Människa-Maskin-Samhälle

av Tobias Björklund

Detta inlägg diskuterar vikten av AI-litteracitet för demokratin inom högre utbildning och ger konkreta exempel från min egen undervisning. 

Att generativ AI är här för att stanna bör de flesta i vårt samhälle vara överens om. Även att det med rasande fart utvecklas nya modeller och befintliga modeller blir bättre och bättre är ett faktum. Modeller en för ett halvår sedan betalade för har för länge sedan passerats av nya versioner som idag är gratis. Oavsett om behovet är sådant hos användaren att en betalversion behövs eller inte, är användandet något vi måste börja ta på mycket större allvar inom högre utbildning och särskilt inom det område jag håller på med som är pedagogik och lärarutbildningar. 

Jag upplever att det talas väldigt lite om generativ AI inom högre utbildning och en behöver många gånger söka på egen hand för att hitta sammanhang där användningen på allvar diskuteras. Det är inte idag ett naturligt och kontinuerligt samtal kring generativ AI i pedagogisk utveckling i den kontext jag befinner mig i. 

Det är alltså min upplevelse att det talas om generativ AI förhållandevis lite på LNU medan det på andra lärosäten kanske förs en livligare diskussion. Internationellt är det många lärosäten som på ett nyktert och öppet sätt diskuterar användandet mycket mer långtående. I en färsk forskningsöversikt (Generative AI in higher education: A global perspective of institutional adoption policies and guidelines – Yueqiao Jin, Lixiang Yan, Vanessa Echeverria,, Dragan Gašević, Roberto Martinez-Maldonado ) kring implementering av policys och riktlinjer lyfts det fram hur viktigt det är att det tas ett centralt grepp kring vägledning i användandet av generativ AI. Forskningsöversikten understryker vikten av att föra en framåtsyftande dialog om generativ AI i utbildningen. Den betonar att diskussionen bör präglas av öppenhet och nyfikenhet snarare än rädsla. Ett sådant förhållningssätt möjliggör att vi kan utforska hur AI kan integreras konstruktivt i undervisningen. Målet är inte att ersätta befintliga pedagogiska metoder utan att berika dem på ett sätt som stärker studenternas lärande. Genom att aktivt inkorporera generativ AI i utbildningen förbereds både studenter och lärare för att hantera teknologin på ett medvetet och kritiskt sätt. Att fullt reda ut vad AI-litteracitet innebär skulle behövas ett eget inlägg för. I föreliggande inlägg kan AI-litteracitet definieras som förmågan att förstå, använda, kritiskt granska och interagera med artificiell intelligens på ett meningsfullt sätt.  

För att detta ska kunna bli möjligt krävs en öppen och konstruktiv diskussion kring användandet som grundar sig i att vi som utbildare behöver sätta oss själva under lupp för att utveckla design på kurser där exempelvis examinationer behöver utvecklas för att säkerställa att studenternas kunskaper ägs av dem själva. Detta kan göras genom att dels utveckla kursens design, dels föra diskussioner inom kollegiet hur och när generativ AI kan och bör användas men också i samtal med studenterna. Vi som utbildar behöver med andra ord utveckla en AI-litteracitet så att studenterna vi möter i sin tur kan utveckla det tillsammans med oss. Med en nyfikenhet kring vad AI kunde göra för mitt arbete började jag tidigt laborera med vad AI kunde göra för mitt dagliga arbete samt hur jag kunde implementera det i undervisningen. Genom samtal med LNU:s duktiga pedagoger på avdelning för högskolepedagogik (som försöker ge guidelines för AI i kurser) började jag utveckla mina studieguider och kurser. 

Vidare har jag fått väldigt mycket inspiration från en föreläsning nyligen av Julia Chen (Personlig kommunikation 250414) arrangerad av LNU. Hon jobbar vid The Hong Kong Polytechnic University som ligger långt fram vad gäller förhållandet till generativ AI i sin undervisning. Ett par av de tips hon gav för att utveckla examinationer har jag just nu i gång i en av mina kurser. Den ena är att bygga in i examinationer att studenterna behöver kunna reflektera tillbaka till föreläsningar och workshops under kursen. I detta ska de då också använda specifik litteratur att ställa sina reflektioner mot. Studenterna gör varje vecka en metareflektion över de kunskaper de utvecklat under veckan. Detta ska sättas i relation till kursmål och kurslitteratur samt deras framtida yrke. Detta kommuniceras med bedömande lärare och i slutuppgiften ska metareflektionen användas för att problematisera och diskutera de avlutandet uppgifterna. En diskussion kring hur de kan använda generativ AI startade kursen där exempelvis uppmaningen att använda generativ AI för att hitta mönster i sina reflektioner uppmuntrades. 

