Studera utomlands

Efter en rejäl julledighet hemma på Tiraholm, gården jag lämnade för ca 4 månader sedan har jag fått lite distans till livet i Moskva. Och jag inser att vips är de där, om än få, negativa tankarna som stundom ploppade upp i Ryssland puts väck. Jag minns dock att jag i början klagade lite på dålig luft, massa rök,  avsaknad av natur och ett rätt nergånget studentboende. Nog var det så men det tenderar att falla i glömska när alla positiva sidor som en extremt häftig stad som vinner mer och mer ju längre man stannar och intressanta och trevliga människor från världens hörn kommer i förgrunden. Någonstans mitt emellan ligger själva universitetsupplevelsen som inte kan kategoriseras i good or bad. Utan bara INTRESSANT och LÄRORIK kanske inte just i kurslitteratursyfte men i reflektion och kritiskt-tänkande-syfte. Typ kritik gentemot lärare som inte kan engelska, studenter som fuskar, lokaler utan ventilation eller ljudisolering och betygsystem. Och vips så kommer rent av seriösa föreläsare, det måste vara bökigt att hålla reda på var man kan fuska och komma sent och var det inte fungerar… För att summera hösten lite:

Jag har:

-lärt mig grunderna i ryska språket

-förstått att det är en väldigt omfattande process att lära sig ryska flytande

-fått många nya vänner

-inte börjat röka trots att det är tillåtet nästan överallt och ett paket cigg kostar en tia

-besökt många häftiga platser

-klarat 30 hp (pga av ett missförstånd  så saknade jag ett par och fick jag tigga mig till en tyskatenta för att få de sista två)

-inte köpt några betyg… rent ut alltså, lunchen var ju bara ”trevlig” och mat behöver man ju ändå

-tagit emot muta för att en kille som inte pluggat till rysktentan kunde skriva av mig (det var äcklig choklad så det räknas nästan inte)

-lärt mig att i Ryssland fungerar ingenting men allt är möjligt.

-fått användning av begreppet ”World is not a boring place” rätt många gånger

-för att inte tala om uttrycket ”Eta Rusia”

-bäljat i mig ansenliga mängder fermenterade och destillerade drycker.

- lärt mig en hel del om affärsklimatet i öst

- fortsatt lägga en grund för att förstå kulturella skillnader i världen

- insett att det även finns många likheter mellan oss världsmedborgare

Men nu mina vänner sitter jag på tåget till Engelberg i Schweiz. Jag insåg ju att eftersom tentor och presentationer avklarades redan innan jul fick fr Ekwall ca fyra veckors semester. Några avslutande dagar i Moskva, några på Tiraholm, med kära återseenden, och nu ett par veckor i Alperna bör väl shapea upp mig för min femte termin vid skolbänken kan jag tänka. En sen lunch med mina härliga vänner Pat och Ulrika i Köpenhamn och nu tåg till lillebror och co blir ett utmärkt slut på ett utmärkt 2010. Att jag har mina bekantskaper utspridda över både Sverige och världen har ju många fördelar, en nackdel är dock att vi kan träffas ganska sällan. På tal om tidigare nämnda begrepp världsmedborgare så låt mig introducera Pat och Ulrika. Två härliga individer jag träffade under tiden som skibum i Österrike 2005. Hon, rysk mamma och svensk pappa, uppvuxen i Sverige, Österrike och Moskva. Han, irländsk mor och engelsk far, uppvuxen i Australien. De två fick för ett knappt år sedan en dotter och är nu bosatta i Bath i England. Internationella? javisst! Ulrikas föräldrar är dessutom vänner till flera av mina svenska vänner i Moskvas föräldrar, ja världen är min sju inte så stor i alla fall. Tänk om vi alla kunde begripa det va?!!

Tack för visat intresse här på bloggen och har ni några frågor så ställ dem gärna!! jag tror att det lyst igenom, men jag rekommenderar som ni förstår gärna Moskva som ort för utbytesstudier. Kanske är det inte den vassaste utbildningen på det akademiska planet men för det personliga….

Hej på er och med förhoppningar om att 2011 blir fantastiskt för oss alla!!

