Baltic Business Research

Idag är det exakt 20 år sedan Berlinmuren föll – en förvisso omskakande händelse som jag fick uppleva på plats. Flertalet artiklar om den östtyska  –  om man nu fortfarande får säga så – utvecklingen under de gångna 20 åren beskriver mer eller mindre dagens misär i det nya Östtyskland. En sådan inriktning är dock helt enkelt felaktig – tyvärr starkt uppbackad av notoriskt pessimistiska tyskar.

För egen del har jag under lång tid intensivt sysslat med tysk ekonomi . Jag kommer mycket väl ihåg utgångsläget under 1989/1990. Positiva – men emotionella – förväntningar dominerade starkt.  Mer realistiska bedömningar – baserade på den urusla och absolut inte konkurrenskraftiga östtyska industrin – fick inte riktigt gehör. Det gäller dock att komma ihåg, hur den ruttna östtyska planekonomin verkligen såg ut.

Tas hänsyn till DDR:s faktiska förhållanden, ser de fem nya delstaternas facit så här långt mycket bättre ut än vad många onyanserade analyser ger sken av. Således steg östra Tysklands BNP med cirka  8% under perioden 1992 till 2008, jämfört med omkring 1 % för den gamla förbundsrepubliken. Visserligen har det statliga bidraget till Östtysklands återuppbyggnad hittills kostat mer än 1200 miljarder euro, det vill säga 75 % av den tyska budgeten – och notan går fortfarande på årligen 75-80 miljarder euro.

Beräkningar av IWH i Halle visar dock att upphämtningsprocessen (konvergenshastigheten) varit dubbelt så snabb jämfört med förväntningskalkylerna. Naturligtvis är den östtyska tillväxten ojämnt fördelad. Thüringen har klarat en genomsnittlig 10-procentig BNP-uppgång under de gångna två årtionden, det eftersläpande Mecklenburg- Vorpommern enbart 4,6%. Alla delar av östra Tyskland har fått en klart förbättrad infrastruktur – och framför allt demokrati.  Tyvärr är dock arbetslösheten fortfarande mycket betungande i stora delar av de nya delstaterna.

På årsdagen kan också konstateras att murens fall betytt mycket för världshandeln och globaliseringen. Murens fall har inte enbart inneburit mycket för det gamla Östeuropa utan också för många emerging markets med Kina  och Indien i spetsen.