige verkligen vara så varmt? Det kändes som upp-och-ner-vända världen. Jag lämnade ett vinterkallt Australien och landade i ett soligt och hett Sverige. Precis som när jag åkte i januari, fast tvärtom. Extremiteter, javisst!

Första dygnet spenderades i Stockholm hos svärföräldrarna, sedan blev det tåg till Kalmar. Vi åkte första klass, det gäller ju att anlända med stil! (Att en sådan biljett faktiskt var billigare talar vi tyst om). Under tågresans gång slog det mig gång på gång hur vackert Sverige är. Ett fantastiskt land, helt enkelt! Ju närmare Kalmar vi kom, desto mer febrilt flaxade fjärilarna i min mage. Jag blev till och med glad av att se Nybro och då är det något alldeles extra på gång.

Det blev ett kärt återseende med familj och vänner. Samtidigt som jag valde att fokusera på allt det roliga med att vara i Kalmar igen, kunde jag inte undvika tomheten som mötte mig. Tre som stod mig nära är inte längre en del av mitt liv här hemma. Glädje och sorg i lika delar.

Trots att jag missat så mycket av vad som hänt hemma, känns det nu nästan overkligt att jag faktiskt varit iväg. En storstad på andra sidan jorden kallade jag mitt hem i nästan sex månader. Jag var La Trobe-student med ”infinite possibilities”, som deras slogan lyder.

Tankarna och erfarenheterna är såklart många efter denna upplevelse. Jag skulle vilja dra det så långt som till att påstå att jag blivit vuxen under dessa sex månader. Jag åkte som en festglad och bekymmerlös 22-åring men kom hem som en självständig och mogen 23-åring. Förändringen ligger inte så mycket i den högre siffran som i de spår upplevelsen satt i mig.

Jag är ofantligt tacksam för att jag fick möjligheten att åka på detta äventyr och på så sätt förverkliga en dröm. Tack Linné!

Till andra studenter som funderar på att åka på utbyte säger jag vänligt men bestämt – Gör det! Man lär sig otroligt mycket.

Om jag skulle ge några mer handfasta råd och tips, skulle dessa lyda på följande vis:

  • Packa lätt. Man behöver plats i resväskan inför hemresan. Tro mig!
  • Kolla noga upp hur klimatet är innan du åker, så du får rätt grejer med dig. ”Australien är väl alltid varmt och soligt?”. NEJ. Det har jag fått erfara.
  • Ägna inte för mycket tid åt att tänka på Sverige och alla du saknar. Ett halvår går fort och du bör leva i nuet för att få ut mesta möjliga av upplevelsen.
  • Var med på så mycket du kan i början. Det är så man lär känna människor!
  • Var noggrann i ditt val av boende. Ta inte första bästa! Det finns oftast fler alternativ än man först tror. Det är viktigt att du trivs där du bor så att det åtminstone känns lite grann som hemma. Läget är också viktigt. Tänk över dina prioriteringar innan du väljer boende.
  • Skaffa en blogg. Då kan folk där hemma hålla koll på vad du gör och hur du mår samtidigt som du slipper maila femhundraelva gånger om dagen.
  • Ring från skype med webcam. Se till att dina föräldrar skaffar skype och webcam. Får de se dig då och då stillas deras oro lite grann i alla fall.
  • Skaffa ett sim-kort för landet där du ska bo. Kolla upp vilken operatör som har de bästa erbjudandena. I Australien kan man säga att dyr operatör är lika med bra täckning (vilket är viktigt när man reser runt), medan billig operatör generellt sett innebär dålig täckning.
  • Ta med ett grenuttag. Då kan du använda flera svenska apparater samtidigt men du behöver bara en adapter.
  • Res! Försök att se mer än bara platsen där du pluggar. Det gäller att passa på! När kommer du vistas i det landet igen? Att åka på utbyte handlar om så mycket mer än bara studierna.
  • Häng inte enbart med de andra utbytesstudenterna, försök att få vänner ur ’den inhemska’ befolkningen också. De kan lära dig och visa dig massor!
  • Börja plugga i tid. Skjut inte på allt tills när tentaperioden kommer.
  • Kolla upp vilka rabatter du har rätt till som student. Ett bra sätt att spara pengar! I Australien är det billigare att gå på bio på tisdagar om man är student. Ett exempel av många.
  • Var beredd på att du kommer förändras. Det är inte säkert att allt kommer bli precis som vanligt när du kommer hem igen. Folk hemma förändras också.