Kramalin

Att Rysslands historia präglas av mer än glasnost och gulags kan vi alla vara säkra på, jag ska försöka mig på en snabb resumé om landets något varierande dåtid. Regionen befolkades redan på 500 BC men de större invandringarna skedde från mellanöstern av diverse olika folkslag som befolkade stäpperna norr om Kaukasus och Kaspiska havet. Så småningom drog även slaverna in.  Som nämndes spelade ju Kiev en viktig roll i uppbyggnaden av det ryska riket, vid den här tiden var namnet Kiev Rus. Så småningom försvagades Kievs makt till förmån får Mongolerna som invaderade från öst, de kallade sitt rike den gyllene horden och var mycket framgångsrikt under 1200-talet. Mongolerna lämnade trots det en hel del friheter till de ryska lydrikena så länge den 10 % skatten indrevs till ”storebror i öst”. Knappa 200 år senare hade de ryska rikena med Moskva i spetsen dock tuffat till sig och kunde frigöra sig från mongolerna genom strid. Mannen bakom dessa framgångar var en lirare vid namn Ivan III, han fick dessutom till det med en bysantinsk prinsessa som plockade med sig en hel del kultur från sitt hemland för med henne kom konstnärer, musiker och skulptörer.

Efter Ivan III äntrade Ivan IV, även känd som Ivan den förskräcklige, tronen och utropade sig själv till tsar, det är första gången i historien som någon ledare tagit sig det epitetet. Han omformade lagstiftning, rustade en modern armé med eldvapen och grundade en hemlig polis för att hålla sina undersåtar i kontroll. För att befästa sin makt underkuvade han också den ortodoxa kyrkan till staten. Och även om Ivan haft stor betydelse för det ryska riket, eller Muscovy som det tidigare kallades, så levde han nog upp till sitt ”förskräcklige”.  Under hans tid som tsar lät han döda både riktiga och inbillade motståndare, han lät även ha ihjäl sin egen son Ivan (som var tronföljare) och dennes hustru. Ivan IV:s utrikespolitik gick ut på att försöka expandera Ryssland åt väster, detta misslyckades i krig med bland annat Sverige.  Efter att han låtit uppföra St Basils katedral på röda torget, jo just den med de färgglada lökkupolerna (för övrigt måste väl arkitekten fått i sig en hel del flugsvampar och andra hallucigena preparat från Sibirien när den ritades), så lät han riva ut ögonen på arkitekten så att han aldrig mer skulle skapa något så vackert…   Trevlig kille den där Ivan.

Efter honom följde några år av oreda på den ryska tronen, tsarer kom och gick och hycklare sökte lyckan, och fann den för all del, även om de falska Dimitirsarna avslöjades efter ett tag. Och vi har nu nått sekelskiftet kring 16 och 1700-talen. Peter I, alias den store, stegade upp på tronen och ingenting skulle mer bli sig rikt i det stora riket mellan/i Europa och Asien. Vid besöket på livrustkammaren i Kreml under mamma och pappas besök kunde vi skåda Rysslands, eller om det var världens?, enda dubbelsitsiga tron som skapades av silver, guld, sammet och ädelstenar till Peter och hans bror när de var barn. De fick makten tidigt och bakom tronen fanns en lucka som deras förmyndare/rådgivare kunde sufflera till de bägge bröderna. Att det var just Peter som senare blev ensam tsar berodde troligen på att brorsan hade ett förståndshandikapp. Peter var en kontroversiell man som skaffade sig utbildning i Holland, han lärde sig att bygga skepp och fick även god kontakt med bildat folk i Europa som han bjöd till Ryssland, namnet var nu ändrat från Muscovy, vilket innebar en något intellektuell revolution, då kunskap nu inte enkom behövde komma från kyrkan. Det var inte det enda som förändrades i landet, Peters ambition var att folket skulle tjäna staten, och försök få med noblessen och kyrkan på det. Plötsligt var rangen baserad på funktionsfyllande och inte födelseursprung och han införde även en lag om att landegendomar inte fick delas mellan syskon, vilket ju innebar att i en skara på 3 bröder kunde två lätt tjäna staten. Provocerande rakade han personligen av skägget, som var en symbol för den ortodoxa stoltheten, på sina undersåtar. De starkt troende kunde behålla ansiktsbehåring mot en så kallad skäggbeskattning. Som sagt var den här mannen en ganska driven ledare och vad jag kan förstå inte rädd att gå över lik om det kunde gynna honom, jag kan nog sträcka mig till att säga att grabben hade storhetsvansinne, jag tänker på det där med att låta bygga en ny stad, St Petersburg, och metoderna han använde kan man nog tänka att facket hade lite invändningar mot. Arbetarna dog som flugor och när han insåg att knappt någon ville flytta dit förbjöds det helt enkelt att bygga något av sten någon annanstans i Ryssland än i St Petersburg. Även han en intressant karaktär. Man kan ju undra vad som hänt om bror hans hade styrt landet?