En annan av de principer Julia Chen lyfte fram är multimodalitet (vilket jag laborerat med flera år) där studenterna behöver använda olika kunskapsrepresentationer. Detta har utmynnat i att prova inspelning med konceptkarta. Det ska bli mycket spännande att se utvärderingen om hur studenterna upplevde att deras utveckling uppfattades. Jag hade också förmånen att få vara ett forskningsprojekt där vi använde oss av ChatGPT för att kvalitativa analyser. Jag har gått från att sett väldigt många positiva sidor med generativ AI till en skepsis under en period som idag har landat i ett mer nyanserat förhållningssätt. Jag skulle nog vilja hävda att jag är på väg att utveckla en AI-litteracitet som består av en nyanserad bild som balanserar både de positiva och negativa sidorna men framför allt att jag hittat vägar att få ta del av båda sidorna. 

En väg är att söka sig till poddar som diskuterar AI och bland annat via Maskin-Människa-Samhälle har jag fått tips på både bra poddar men också tips och ideer på olika modeller att prova. Nyligen lyssnade jag på en podd (AI in Education – 250327 – Podden rekommenderar varmt) kring generativ AI där en stor skolkoncern i Australien implementerat Copilot för alla sina elever och frågan om användandet av AI gjorde att de gjorde det ”enkelt för sig” ställdes till eleverna. Många av eleverna uttryckte det som att de haft stor nytta av det men framförallt uttryckte de att de inte ville lämna över lärandet till Copilot utan istället utveckla sitt lärande och sina kunskaper. Detta indikerar att unga användare ser vinsten med AI men att det istället för att ersätta lärande utvecklar. Givetvis är det naivt att tro att det inte finns elever och studenter som fuskar eller ser enkla vägar till resultat men det fick också mig att tänka till att om vi designar kurser på ett konstruktivt sätt är det förhoppningsvis så här våra studenter faktiskt känner, de vill utvecklas och få kunskaper och det är vår sak som utbildare att utveckla kurser som ger dem möjlighet till det. 

Att utveckla AI litteracitet är viktigt och kommer bli viktigare i framtiden av bland annat de skäl jag angett ovan med att vi med generativ AI istället för att ersätta tänkandet istället stärker och utvecklar våra förmågor. Det finns röster kring generativ AI som menar att det tar bort tänkandet och interaktionen mellan människor och jag ser absolut riskerna vilket gör utvecklandet av AI litteracitet än viktigare. 

Mark Zuckerberg lyfte nyligen AI assistenter som en möjlig väg för att hjälpa den ensamhet som många idag känner. Jag tror att han är fel ute och ser istället möjligheterna att med ett klokt användande av AI föra människor samman istället. En intressant diskussion kring AI assistenter fördes i Anders Hansens nya programserie Smartare än hjärnan där framstående forskare resonerade kring människors behov av relationer, och varför just det mänskliga är så viktigt. Det mänskliga tror jag aldrig generativ AI kommer kunna ersätta då människan i alla tider har reflekterat över sitt eget varande vilket vi fortsatt kommer ha behov av att göra. För att då till och med kunna fördjupa den reflektionen behövs ett förhållningssätt och en förståelse för generativ AI. 

För att få chansen att utveckla en AI-litteracitet behöver en också få möjligheter att både använda AI men framför allt få vägledning och diskutera både för och nackdelar. Var om inte i grundskolan och gymnasiet ska detta ske. Av den anledningen är lärarutbildningarna mycket viktiga och centrala vad gäller att utveckla dessa kunskaper. Det handlar inte bara om att utveckla kunskaper hos sina elever utan det är också att blivande lärare behöver kunskaper att själva utveckla ett användande av generativ AI utifrån sina ämnen, pedagogiska grundsyn och användningsområde i sitt dagliga arbete. Att använda generativ AI i sin kommande profession är likväl som andra pedagogiska verktyg något som ska ses som just ett verktyg när det är befogat att använda det och när det stöttar elevernas lärande. 