Vissa av dessa saker kan tyckas självklara, men som ensam i ett nytt och främmande land kan det ibland vara lätt att förbise det uppenbara.

Det var allt för mig för denna gång. Tack för att ni har läst!

Over and out.

Tags: , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Rounding things up

Tuesday, July 13th, 2010

Melbourne – Hongkong – London – Stockholm – Kalmar. Så ser mina kommande dagar ut. Imorgon bitti klockan 05.00 börjar färden mot flygplatsen och tiden här i Melbourne får ett slut. Det har gått så fort! Men det är ju faktiskt ett gott tecken, jag vill tro att det betyder att jag haft roligt.

De fem dagarna i Perth blev en klockren avslutning på denna Australienvistelse. Tyvärr tog vi kylan med oss från Melbourne – det blev minusgrader om nätterna och Perthborna häpnade. Men dagarna bjöd på strålande sol och jag fick ett par fräknar på näsan.

På något underligt vis så lyckades vi i Perth få gjort allt det man inte kan lämna detta land utan att ha gjort. Allt på en dag. I sanning i sista skriket! Men bättre sent än aldrig. Vi åkte nämligen på en guidad tur i Perth med omnejd, vilken var väl värd pengarna.

Bland annat så åt vi grillad krokodil och kängurustek. Krokodil såg ut som kyckling men smakade stekt ägg. Ingen höjdare. Känguru har jag testat förr och jag måste säga att det var godare i mitt minne. En smula torrt denna gång.

Timmen innan vi satte tänderna i hopp-och-skutt-djuret såg vi högst levande – och vilda –  hoppa längs vägen och så matade vi mindre vilda kängurus med pellets i en wild life park. Vi klappade koalor och wombats och fick en kokkaburra att skratta. Denna park skulle jag gärna åka tillbaka till.

Eftersom det var lågsäsong var vi bara tre på turen, fyra med guiden. Men han la ner sitt själ och hjärta för att göra det till en oförglömlig upplevelse. Tjock, glad, skämtsam och väldigt laid back. En tvättäkta aussie och toppengubbe, helt enkelt.

Han tog oss även med på vinprovning och så besökte vi en chokladfabrik med obegränsad tillgång till smakprov. Himmelriket för en chocaholic!

Dagen innan var vi på Rottnest Island utanför Perths kust. Fantastiskt vackert och orört. Där fanns små djur jag aldrig tidigare sett, ’quokkas’. De såg ut som en blandning mellan ekorrar, råttor och kängurus. Helt tama var de, en försökte till och med hoppa upp i knät på mig.

På väg hem därifrån såg vi flasknosdelfiner simma i hamnen i solnedgången. Min lycka var total.

Vi kom tillbaka till Melbourne tidigt imorse. Dagen har ägnats åt att rensa, packa och städa. Vad mycket skit man lyckas samla på sig på ett halvår! Inte klokt. Jag bävar för att packa upp. Det är inte min starka sida.

Nästa gång jag skriver, min allra sista, lovar jag dock att vara uppackad och klar. Framförallt så kommer jag vara h e m m a . Hörs då!

Tags: , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | 1 Comment »

Officially finished

Tuesday, June 29th, 2010

Ännu ett tråkigt besked har nått mig hemifrån. Min farfar gick bort i lördags natt. Han var gammal men jag var inte förberedd. Som ni kanske kan förstå längtar jag nu hem något ofantligt. Det var tredje dödsbudet sedan jag kom hit. Min största rädsla blev verklighet tre gånger om. Varför är det alltid tre?

Jag ska verkligen försöka att inte låta alla tråkigheter som skett hemma helt genomsyra mina minnen från La Trobe och Melbourne. Jag har haft en fantastisk upplevelse här och jag kommer aldrig ångra att jag åkte hit. Jag hade inte kunnat göra någon skillnad om jag stannat hemma.

Idag skrevs den sista tentan, den fjärde i raden. Det gick bra, under omständigheterna. Jag firade med att ta bussen hem istället för att gå. Det var antagligen sista gången jag såg La Trobe University. Jag har känt mig väldigt hemma där. Men jag har samtidigt längtat efter min klass. Hemma är vi en liten nätt klass på 19 personer som gör allt tillsammans. På La Trobe har man tur om man åtminstone ser en människa man känner igen under en dag.

