Ni hao!<\/p>\n
I onsdags fick vi se mer av hur patientarbetet fungerar p\u00e5 sjukhuset. Tempot \u00e4r h\u00f6gt och m\u00e4nniskor springer \u00f6verallt. I ett av rummen s\u00e5g vi i f\u00f6rbifarten hur tv\u00e5 undersk\u00f6terskor lyfte upp en gammal man i armar och ben till en annan s\u00e4ng. Ergonomi verkar inte riktigt existera h\u00e4r. I n\u00e4sta rum stod tjugo l\u00e4karstudenter och rondade en patient. Rummen \u00e4r alldeles f\u00f6r sm\u00e5 f\u00f6r att inneh\u00e5lla sex patients\u00e4ngar, minst en anh\u00f6rig per patient och sjuksk\u00f6terskor som springer och ger dropp hit och dit (ni kan ju ana vilken r\u00f6ra det blir). Under eftermiddagen hade v\u00e5r handledare planerat att vi skulle f\u00e5 prata lite med n\u00e5gra patienter p\u00e5 avdelningen. Innan detta gick vi igenom vad som stod i journalen. Patienter och anh\u00f6riga visade stor uppskattning f\u00f6r v\u00e5rt engagemang. Vi blev \u00e4ven \u201dsmygfotade\u201d av en gammal gubbe, n\u00e5got som st\u00e4ndigt sker h\u00e4r, inte alltid diskret.<\/p>\n
N\u00e4r klockan slog 17 och det var slut f\u00f6r dagen gick vi f\u00f6r att m\u00f6ta upp Hanna och Lina som jobbar p\u00e5 ett annat sjukhus i n\u00e4rheten. Det var n\u00e4mligen Hannas f\u00f6delsedag s\u00e5 vi ville hitta p\u00e5 n\u00e5got skoj. Efter lite chips och cola hos oss tog vi bussen till ett stort (och d\u00e5 menar vi STORT) k\u00f6pcentrum f\u00f6r att \u00e4ta. Att hitta mat som passar alla \u00e4r inte det l\u00e4ttaste i ett land d\u00e4r menyn endast st\u00e5r p\u00e5 kinesiska och ingen f\u00f6rst\u00e5r vad vi s\u00e4ger\u2026 Dessutom \u00e4ter Emma vegetariskt och Elin glutenfritt. Efter mycket velande hit och dit hittade vi tillslut ett st\u00e4lle d\u00e4r vi sj\u00e4lva fick plocka den mat vi ville ha och \u00e4ven tillaga den sj\u00e4lva. P\u00e5 bordets stod n\u00e4mligen stekpannor och kastruller som vi sj\u00e4lva sk\u00f6tte (med undantag n\u00e4r personalen tyckte vi stekte maten f\u00f6r h\u00e5rt och kom och petade). Restaurangvalet resulterade i br\u00e4nd mat, vatten som kokade \u00f6ver och tallrikar (som tur var av plast, som n\u00e4stan allt h\u00e4r) som f\u00f6ll i golvet. Vi tog \u00e5tminstone ett beslut, vilket \u00e4r sv\u00e5rt eftersom vi alla \u00e4r n\u00e5got veliga\u2026<\/p>\n
Flertalet g\u00e5nger under dessa dagar har vi k\u00e4nt oss som djur i en bur. Kineserna fotar och skrattar \u00e5t oss men det \u00e4r v\u00e4l bara att gilla l\u00e4get n\u00e4r vi sticker ut fr\u00e5n m\u00e4ngden. Hemv\u00e4gen blev ocks\u00e5 ett \u00e4ventyr. Trafiken i Fuzhou (s\u00e4kert i hela Kina) \u00e4r helt galen i j\u00e4mf\u00f6relse med lugna och tysta V\u00e4xj\u00f6. Bussar (som f\u00f6r\u00f6vrigt kostar tv\u00e5 kronor att \u00e5ka med) stannar mitt i den flerfiliga v\u00e4gen f\u00f6r att plocka upp folk, samtligt som bilar och moppar susar f\u00f6rbi p\u00e5 b\u00e5da sidor. Vi har f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e5den fr\u00e5n 1177 om att inte inta platserna l\u00e4ngst fram. Vi kom i alla fall v\u00e4lbeh\u00e5llna hem. F\u00f6r s\u00e4kerhetens skull har v\u00e5r handledare skrivit upp v\u00e5r adress p\u00e5 kinesiska ifall bussen inte dyker upp (det h\u00e4nder tydligen en del) och d\u00e5 f\u00e5r vi ta taxi (di shi p\u00e5 kinesiska). Kv\u00e4llen avslutades med pyjamasparty. Lina och Hanna fick den h\u00e5rdaste s\u00e4ngen (Grattis Hanna!)<\/p>\n
