Hemsjukvård, konferens & medicinavdelning

March 6th, 2017

Halloo!

nu har det ekat tomt ett par dagar här så vi gör en sammanfattning av vad som har hänt sen sist!

I torsdags och fredags var vi med ett gäng studenter och lärare på hemsjukvård här i Baguio. Vi mötte upp studenterna och läraren på skolan första dagen där vi började med att hjälpa studenterna att planera inför ett förbättringsarbete som de ska genomföra under sina veckor i hemsjukvården. Därefter vandrade vi bort till ett center som låg ca 30 minuter bort där vi hade vår samlingspunkt. På centret arbetade några volontärer med folkhälsofrågor som till exempel hygien, motion och kost. Där fanns även ett slags dagis där de passade barn på förmiddagar och eftermiddagar där de lärde barnen att borsta tänderna bland annat. När vi var där vägde de och mätte barnen också. Vågen hade de hängt i ett rep som de hade fäst ett par avklippta jeansshorts som de satte barnen i. Mycket innovativt.

 

På fredagen var vi ute på hembesök i ett ganska fattigt område där vi vägde och mätte barn samt gav A-vitamin i droppform. Det var spännande att få se hur människor bor i en sådan fattig stadsdel där det är väldigt fattigt och de bor i trånga gränder i små stenhus. Här ger vi A-vitamin.

Här är vi med hela gänget:

 

På lördagen skulle vi haft hemsjukvård egentligen men då skulle alla sskstudenter på en konferens som handlade om hur man arbetar som ledare i yrket och hur man utvecklar den rollen. Det var lite svårt för oss att hänga med och förstå allt som sas men det var iallafall kul att träffa lite studenter som vi har lärt känna här!

på kvällen var det avslutningsdag för en blomfestival som har pågått hela veckan som tydligen är höjdpunkten på hela året här. Vi var ute på nattmarknad och åt med några studenter och sen tittade vi på fyrverkerier!

I söndags gick vi upp tidigt på vår lediga dag och gav oss ut på en löptur med några studenter i ett jättehärligt naturområde. Det var en runda på ca 5 km men med den värsta terrängen och uppförsbacken jag sett. Riktigt brant och när man äntligen trodde att den var slut så hade vi bara kommit halvvägs. En runda som vanligtvis tar 25 minuter tog 42..

Efter löprundan unnade vi oss varsin välbehövlig massage och fika.

IDAG måndag har vi befunnit oss på medicinavdelning med ett nytt gäng glada studenter. Vi fick gå med varsin student och observera hur det går till på avdelningen. Vi fick öva i att föra journal, här skriver de allt på papper, ingenting i datorn som vi har i Sverige. Det gör att det blir mycket dubbelarbete och skrivande. Här med dagens och morgondagens studentkollegor!

Imorgon ska vi alltså vara på medicinavdelning igen och då ska vi få ta hand om varsin patient. Ska bli kul!

Godnatt från Baguio!

“You can’t play cards here”

March 6th, 2017

Ni hao!

I fredags vinkade vi adjö åt sjukhuset och hjärtavdelningen. Veckan bjöd bland annat på flertalet angiografioperationer. Även här var hygienen bristfällig (läkaren använde sina sterila handskar till att skicka sms), likaså ergonomin. Säkra överflyttningar verkar inte finnas här. Flera gånger har vi sett nyopererade patienter skutta över till sängen med smärta uttryckt i ansiktet. Det som berört oss mest under veckorna däremot är hur patienten inte alls är i centrum. Hade Dahlberg och Segesten funnits i kinesisk skrift hade vi gärna lämnat av några exemplar. Både på avdelningen och under operationerna verkar tekniken och det objektiva vara det viktiga. Ögonen tårades när vi under operationerna fick se hur patienten fick ligga naken, helt i onödan och alldeles för länge, i stora rum med människor springandes in och ut. Stämningen i operationssalen var hätsk och en viss läkare arg (fast vi fick höra att han ”bara pratar lite högt”…). Fredagen avslutades med ett möte där vi fick kinesiskt te och massor av kinesiskt godis. Resterna fick vi ta med hem, vilket innebär rysk roulett varje gång. Kan säga så mycket att vi saknar Hemmakväll.