Det jag kommer sakna mest med La Trobe är utbudet av aktiviteter. Det finns hur många klubbar och sportlag som helst att gå med i. Kanhända att detta inte är något typiskt australiensiskt, utan mer ett resultat av att La Trobe faktiskt är ett stort universitet. Det är svårt för mig att dra några paralleller när jag bara har lilla Kalmar att jämföra med.

Jag kommer inte sakna La Trobes lokaler. De är i rejält behov av uppfräschning och heltäckningsmattorna finns överallt. Kalla och dragiga är de också (och det hade förmodligen varit ännu värre utan heltäckningsmattan, inser jag nu).

Jag kommer sakna att bo i en så stor stad. Det är alltid något på gång. Men jag är samtidigt kluven, eftersom jag uppskattar Kalmars charmiga storlek, där man kan ta sig precis överallt på cykel. Det tar inte längre än 10 minuter vart man än ska. Jösses vad jag saknat min cykel under detta halvår! Jag borde ha köpt en i början. Det är så lätt att vara efterklok.

Föreläsningarna har hållit hög kvalitet rakt igenom. Alla föreläsare vid La Trobe kan det här med retorik enligt mig. Kvaliteten på innehållet har inte heller varit att klaga på.

Dock måste jag säga att tentorna varit enklare än vad jag förväntade mig. Sista föreläsningen i varje ämne hade vi en så kallad ’revision lecture’ där hintar gavs hej vilt angående vad som kunde komma på tentan. Och det var exakt vad som kom också. De krånglar dock till det lite för oss i vissa ämnen i och med essay-frågorna. Att under loppet av två timmar svara på tre vanliga frågor och utöver det skriva två essays är lite väl stressigt, enligt min mening. Jag har fått en hemsk knöl på min högra tumme som ett resultat av allt maniskt skrivande under de senaste veckorna.

Alltså är jag nu förtjänt av lite semester igen. Om några timmar går flyget till Perth (största staden på västkusten) där Emil och jag ska spendera fem dagar. Vi hinner vara i Melbourne i cirka ett dygn innan vi tar flyget mot Svedala igen. Så än är det inte dags att ta farväl av Melbourne. Men snart.

Tags: , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

9 Shakespeare Grove

Monday, June 21st, 2010

9 Shakespeare Grove, 3081 Heidelberg Heights, Victoria, Melbourne, Australien. Det har varit mitt hem de senaste månaderna. Jag har både älskat och hatat detta hem.

Som ni vet sedan tidigare så har vi en bit att gå vart vi än ska. Skola, buss, tram och tåg. Än så länge har jag inte träffat en enda australiensare som inte gapat av chock när jag sagt att vi går till skolan varje dag. ”DO YOU REALLY WALK 30 MINUTES TO GET HERE EVERY DAY, 1 HOUR BACK AND FORTH?”. Jaaaaa, get over it. Lata aussies.

Det som har varit bra är att det, trots heltäckningsmattan och de något skamfilade möblerna, ändå känts rätt fräscht. Vår hyresvärd, Rohina, har varit helt fantastisk. Dessutom har hon varit här väldigt sällan så vi har i princip haft huset för oss själva. Pojkvänsbesök har hon inte haft några som helst problem med. Så jag är ändå glad att jag valde att inte bo på campus.

På campus bor man på olika colleges. Fråga mig inte varför, men så kallas studenthemmen här. ’Menzies College, ’Glenn College’, Chisholm College’. Där bor de flesta utbytesstudenterna tillsammans med de allra färskaste aussiestudenterna. 18-åringarna. Så ni kan ju tänka er… Mycket fest och tjo och tjim till långt in på småtimmarna. Min goda vän Åsa (som åkte hem för en dryg månad sedan) klagade över sin brist på sömn så mycket att residential services satte henne i en helt egen korridor. Där trivdes hon bra, ”gnälltanten”, i lugn och ro.

För ett litet eget rum med gemensamt kök och toalett (jag tror man delar med ungefär 10 andra) betalar man cirka 6000 kronor i månaden.

