Baltic Business Research

Summary
Psychology is gaining momentum in economic research – though with visible opposition from traditional economists. “Happiness economics”, for example, still is in its scientific beginning. Better skills in “happiness economics” may contribute to neglected welfare gains in a society. The risks for political abuse in the shelter of “happiness economics” should be limited in a transparent and democratic country.

 

 

Några dagar före jul eller före nyår gör man ofta ett facit över det gångna året. Har det gått bra? Har förväntningar på mig, mitt företag eller rent av mitt land infriats? Finns det anledning att vara glad?

Dylika funderingar må osökt leda till en vetenskapsgren som på senare år fått ökad uppmärksamhet – ”happiness economics” (lyckans ekonomi). Vad är egentligen den ekonomiska politikens ultimata mål?

Skotten Adam Smith ställde för cirka 250 år sedan strävan efter lyckan som främsta mål för all ekonomisk aktivitet. Drygt 150 år senare konstaterade dock den engelske ekonomen Alfred Marshall att ekonomin inte längre var inriktad på ”human well-being” utan snarare på materiella önskemål (”material requisites”).

Under 1900-talet konverterades ekonomin alltmer till ”hard science”. På senare tid har dock ”happiness economics” fått en synlig renässans. Forskning visar att dagens generationer är rikare än förfädernas – men mestadels inte lyckligare. Richard Easterlin – idag något omstridd p g a hans metodval – observerade detta redan för 30 år sedan. Milton Friedman förknippade välmående med ”a life of freedom”. Nobelpristagare Edmund Phelps gav sin syn på välbefinnade vid nobelföreläsningen 2007 med följande ord: ”A good economy must support the development of the individual … – good life is to discover the talents.” I dessa dagar exempelvis – och framöver – förknippar säkerligen allt fler människor på detta jordklot “happiness”med en bättre miljo för sig själva, barn och barnbarn (se exempelvis papers av Heinz Welsch, universitetet i Oldenburg).

Numera publiceras allt fler ”papers” i ämnet i prestigetidskrifter och böcker – med nobelpristagaren Daniel Kahneman (Princeton), Bruno Frey (Zürich) och Richard Layard (LSE) i spetsen.  Även den Interamerikanska Utvecklingsbanken (IBRD) har börjat intressera sig för ämnet.      

Layard till exempel är mycket kritisk till ekonomernas moderna budord: Ökad produktivitet och rörlighet på arbetsmarknaden. Han menar att dessa moderna krav innebär bl a hälsorisker, fler sjukdomar och därmed också välfärdsförluster.

För makroekonomer är BNP den mest kända och använda indikatorn. Detta är naturligt, eftersom (nästan) all produktion av varor och tjänster under en viss period sammanfattas i bruttonationalprodukten. En hel del BNP-ingredienser bidrar dock föga till ökat välmående. Samtidigt räknas inte faktorer med positiva välmåendeeffekter in i BNP. Hit hör exempelvis hälsa, familj, goda vänner, fritid, miljö, religion, tillfredställelse på jobbet m m – faktorer som ligger utanför ekonomin och ekonomisk grundforskning.

Lycka har också relativa dimensioner. Undersökningar visar exempelvis att testpersoner hellre tjänar 50 000 USD om året om den genomsnittliga inkomsten i branschen är 25 000 USD än 100 000 USD vid en genomsnittsinkomst på 200 000 USD.

Kan kunskapsökning göra lycklig? I princip ja, vilket bland annat tyska undersökningar visar (Georg-Simon-Ohm- Hochschule, Nürnberg). På företagsnivå missas dock fortfarande många chanser i syfte att ge arbetskraft med på senare tid höjd utbildnings- och kompetensnivå erforderlig stimulans och uppbackning. Detta är slöseri med egna resurser och företagsekonomiskt rent av dumt. Att ge de anställda en känsla av lycka borde kanske vara företagsledningarnas viktigaste fundamentala uppgift. Att värna om de egna anställdas lycka på arbetsplatsen skulle kunna bli ett av de viktigaste – och billigaste! – nyårslöften på företagsnivå. På den punkten finns det otroligt mycket kvar att göra, även i Sverige.  

Men hur skall lycka mätas? Ännu så länge råder ingen enighet om den bästa indikatorn. Det finns ett antal försök. Men forskningen kommer helt klart att gå vidare vad gäller “economics of happiness”. Detta är en intressant forskningsgren med involvering av psykologi – men fortfarande i sin linda.”Lyckans ekonomi” bör också vara intressant för politiker och den ekonomiska politiken. Kritiker till ”happiness economics” hävdar dock att ökad fokus på detta område kan öka politikernas populism (se till exempel Pierlugi Barotta). Det kan vara så – men jag tror att flertalet politiker redan idag vet mycket väl, var och hur populistiska insatser kan bidra till (kortsiktiga) sympativinster.

Som vi har sett, har ”lycka” och ”lyckans ekonomi” i ett historiskt perspektiv fått olika innehåll och tolkningar. Bruno Frey sammanfattar: ”The study of happiness is just beginning in economics. It opens up challenging new areas. Further progress is especially needed in these four areas: the effects of happiness on behavior, consideration of a broader set of institutions on happiness; application of more advanced approaches in cross-national research and improved measurements on happiness.”

Alan B. Krueger, mycket känd ekonom från Princeton, tillägger: “Much of what contributes to well-being happens outside markets”. Nämnas kan bland annat

–           “type of governance she/he lives under”

–          “support from friends and family”

–          “ how we are spending our time”

–          “ how we feel about health”

Slutsatsen finns nära till hands att det finns speciellt mycket att göra i det europeiska reformländerna. Där skulle politikerna verkligen kunna se förbättringar i de dåliga ”happines”-rankningarna som en viktig målsättning.

”Happiness economics” är ett ämne som passar väl till dessa (jul-)dagar – och tål att fördjupa sig i efter helgarna.