1700-talet refereras till som de kvinnliga regenternas århundrade. Flera damer var på tronen och vände, främst för att deras makar, pappor eller farbröder lagt näsan i vädret. Nämnas bör väl Katarina den stora som kom till Ryssland från Tyskland genom giftermål, hon ”kuppade” mot sin man och blev landets ledare. Hon var en liberal regent och tyckte att upplysningen från Frankrike var en bra grej, ändå till det blev väl samhällskritiskt t.ex. av Radishchev som blev deporterad till Sibirien för sina verk. Hennes ambition var tydligen att skapa en stat där alla ”hade det bra”, men det förelåg förstås vissa bekymmer i att borgarna var rätt starka och inte fullt delade hennes åsikter om att ge upp land osv, så Katta fick nog vackert vända kappan efter vinden och dansa efter borgarnas pipa.

Som sagt har den ryska historien varit, och för all del är, mycket dynamisk. Man jan ju inte nämna Ryssland utan att prata om tiden före landet blev just Ryssland och det är förstås Sovjetunionen jag tänker på. Innan jag går närmre in på den ska jag bara göra en ytterst amatörmässig reflektion av ordet COBET som är den ryska stavningen för SOVJET då jag på en rysklektion upptäckte att det ryska ordet för hjälpa är mycket snarlikt. Jag funderar på om det var så upprorsgrabbarna såg det 1917 då det blev revolution i landet, tsarfamiljen sköts, (just incidenten med tsaren är dock inget man ser så mycket av i Ryssland idag, de nämns helt enkelt inte) och Lenin som kom från ”finare” hem tog på sig revolthatten och ville förändra dåliga förutsättningar för befolkningen. Efter det följde över 70 år av en kommuniststat som vad jag förstått inte var till enbart ondo. Människor visste inget annat och var lyckliga i sin omedvetenhet. För att citera en bok om Ryssland jag läst under hösten ”Den som inte saknar sovjettiden saknar hjärta, den som vill ha den tillbaka saknar hjärna”. Det beskriver nog bra hur människors förhållande till Sovjet är idag. Efter Lenins framtåg under de första åren på 20-talet tog senare Stalin över taktpinnen och styrde unionen med järnhand. Må det kanske vara lite överdrivet och tro att bara för att man är ledare kan man också vända vattenströmmen i floderna, eller torrlägga sjöar, bara för att man kan befalla det? Enligt rapporter ska Stalin ha varit ytterst nära att kapitulera under WWII eller ”det stora patriotiska kriget” som det kallas i Ryssland och pågick mellan 1941 och 1945. Men ändrade sig och lyckades ju gå segrande ur det kriget. Nu var ju inte landet helt utan förluster och mängder av människor fick sätta livet till under Stalins ledning. Vad man mer kan säga om gamle Josef är väl att idag över 50 år efter hans död 1953 är husen som byggdes under hans tid de mest värdefulla. Nåde den som vågade bygga eller för den delen utbilda sig under viss standard. Då blev det ju Sibirien på en gång, idag däremot är det ju mer si och så med kvaliteten som jag tidigare beskrivit.  Efter episoder med flera presidenter och ett kallt krig och Gorbatjovs glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad) under 80-talet fick slutligen Sovjetunionen se sig passé. 1990 eller var det 91 föll till sist unionen och 15 stater kunde utropa sig självständiga. Rysslands förste president blev sedermera Boris Jeltsin, en man jag fårstått att ryssarna själva mest klassar som en passiv alkoholist och därför välkomnades Putins tillträde 1998 och han blev snart den store ledaren som på google kan ses jaga björn, fiska i bar överkropp och utöva judo med svart bälte. Men vindarna som blåser i Moskva, kanske främst bland de ”intelektuella” som kan engelska, är att även Putin gjort sitt och även om det finns en ”ny” president i Medvedev så är det Putin som fortsatt är ledaren.