I köken finns planscher uppsatta. Varje student har en egen plansch. Den som får flest klistermärken på sin plansch efter en termin vinner. Klistermärkena förtjänar man genom att vara för full, få hemsläp, näcka, spy, hångla med flera på en kväll och så vidare.

Under de första veckorna, när festerna på campus var som värst, var det en australiensisk kille som dog. Han var jättefull och trillade ner för en trappa och bröt nacken. Han var bara 18 år. Helt fruktansvärt.

Som ni kanske förstår har jag inte fått något vidare bra intryck av collegen. Till deras försvar ska jag dock säga att det inte är likadant överallt. Min vän Stina, som bott på Menzies, har ändå varit hyfsat nöjd. De har bra sammanhållning. Hon har dock inte deltagit i klistermärkesjakten.

Här i Heidelberg Heights har vi ingen vidare sammanhållning med våra grannar. Jag är lite rädd för de flesta om jag ska vara ärlig. Jag hälsade på grannen mittemot när jag passerade hoonom en gång. Han stank sprit men satte sig ändå i bilen och körde iväg.

En annan gång blev jag utskälld av en gammal tant när jag kom hem. Två stora hundar (modell kamphund) var lösa och sprang fram och tillbaka längs gatan. Hon trodde de var mina. Det var de självklart inte men det verkade ändå som att det var mitt ansvar att ta hand om dem. Inte mig emot egentligen, hundälskare som jag är. Jag föste in dom på bakgården, gav dom vatten och ringde sedan en väldig massa samtal innan jag kom till ”the dog pound”. En tjock man i skåpbil kom och hämtade dom med hjälp av ett halsband på en pinne. Precis som på film.

Husen här i Heidelberg Heights ägs tydligen av staten. De hyrs ut för en billig slant till människor som har det dåligt ställt. Det förklarar den brokiga skara människor som bor här. Inklusive oss. Men trots allt är det ändå lugnt och skönt, för det mesta.

Tags: ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

One down, three to go

Monday, June 21st, 2010

Tentan i Business Communications gick som förväntat. En mindre kulle, inget brant berg. Det har ju varit det lättaste ämnet under terminen så det var inte särskilt överraskande egentligen. Det som dock gjorde mig lite nervös var faktumet att det var första tentan här, i ett annat land. Men även det visade sig vara onödig oro. Att skriva tenta här var ungefär som att skriva tenta hemma. Lite fler regler kanske. Men sådana är de här, de gillar lagar, regler och förbud.

2 timmar och 45 minuter fick vi till vårt förfogande. Under den första kvarten fick vi endast läsa igenom frågorna. Jag gjorde misstaget att hålla en penna i handen under tiden. Big NONO. Jag fick en tillsägning av tentavakten. Läsa enbart! Men det var bra tycker jag. Många misstag som görs under tentor, görs säkerligen på grund av att frågorna inte läses ordentligt.

Tiden visade sig bli den största utmaningen för mig. Hemma har vi ju fyra timmar på oss. Jag brukar aldrig sitta så länge, men här skulle jag vilja ha möjligheten att göra det. Att formulera sig på engelska tar lite längre tid. Man fick inte skriva med blyerts och det fanns ingen tid till att renskriva. Så när bläcket träffade pappret var det lagt kort som låg. NESB- studenter (students from Non English Speaking Backgrounds) fick ha med sig lexikon. Men att slå i ett sådant fanns det ingen tid för, tro mig.

11 multiple choice och sedan nio short answer-questions, varav sju skulle väljas. Short answer här innebär runt en sida. Inte så kort kan tyckas men det passade mig bra. Tentan i HRM som kommer längre fram kommer bestå av två essay questions. Man ska då skriva två uppsatser, kompletta med introduction, body och conclusions. Hujeda mig! Det kommer bli en nagelbitare.

Jag har tidigare skrivit att jag försöker hålla en balans mellan plugg och nöjen här. När jag tittar igenom mina tidigare inlägg så bildar denna balans ett bokstavligt mönster. Ungefär halvvägs in i varje inlägg byter jag fokus och går på det roliga. Så blir det även denna gång.

