Nu kan man väl säga att jag landat både fysiskt och mentalt! Jag är tillbaka i Sverige och att jag varit i Kina nästan i ett halvår känns mer som en dimma än verklighet. Det är bara när vänner och familj frågar hur jag har haft det som jag tänker efter och inser var och hur våren har spenderats. Konstigt hur man kan vara så inne i något för att sedan knappt förstå att det har hänt, det gick väldigt fort helt enkelt.
För att hjälpa mig själv att summera min vårtermin för att minnas vad jag varit med om och också kunna berätta det för andra delar jag upp upplevelserna i skolgång, resor och kultur.
Själva skolgången delar jag sedan upp i tre delar med kronologisk ordning. Först kommer den period som bestod av alla nya intryck, nya kurser och nya studenter. Efter den handlar det mest om alla projekt och redovisningar och att faktiskt kunna samarbeta med människor från andra kulturer. Den tredje och avslutande tiden blir de sista veckorna med alla Finals och inlämningar. Under alla perioder har jag lärt mig mycket om mig själv och om andra och jag tror att kunskapen är något jag kommer ha stor nytta av i framtiden.
Efter skolgången tänker jag på alla resor som jag gjort, både de korta och de långa och jag inser att man hinner med väldigt mycket om man bara planerar sin tid noggrant. Det bästa med att vara utbytesstudent är nog att man alltid är beredd att göra saker, man vill hela tiden se och uppleva och sitter sällan stilla. Har man en dag ledig försöker man göra det bästa utav den och under hela våren kan jag räkna antalet helger som jag inte lämnat Macau för att se något nytt räknas på nästan bara en hand.
När man går i skola, bor och reser runt i en annan del av världen är det ju ganska logiskt att man också upplever en annan kultur. Det har nog också varit det allra största och viktigaste med min vårtermin. Att få komma just den kinesiska kulturen så nära har varit spännande och roligt, konstigt och lite jobbigt på samma gång. När vänner och familj först frågade mig hur det var att leva bland kineser svarade jag först att “De var så annorlunda”. De pratade, luktade, betedde sig och såg så annorlunda ut. Maten var annorlunda, byggnaderna var annorlunda, möblerna var annorlunda- ja listan kan göras lång. Ju längre tiden går och ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det egentligen inte var de som var så annorlunda. Det var jag som var det annorlunda i deras helt vanliga och naturliga miljö. När jag tänker på det är jag glad att jag upplevt en av de kulturer som skiljer sig så mycket från min egen och att det faktiskt varit möjligt tack vare två skolor och deras samarbete.















