I Sverige har digitaliseringen mycket tolkats som att det är tillgång till datorer och digitala läromedel som varit nyckeln till framgång. Dock har det visat sig att det istället landade i knät på enskilda huvudmän och i slutänden lärarna att lösa hur det skulle göras. Kontentan har blivit att det varit ett stort experiment med digitala läromedel som många gånger tvingats på lärarna då skolor valt ett läromedel och tagit bort fysiska böcker av ekonomisks skäl. Detta i sin tur gjorde att många klassrum blev belamrade med skärmar med mängder av flikar öppna. Lägg därtill alla lärplattformar som allt material och alla planeringar skulle göras i för att ge tillgång för eleverna. Det i sig är ju inget problem men det blir ett problem om det inte är en del av de didaktiska val som läraren behöver göra för att eleverna ska rikta fokus mot rätt håll. Min poäng är att generativ AI kanske lyfter den här diskussion så att det blir en pedagogisk diskussion kring användandet i stället för att se det som enbart ett hot. Vi behöver våra lärare med grundläggande och djupa kunskaper inte bara i sina ämnen utan också kring hur hjärnan fungerar samt relationell kunskap. Läraren är viktigare än någonsin och behöver ha kunskaper och förmågor att göra kloka väl avvägda val som är det bästa just för deras elever. 

För att lite råda bot på den (enligt mig) ljumma diskussionen kring generativ AI inom lärarutbildningen hade jag förmånen att via programrådet för ämneslärares försorg anordna en dag kring generativ AI i utbildning för blivande ämneslärare och lärarutbildare, en träff i Kalmar och en träff i Växjö. Alla ämneslärarstudenter samt deras lärarutbildare från alla ämnen bjöds in till träffarna. I Kalmar dök det upp ca 10 Studenter och 5 Lärare och Växjö ca 20 Studenter och ca 7 Lärare. Det är långt från det totala antalet studenter på ca 400 studenter (alla kullar) samt lärare från 18 ämnen. Frågan kan absolut ställas om det är ett uttryck för hur studenterna socialiserats in i om det inte är obligatoriskt så är det väl inte värt att komma eller om det är ett ointresse för generativ AI. Likaså kan det reflekteras kring avsaknaden av så många lärarutbildare. Är det för att på sina institutioner redan för de här diskussionerna eller är det för att det inte anses som relevant för blivande lärare? Oavsett vad säger det kanske en del om hur vi som lärosäte sänder signaler kring frågorna om generativ AI. 

Att det finns stora skillnader mellan olika grupper som lyckas i skolan och att det beror på vissa faktorer i elevers livsvillkor är sedan länge väl belagt. En av de absolut viktigaste faktorerna för att lyckas är föräldrars utbildningsbakgrund och socioekonomiska förutsättningar. Ska glappet inte bli ännu större menar jag att AI-litteracitet är en avgörande faktor för detta då det bara kommer vara de som redan är vinnare som kommer vinna på att generativ AI enbart ses som något negativt i skolans värld. Då kommer de som har föräldrar som förstår vinsten utveckla kunskaperna hos sina barn medan de barn som inte får den hjälpen har närmre till att se generativ AI som en hjälp att ta genvägar. 

Det är också viktigare än någonsin att utveckla ett förhållningssätt till källkritik som är helt avgörande för ett framtida demokratiskt samhälle där vi utvecklar ett gemensamt narrativ av hur samhället bör och kan se ut. Detta är verkligen en demokrati och likvärdighetsfråga och mer än någonsin behöver vi sluta oss samman och se att alla behöver de här förmågorna. Det handlar absolut om att ge möjlighet för alla elever och studenter att ha tillgång till adekvata verktyg men framförallt är den största demokrati och likvärdigehtsfrågan att förstå hur det ska användas, när det ska användas, när det inte ska användas, när ska en dra öronen åt sig kring fake news bias osv. 