Under tisdagen åkte jag sightseeingbussen igen. Denna gång med Emil. Ingen av oss är överdrivet rik såhär på slutet av vår vistelse, så en gratis buss av modellen ”hop-on-hop-off” passar oss utmärkt. Det blev strosande i Chinatown, pizza i Carlton (den italienska stadsdelen), fyndletande på Queen Victoria Market och besök vid ’Shrine of Remembrance’. Det senare är ett av Melbournes mest kända landmärken – som jag inte tidigare sett. Hoppsan hejsan. Men har man sett ett krigsmonument har man sett alla. Förlåt, men så är det. De har ofantligt många ’war memorials’ i detta land. De är stolta över sin krigshistoria, minsann.

Queen Victoria Market gav mersmak, så dit tog vi oss även igår och gjorde en heldag av det. Det blev lite fin aboriginkonst, en t-shirt av slaget ”Someone who loves me very much went to Melbourne and bought me this t-shirt”, och en klocka. Frukt, grönt, kött –och fiskavdelningen av marknaden gjorde oss alldeles yra i huvudet. Så mycket människor och så många skrikandes knallar! Men vi lyckades ändå fynda ett kilo klementiner för 2 dollar och ett kilo köttfärs för sex dollar. Fantastiskt billigt! Om vi ändå borde närmare denna finfina marknad.

Jag kan också berätta att dollarn har skärpt till sig nu. 6,767 står den i för närvarande. Så länge den håller sig under 7 är jag nöjd.

Tags: , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Plagiarism plague

Monday, June 7th, 2010

Tre essays, fyra presentationer, en rapport, ett letter test och två quiz ska ha lett till viss kunskap. Denna kunskap behövs för att klara tentorna som nalkas snabbare än vad jag vill låtsas om. Ni får ursäkta tjatet om dessa tentor, men det är temat för mina tankar just nu. Och mina tankar blir här till ord.

Några som tycker om när tankar blir till ord är fakulteterna vid La Trobe. Det de dock inte tycker om, och som tyvärr verkar vara vanligt, är när andras tankar, olovligen, blir till ord.

Jag pratar om plagiering. En blogg som skildrar livet som utbytesstudent vid La Trobe University är inte fulländad förrän detta ämne har redogjorts för. Och det grundligt.

Redan under de första sol –och skolfyllda dagarna i mars, som genomleds med skräckblandad förtjusning, togs ämnet upp. Gång på gång. Vad plagiering är, hur man undviker det och vilka konsekvenserna blir om man trots allt plagierar, har sedan kommit upp på var och varannan föreläsning i varje ämne.

Om jag skulle ge mig på en kvalificerad gissning till varför plagiering tas på så stort allvar, så skulle den ha med det stora antalet internationella studenter att göra.

En liten begreppsförklaring:

Exchange student = Studenter som liksom jag har åkt på utbyte genom sin heminstitution.

Study abroad student = Studenter vars hemuniversitet inte har något avtal med La Trobe. Dessa studenter ordnar därför alla kontakter och betalningar själva. (Dyrt!)

International student = Studenter som valt att förlägga hela sin studietid vid La Trobe. De tar alltså sin examen här och har inget ’hemuniversitet’. (Jättedyrt!)

Många av de internationella studenterna verkar tyvärr inte ha drillats i refererandets ädla konst på hemmaplan. Ofta är det ”klipp-ut-klistra-in” som gäller när arbeten ska skrivas. För att eliminera risken för detta går alltså La Trobe ut hårt med information om plagiering och dess konsekvenser.

Förutom att skriva ut och lämna in essays och andra arbeten, måste man också skicka en elektronisk kopia till Turnitin (ett datorprogram som kollar plagiering).

Men nu till roligare ämnen än plagiering. De senaste dagarna har varit fulla av nöjen och galna upptåg. Senast idag drog jag med mig Emil och Stina på ’laughter workout’ på skolans sportcenter. Jag såg affischen när jag var och simmade igår. Skratterapi för att lindra stress, gratis! Helt fantastiskt så här i tentatider. Och roligt hade vi! Det blev bara vår lilla trio förutom instruktören och chefen för sportcentret. I 40 minuter falskskrattade vi tills tårarna sprutade. Det var med lätta steg och glatt sinne jag gick till bibblan efteråt för att tentaplugga.

I lördags gjorde jag och Emil Heidelberg, den förort av det större slaget som ligger närmast oss här i Heidelberg Heights. En god fika och lite strosande, mer märkvärdigt än så blev det inte.