//Malin

Vänner, det blev så småningom onsdagsnatt och svinotta på torsdagen och dags för ekipaget ekwall att dra sig till flygplatsen för att förhoppningsvis förr eller senare landa någonstans i Norden. Det mesta gick smärtfritt, det något tvivelaktiga och skitbilliga flyg jag bokat med ett ukrainskt bolag visade sig existera och utan incidenter ta mig till Ukraina där byte skulle ske. Åker man nu för ca 700 SEK dagen innan julafton kan man ju vara rätt säker på att inte scora den bästa flygkombinationen. Mitt resultat 4, 5 timme på Borispol i Kiev. En terminal med två affärer, två toaletter och en bar. Men vad mer, förutom den sköna soffan jag dessutom fick sova någon timme på, kunde jag önska. Eftersom jag vänligt men bestämt tackat nej till en trött sandwich på första flyget smög ju sig hungern stundom på och jag fick istället köpa samma eländiga macka och till det en coca-cola. Jag vänder mig om för att hitta en sittplats och samtidigt tar tre andra resenärer sikte på samma bord, där fanns ju plats till alla. En rumänska som skulle till Dubai och göra karriär (nykterist), en amerikansk-rumänska som varit och hälsat på sin mamma och nu skulle hem till NY (5 öl på 1 h), en georgier med tvivelaktigt förflutet (defentivit inte nykterist) som insisterade på att köpa oss tre damer öl ”Coz you women and can not do it yourself”. OK, undan med colan alltså och jag tänkte att det var väl lika bra att försöka skaffa lite vänner, med tanke på flygkaoset i västra Europa var ju sannolikheten stor att jesu födelse skulle firas på flygplatsen i Kiev. Det stod inte på många minuter förrän frågor till georgiern beträffande hans tatueringar började vina. Jo, han hade ju suttit i ryskt fängelse. En försynt svenska frågade försiktigt ”Why?” med en avvikande blick fick jag svaret: ”You know I love money to much”. Vilken typ av ekobrott/bankrån det rörde sig om förtäljde inte den historien. Men en intressant pratstund fick vi där och många öl senare var 4,5 h puts väck och fr Ekwall nära, läs mycket nära, att missa sitt plan till Köpenhamn. Nu var det dock inte fallet utan jag kunde gladeligen trampa dansk mark precis enligt schemat.

Väl på väg till Sverige sedan tog bekymmer fart och det kan väl främst tillskrivas kraftig snö och vind och ett trafikverk som ständigt verkar överraskade över lite vinter. Men i sinom tid kunde jag sammanstråla med farsgubben och då hade vi även plockat upp en turkiska som skulle till Halmstad och mina kusiners pappa som var på väg till Kungsbacka men som bägge blivit fast i Skåne.  Och vid niotiden (alltså sex timmar efter landning) rullade vi in till ett fridefullt Tiraholm där mor Vicky väntade. Julen kunde börja och det på Tiraholm och inte insnöad på en flygplats i Europa. Det var alltså inte bara en dröm. Bra dag trots allt.

God jul och fortsättning till er alla!!

//Malin

Så har den sista helgen här i Moskva kommit till sitt slut, klockan är över tolv och sammanfattningsvis kan jag väl påstå att den handlat till stora delar om vecherinka, kalas och partaj. Med flera goda vänner som de kommande dagarna en efter en ställer siktet på nya, eller för all del gamla, mål runt om i världen. Någon ska göra praktik i Kina en annan på Filipinerna, en tredje åker hem till Tyskland över julen och någon letar masteruppsatsuppslag för våren. Och en annan far hem för att fira jul, åka lite skidor och sedan återigen angripa Kalmar. Alla har vi olika projekt och planer men det vi har gemensamt är de senaste fyra månaderna i Moskva. Otaliga historier och minnen och även om jag troligen inte kommer träffa 95 % av folket här har vi ju ett gemensamt förflutet och vissa har påverkat mig mer andra naturligtvis mindre. Men nog om det, härliga människor kräver avslutningsfester av modell avancerade. Favoritbarer, klubbar, kaféer och restauranger återbesökas och nya utforskas. Trots idoga försök till att kartlägga Moskvas krogliv, kändes det som man fortfarande bara sett en pyttedel. Här finns ju så mycket att göra.

En anekdot från helgen kan ju vara när vi efter en mycket trevligt ryskt ”julbord” hos ryska vänner begav oss i snökaos till Krishna Mira, betraktat som en av stans vassaste och finaste klubbar där är normalt väldigt strikt facecontrol* den här kvällen var det dessutom omöjligt att komma in utan klubbkort eller parol, lösenord. Ok där sket sig det. Men ojdå efter att blivit nekade vände vi på klacken för att fara vidare, då lämpligt nog fanns där en bil med nervevad ruta som sålde inträdesarmband. 500 rubles och vi kunde smidigt entra klubben. Ryssland är då för flexibelt. Ett nej är inte ett nej. Det är bara ett steg till nästa nivå.