För att inte glappet mellan de som kan dra nytta på riktigt av generativ AI och de som inte förstår ett etiskt och konstruktivt användande ska bli avgrundsdjupt behöver vi ta den här diskussionen NU och vilka ska ta den om inte ett lärosäte som ska ligga i framkant i att stötta samhällets utveckling? Att många är rädda för vad generativ AI kan göra med oss och världen har jag all respekt för, jag ser också en massa utmaningar och en hel del farhågor. En av de aspekter som är otroligt viktiga att vara medveten om är vem eller vilka som äger och utvecklar modellerna. Jag nämnde tidigare Mark Zuckerberg som är en av de som driver på utvecklingen med alla sina miljarder. Frågan om vem som äger AI-teknologierna och vilka värderingar som är inbäddade i dem förtjänar särskild uppmärksamhet. De dominerande AI-modellerna utvecklas av ett fåtal mäktiga techjättar som OpenAI, Google, Meta och Anthropic, med enorma ekonomiska resurser. Detta innebär en maktkoncentration som kan få djupgående konsekvenser för utbildningen. Konkret innebär det att utbildningsinstitutioner som använder dessa modeller måste ställa kritiska frågor: Vilka ideologiska antaganden är inbyggda i modellerna? Vilka röster och perspektiv privilegieras och vilka marginaliseras? Hur påverkas elevernas integritet när deras data bearbetas genom dessa system? Vad händer när vi förlitar oss på kommersiella verktyg i en utbildning som ska vila på demokratiska värderingar? En särskilt angelägen fråga är att dessa modeller huvudsakligen tränas på engelskspråkigt material och därmed reflekterar primärt amerikanska och västerländska perspektiv. För svenska skolor betyder det att vi behöver vara uppmärksamma på hur dessa verktyg riskerar att förstärka anglosaxiska normer och värderingar på bekostnad av lokala och nationella perspektiv. 

En aspekt som ibland lite glöms bort i diskussionen är de enorma mängder energi som går åt när vi använder generativ AI så för att vi ska skapa ett hållbart demokratiskt samhälle krävs det ett användande av generativ AI som är klokt och konstruktivt. För att utveckla detta är min åsikt att läraren är viktigare än någonsin för att kunna vägleda och guida framtidens demokratiska medborgare. 

I am interested in education as itself a creative ”art” or, to be more precise, in education as an act of creation, that is, as an act of bringing something new into the world, something that did not exist before (Biesta 2013). 

Biestas syn på utbildning som en kreativ och skapande akt har direkt relevans för hur vi bör närma oss AI-litteracitet. När han talar om att bringa något nytt till världen, kan vi se AI-litteracitet som just en sådan skapande förmåga. Att lära sig navigera i en AI-medierad värld handlar inte om att passivt absorbera teknologin, utan om att kreativt omskapa den till meningsfulla pedagogiska möjligheter.

The work of teachers and other educators should focus on arousing the desire in children and young people for wanting to exist in the world in what I refer to as a ‘grown-up’ way. (Biesta 2019). 

Biestas betoning på att fostra en ’vuxen’ relation till världen överensstämmer också med den typ av ansvarstagande relation till generativ AI som vi bör uppmuntra. En ’vuxen’ relation till AI innebär att inte falla för teknikens förföriska enkla lösningar, utan att kritiskt reflektera över dess begränsningar och möjligheter. Det handlar om att lära sig säga ’nej’ till vissa användningsområden, samtidigt som man kreativt utforskar andra. Precis som Biesta menar att god utbildning bryter mot det förväntade, kan en utvecklad AI-litteracitet hjälpa lärare och elever att bryta mot förenklade föreställningar om vad teknologin kan och bör användas till

Sammanfattningsvis står vi inför en utbildningsmässig utmaning och möjlighet som kräver att vi omvärderar både vad vi lär ut och hur vi gör det. AI-litteracitet är inte bara en teknisk färdighet utan en demokratisk nödvändighet i en tid när information och kunskap medieras genom allt mer sofistikerade AI-system.

Genom att utveckla en nyanserad förståelse av generativ AI kan lärarutbildningen ta täten i att forma ett utbildningslandskap där dessa verktyg används på ett etiskt, kreativt och kritiskt sätt. Då kan vi motverka att teknologin förstärker befintliga ojämlikheter och istället bidra till att skapa en mer demokratisk och likvärdig skola.

Som Biesta påminner oss handlar utbildning ytterst om att skapa något nytt i världen. Kanske är den viktigaste nyheten vi kan skapa just nu en pedagogik som varken förkastas eller okritiskt omfamnar AI, utan som ser den som ett verktyg för mänsklig utveckling och demokratisk bildning. En sådan pedagogik kräver lärare med djup AI-litteracitet – och ansvaret för att utbilda dessa lärare vilar på oss.

Jag uppmanar därför oss alla att aktivt delta i diskussioner kring hur vi kan utveckla vår AI-litteracitet för att skapa en mer demokratisk och likvärdig utbildning