Att vända knasigheter till nåt bra…

1:25 pm by

Efter en höst med pressat schema, mycket träffar och omfattande inlämningsuppgifter tycker jag nu att det börjar lugna ner sig med skolarbetet.
Kanske är det julfriden som börjar infinna sig nu när snön äntligen kommit!!!
Inlämningsuppgifterna hittills har gått bra och jag har haft stöd från klasskompisar när jag varit tveksam på något. Ändå känns det extra skönt när det lugnar ner sig och man kan lägga mer energi på saker som engagerar en lite extra. Läsa den där artikeln i Skogforsk lite nogrannare och verkligen ha tid att fundera på vad det innebär och vart det kan leda. Eller som en intressant hemsida jag gillar: www.futureforests.se , att bara ha tid att kolla runt! Läsa det man har lust med. Om du inte redan läst dem kan jag exempelvis rekommendera: Vägval för skogssektorn (Mossing) eller Trial to maximise forest growth (Future Forests, Reportage 1, Januari 2010) ( finns på svenska också, men mer utmanande att läsa på engelska).

Men så blir jag lite trött på mig själv. Kan jag inte bara tacksamt ta emot denna lugna period och luta mig tillbaka och njuta. Nejdå. Självklart inte. Som om min hjärna inte riktigt vill unna mig en semester. Den bara måste gå på och hitta på nya saker. Som min senaste idé.
Första personen jag pratade med sa: Neej, varför ska du göra det? Kanske tvekade jag lite då. Andra personen jag pratade med: Men herregud, vad ska det vara bra för? Tredje: Ett skrattanfall. Borde jag då inse att jag är knäpp? Att det är dags att lägga ner? Neheejdå. Blir bara mer övertygad om att jag ska köra på.

Med vad, tänker du kanske. Jo, då är det ju så att jag var lite stressad tidigare i höst. Och vad gör jag när jag är stressad? Läser Thoreau, som du kanske vet om du läst min blogg tidigare. Och plötsligt står det där. Samma mening som jag läst hundratals gånger tidigare, men nu med en helt ny innebörd. Han säger till mig:
– Det är sant att jag aldrig hjälpt solen gå upp, men det råder ingen tvekan om att det var av största betydelse att bara få vara närvarande vid dess uppgång.
Och då känner jag, som något helt självklart, att jag kan inte tillåta mig själv att bli 33 år gammal utan att ha suttit ute i naturen en hel natt bara för att vänta på att ljuset ska återvända.
Eftersom jag fyller år i februari börjar det bli dags. Och vilken natt skulle kunna passa bättre än årets längsta (för vi får inte göra det för enkelt genom att välja den kortaste)? Alltså väljer jag den 21 december. Då om någonsin kan väl solen behöva lite hjälp? Tro nu inte att jag kommer ha sådan tur att jag verkligen ser solen här i molniga Växjö. Men jag längtar innerligt efter att få känna ljuset komma tillbaka efter en lång, mörk ( och troligtvis regnig med min gamla vanliga tur) natt. Och platsen jag har valt är underbar. Vid en sjö med utsikt åt öster. Så skulle solen vilja titta fram så kommer jag finnas där, redo!

Eftersom jag är en av de mest frusna personerna på denna jord så har en del av mina vänner kommenterat att jag antagligen kommer ge upp på grund av att jag fryser så. Risken finns. Men jag hoppas inte. Min största fiende kommer nog troligare att bli alla spöken jag kommer se. Jag vet att de inte finns. Men när det blir mörkt är jag ändå rädd för dem. Men jag ska vända dem från fiende till vän så att jag har någon att utbyta tankar med under min långa, vakna natt.

Sitter du nu där och är en van friluftsmänniska med erfarenhet av mycket kallt väder är du hjärtligt välkommen att tipsa mig om vad jag ska tänka på i form av kläder och skydd. Har inte så mycket idéer kring det än… skriv gärna en kommentar här på bloggen eller mejla mig på: nina@vaxjotaxi.se.

Och så vill jag ge dig en liten utmaning så här inför julen:
Jag kommer skänka 100 kronor per timme jag klarar av att sitta själv i mörkret, från klockan 22 till solens uppgång (förhoppningsvis), till Röda Korsets kampanj Aldrig Ensam. Skulle du vilja vara med och utmana mig så uppmuntrar jag dig att också skänka en summa pengar för varje timme jag klarar. Info kommer här på bloggen den 22 december. Så får vi se hur många timmar jag klarade…
Läs mer om Aldrig Ensam på Röda Korsets hemsida.
Och skriv gärna en kommentar här i bloggen om du antar utmaningen!

Personligen kommer jag under natten mellan den 21 och 22 december vara alldeles ensam.
Men det finns en viktig skillnad mellan mig och de ensamma människor jag mött. Jag gör ett val, och jag uppskattar verkligen att få vara ensam ibland.
Tyvärr är det inte alla som kan välja. Det finns helt enkelt ingen där när de behöver någon, och det tycker jag vi ska försöka ändra på!

Share

Tags: , , ,

2 Responses to “Att vända knasigheter till nåt bra…”

  1. Linnea says:

    Vilken fantastisk ide Nina! Att hjälpa de som har det svårt genom att göra något är det finaste man kan göra 🙂 Du kommer fixa den där natten galant!

  2. Anna Pettersson says:

    Bra initiativ! Men oj vad kallt!! Jag skänker 50 kr för varje timme du klarar.