På senaste tiden har det också hunnits med en hel del kultur. Förra helgen till exempel besökte jag med mina svenska vänner en svensk högmässa i det lutheranska kapellet. En fin gudstjänst men jag måste då säga att i kontrast till den rysk-ortodoxa där kyrkobesökarna kommer, ber och går som de vill har ju ”vi” protestanter en lite lustigare inställning till det här med tro. Kanske kan eventuella präster som läser detta berätta lite om varför man ska fara upp och ner i kyrkbänken, läsa med i vissa texter och hålla truten i andra och så vidare. Det har kanske med det där om tidigare nämnda flexibilitet att göra? Ryssland är bra på det, Sverige kanske mindre framgångsrika inom samma ämne. Det var hur som helst ritualer jag var familjär med och fick oss svenskar att känna lite samhörighet i denna världsmetropol. För jag säger som min vän Anna; aldrig känner jag mig så svensk som när jag är utomlands. Även om den känslan strakt blandas med begreppet ”världsmedborgare”. Men lussebullar och glögg till halvtaskiga toner av tusen juleljus på samkvämet var så trevligt.

Ja det här blev ju en liten blandning av festligheter och kyrkobesök och egentligen tänkte jag tala om något helt annat: Valet i Vitryssland. Jag läste just att Lukosjenko verkar gå mot en klar seger. Förvånad? Net. Tydligen har han på det senaste fått rejält stöd från Putin vilket gjorde segern än mer förutsedd. Men stämningen i Minsk idag verkar genom svensk och rysk media minst sagt oangenäm. Stora demonstrationer runt om i staden och med en nerklubbad oppositionsledare känns det som ett land med klara bekymmer.  

Så kom där ytterligare en dimension till detta något spretiga inlägg. Det tyder väl på att huvudet på den här pigan behöver lite vila. Hon bör göra som Pippi Långstrump, säga till att gå och lägga mig. Om jag inte lyder säger jag till på skarpen. För kom ihåg jag måste ju vara pigg imorgon när jag ska skriva 98% på rysktentan.

 *dörrvaketer väljer vem så får komma in och varför

//Malin

Med risk för att själv hamna i dålig och kriminell dager tänker jag ända berätta en liten anekdot från dagen, den är liksom för rar för att undanhålla er trogna (?!) läsare. Häromdagen insåg en av grabbarna i ryskklassen att det med stormsteg närmade sig tenta nästa måndag, då samme grabb av olika anledningar, låt oss kalla det sightseeing, dessvärre inte haft ”möjlighet” att delta på speciellt många lektioner tyckte han att det kunde vara vettigt att bjuda med vår lärarinna på en liten lunch vid sista lektionstillfället. Notera före tenta, men efter undervisning. Svetlana och jag, något mer trogna lektionsbesökare, tyckte det var en bra idé och sagt och gjort, dagens skola ersattes av krogbesök. Tilläggas bör att när förslaget i måndags nådde vår något humörsvängande prepodavatel sken gumman upp som en sol och på knackig tyska började prat om att klä upp sig och göra sig fin, alla skulle göra sig fina. Ok.

Idag klockan ett, kanske första gången som fröken var före eleverna till ”undervisning”, iförd bästa silverminkspälsen med matchande kritvit fjällrävshatt bar det så av mot Hyde Park Bar. Ett något finare ställe som tydligen föll vår professor i smaken för redan vid förrätten började hon ge hintar om att måndagens tenta inte skulle bli ”allt för svår”. Och om Robin skulle få problem lovade hon att stänga öron och ögon så att han kunde fråga Svetlana… I övrigt hade vi det trevligt och talade mycket ryska, det var ju trots allt lektion, och maten var god och stämningen på topp. Efter maten (och notan) undrade hon över hur många procent, det är så betygen mäts här och senare omvandlas till bokstäver, vi behövde. På skoj slängde jag ur mig CTO (hundra) efter som det är betydligt lättare att säga än DEVYANOSTOPJAT (nittiofem)… men det kunde hon inte lova, vi kom därför slutligen överens om att 98 % var lämpligt. Detta alltså innan tentan är skriven. Motivationen för helgens studier är ju som ni förstår nu hög…

Jaha, där får fr Ekwall ge sig själv en klapp på axeln för rysslandsvistelsens första bestickning. Well done. Och det i ett ämne där det troligen inte ens var behövligt, vilket inte var lika slugt. Bad done. Då hoppas jag bara att jag slipper ryskt fängelse, för som ni förstår så var det har vår ”sikret” (enda ordet tidigare nämnda lärarinna kan på engelska).

Dock ger sig ovan nämna fr Ekwall ett par klappar till på axlarna för ytterligare två kurser, de här faktiskt seriösa och lite utmanande, avklarade.

