F\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan fick jag fr\u00e5gan av en student om inriktningen av USA:s ekonomiska politik, och i vad m\u00e5n det finns en kortfristig och en mer l\u00e5ngsiktig tillv\u00e4xtpolitik. F\u00f6rvisso intressanta fr\u00e5gor.<\/p>\n
F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r ekonomisk politik i USA vanligen kortsiktig – med fokus p\u00e5 fr\u00e4mst BNP-tillv\u00e4xten och arbetsmarknaden under de kommande kvartalen. Normalt har denna politik en keynesiansk pr\u00e4gel, speciellt i tider med otillfredsst\u00e4llande tillv\u00e4xtutsikter. I s\u00e5dana situationer brukar budget- och utgiftsdisciplin inta en mer sekund\u00e4r roll. Den s k efterfr\u00e5gepolitiken <\/em>framst\u00e5r som viktigast.<\/p>\n F\u00f6r det andra har utbudspolitik – <\/em>med sina mer l\u00e5ngsiktigt tillv\u00e4xtfr\u00e4mjande inslag – mer eller mindre blivit ett fr\u00e4mmande ord p\u00e5 andra sidan Atlanten. Senast var det Reagan-administrationen med David Stockman och Arthur Laffer i den intellektuella toppen som lyckades f\u00f6ra en utbudsorienterad ekonomisk politik. Det h\u00e4nde p\u00e5 1980-talet, n\u00e4r USA verkligen beh\u00f6vde ekonomiskt-politiskt nyt\u00e4nkande mot bakgrund av de d\u00e5 existerande ekonomiska obalanserna. Numera \u00e4r utbudspolitik dock ett (n\u00e4stintill) f\u00f6rbjudet ord i v\u00e4rldens st\u00f6rsta ekonomi, \u00e4ven i den akademiska debatten.<\/p>\n I Europa, Kina och \u00e4ven Japan pratas d\u00e4remot relativt mycket om den mer l\u00e5ngsiktiga tillv\u00e4xten och n\u00f6dv\u00e4ndig strukturpolitik. Statsmakterna (re-)agerar f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra eller uppr\u00e4tth\u00e5lla tillv\u00e4xtpotentialen, om \u00e4n otillr\u00e4ckligt och utan att n\u00e4mna ordet \u201dutbudspolitik\u201d (\u201dsupply side policy\u201d). Detta g\u00e4ller ocks\u00e5 f\u00f6r Sveriges vidkommande, d\u00e4r det bedrivits en hel del utbudspolitik sedan krisen p\u00e5 1990-talet utan att begreppet \u201dutbudspolitik\u201d tagits i n\u00e5gon politikers mun \u2013 troligen f\u00f6r att det var Ronald Reagan och Margaret Thatcher som till\u00e4mpade utbudspolitik mest konsekvent, i vissa sammanhang f\u00f6rvisso f\u00f6r konsekvent.<\/p>\n Nu finns det emellertid mycket forskning som bekr\u00e4ftar att utbudspolitik \u00e4r helt n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att klara en god ekonomisk utveckling p\u00e5 n\u00e5got l\u00e4ngre sikt. USA \u00e4r dock numera ett land som saknar helt strategiskt tillv\u00e4xttankande p\u00e5 federal politisk niv\u00e5. Bakom denna ekonomisk-politiska passivitet finns k\u00e4nslan och \u00f6vertygelsen att staten inte kan eller inte b\u00f6r detaljstyra den mer l\u00e5ngsiktiga makroekonomiska tillv\u00e4xten. Man tror snarare att ekonomiska drivkrafter – och i f\u00f6rl\u00e4ngningen BNP-tillv\u00e4xten \u2013 b\u00f6r byggas upp underifr\u00e5n och med s\u00e5 mycket egendynamik och s\u00e5 lite statlig inverkan som m\u00f6jligt, d v s att tillv\u00e4xt ska frodas naturligt fr\u00e5n mikro via id\u00e9er och innovationer till makro (vilket principiellt inte \u00e4r fel; dock kan statsmakterna alltid f\u00f6rb\u00e4ttra de mikroekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r l\u00e5ngsiktig tillv\u00e4xt; se till exempel V\u00e4rldsbankens \u00e5rliga rapport \u201dDoing Business\u201d).<\/p>\n Kanske finns i botten en uppfattning som inte minst Alan Greenspan stod f\u00f6r under hans glansdagar, det vill s\u00e4ga att statsmakternas eller en centralbanks viktigaste uppgift normalt \u00e4r att undvika d\u00e5liga beslut med fatala konsekvenser.<\/p>\n Fr\u00e5gan \u00e4r idag om den kommande amerikanska presidenten kommer att klara en dylik politik som fr\u00e4mst ska f\u00f6rhindra ekonomiska olyckor. Hittills har jag inte uppt\u00e4ckt n\u00e5gon som helst ekonomisk-politisk ansats hos presidentkandidaterna med intentionen att aktivt och strategiskt verka f\u00f6r god l\u00e5ngsiktig tillv\u00e4xt. I princip finns mer eller mindre ingen federal ekonomisk politik med l\u00e5ngsiktig inriktning.<\/p>\n Kanske \u00e4r en amerikansk ekonomisk politik som f\u00f6rhindrar ekonomiska olyckor det b\u00e4sta vi kan hoppas p\u00e5 efter presidentvalet i november. Troligen kommer inte heller finansmarknaderna att kr\u00e4va mer \u00e4n s\u00e5 av den ekonomiska politiken i Vita Huset och p\u00e5 Capitol Hill (i vart fall om mycket negativa \u00f6verraskningar uteblir).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan fick jag fr\u00e5gan av en student om inriktningen av USA:s ekonomiska politik, och i vad m\u00e5n det finns en kortfristig och en mer l\u00e5ngsiktig tillv\u00e4xtpolitik. F\u00f6rvisso intressanta fr\u00e5gor. F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r ekonomisk politik i USA vanligen kortsiktig – med fokus p\u00e5 fr\u00e4mst BNP-tillv\u00e4xten och arbetsmarknaden under de kommande kvartalen. Normalt […]<\/p>\n","protected":false},"author":349,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[93],"tags":[],"class_list":["post-633","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blogg"],"acf":[],"yoast_head":"\r\n