 

Annat som vi hunnit med i veckan är: kinesisk middag hos Greg, en av våra studenter. I en liten lägenhet trängde vi ihop oss, tolv personer på varsin plastpall med skor och jackor på. Vi tyckte det var väldigt roligt att se hur studenterna bor här. Det var ganska stor skillnad från campus i Växjö. I ett rum trängdes två dubbelsängar med en enkelsäng (”I feel so small in a big bed”). Trots att inredningen inte var särskilt tilltalande, gjorde sällskapet det till en av våra bästa kvällar. Maten var magisk. Kompis-kocken hade lagat sju olika rätter, som vi åt med våra pinnar (vi fick dessutom beröm för våra skills). Kvällen avslutades med ett stort antal rundor Uno. Tanken slog oss då hur häftigt det faktiskt är med spel som spelas i alla olika länder och vilken samhörighet det medför. Vissa i gänget kunde ingen engelska alls, men Uno, det kunde vi alla.

 

Helgen sprang förbi. I fredags kväll hängde vi med Lina och Hanna och även denna gång blev det kortspel och mat. I lördags tog vi oss ut på tur till West lake. Trots att vi glömde vägbeskrivningen hemma hittade vi rätt och det är vi glada för. Äntligen fick vi lite lugn i själen av att slippa den hemska trafiken och istället få se lite fin natur. När vi mådde som bäst satt vi och drack kaffe på ett ”hipstercafé”. Vårt goda mode försvann när servitrisen kom fram och visade sin telefon där hon hade översatt ”I’m sorry, but you can’t play cards here”. Vi har nästan slutat bli förvånade över konstigheterna. På vägen tillbaka träffade vi en pratglad 84-årig gubbe som till vår förvåning faktiskt kunde engelska. Han berättade om att han varit pilot i koreakriget, om sin vackra fru och avslutade med ”I love you”. Vi har nog aldrig känt oss såhär uppvaktade.

 

I söndags mötte vi upp studentgänget för att åka och ”hajka” på Gushan-berget. Väl förberedda med nedpackade träningskläder och regnjackor blev vi något förvånade när samtliga i sällskapet var finklädda. Vi hade visst missförstått det där med ”hajking”. Berget hade nämligen trappor upp hela vägen. Väl framme vid berget började dagens tema: äta mat. Innan avfärd åt vi majskolv och goda crepes. Sedan fortsatte vårt matmarathon genom att vid varje rastplats äta olika (sockriga) saker. Glaserade havtorn på pinne, ananas och sockerrör. När vi efter detta blev tillfrågade om vi ville äta ”suger on sticks” kände vi att det nog fick räcka. På vägen upp fanns även olika konstnärer. Vi träffade bland annat en gammal gubbe som gjorde armband åt oss och skrev våra namn på ett litet riskorn (?). Efter varje inköp under dagen insisterade vi på att vi skulle betala, något som inte verkade uppskattas. Till slut fick vi ge oss och fortsätta känna oss som vi gjort sedan vi kom hit. Bortskämda. Väl uppe på toppen var vi utmattade av en försvunnen sockerkick. Utsikten var fin, men som vanligt låg staden i någon slags dimma. För att slippa gå alla trappor nerför berget bestämde vi oss för att åka cablecar. Frida och Emma lyckades hamna i samma vagn. När vagnen sedan stannade i luften på halva vägen kom handsvetten och planeringen: hur man så smärtfritt som möjligt skulle kunna falla. Vi lyckades undvika detta, och åkte istället till köpcentret med gänget och åt hotpot, där vi fick en härlig inblick i det kinesiska bordsskicket. När Greg sedan frågade ”what’s next activity” kände vi att vi var rätt möra, åkte hem och myste med våra efterlängtade nyinköpta värmeljus (som vi förövrigt letat efter i varje mataffär sedan vi kom hit). Några extra varv drogs med tandborsten denna kväll.

 

Idag fick vi känna på hur det är att gå upp någorlunda tidigt, efter vårt glidarliv på sjukhuset. Klockan halv åtta mötte vi upp Jenny och Sumo, veckans två sjuksköterskestudenter inom kommunen. Sedan tog vi bussen till vårdcentralen som vi kommer vara på de kommande två veckorna. Här var miljön fräschare, men också här var det så kallt att fingrarna blev blå. ”Isn’t it colder in Sweden?” blir vi alltid frågade när vi inte lyckas dölja våra hackande tänder. Just nu känns det långt bort att arbeta i kortärmat. Vårdcentralen, som tillhör kommunen, har hand om 45000 patienter som vårdas enligt både modern och traditionell kinesisk medicin. Det sistnämnda fick vi erfara under våra sista timmar. Först testade vi akupunktur och blev stuckna i arm och hand. Det kändes märkligt att bli stucken av ett vasst föremål och att inte känna någon smärta alls. Vi fick även testa kopping (även kallad vakuumterapi). Glaskoppar värmdes upp med hjälp av en liten eldfackla och sögs fast på våra ryggar. Huden sögs upp i koppen och syftet med detta var att få musklerna att slappna av. Och här ligger vi nu i sängen, halvt mörbultade med stora blåmärken på ryggen. Duscha får vi inte göra heller. Något som verkligen skulle behövas eftersom vårdcentralen osar kinesiska örter och rökelse. Skämtåsido. Det var en väldigt häftig upplevelse som vi sent kommer att glömma.