/Malin

Idag varnades det för upplopp på gator och torg i Moskva. Anledningen är att minoritetsbefolkningar från Kaukasus förväntades göra uppror efter flera veckors stridigheter bland annat fotbollshuliganer emellan. Att vissa Moskvabor har uttalade och outtalade problem med sina forna bröder och systrar från Sovjettiden har vi tidigare förstått men att det skulle ta sådana här vändingar i form av mord och slagsmål känns ju lite överdrivet. Det hela tog fart ordentligt den 6 december när en supporterledare för Moskvaklubben Spartak sköts ihjäl och det verkar som att gärningsmannen blivit släppt med hjälp av mutor.  Så det ger väl grupperna anledning att ”gnabbas” lite.  Med anledning av detta har Moskva inte varit sig riktigt likt nu på eftermiddagen och delar av centrum har varit avstängt. Jag har hört rapporter om att närmre 1000 personer arresteras och otaliga knivar och dylikt plockats av bråkstakarna. Dock träffade jag just ett par kompisar som våghalsigt åkt till Europieskaya för att bevittna galenskaperna men de menade att det var ”tråkigt”, där var så mycket poliser att det inte fanns utrymme för alltför mycket sammandrabbningar. Hur som helst håller jag mig inne ikväll och laddar för ytterligare tentor och kursavslutningar.

//Malin

Ja, så kom dagen som våra lärare berättat/varnat/tjatat/ om hela hösten: Dagen för presentationen av vår affärsplan i kursen ”Doing business in Russia”. Kursen i sig har löpt över hela terminen med två föreläsningar i veckan av mycket varierande karaktär och kvalitet. Allt från mutor, krosskulturella aspekter, marknadsföring, risker, försäkringar till finansiella perspektiv av den ryska marknaden. Det har också varit företagsbesök och gästföreläsningar av intressanta personer. Och allt detta naturligtvis för att förbereda 50-talet studenter för att bli aktiva i den ryska affärssfären. Mindre examinationer längs vägen har förberett oss för den slutgiltiga uppgiften och det som sagt med oerhört skiftande beskaffenhet.

Presentationen innebar alltså att under cirka en halvtimma launcha vår produkt som bestod i svensk cider som vi genom empiriska studier insett vara en knapphet på marknaden.  Så välkammade och med nystrukna klädedräkter, ja man klär upp sig för skolan här, var vi redo. Dock utan blommor till examinatorerna som annars är tradition. Jag har ju tidigare presenterat vår komplexa grupp och kan väl nu i efterhand konstatera att den inte var alls så tokig. Sex tjejer från fyra europeiska länder kunde innebära ganska många konflikter och väldigt olika förkunskaper. Nog för att vissa hade lättare för sig än andra men så är det ju ofta i grupparbeten. Med endast få meningsskiljaktigheter tog vi oss till en helt klart hyfsad uppsats och så småningom en klart godkänd presentation. En av gruppmedlemmarna uteblev sonika, inte helt oväntat gruppens svagast lysande stjärna och som tur lös en fransk stjärna betydligt klarare och tog helt sonika över bangarens del. Med Doing Business kursen är numera DONE! 8 etc!

Ovan nämnda starka stjärna har blivit rankad som en av de bästa studenterna på sitt universitet. Så gör man tydligen i Frankrike, rankar bäst och sämst. Och i övrigt vill jag gärna ge många, dock inte alla, av mina fellow utbytesstudenter här en rejäl klapp på axeln för starka insatser. Inte bara vid dagens presentation där de flesta gjorde kanonbra ifrån sig, utan även andra tillfällen. Jag är övertygad om att flera av dem går en ytterst ljus framtid till mötes och kommer låta höra om sig framöver. Stolt att vara deras vän. Det är även kul och intressant att nu en tid fått plugga och jobba med andra kulturer, inte bara ryska, europeiska kulturer skiljer sig också. Och vem kunde tro att jag skulle använda min tyska så mycket i Ryssland!? Det är tyska var dag som gäller och engelskan har väl också slipats lite kan jag hoppas.  

 Men nu är det spakojne noche som gäller, det blir exam imorgon också. Det är ju sluttamp nu vilket innebär en del skolarbete.