I fredags kollade vi Sex & City 2. Ooops, där blev det lika tradigt som plagiering igen. Ursäkta. Innan filmen åt vi på en restaurang i den grekiska delen av Melbourne. Faktum är att Melbourne är den stad i världen som näst efter Aten har den största andelen grekiska invånare. I alla fall, servitören tog ära i att inte använda papper och penna. Ingen fick vad de skulle men lika glada för det var vi.

I torsdags var det dags att ta farväl av Eagle Bar, skolans pub/nattklubb som hade öppna dörrar för sista gången denna termin. Alla var där. Människor man inte träffat sedan introduktionsveckorna. ’Hej och hejdå’ blev det, lite sorgligt faktiskt.

I onsdags for vi till Richmond (det är där IKEA ligger så dit hittar vi, svenskgänget) och spelade bingo. Terminus Hotel har bingokväll varje onsdag. Det är dock inte riktigt samma slags bingo som gammelmormor går på. Publiken var ung och stämningen hög. Jag fick bingo och vann en kanna öl! Fantastiskt.

Så som ni märker är det tentauppladdning på hög nivå som gäller. Inte. Men onsdag och torsdag griper stressen tag i mig på riktigt. På fredag smäller det.

Tags: , , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Picturesque Darwin

Monday, June 7th, 2010

Tags: , , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Listing lasts (and crocodiles)

Saturday, June 5th, 2010

Trots att jag officiellt har fem veckor kvar som utbytesstudent vid La Trobe kommer det bli många ”sista” denna vecka. Sista föreläsningen. Sista tutorialen. Sista sushin från världens (eller i alla fall skolans) bästa sushiställe. Sista lunchen i sällskap av mina svenska vapendragare Stina och Frida. Sista presentationen att lyssna till från en rödkindad och nervös stackars aussieelev. Sista håltimmen att slå ihjäl i ett överbefolkat bibliotek.
S i s t a  s k o l v e c k a n. Nu väntar tentaperiod!

Det mest sorgliga “sista” hittills ägde rum för två veckor sedan. Sista tennislektionen! Vi har varit ett glatt och härligt gäng som träffats på La Trobe’s Sports Centre varje onsdagskväll. Kyla och mörker har vi trotsat för att höra coachens eviga manande om att racketen ska gå ’up and over’ bollen. UP AND OVER. Den mannens tålamod övergår mitt förstånd.

Jag hoppas innerligt att det finns någon lagom dålig tennisfantast i Kalmar som kan tänka sig att slå några bollar med mig när jag kommer hem.

Hem… En plats det längtas till. En längtan som ökar i styrka för varje dag nu. Men samtidigt en plats som fortfarande känns avlägsen. Berg ska bestigas innan planet kan boardas. Akademiska berg! Förhoppningsvis visar det sig vara fyra mindre kullar som kräver minimala förberedelser. En lätt ansträngning innan toppen nås. Fuktig panna och begynnande skavsår, sedan är det över.

Det svåra kommer vara att motivera sig själv till att fortsätta klättra mot nästa topp. O så en till. Och en till. Som svensk bergsbestigare är man ju van vid en ansträngande klättring var femte vecka. Det känns lite mer lagom, vilket ju är vårt underskattade nationalmotto. Fyra toppar på en månad kommer antagligen ge svensken andnöd och galaktisk träningsvärk. Men det som inte dödar, det härdar.

Lyckligtvis är jag i ganska god kondition efter att ha brottats med krokodiler i fem dagars tid. Semestern i Darwin blev en succé! Tropisk hetta som jag hoppades; 30 härliga plusgrader dag som natt. Melbourne känns nu kallare än någonsin.

Vi bodde på Elkes Backpackers, en oas i den lilla staden. Fullt med lummiga växter och träd i regnskogens tecken. Pool, gratis frukost och AC på rummet. En av dagarna spenderade vi i Litchfield nationalpark, där vi bland annat åkte på krokodilsafari. Under denna kom vi i närkontakt med stora saltvattenkrokodiler som hoppade efter köttet som hängde och dinglade från båten. En upplevelse utöver det vanliga! Vi gick också på organiserad fiskmatning och lapade i oss så mycket sol vi bara kunde.

Bilder kommer när min dator behagar mäkta med bilduppladdning igen.