Nu ska vi äta ananas.

Ni hao!

 

/ Frida, Emma och Elin

 

3 dagar på akuten

March 1st, 2017

Hallå!

Nu har vi avslutat våra tre praktikdagar på akuten och det har verkligen varit lärorikt och intressant att vara med om. Vi har fått vara med och sätta EKG på patienter och observera ankomstsamtal bland annat. Det har inte kommit in något akut fall men vi har ändå fått förståelse för processen på akuten och hur man slussar vidare patienter till avdelningar. Det som skiljer sig ganska mycket från svensk sjukvård här är att det inte ges lika stor respekt för patienten, till exempel så kan det stå massa personer som tittar på patienten och det är ingen som frågar om det är okej för patienten att vi eller studenterna på SLU får vara med.

Vi har fått se många skillnader mellan den svenska sjukvården och den filippinska och det rör sig oftast om resurser och ekonomi. De odlar t.ex aldrig vid misstänkt infektion då det är för dyrt utan testar olika antibiotika tills det fungerar. Här är lite bilder från akuten:

 

 

På akuten har vi också varit med en studentgrupp på ca 10 personer som går fjärde året (här läser de till sjuksköterska i 4 år) och de har varit så välkomnande och snälla mot oss. Ikväll efter sista dagen med studentgruppen, ville de att vi skulle följa med dom på en marknad så det gjorde vi, vilket var väldigt roligt! Människorna här är väldigt öppna och nyfikna på oss och studenterna blev superglada när vi följde med dom på marknaden. Här är vi med hela studentgruppen samt vår handledare, mr Caluza.

Vi var även med om en light-version av Titanic när vi kom hem på lunchrasten och all personal stor och skyfflade vatten ur vårt rum som var fyllt med ca 10 cm vatten över hela golvet. Det var fel på ett rör så det sprutade vatten överallt. Vi fick samla ihop våra saker och byta till ett rum jämte när vi kom hem från praktiken och gick sen och handlade. När vi kom hem så hade samma sak hänt igen och hela våningen var översvämmad för andra gången… De löste det till slut så nu har vi förhoppningsvis ett torrt rum resten av tiden.

 

 

Nu ska vi kolla på paradise hotel och äta melon

 

Ingat guys / Piff och Puff

 

 

 

“Do you want do have some snakes?”

February 28th, 2017

Ni hao!

Tiden går snabbt här i Fuzhou och vi har insett att vi hamnat i någon slags vardagslunk. Första helgen gick snabbt. Hängde med Lina och Hanna från lördag till söndag. Lördagen spenderades på vårt ”mall” där vi bland annat drack efterlängtat kaffe (varav en person i gänget upptäckte att det blev resans sista, då det resulterade i ett långt besök på en hål-toalett). På lördagskvällen gick vi till vårt stammisställe på gatan, där vi nu fått lite rutin. Kvällen avslutades i vår lägenhet med färsk ananas, Skipbo och Carola. Spelade även några efterlängtade rundor Gin Rummy.

I söndags mötte vi upp Hannas och Linas studentkompis och pojkvän och åkte till en mysig marknad (Seven Alleys) i närheten. Invigde stadens nybyggda tunnelbana (öppnades i januari) där det för en gångs skull var lugnt och skönt. Den lugna stämningen försvann dessvärre då vi klev in i ”den gamla staden” där marknaden ligger. För första gången under vår tid här sken solen (= fler än oss som ville njuta). På marknaden fanns massor av små och mysiga butiker med saker som är typiska för Kina och Fuzhou. Vi fick testa olika slags snacks (eller ”snake” som studentkompisen uttalade det, vilket gjorde oss något nervösa): den obligatoriska ”fiskbollen” (Kinas nationalrätt) och dumplings som enligt Frida både luktade och smakade kattmat (vilket gjorde att Emma och Elin tyckte det var ganska skönt att kunna skylla på att vi inte kan äta kött respektive mjöl). Vi besökte även ett café där vi drack kaffe, färskpressad juice och te. Den mysiga dagen avslutades med att en i sällskapet fick en spottloska i håret. Detta råkade också vara den person som har lite fobi mot slem och saliv (vilket gör det ganska skönt att vara ifrån lungavdelningen).

