Archive for September, 2011

Minskad andel partimedlemmar

Monday, September 26th, 2011

Partierna tappar medlemmar. Från den period då en del fackföreningar kollektivanslöt sina medlemmar till Socialdemokraterna (före 1991) tills idag har antalet partimedlemmar minskat med en miljon. Även de beräkningar som försökt ta bort kollektivanslutna partimedlemmar visar på en minskning. I mitten av 1980-talet genomförde SCB frågeundersökningarna där svarspersonerna fick uppge om de var partimedelmmar. Omkring 15 procent sa då att de var medlem i ett politiskt parti. Idag är motsvarande andel betydligt mindre.

I Survey 2010 ställdes frågan ”Är du medlem i ett politiskt parti eller dess ungdoms- eller kvinnoförbund?” I tabell 1 redovisas svaren bland den röstberättigade befolkningen.

Endast 6 procent av den röstberättigade befolkningen uppger sig vara partimedlemmar. Detta är sannolikt en överskattning. Det är alltid problem att undersöka politisk deltagande i frivilliga frågeundersökningar. Personer som inte är intresserade av politik väljer ofta att avstå från att såväl aktivera sig i politik som besvara enkäter om politik. Därmed finns risken att andelen politisk inaktiva är speciellt stort bland de personer i urvalet som inte besvarade Survey 2010. Andelen partimedlemmar kan således vara överskattad. Detta problem gäller dock alla frågeundersökningar om politik, även de som SCB gjorde på 1980-talet. De senaste 25 åren tycks således andelen partimedlemmar mer än halverats.

Magnus Hagevi

Ett år efter valet: valrörelseaktivitet bland väljarna

Monday, September 19th, 2011

Idag, måndag 19 september, har det gått ett år sedan senaste riksdagsvalet. Under valkampanjen försökte partierna nå väljarna genom en rad aktiviteter. Dessutom aktiverade sig en del medborgare genom olika politiska aktiviteter där en del försökte nå politiker, införskaffa information, eller engagera sig i valrörelsen.

 

Surveyinstitutet har i sin undersökning Survey 2010 undersökt vilka politiska aktiviteter som väljarna var inblandade i under valrörelsen inför det senaste valet. Det är alltid problem att undersöka politisk deltagande i frivilliga frågeundersökningar. Personer som inte är intresserade av politik väljer ofta att avstå från att såväl aktivera sig i politik som besvara enkäter om politik. Därmed finns risken att andelen politisk inaktiva är speciellt stort bland de personer i urvalet som inte besvarade Survey 2010. Därmed kan nivåerna i den politiska aktiviteten under valrörelsen vara överskattade. Däremot finns det anledning att hysa större tilltro till en jämförelse av deltagarnivåerna mellan olika politiska aktiviteter: vilken politisk aktivitet var mer eller mindre vanliga bland väljarna under valrörelsen? Den som drar sig undan politik tenderar antagligen att vara inaktiv i samtliga undersökta aktiviteter. Väljarnas engagemang i valrörelsen redovisas i tabell 1.

 

 

Den vanligaste politiska aktiviteten bland väljarna under valrörelsen var att diskutera eller prata om politik. Detta är knappast förvånande. Ändå är sådana samtal föga analyserade av forskare som istället intresserar sig mer för andra typer av politisk aktivitet. Detta gör att flera frågor inställer sig. Vad pratade väljarna om? Med vem pratade väljarna? När pratade väljarna? Vilken koppling fanns mellan politiska samtal om andra politiska aktiviteter under valrörelsen? Det återstår att ta reda på.

 

Det var ungefär lika vanligt att läsa om politik i tidningen och titta på TV-program om politik som att tala om politik. På fjärde plats, men först av partiernas kampanjmetoder, kommer andelen väljare som någon gång under valrörelsen såg på TV-reklam. Detta kan jämföras med andelen som lyssnande på radioreklam som kommer på sjunde plats. Det var dock en större andel som såväl lyssnade på radioprogram om politik som sökte eller lästa om politik på internet. Men det är ett rejält om till den mer aktiva politiska deltagandet i form av att kommentera politik på internet. Tillsammans med att kontakta politiker hamnade andelen som genomfört dessa aktiviteter på åttonde plats. Sist i listan återfinns andelen väljare som besökt valmöte eller fick besök av politiker i hemmet. Dörrknackningskampanjerna var väl uppmärksammade i massmedia, liksom flera av de valmöten som främst partiledarna genomförde. Väljarna, däremot, tycks inte i lika stor utsträckning varit direkt inblandade i dessa kampanjmetoder.