Tags: , , , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Counting states

Tuesday, May 25th, 2010

Sitter just nu och förbereder den sista i raden av presentationer som avverkats de senaste veckorna. Just denna är en gruppresentation i ämnet Organisational Behaviour. Jag ska avslöja en liten hemlighet för er… Jag avskyr grupparbeten! Jag skäms för att säga det. Hur ska jag klara mig i arbetslivet? kan man undra. Men jag tror inte det kan bli så mycket värre än vad jag upplevt här.

I Business Communication hade jag en presentation och en rapport som skulle skrivas tillsammans med en aussietjej. Arbetet med presentationen gick okej. Rapporten? Allt som oftast kom hon en och en halv timme sen. Det slutade med att jag skrev 1400 ord och hon 50. Det är inte vad jag kallar grupparbete.

Den grupp jag arbetar med nu har varit en smula bättre. Dock prioriterar dom sina extrajobb framför skolan, vilket har varit lite frustrerande ibland… Men efter imorgon är det alltså över. Eller över och över – fyra tentor återstår. Det har knappt börjat! Jag behöver semester för att samla styrka.

Imorgon är det därför jag som tar nattflyget till den lilla storstaden Darwin. Hetta och krokodiler väntar! Darwin ligger i nordligaste Australien och därifrån är det närmare till fem länders huvudstäder än vad det är till Canberra. Det är svårt att greppa avstånden i detta ofantligt stora land! I Darwin ligger medeltemperaturen på cirka 30 grader året runt. Man har inte fyra årstider som i Melbourne, utan två säsonger – ’wet’ och ’dry’. Den senare råder just nu. Halleluja!

Tyvärr får man inte bada. Från oktober till maj huserar de extremt dödliga maneterna av slaget ’box jelly fish’ i vattnet längs kusten. Saltvattenskrokodiler är också en vanlig syn i vattendrag och på stränder. Det verkar alltså som att en simtur i Darwin skulle vara som att spela rysk roulette med livet som insats. Som tur är har jag inget emot att svettas.

När jag åker hem härifrån kommer jag ha besökt sex av Australiens sju stater (om man räknar med när jag var här för tre år sedan). Victoria, New South Wales, Queensland, Northern Territory, Western Australia och Tasmanien. Southern Australia får bli en annan gång. Men det verkar som att det enda som finns att se där är staden Adelaide och enligt säkra källor klarar jag mig utan den upplevelsen.

Jag har dock på känn att detta inte är sista gången jag vistas i detta underbara land. En tredje gång hoppas jag verkligen att det blir! Min goda vän Mickis (som pluggar fem år i Sydney) skämtade om att det kanske blir på hennes bröllop. Hon är för närvarande singel men märkligare saker har inträffat.

När man talar om trollet så förärade hon mig med ett besök förra helgen. Vi försöker göra det mesta möjliga av att vi för en gångs skull befinner oss i samma land. Jag visade henne runt på La Trobe, vi strosade i alla mysiga butiker i stadsdelen Fitzroy, åt pizza på favorithaket Bimbo Deluxe, slog klackarna i taket på en klubb i city samt åkte sightseeingbuss. Denna fantastiska stad erbjuder inte bara en gratis spårvagn för sightseeingsugna turister, utan också en utomordentlig busstur utan kostnad. Jag fick se delar av Melbourne som jag inte tidigare sett. Det gör mig en smula stressad att det är så lite tid kvar och så mycket mer att upptäcka. Förhoppningsvis kan jag unna mig några dagsutflykter mitt i allt tentapluggande som snart står för dörren.

Men först blir det som sagt en fem dagars minisemester i Darwin, där jag ska möta upp min kringflackande pojkvän. Han kommer sedan följa med mig tillbaka till Melbourne för att agera störningsmoment/stöttepelare under min sista, intensiva månad.

Tags: , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

Clearing clouds

Thursday, May 20th, 2010

För några dagar sedan mottog jag ett tråkigt besked hemifrån. Vår fina hund Vicki blev tvungen att avlivas, 11 år gammal. Jag blev förkrossad. Hon var en kär familjemedlem som jag kallt hade räknat med skulle finnas kvar när jag kom tillbaka. Det känns oerhört tråkigt att jag inte fick chansen att ta ett ordentligt farväl. Det som tröstar mig just nu är vetskapen om att hon aldrig behövde lida och att hon fram tills att hon blev sjuk levde ett liv bättre än de flesta.

