Hypertension club

October 17th, 2018 by sjukskoterskor

Hejsan!

Nu var det ett tag sedan vi skrev här senast. Det är ett späckat schema vi har här i Filippinerna så vi är ganska trötta när vi väl har lite tid över. Sedan vi senast skrev har vi haft praktik på akuten i tre dagar och varit iväg på våra två sista community duty i Kapangan.

Vi var på akuten på universitetssjukhuset Saint Louis University Hospital of the sacerd heart. Akuten bestod av ett rum med tolv sängar för kirurg-, medicin- och pediatrikpatienter. Det fanns en triage utanför entrén till sjukhuset men den behövdes inte användas under våra tre dagar då det inte var så många patienter. En patient kunde därför, i stort sett, bara gå in på akuten och lägga sig i en ledig säng och så kom det därefter en intern (läkarstudent) och bedömde patienten. Därefter brukade en sjuksköterskestudent komma för att ta de vitala parametrarna. Att arbeta som sjuksköterska i Filippinerna innebär ett mer assisterande arbete än vad det är i Sverige. Det var tex. läkaren som satte pvk:er och kopplade dropp, gipsade frakturer samt tog blodprover. Rapporteringen av en patient var inte heller vad den är i Sverige. Här är det en intern/läkare som pratar med patienten och sjuksköterskan får stå och lyssna på vad som säges till patienten och vilka åtgärder som skall göras.

Av de patienter som kom in fick vi se många olika fall. En äldre patient kom in medvetslös med taxi och hjärt- och lungräddning påbörjades direkt, dessvärre gick det inte att rädda patienten och räddningsinsatserna avslutades efter en timma. En patient i 12-års åldern kom in med en bruten underarm (den buktade som ett s), här gipsades först armen och innan gipset hade stelnat så knäckte ortopeden tillbaka benet och ett rejält knak hördes!

Våra två sista hemsjukvårdspraktiker har varit i Kapangan. Här har vi, likt tidigare gånger, varit ute och träffat patienter i byarna. Vi har även hjälpt de andra sjuksköterskestudenterna i att starta en ”hypertoni- och diabetesklubb”. I Filippinerna är just hypertoni ett stort problem som börjar gå nedåt i åldrarna och många av de personer som bor ute på landet har inte alltid råd med blodtryckssänkande mediciner. Syftet med klubben är att invånarna ska bli motiverade till att göra livsstilsförändringar för att förbättra deras hälsa och sänka blodtrycket. På det första mötet fick de information om varför sjukdomen uppkommer, hur den ter sig och vad de kan ändra i sin livsstil för att påverka blodtrycket. Mycket information handlade om kostförändringar, som att minska salt- och fettintaget. Vi bidrog till dagens aktiviteter med en liten uppvärmning för att få igång kroppen samt visade en taktil handmassage för avslappning.

Nu har vi bara två dagars praktik kvar här i Baguio, en dag på medicinavdelningen och en dag på kirurgavdelningen. Vi ska även hålla en presentation för sjuksköterskestudenterna om det svenska sjukvårdssystemet. Sedan har vi ledigt i fyra dagar innan vi flyger tillbaka till Sverige!

Ett hus som en av patienterna bor i.

Vi gick genom ett odlingslandskap när vi skulle besöka en patienterna, här en risodling.

På vandring till patienter i Kapangan, många branta stigar.

Hypertension club inleddes med bön och nationalsång.

Vi besökte en lågstadieskola i Kapangan, här är ett av klassrummen.  

Allt gott!

Stina & Evelina

2 Responses to “Hypertension club”

  1. Christina Broder says:

    Toppen att vi har kunnat följa ert arbete/studier i Filippinerna.
    Christina

  2. Judy says:

    Mycket intresant!