EMU-krisen: Min egen syn på problemlösningarna – The EMU Crisis: Which is the Least Unpleasant Solution?
2 december, 2011
Summary
There are only five options left to come out of the EMU crisis: eurobonds, the establishment of the EFSF as a bank with the right to issue bonds, the unlimited possibility for the ECB to buy bad government bonds, the German view of claiming much better and/or secure fiscal consolidation than so far which may – as a compromise – be combined with alternative one or two. I rule out the third solution as too bad and the fourth alternative alone as insufficient. Unfortunately, there is no solution with ”safe outcome”.
EMU-krisen har inga någorlunda hyggliga eller säkra problemlösningar längre. Det finns endast fem tänkbara vägar att gå vidare på, samtliga behäftade med mer eller mindre osympatiska risker:
1) euroobligationer (”straffränta” för de duktigaste EMU-länderna, då högre än hittills)
2) ombildandet av räddningsfonden EFSF till en bank med emissionsrätt
3) möjlighet till obegränsade uppköp av ”skräpiga” statsobligationer via ECB
4) Tysklands hittills tilltänkta väg att kräva ännu bättre skuldsanering av de mest skuldsatta EMU-länderna – kombinerat med fortsatta räddningsaktioner i ett senare skede, möjligen också tillsammans med en reviderad strukturell EU-politik
5) kombinationen av två ovannämnda insatser.
För egen del vill jag helst se följande möjligheter, mestadels av pragmatiska (nöd-)skäl – och inte för att de ser ekonomiskt/institutionellt tilltalande ut:
– alt 1 (trots starkt principiellt motstånd)
– alt 2 (endast om entydiga gränser och definitioner för emissionsrätten kan hittas)
– alt 1 och 2 i kombinerad form
– alt 1 och/eller 2 i kombination med alt 4 (i mina ögon kanske den bästa praktiska lösningen för att få med Tyskland).
Som synes, förkastar jag – i motsats till många marknadsaktörer – alternativ 3 helt och hållet. ECB:s trovärdighet måste helt enkelt ges allt tänkbart stöd framöver. Det fås inte genom alternativ3. ECB-chefen Mario Draghis senaste kommentarer i detta sammanhang är ett uppmuntrande tecken.
Som sagt: Numera finns inga någorlunda hyggliga alternativ kvar. Den chansen har man försuttit. Politikerna har reagerat för långsamt på finansmarknaderna – och finansmarknaderna har visat otillräckligt förståelse för demokratiska beslutsprocesser.
Det får vi betala för idag!