Under måndagen började vi gå på hjärtavdelningen. Om lungavdelningen var kaos, är inte detta något i jämförelse. På avdelningen trängs 86 patienter (!) med massor av sjuksköterskor, läkare och studenter tillsammans med alla anhöriga som ständigt hälsar på (ungefär tre anhöriga på en patient). På morgonen träffade vi vår första sjuksköterska som är en kille. Det tog inte mer än några sekunder förrän vi hade blivit hembjudna till honom på middag (hans kompis är visst kock). Så, dit ska vi på torsdag. Förutom detta hade vi en kort genomgång av avdelningens vanligaste sjukdomar. Sedan gick vi in i sjukhusets kallaste rum, vilket inte underlättade av att både fönster var öppet och AC var på. Tydligen tycker staten i Kina att det inte ska finnas någon värme på sjukhusen (vilket förklarar det tidigare nämnda att patienterna ligger med sina egna kläder och jackor i sängarna). Våra vita rockar har därför nu fått sällskap av fleecetröjor och långkalsonger.

Vi fick under dagen även vara med på studenternas examination i HLR. Mini-Anne hade här blivit utbytt av en docka med märklig frisyr, trasig mun och näsa och med ett huvud som hängde på sniskan. Sättet att utföra HLR skilde sig från det vi har lärt oss. Att kontrollera säkerhet, antal kompressioner och inblåsningar var överensstämmande, men utöver att lyssna och se hur patienten andas, kände man även pulsen på halsen. Det var också viktigt att mäta ut var händerna skulle placeras vid kompressionerna. Vad vi förstod mätte man under revbenen och upp mellan brösten. Något vi blev lite snopna över och som också skiljer sig en hel del från Sverige är att läraren gav hård kritik till sina studenter, inför allas ögon och öron.

Efter lunch var det ”english corner” som anordnas (”i teorin”) en gång i månaden på sjukhuset, för sjuksköterskor som har ett intresse av att utveckla sin engelska. Vi blev redan under introduktionen tillsagda och inbjudna till att uppträda på detta evenemang och ”göra någonting svenskt”. Planen var att berätta lite om vår midsommartradition och sjunga och dansa kring stången. Blev inte särskilt besvikna när detta glömdes bort och vi istället pratade om dagens tema: diabetes. Alla sjuksköterskor hade med sig olika powerpoints och redovisade var och en. Även här var det ”öppen kritik” inför alla (vilket gjorde oss lite illa till mods). När dagen tog slut tog vi oss ut på en kvällstur med tre av sjukhusets sköterskor. Första stoppet var ett bageri som sålde mini-sockerkakor (Frida och Emma mulade fyra var). Sedan gick vi vidare till en restaurang som serverade stans bästa milk tea. Denna gång slapp vi slajmet. Efter detta tog vi oss till ett behandlingscenter. Vi kom in i ett rum som var helt inrett i lila, med massor av sängar och lustiga apparater. Helt plötsligt låg hela gänget nerbäddade med halvt nerdragna byxor och trosor (det är ju också ett sätt att lära känna sina nyfunna vänner). Behandlingen ingår i konceptet ”meridian therapy” och vi fick plattor med stenar placerade i ett bälte runt magen, kopplade till en apparat som tryckte ihop magen och gav stötar. Syftet var att få ingång matsmältningen. Trots att det faktiskt låter lite obehagligt, lyckades hela sällskapet somna gott. Väntar fortfarande med spänning på att något revolutionerande ska ske med magen.

När vi hade knäppt byxorna, fått i oss lite kinesiskt te och guava tog vi oss till sista stoppet för dagen: en restaurang med ”hot pot”. Här hade vi inga bekymmer av att inte veta vad vi stoppar i oss, dels på grund av att vi hade engelsktalande vänner med oss, och dels på grund av att vi inte behövde titta i menyn. Menyn låg nämligen i olika akvarium. Levande. Maten tillagades av oss själva (eller rättare sagt en av sjuksköterskorna) och innehöll: alla sorters fisk och skaldjur. Musslor, havsräkor, kräftor, snäckor och fiskskinn och en penisliknande fisk. När vi ganska sent på kvällen kom hem såg vi fram emot en varm dusch då vi luktade både fisk och stekos blev vi sådär glada av att upptäcka att varmvattnet var slut. Då vi inte ville kontakta vaktmästaren för tredje gången hoppade vi in i det kalla, men var ändå rätt nöjda när vi gick och lade oss efter vår hittills bästa dag.