 

Magnus Hagevi

Politisk TV-reklam i valet

Monday, September 12th, 2011

I valrörelsen 2010 gjorde politisk TV-reklam premiär i samband med riksdagsval. Tidigare har politisk TV-reklam kunnat ses i samband med valet till Europaparlamentet 2009. Men eftersom medborgarnas och partiernas fokus är mycket större på nationell politik än EU-politik var omfattningen av TV-reklamen större i riksdagsvalet 2010. Dessutom kunde flera av partiernas valfilmer beskådas på Internet. Än så länge finns en sammanställning av partiernas valfilmer på SVT:s hemsida (titta här).  

Alla partier köpte inte TV-reklam, men i och med att De rödgröna gjorde gemensam sak och köpte reklamplats på TV för det egna blocket så finns samtliga av de nuvarande riksdagspartier representerade i detta sammanhang.

I Surveyinstitutets frågeundersökning Survey 2010, som genomfördes strax efter riksdagsvalet, tillfrågades ett representativt urval av röstberättigade medborgare om de sett någon politisk TV-reklam under valrörelsen (se tabell 1).

Över 70 procent anger att någon gång under valrörelsens sett politisk TV-reklam. Drygt en fjärdedel anger att de sett politisk TV-reklam minst någon gång i veckan. Som en direkt kommunikation mellan partier och väljare torde TV-reklamen stå i särklass under 2010 års valrörelse.

En annan fråga är vilka partiers reklamfilmer som väljarna kommer ihåg att de sett. I tabell 2 redovisas dels vilka partiers TV-reklam som samtliga röstberättigades anger att de har sett, dels vilka av respektive partis väljare som anger att de sett en reklamfilm från partiet som de röstade på.

Flest av de röstberättigade uppger att de sett TV-reklam från Socialdemokraterna och Moderaterna. Lite färre – omkring en fjärdedel – säger sig ha sett en reklamfilm från Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Mindre än en femtedel menar sig ha sett TV-reklam från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Endast 14 procent uppger att de sett TV-reklam från Vänsterpartiet. Den låga andelen kan ändå uppfattas som hög med tanke på att partiet inte köpte någon TV-reklam. Vad väljarna istället kan tänka på är reklamfilmen för De rödgröna – där Vänsterpartiet medverkade – eller på partiets valfilm som funnits tillgänglig på Internet.

Om väljarna röstar på ett parti är det vanligare att de uppger att de sett dess TV-reklam. Störst skillnad mellan alla röstberättigade och de egna väljarna är det för Sverigedemokraterna (30 procentenheter) och minst skillnad för Kristdemokraterna och Vänsterpartiet (6 procentenheter). Att de som sett en reklamfilm är vanligare bland de msom röstade på partiet kan bero på olika saker. För det första kan det vara enklare att komma ihåg reklamfilmen från partiet som väljaren röstade på. Väljare som är anhängare till ett parti kan även aktivt titta på TV för att få se reklamen för sitt parti. De som gör reklamfilmerna – och kanske också partierna själva – önskar nog att väljaren sett reklamfilmen som gör att flera av dessa också röstar på partiet.

Frågan är dock vilken effekt TV-reklamen har på väljarna. Får det fler att gå och rösta än vad som annars skulle vara fallet? Finns de väljare som byter parti på grund av TV-reklamen? Hur vanliga är då dessa fenomen? Detta är frågor som forskningen alltjämt har att besvara.

Magnus Hagevi

Lärarnas makt över eleverna

Friday, September 9th, 2011

Många tycker att skolan är viktigt. Bland annat diskuteras lärarens roll flitigt. Somliga vill ha mer lärarledd undervisning som de gärna benämner ”katederundervisning”. Ett exempel på detta är den artikelserie som journalisten Maceij Zaremba publicerat i Dagens Nyheter och som nu kommer ut som bok. Idén är då att läraren ska vara en auktoritet, inte någon som slår eleverna på fingrarna när de svarar fel, men som står för uppmuntran och fast ledning mot ökad kunskap för eleverna. Även om debatten handlar om argument för eller emot och vad som kan uppfattas som rätt eller fel så finns ett element av vad gemene man tycker om saken.

Surveyinstitutet har till viss del tagit reda på detta i Survey 2010. Det är en frågeundersökning riktat till ett representativt urval av svenska befolkningen mellan 16-85 år som Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet i Växjö genomförde vid riksdagsvalet 2010. Svarspersonerna fick frågan vad de tyckte om förslaget att lärarna ska få bestämma mer över eleverna, något som onekligen sätter lärarens auktoritet i centrum även om diskussionens alla dimensioner inte beaktas.

Nästan två tredjedelar av svenska folket vill ge mer makt till lärarna i klassrummet. Även om frågan i Survey 2010 är enkel indikerar den ett stöd för tanken att lärarrollens auktoritet bör stärkas. De som studerar är dock inte alls lika glada i förslaget jämför med dem som lämnat pluggandet bakom sig. Stödet för ökad lärarauktoritet halveras bland studerande.

Med en opinion för större lärarauktoritet är det inte förvånande om det inom politiken kommer höras fler röster som talar för någon form av ökad ”katederundervisning”.