//Malin

I arbetet som jag berättade om i förra inlägget fick ni ju reda på att vi skulle skriva en affärsplan över en ny produkt i Ryssland. Den innehöll förstås omfattande finansiella strategier, marknadsföring och eventuella risker men där var även en ordentlig del om krosskulturella aspekter. Det är ju trots allt genom förståelsen av en annan kultur som man eventuellt framgångsrikt kan göra affärer i densamma. Jag har lärt mig att Edward Hall på 60-talet gav sig på ett försök att beskriva olika kulturer som ”high context” respektive ”low context”. I HC är personliga relationer essentiellt och grundläggande för kommunikation och business samt är hierarkisk ordning extremt viktig, exempel på länder; China, Japan och Ryssland förstås. Inom LC tittar man snarare på kunskap och funktionsfyllande och status och auktoritet är inte speciellt betydelsefullt, LC gäller ibland andra i Skandinaviska länder.

D är finns förstås många fler olikheter men med viss förståelse för dessa skillnader är det lättare att förklara tisdagens konferens. Det hölls ett möte i syfte att diskutera det ryska språket, alla utbytesstudenter skulle dit och visas upp. När inte det stora konferensbordet blev fullt plockades några av oss studenter dit. Det var väl en god tanke att vi också skulle vara med och delta, men efter tre månader av ryskundervisning är i alla fall inte jag redo att hålla rundabordsförhandlingar. Men det var liksom inte viktigt, vi förväntades inte säga något (även om flera av utbytesstudenterna är flytande i Ryska), vi skulle bara sitta och fylla upp platserna då det troligen ser bättre ut på de ca tusen fotos som togs under konferensens fyra timmar. Bilderna visade ju tydligt hur engagerade studenter och vilka fina relationer som finns vid Plekanovs University.

Ja, där finns många spännande skillnader mellan gemene skandinav och vännerna här i öst, men framförallt finns det många likheter idag till exempel är det kruskatur på gång vilket innebär att så många så möjligt av stans 29 kruskakrogar ska besökas och en öl på var ställe inmundigas. Undertecknad har av någon outgrundlig anledning blivit ”headhuntad” till detta event/tävling… och det med en ytterst trevlig gårdagskväll med god middag och dito vin & cocktails i färskt minne. Dessemellan har jag nu på morgonen hunnit med ett par lektioner, så med stor tillit att en halvliter kaffe kan få mig startklar till nästa event bör jag kanske göra mig redo? Kaffet ska bälgas, eventuellt lite mat lagas, gummistövlar putsas (+grader i Moskva idag) och sviterna från gårdagens bör helst kureras. 20 min: inga bekymmer. Allt för att få uppleva så många olika kulturella aspekter av Europas största och kanske mest levande stad.

Vi hörs och för er som verkar glömt bort funktionen här nedan: kommentarer tack!

Tänk vad tiden flyger, jag kan ju inte begripa att jag bott i Moskva i över tre månader nu med allt vad det innebär och inneburit. Och vad mycket saker det finns att hitta på och göra. Av någon obegriplig anledning verkar de sakerna bli betydligt mer påtagliga när en stor business plan över en utländsk produkt som ska launchas i Ryssland och stan drar mer än någonsin i mig. Kom och upplev människa, du far ju snart härifrån tycks den säga. På ryska förstås.

I fredags skulle jag och min svenska vän Anna ta en tur på stan, och vi möttes vid Röda torget, bara det ger ju en något av en wow-grej. Smaka på den här, att bara säga:

-Tjena, vi träffas vid Krasnaya Ploschad va?

-Visst, ses om tio.

Och det var en trevlig eftermiddag i Moskvas mysiga, om än väldigt få, butiker för lite kul design och fika på det, nu börjar en ju faktiskt hitta de där små guldkornen som finns i stan även om de ofta är väldigt undangömda på innergårdar och bakgator. Det har väl med ganska ansenliga hyror att göra, det är också anledningen till att de flesta nattklubbar har öppet 24/7 så middag intogs på Solyanka som fr Ekwall endast sett i gryningstimmarna annars. Ett par drinkar på nya favoriten Temabar fick avsluta kvällen, nu jäklar gäller det att använda helgens timmar effektivt och komma hem före 01.00 så det kan bli någonting av lördagen också. För en nörd som den här är det så häftigt att se proffsen till bartendrar jobba, jäklar vad flinka de är, ryssarna spelar i en annan liga än gemene svenska bartenders så är det- men det är väl som med gymnastik och sånt, de drillas hårt från unga år. Det var som sagt en riktigt härlig tur i ett vintrigt Moskva och det kändes som att vara på julskyltning, Röda torget har nu förvandlats till en skridskobana med kulörta lampor och plastgranar. En härlig och fantastisk osmaklig kontrast till Kreml och Vasiljkatedralen. Butikskedjor och varuhus pyntar för fullt. Att julstämning infinner sig såhär i början av december är väl inte konstigt, men lite underligt är det ju trots allt att det är i ett land som inte firar jul… För det första firas den ortodoxa julen omkring 7:e januari och för det andra är det nyår som är den stora festen här. Det hör ihop med religionsförbudet under sovjettiden som förbjöd befolkningen att fira sina kyrkliga högtider, eftersom nyår betraktades som en profan företeelse gick det väl an och då körde man liksom ”all in” då. Till exempel kommer en man med röda kläder och julklappar… förlåt nyårspresenter.