Idag har vi ÄNTLIGEN fått göra lite praktiskt på avdelningen. Tagit blodtryck, venprov och satt PVK. Har också pratat om journalsystemen och tagit emot nya patienter. En person i sällskapet har även lyckats slarva bort sin telefon, och också hittat den. Inom dessa fem minuter hann en sjuksköterskestudent på avdelningen ringa två samtal till olika personer på sjukhuset, och nästan polisen. Vi blir alltså väldigt väl omhändertagna.

Nu ska vi dricka öl, te och spela kort.

Elin, Emma och Frida

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här ser avdelningens läkemedelskoppar ut. Varje patient har fyra koppar med olika färger som beskriver vilken tid på dygnet läkemedlet är avsett för.

 

sammanfattning av helgen

February 27th, 2017

Hallåsan!

Vi har inte haft något bra internet de senaste dagarna, varav dålig uppdatering. Så här kommer en sammanfattning av de senaste dagarna;

fredag: dagen spenderades på operation och började med att vi fick vara med och se ett kejsarsnitt, vilket var väldigt intressant och kul att se. Efter det fick vi se en kvinna som skulle göra ett antal skönhetsoperationer, bland annat tummy tuck (fettsugning) och ansiktslyft. Det var riktigt häftigt att se hur det går till på en sådan operation, halva “magen” (hud och fett) skars bort och det som återstod syddes ihop så magen blev slätare än tidigare. Sedan fick vi se ytterligare ett kejsarsnitt under dagen. Här kommer lite fler bilder från avdelningen:

 

lördag: lördagen var lugn på op med endast en inbokad operation. Vi fick lära oss att lägga upp en steril uppdukning av instrument inför operation. Efter att ha fått sluta lite tidigare, åkte vi iväg på 25-årsfirande till kusten och San Fernando,  En slingrig bussresa och en tricykelresa senare kom vi fram till ett paradis. Vi checkade in på ett hotell precis vid havet och vi kunde vila ut i ett dygn.

Måndag: idag har vi haft första dagen av tre på akutmottagningen. Vi har mest observerat idag och mycket skiljer sig från den svenska sjukvården. Till exempel använder de varken handskar, förkläden eller handsprit. De tvättar sig med tvål och vatten och alla torkar sig på samma handduk. Även här använder sig både personal och patienter av samma toalett. Det finns inga enskilda rum, britsarna skiljs av skynken. Alltså inte så mycket privatliv… Vi ska försöka ta lite bilder imorgon innan det är så mycket patienter där så kan vi berätta mer då 🙂

hejsvejs

sophie och Emelie

 

 

 

Äntligen framme i Filippinerna!

February 26th, 2017

Äntligen är vi på plats i Manila, Filippinerna.

Vi har blivit varmt välkomna av både lärare och studenter och har börjat göra oss hemmastadda i vårt lilla rum.

Vi har än sålänge fått gå på en rundvandring på universitet av Santo Thomas och även sett lite av sjukhuset. Vi kom just nu hem ifrån ett köpcentrum där vi åt god filippinsk mat med studenterna.

Imorgon börjar praktiken mer på riktigt, vi ska bland annat gå på en cultural class och lära känna sjukhuset ytterligar.

Kram från oss/ Julia, Emelie, Lovisa

Födelsedagsfirande, språkundervisning och kycklingben

February 25th, 2017

Ni hao!

I onsdags fick vi se mer av hur patientarbetet fungerar på sjukhuset. Tempot är högt och människor springer överallt. I ett av rummen såg vi i förbifarten hur två undersköterskor lyfte upp en gammal man i armar och ben till en annan säng. Ergonomi verkar inte riktigt existera här. I nästa rum stod tjugo läkarstudenter och rondade en patient. Rummen är alldeles för små för att innehålla sex patientsängar, minst en anhörig per patient och sjuksköterskor som springer och ger dropp hit och dit (ni kan ju ana vilken röra det blir). Under eftermiddagen hade vår handledare planerat att vi skulle få prata lite med några patienter på avdelningen. Innan detta gick vi igenom vad som stod i journalen. Patienter och anhöriga visade stor uppskattning för vårt engagemang. Vi blev även ”smygfotade” av en gammal gubbe, något som ständigt sker här, inte alltid diskret.