Ig\u00e5r fick vi \u00e4ntligen se lite aktion. Dagen b\u00f6rjade med ett bes\u00f6k p\u00e5 en avdelning f\u00f6r s\u00f6mnterapi (inte s\u00e5 mycket action just d\u00e4r), d\u00e4r vi fick l\u00e4ra oss allt om s\u00f6mnapn\u00e9 och all apparatur. Efter detta fick vi vara med under en bronkoskopi, utf\u00f6rd av en l\u00e4kare som verkar vara n\u00e5got utav en \u201dk\u00e4ndis\u201d p\u00e5 sjukhuset (ocks\u00e5 v\u00e4ldigt pedagogisk och kunde prata engelska). Patienten var en gammal man p\u00e5 v\u00e5r avdelning, som flertalet g\u00e5nger den senaste tiden insjuknat i lunginflammation. Orsaken visade sig vara: svalda kycklingben. Unders\u00f6kningen gjorde oss illa till mods, d\u00e5 delaktigheten inte fanns d\u00e4r. Nu kan vi ju f\u00f6rvisso inte spr\u00e5ket, men vi upplevde att sjukv\u00e5rdspersonalen innan unders\u00f6kningen knappt pratade med patienten, utan gjorde det ist\u00e4llet med varandra (vi var cirka tio personer) och smsade (med \u201dsterila\u201d handskar p\u00e5). D\u00e5 det \u00e4r en v\u00e4ldigt utsatt situation k\u00e4ndes det fr\u00e4mmande f\u00f6r oss att inte vara d\u00e4r f\u00f6r att lugna och st\u00f6tta patienten. Under unders\u00f6kningen var allt fokus p\u00e5 bildsk\u00e4rmen, och vi upplevde att det inte var n\u00e5gon som kontrollerade patientens m\u00e5ende och v\u00e4rden. Efter detta fick vi se hur det g\u00e5r till med spirometri.<\/p>\n
Under dagen hade vi \u00e4ven en v\u00e4lbeh\u00f6vlig lektion i kinesiska med v\u00e5r handledare, som gjort allt f\u00f6r att vi ska trivas. Vi fick l\u00e4ra oss mycket anv\u00e4ndbara ord, exempelvis hur vi kan best\u00e4lla mat (n\u00e5got som blivit ett projekt). N\u00e4r vi sedan skulle praktisera detta p\u00e5 en restaurang ig\u00e5r kv\u00e4ll br\u00f6t alla ut i skratt (visade kinesiska f\u00f6r \u201d\u00e4ter inte k\u00f6tt\u201d osv.). Vi hade n\u00e4stan gett upp hoppet om att f\u00e5 en middag n\u00e4r vi fick en ny kompis (som kunde engelska), som hj\u00e4lpte oss att \u00f6vers\u00e4tta och f\u00e5 r\u00e4tt mat. Han ber\u00e4ttade att vi lyckats finna stadens b\u00e4sta restaurang (och den ligger typ hundra meter fr\u00e5n l\u00e4genheten). Gott var det.<\/p>\n
Idag var sista dagen p\u00e5 lungavdelningen. Under morgonen gick vi rond med \u201dk\u00e4ndisl\u00e4karen\u201d. Fick ocks\u00e5 se hur det g\u00e5r till att s\u00e4tta ett thoraxdr\u00e4nage. Blev v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e5nade n\u00e4r det utf\u00f6rdes i ett litet rum (d\u00e4r vi precis suttit och druckit te) och med patienten sittandes p\u00e5 en vanlig tr\u00e4stol. \u00c4ven h\u00e4r var det fullt hus med cirka tio personer, och inte heller h\u00e4r verkade patienten vara i fokus utan det var krysset p\u00e5 ryggen som var. Innan vi gick f\u00f6r dagen fick vi st\u00e4lla upp p\u00e5 fotografering med alla sjuksk\u00f6terskor, det var viktigt att bilden blev perfekt (det vill s\u00e4ga att en viss sjuksk\u00f6terska i s\u00e4llskapet s\u00e5g perfekt ut) vilket medf\u00f6rde X antal bilder. Arbetsdagen avslutades med att s\u00e4ga farv\u00e4l till v\u00e5r fina handledare, n\u00e5got som k\u00e4ndes vemodigt trots bara fem dagar. Vi delade presenter och hade kramkalas. Vi fick godis (tydligen det popul\u00e4raste i Kina, \u201dwhite rabbit\u201d) och en kinesisk dagbok d\u00e4r handledaren \u00f6versatt och skrivit fina h\u00e4lsningar. Handledaren fick ett litet \u201dsjuksk\u00f6terske-kit\u201d att ge till sin sjuke son.<\/p>\n
Fredagskv\u00e4llen har varit fin. \u00c4ntligen hittade vi ett matst\u00e4lle som var lite mysigt och d\u00e4r alla i s\u00e4llskapet tyckte om maten. Kalaset kostade 65 kronor f\u00f6r alla tre, och d\u00e5 ingick popcorn och dricka. Billigt t\u00e4nker ni och dyrt t\u00e4nker vi efter att ha \u00e4tit f\u00f6r 8-14 kronor per m\u00e5l denna vecka. Chocken blir nog stor n\u00e4r vi kommer hem.<\/p>\n
Zai jian! (Hejd\u00e5!)<\/p>\n
\/ Elin, Emma och Frida<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
V\u00e5r handledare och en sjuksk\u00f6terskestudent l\u00e4r oss kinesiska ord.<\/p>\n <\/p>\n I mitten av bilden ser ni Kinas nationalr\u00e4tt, bollar med k\u00f6tt i och dumplings. Frida tyckte om det mycket!<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/blogg.lnu.se\/sjukskoterskestudenter-utomlands\/files\/2017\/02\/IMG_5717.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>‘<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n