Skola

Miljöpartiet och de gröna väljarna

Friday, May 13th, 2016

Miljöpartiet har som tillnamn ”de gröna”. Färgen syftar naturligtvis på en slags miljöpolitik, men även en bredare ideologiska inriktning. En fråga är i vad mån Miljöpartiet lyckades samla de gröna väljarna i senaste riksdagsvalet? I samband med riksdagsvalet 2014 genomförde Surveyinstitutet en frågeundersökning av ett representativt urval av svenska befolkningen 18-85 år som kallades Survey 2014. En av de frågor som ställdes löd: ”Det talas ibland om den gröna dimensionen i politiken. Var skulle du placera dig själv på den gröna dimensionen?” Det var möjligt att svara genom att kryssa för sin placering på en 11-gradig skala mellan 0-10 där 0 var markerad med ”mycket åt det gröna hållet” och 10 med ”inte alls åt det gröna hållet”. Var de 1122 personerna som svarade på frågan placerar sig framgår av figur 1.

Miljöpartiet

Det framgår tydligt att de flesta av de svenska väljarna lutade åt det gröna hållet. Förvisso var det knappt sju procent som placerade sig på den mest gröna positionen, men över hälften av väljarna uppfattade sig stå närmare det gröna hållet än det motsatta. Detta kan tyckas som lovande för Miljöpartiet, men ändå fick partiet endast 6,9 procent av rösterna i riksdagsvalet 2014. I relation till väljarnas självupplevda grönhet framstår Miljöpartiets framgång i riksdagsvalet som begränsad. I vilken utsträckning röstade gröna väljare på Miljöpartiet? I figur 2 presenteras denna uppgift i form av andelen som röstade på Miljöpartiet (mörkgröna staplar) utefter sin position på den gröna dimensionen, tillsamman med motsvarande andel väljare som kunde tänka sig rösta på Miljöpartiet (ljusgröna staplar).

Miljöpartiet 2

Bland de mest gröna väljarna har Miljöpartiet en stor andel av rösterna, men sedan droppar det snabbt av ju längre bort från den grönaste extrempositionen på skalan. Men det är långtifrån alla av de mest gröna väljarna som röstade på Miljöpartiet. Av de väljare som placerade sig längst åt det gröna hållet röstade något mindre än hälften på Miljöpartiet. Ett pinnhål från den mest gröna hållet var det lite drygt en fjärdedel som röstade på Miljöpartiet. I nästa steg på den gröna dimensionen röstade endast en sjundedel på Miljöpartiet och längre bort från det mest gröna hållet på skalan blir stödet för partiet ännu lägre. Det tycks som om Miljöpartiets framgång bland det stora antalet gröna väljare var ganska begränsad.

Att Miljöpartiet inte fick alla gröna röster framgår också om partiets andel röster jämförs med andelen väljare som kunde tänka sig rösta på Miljöpartiet i riksdagsvalet 2014. Likt väljarna som faktiskt röstade på Miljöpartiet minskar andelen som kunde tänka sig att rösta på detta parti med att väljarna befinner sig allt längre bort från den mest gröna positionen på skalan, med en liten ökning i skalans motsatta pol. Men vad som framgår är att det är betydligt fler av de gröna väljarna som skulle kunna tänka sig att rösta på Miljöpartiet än som faktiskt gjorde det. Detta gäller de mest extremt gröna väljarna, men också en stor andel av de mer måttligt gröna väljarna som ligger något mer åt mitten på den gröna dimensionen. Bland dessa måttliga gröna väljare misslyckades Miljöpartiet till stor del att få sina potentiella väljare att faktiskt rösta på partiet.

Miljöpartiet missade såväl en stor del av de mest gröna väljarnas röster i riksdagsvalet 2014 som en stor del av de måttligt gröna väljarna som kunde tänka sig att rösta på Miljöpartiet. Detta kan te sig som ett strategiskt problem om partiet vill ha fler röster i framtiden. Miljöpartiet måste de fundera på om de vill samla de mest gröna väljarna (och hur detta ska gå till) eller om de vill få de möjliga MP-röster som finns att hämta bland mer måttliga gröna väljare (och, i så fall, hur detta ska gå till).

Lärarnas makt över eleverna

Friday, September 9th, 2011

Många tycker att skolan är viktigt. Bland annat diskuteras lärarens roll flitigt. Somliga vill ha mer lärarledd undervisning som de gärna benämner ”katederundervisning”. Ett exempel på detta är den artikelserie som journalisten Maceij Zaremba publicerat i Dagens Nyheter och som nu kommer ut som bok. Idén är då att läraren ska vara en auktoritet, inte någon som slår eleverna på fingrarna när de svarar fel, men som står för uppmuntran och fast ledning mot ökad kunskap för eleverna. Även om debatten handlar om argument för eller emot och vad som kan uppfattas som rätt eller fel så finns ett element av vad gemene man tycker om saken.

Surveyinstitutet har till viss del tagit reda på detta i Survey 2010. Det är en frågeundersökning riktat till ett representativt urval av svenska befolkningen mellan 16-85 år som Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet i Växjö genomförde vid riksdagsvalet 2010. Svarspersonerna fick frågan vad de tyckte om förslaget att lärarna ska få bestämma mer över eleverna, något som onekligen sätter lärarens auktoritet i centrum även om diskussionens alla dimensioner inte beaktas.

Nästan två tredjedelar av svenska folket vill ge mer makt till lärarna i klassrummet. Även om frågan i Survey 2010 är enkel indikerar den ett stöd för tanken att lärarrollens auktoritet bör stärkas. De som studerar är dock inte alls lika glada i förslaget jämför med dem som lämnat pluggandet bakom sig. Stödet för ökad lärarauktoritet halveras bland studerande.

Med en opinion för större lärarauktoritet är det inte förvånande om det inom politiken kommer höras fler röster som talar för någon form av ökad ”katederundervisning”.