När klockan slog 17 och det var slut för dagen gick vi för att möta upp Hanna och Lina som jobbar på ett annat sjukhus i närheten. Det var nämligen Hannas födelsedag så vi ville hitta på något skoj. Efter lite chips och cola hos oss tog vi bussen till ett stort (och då menar vi STORT) köpcentrum för att äta. Att hitta mat som passar alla är inte det lättaste i ett land där menyn endast står på kinesiska och ingen förstår vad vi säger… Dessutom äter Emma vegetariskt och Elin glutenfritt. Efter mycket velande hit och dit hittade vi tillslut ett ställe där vi själva fick plocka den mat vi ville ha och även tillaga den själva. På bordets stod nämligen stekpannor och kastruller som vi själva skötte (med undantag när personalen tyckte vi stekte maten för hårt och kom och petade). Restaurangvalet resulterade i bränd mat, vatten som kokade över och tallrikar (som tur var av plast, som nästan allt här) som föll i golvet. Vi tog åtminstone ett beslut, vilket är svårt eftersom vi alla är något veliga…

Flertalet gånger under dessa dagar har vi känt oss som djur i en bur. Kineserna fotar och skrattar åt oss men det är väl bara att gilla läget när vi sticker ut från mängden. Hemvägen blev också ett äventyr. Trafiken i Fuzhou (säkert i hela Kina) är helt galen i jämförelse med lugna och tysta Växjö. Bussar (som förövrigt kostar två kronor att åka med) stannar mitt i den flerfiliga vägen för att plocka upp folk, samtligt som bilar och moppar susar förbi på båda sidor. Vi har förstått råden från 1177 om att inte inta platserna längst fram. Vi kom i alla fall välbehållna hem. För säkerhetens skull har vår handledare skrivit upp vår adress på kinesiska ifall bussen inte dyker upp (det händer tydligen en del) och då får vi ta taxi (di shi på kinesiska). Kvällen avslutades med pyjamasparty. Lina och Hanna fick den hårdaste sängen (Grattis Hanna!)

Igår fick vi äntligen se lite aktion. Dagen började med ett besök på en avdelning för sömnterapi (inte så mycket action just där), där vi fick lära oss allt om sömnapné och all apparatur. Efter detta fick vi vara med under en bronkoskopi, utförd av en läkare som verkar vara något utav en ”kändis” på sjukhuset (också väldigt pedagogisk och kunde prata engelska). Patienten var en gammal man på vår avdelning, som flertalet gånger den senaste tiden insjuknat i lunginflammation. Orsaken visade sig vara: svalda kycklingben. Undersökningen gjorde oss illa till mods, då delaktigheten inte fanns där. Nu kan vi ju förvisso inte språket, men vi upplevde att sjukvårdspersonalen innan undersökningen knappt pratade med patienten, utan gjorde det istället med varandra (vi var cirka tio personer) och smsade (med ”sterila” handskar på). Då det är en väldigt utsatt situation kändes det främmande för oss att inte vara där för att lugna och stötta patienten. Under undersökningen var allt fokus på bildskärmen, och vi upplevde att det inte var någon som kontrollerade patientens mående och värden. Efter detta fick vi se hur det går till med spirometri.

Under dagen hade vi även en välbehövlig lektion i kinesiska med vår handledare, som gjort allt för att vi ska trivas. Vi fick lära oss mycket användbara ord, exempelvis hur vi kan beställa mat (något som blivit ett projekt). När vi sedan skulle praktisera detta på en restaurang igår kväll bröt alla ut i skratt (visade kinesiska för ”äter inte kött” osv.). Vi hade nästan gett upp hoppet om att få en middag när vi fick en ny kompis (som kunde engelska), som hjälpte oss att översätta och få rätt mat. Han berättade att vi lyckats finna stadens bästa restaurang (och den ligger typ hundra meter från lägenheten). Gott var det.

Idag var sista dagen på lungavdelningen. Under morgonen gick vi rond med ”kändisläkaren”. Fick också se hur det går till att sätta ett thoraxdränage. Blev väldigt förvånade när det utfördes i ett litet rum (där vi precis suttit och druckit te) och med patienten sittandes på en vanlig trästol. Även här var det fullt hus med cirka tio personer, och inte heller här verkade patienten vara i fokus utan det var krysset på ryggen som var. Innan vi gick för dagen fick vi ställa upp på fotografering med alla sjuksköterskor, det var viktigt att bilden blev perfekt (det vill säga att en viss sjuksköterska i sällskapet såg perfekt ut) vilket medförde X antal bilder. Arbetsdagen avslutades med att säga farväl till vår fina handledare, något som kändes vemodigt trots bara fem dagar. Vi delade presenter och hade kramkalas. Vi fick godis (tydligen det populäraste i Kina, ”white rabbit”) och en kinesisk dagbok där handledaren översatt och skrivit fina hälsningar. Handledaren fick ett litet ”sjuksköterske-kit” att ge till sin sjuke son.