Under lördagen var det alltså upp med tuppen (hmm?) och skaka liv i två tyska mädels och dra mot lite frukostlunch på café innan vi intog rymdmuseet och fick oss en rejäl lektion i Rysslands framgångar vad gäller utomjordiska äventyr och erövringar. En förskräcklig massa information på ryska men med en hel del visuella upplevelser i form av delar av rymdskepp, dräkter, mat och dokument. Ett par års studier till i ryska hade nog kunnat göra upplevelsen något vassare, men det fick gå.

På kvällen var jag via min ryska vän Anastasia bjuden till turkiska ambassaden för en liten informell tillställning. Återigen kom tysklandsduon med och för alla ambassadörer och likartades som läser detta: Bjud INTE in tre unga tysktalande damer till sådana fester!! Kul hade vi och svänga de lurviga med lite andra expats var ju bara trevligt, att turkisk mat och dryck fanns i överflöd kryddade aftonen en aning. Återigen hemma före ett. YES!

Således fick söndagen ägnas åt en ordentlig promenad i det världsarvsklassade utomhusmuseet Kosmoloskaya med adventsbesök i ett par pittoreska och stämningsfulla ortodoxa kyrkor. Framåt kvällen (läs natten) kunde jag dock inte skjuta skolarbetet framför mig längre och lite seriöst business plans skrivande tog fart.

Nu sliter vi för fullt med att försöka få det där jobbet färdigt, en mycket komplex grupp i form av tre fransyskor, en tyska, en belgiska och så undertecknad, ytterst svensk i många avseende. Samma undertecknare har tagit en något anonymare roll än vanligt i sådana här sammanhang och finner interna konflikter och centraleuropeisk stress ganska underhållande. Förvånas över begreppet, mycket snack och lite verkstad och är något överraskad över total avsaknad av källhänvisningar…

//Malin

Temperaturen har nu sjunkit i Moskva och de senaste dagarna hat vi haft omkring 20 minusgrader. Det är vad jag förstår inget konstigt för den här tiden på året i den här delen av världen och jag måste säga att jag tycker det är rätt trevligt. För de första får jag äntligen användning av min stora, varma parkas från fjällräven (ursäkta smygreklam, för övrigt det är fritt fram för klädestillverkaren att sponsra framtida blogginlägg). För det andra regnar det inte och november var ju i alla fall ovanligt varm. För det tredje glädjer detta vissa kurskamrater i Kalmar som under våren kommer vistas på varma platser. Hur som helst, vintern är i Moskva och vad som bör anses spektakulärt med det är hur väl förberedda moskiterna är på den. Som om ingenting plockas pälsmössor och framförallt en hel djurpark av tjocka eleganta pälsar fram ur skåp och lådor. I synnerhet den kvinnliga delen av befolkningen vet hur man stänger ute kylan och det med stil, ok på bekostnad av en halv vargstam möjligen men varma håller de sig. Karlarna begränsar slaktavfallet till huvudet vad jag kan bedöma men de å andra sidan pryds ofta av en rejäl pälsmössa. Japp, precis en sådan ni föreställer er med rejäla öronlappar. Nog hade jag förväntat mig en och annan pälskappa men att det var ett sådant allmänt attribut kom som en liten överraskning och speciellt bland den yngre delen av befolkningen.

För en djurrättsaktivist hade Moskva varit rena julafton (eller tvärtom?), den hade i alla fall haft mycket att göra. Man kan ju tycka vad man vill om pälsindustrin men någonstans måste jag ändå tycka att inställningen hos ryssarna är sund; om nu päls är det varmaste materialet, så varför inte använda det? Min vän, vegetarianen, försökte sig på en diskussion med en rysk vän men fick snart ge sig, ”nothing else keep me warm”. Ett par timmar senare på Moskvas gator tror jag Mr Veg fattade vad vår ryska kamrat menade. Men att djuren går i ide på vintern är alltså inte rätt, de syns i den ryska huvudstaden. Och så gör även min fjällräv även om den inte är fullt så animalisk som det ryska modet kunde önska.

//Malin