Jag antar att de flesta långresenärer håller med mig när jag säger att detta är mardrömmen när man ska vara borta en längre tid; att alla man håller av inte finns kvar när man återvänder.

Detta har fått mig att tänka på fler av de orosmoln som tyngde mina tankar innan jag åkte på mitt äventyr. Jag vet att jag i mitt första inlägg påstod att det största bekymmer som veckade min panna var om mitt lokalsinne skulle ställa till besvär för mig. Jag kan nu villigt erkänna att det var en modifiering av sanningen. Självklart var det fler saker än så som bekymrade mig, men ibland kan man få för sig att om man inte uttalar dem högt, kommer de inte att inträffa. Nu när en sak inträffat, känner jag mig manad att redogöra för hela listan. Kanske kan det få blivande utbytesstudenter att känna att de inte är ensamma i sina grubblerier.

”Tänk om jag inte träffar några att umgås med?” var ett orosmoln av det mörkare slaget. Jag har aldrig haft problem med att göra vänner tidigare, men man ska aldrig ta saker för givet. Av denna anledning var jag väldigt aktiv under terminens introduktionsveckor, vilket jag nu är tacksam för. Jag har fått vänner för livet! Dock är dessa mestadels skandinaver… Detta kan tyckas en smula tråkigt, men samtidigt helt naturligt. Man har så mycket gemensamt i grunden. Jag har såklart australiensiska vänner också, men dessa är svåra att bli nära med av två anledningar: Först och främst är de så unga när de börjar universitetet här. Jag är inte av det dömande slaget, men mycket hinner hända mellan 18 och 23 års ålder. Jag som 23-åring kan ibland känna att jag inte har så mycket gemensamt med de som är 18. För det andra verkar det som att man är en smula trött på utbytesstudenter här. ”Varför ska jag lära känna dig, du åker ju snart igen?” känns det som att de tänker ibland. Kanske är detta inbillning. Men är det sant så är det ändå förståeligt.

Jag vill på förhand ursäkta självgodheten som genomsyrar detta kommande stycke. “Kommer jag prestera i skolan?” var en annan fråga jag ställde mig. Ända sedan barnsben har jag ställt väldigt höga krav på mig själv – på gott och ont. Jag har alltid varit väldigt ambitiös i skolan och endast nöjt mig med det bästa. Min inställning till denna utbytestermin var att jag skulle släppa på kraven en smula, försöka slappna av och uppleva så mycket som möjligt istället. Lätt i teorin, svårare i praktiken. Det är knepigt att lära en gammal hund sitta. Jag har dock lyckats göra både och. Nöjen och topprestationer i en fin balans. Äta kakan och ha den kvar, det är få förunnat.

Boendefrågan var av det lite mer grådassiga slaget. Det är ett orosmoln som jag nu i efterhand önskar att jag tagit på lite större allvar. Man kanske inte alltid ska nöja sig med första bästa? Jag har trivts bra där jag har bott och med människorna jag bott tillsammans, men jag hade inte tackat nej till ett bättre läge. Vi är en smula isolerade. Som jag berättat tidigare krävs långa promenader till skola och transporter. Detta såg jag på med blida ögon i början men efter att nu blivit tvungen att kasta inte mindre än tre par skor på grund av utslitna sulor, har jag blivit en smula bitter. Inte heller är grannskapet det vackraste, tyvärr. Våra grannar har fastnat i hockeyfrillans tidsepok och skrotupplag är temat för deras vanskötta trädgårdar.

Det lilla vecket i pannan som utgjorde mitt lokalsinne har dock helt slätats ut. Jag hade tur som kom till en stad som Melbourne, där gatusystemet är av det rutiga slaget. Mina ramsor för gatunamnen har gjort det hela ännu lättare: ”King William and Queen Elisabeth”. ”Swanston and Russel are having an Exhibition this Spring”. Alla sätt är bra utom de dåliga, som det heter.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att det är bra att gå in i situationer med låga förväntningar. Detta medför att man bara kan bli positivt överraskad. Och vem vill inte bli det? Det gäller att vara förberedd på allt för att lättare kunna hantera de utmaningar man ställs inför.

Slut på predikan för den här gången.

Tags: , , ,
Posted in Emma pluggar i Australien (VT-10) | Comments Off

« Older Entries