Fredagskvällen har varit fin. Äntligen hittade vi ett matställe som var lite mysigt och där alla i sällskapet tyckte om maten. Kalaset kostade 65 kronor för alla tre, och då ingick popcorn och dricka. Billigt tänker ni och dyrt tänker vi efter att ha ätit för 8-14 kronor per mål denna vecka. Chocken blir nog stor när vi kommer hem.

Zai jian! (Hejdå!)

/ Elin, Emma och Frida

 

 

Vår handledare och en sjuksköterskestudent lär oss kinesiska ord.

 

I mitten av bilden ser ni Kinas nationalrätt, bollar med kött i och dumplings. Frida tyckte om det mycket!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första praktikdagen!

February 23rd, 2017

Hallå alla pissråttor!

idag har vi haft vår första praktikdag, dagen startade 06.45 på operationsavdelning tillsammans med 10 andra filippinska studenter. alla på avdelningen var trevliga, välkomnande och nyfikna på oss. De ville gärna hjälpa oss och förklara för oss. Idag har vi endast observerat diverse operationer och rutiner, vilket var väldigt intressant. Vi fick testa på deras hygienrutiner inför en operation. Såhär ser en operationssal ut:

Sjukhuslokalerna här är gamla och slitna men personalen håller en så hög hygienstandard vid operation som det kan gå. Däremot är de basala hyfienrutinerna inte desamma som i Sverige, de får bland annat ha klocka och smycken på sig, de använder inte handskar eller förkläden och heller ingen handsprit förutom de personer som ska vara sterila vid operation. Något som vi reagerade på var att personalen och patienterna delade toalett och omklädningsrum på grund av platsbrist. Mobiler användes frekvent av personalen på avdelningen både utanför och inne på operation, vilket nog inte hade varit lika accepterat i Sverige….

Det är en väldigt härlig atmosfär på avdelningen, alla är positiva och verkar trivas med sitt arbete. Det spelas musik på avdelningen och även under operation. Sjukvården känns inte lika strikt som i Sverige utan det är en mer avslappnad stämning och personalen skojar och skrattar med varandra.

Här är vi tillsammans med de filippinska studenterna. De blev väldigt glada över att ta foto tillsammans med oss! Här har vi precis genomgått hygienrutiner inför operation, det är därför vi har förkläde och handskar på oss. Vi ska vara på operation i två dagar till, sedan ska vi börja gå ut i hemsjukvården i nösta vecka.

Laddade och redo för operation!

Tja Tja!

/ Emsan och Soffan

 

 

“Kan ni koka ris?”

February 21st, 2017

Ni hao! (Hej!)

I söndags kom vi äntligen, efter en två dygn lång resa, fram till Fuzhou. Resan gick fint, trots tio timmars väntan i Frankfurt (skipbo och öl räddade oss). Redan på Fuzhous flygplats stötte vi på vad som skulle komma att bli vårt största hinder: språket. Efter några smått kaotiska minuter hamnade vi på en buss som tog oss till vårt område. Vi blev väldigt glada och lättade när Terry, vår kontaktperson, stod och väntade på oss (hade inte fått tag i henne och väntade oss att hamna mitt ute i ingenstans utan hjälp). Efter det blev vi visade till vår lägenhet. En stor trea, nära stadens huvudgata. Blev glada när vi såg att vi hade egna rum och stora sängar. Mindre glada när vi skulle lägga oss och upptäckte att sängen saknar madrass. Eller har madrass, gjord av trä. Efter första natten sover vi alla tre som packade sillar i den skönaste sängen. Rätt bra, för det är kallt om natten. Förutom planksängar är lägenheten helt okej, efter lite städning.

Igår (måndag) mötte vi upp Terry för att fixa ett kinesiskt simkort. Något som i Sverige skulle ha tagit cirka en minut tog här cirka en timme. Det är lite så det går till här verkar det som. Det går inte så snabbt (vilket passar en viss person i sällskapet…). Efter detta gick vi till ett stort supermarket och handlade. När vi berättade för Terry att vi hade tänkt att laga egen mat på kvällarna blev hon chockad: ”Vet ni hur man kokar ris!?”. När vi senare upptäckte hur billigt det är att äta ute (det billigaste målet vi har ätit hittills kostade tio kronor) förstod vi.

När klockan blev halv tre gick vi till sjukhuset (Fujian medical hospital) som ligger bara fem minuter från lägenheten. Dagen började med introduktion. Vi blev bjudna på kinesiskt te, och kinesiska äpplen som två personer sprang in med under tiden. Fick även våra (några storlekar för stora) vita rockar som vi kommer att bo i de kommande veckorna. Introduktionen gavs på en mycket knagglig engelska där siffror och mycket annat blev fel (vilket blev lite komiskt pga. att vi kunde se powerpointen samtidigt). Stackaren som höll i introduktionen blev rättad av en äldre dam och stämningen blev lite konstig. Men det fina är att alla verkligen försöker och vill prata med oss, även om det blir lite tokigt ibland. Vi känner oss väldigt välkomna och uppskattade (alla säger att de tycker att vi är söta också, vilket är upplyftande då vi än så länge gått runt i vindjacka och vit rock).

Efter introduktionen gick vi upp till lungavdelningen, där vi ska vara denna vecka. Där fick vi träffa vår handledare, Ji Xiaoyan. Väldens snällaste och mest omtänksamma människa. Hon har gett oss mat och berättade idag att hon hade legat och tänkt på oss klockan tre i natt, hur hon kunde förbättra sin engelska och göra det så bra för oss som möjligt. Trots språkbarriärer fungerar det bra, även om allt tar lite extra tid. Översättningsappen går varm (likaså kroppsspråket).

Idag började vi klockan halv nio och har under hela dagen haft ”sjukdomslära” och diskuterat de vanligaste sjukdomarna på avdelningen. Under lektionen ringde Ji Xiaoyan och beställde ”milk tea”. Gott tänkte vi, började surpla och upptäckte att muggen inte bara innehöll te utan även ”pudding” (slajm) och jordnötter. Lite läskigt, men gott! Vi har under dagarna också pratat mycket om likheter och skillnader mellan Kina och Sverige. Vi märkte redan vid sjukhusets entré igår att skillnaderna är stora. Det doftar inte rent och ”sjukhus” som i Sverige, utan andra dofter som kanske inte är så inbjudande. Och alla människor. Det går snabbare att ta trapporna (sju våningar upp) än att stå och vänta på en hiss. Hygienen är alltså något som skiljer sig mycket från Sverige. Vi fick igår lära oss att ”det är viktigt att tvätta händerna innan och efter arbetspasset”. Handskar har vi knappt sett skymten av, och handsprit tycks ”torka ut händerna” och verkar inte användas särskilt mycket. Läkemedel blandas utan handskar och vill en gå på toaletten under arbetspasset ligger den mitt i kontorets kärna. Ett hål i marken och inget toalettpapper eller sprit. Bara tvål. Något vi också tänkt en del på är att vissa delar på sjukhuset är så outvecklade, och andra väldigt i framkant. Detta blev tydligt idag när vår handledare skulle visa oss patientrummen. Patienterna ligger i sina vanliga kläder, har många anhöriga hos sig som tar med sig mat som äts i både rum och i korridor. Detta tillsammans med den tidigare nämnda bristfälliga hygienen gjorde oss förvånade när vi fick se hur sjuksköterskorna kan läsa av patientens identitet och läkemedelslista: genom en modern telefon som kan läsa av QR-koder.

Vi kände redan efter första kvällen att vi hade mycket att berätta, och känner att det trots det långa inlägget finns mycket kvar. Det får bli nästa gång. Nu har vaktmästaren varit här. Igen. Första gången var det duschmunstycket som flög av, och idag var det toaletten som inte ville spola. Det går bra för oss! Nu blir det film i trippelsäng.

Xiexie och Ni hao! (Tack och Hej!) // Elin, Emma och Frida

 

Uppe bland bergen

February 20th, 2017

Tja tja bloggen!

nu befinner vi oss i bagiou och har fått möta stora kontraster mot vad vi är vana vid i Sverige. Första natten spenderade vi hemma hos vår handledare, Norenia men nu har vi flyttat in på universitetets studentrum, fem trappor ner i en källare helt ensamma. Såhär ser det ut här nere: 

Vi har varsin 90-säng, egen toa och dusch. Vi blir serverade mat i en matsal 3 gånger om dagen och hittills har vi varit positivt överraskade av maten! Dagens lunch var vi aningens skeptiska mot när vi först såg den, men den visade sig vara jättegod.

Mam Evelin på boendet har sett till att vi har det bra och hon tar verkligen hand om oss. Vår handledare mam Norenia har visat oss runt hela universitet idag. Fram till på onsdag kommer vi att göra oss hemmastadda här och på torsdag börjar praktiken på sjukhuset. Vi har vandrat runt lite här  i staden idag och handlat lite förnödenheter.

Nu ligger vi i vår källare och myser under varsin filt. Imorgon ska vi få reda på vårt schema och utforska staden lite mer 🙂

Ha det gott, haj!

//Soph och Emsan