Hur långt är det till stjärnorna?

January 22nd, 2013 by

Människan fascinerar och förundrar mig.
Ibland undrar jag hur det kommer sig att vi har förmågan att se flera ljusår bort, ända till stjärnorna, samtidigt som vi inte verkar se det som finns mitt framför oss.
Det jag närmast tänker på är hur vi kan ha en så fantastisk tillgång i den svenska skogen, men ändå inte riktigt verka se den.
Visst, jag vet att det handlar om olika sorters seende, men ändå…

Skulle vi förstå bättre om vi bytte ut alla träden mot pengar. Kanske skulle vi skapa en fiktiv skog bestående av enkronor och tiokronor, staplade på varandra. Grenar av sedlar. Skulle vi förstå då?
Skulle då också insikten om hur vi bäst tjänar de pengarna komma till oss?
Skulle de största pengastaplarna hamna i trakthyggesbruket, i naturskogen eller i blädningsskogen? Jag tror att de flesta av oss vet svaret.

Människan är en underlig varelse. Man kunde tro att välstånd och lyx skulle ge en välmående, vänlig människa som betraktar sin omgivning med glädje, välvilja och förståelse.
Jag är ingen expert på området människans natur i den bemärkelsen att jag har studerat den i teorin, läst psykologi eller liknande. Däremot har jag träffat mycket människor i mitt jobb. Många olika sorters människor. Och jag vågar mig på att dela med mig av en insikt jag har fått.
Empati och äkta glädje, kanske rentav lycka, skapas inte alls av att vi har mycket pengar eller att vi kan köpa den nyaste, dyraste mobiltelefonen.
Människan bygger sin empati av tunga stenar hon dragit med sig i livet, av svåra erfarenheter och prövningar. De vänligaste och lyckligaste (till synes) människor jag träffat är de som varit med om riktiga svårigheter och klarat sig helskinnade till andra sidan.

Vart är jag på väg då? Jo. Skogen har burit det svenska samhället framåt i alla tider. Gett oss överlevnad. Gett oss lyxen att leva i ett I-land. Gett oss möjligheten att tillverka något så fantastiskt som böcker, tidningar. Och så mycket mer.
Är vi då tacksamma? Glada? Nej, skulle jag svara. Inte alls.

Just nu pågår en del diskussioner om trakthyggesbruk. Fult tycker en del. Dåligt för mångfalden säger andra.
Stämmer. Jag kan bara hålla med, men om vi skulle se skogen som en industri en stund då? För det är väl på sätt och vis ändå det den är. Skulle vi börja gnälla för att en biltillverkares lokaler inte ser så fräscha ut, för att de skulle behöva målas om? Eller för att det ser ut som om de släpper ut en massa giftiga ämnen ur sin skorsten…
Tittar vi på vilken svensk stad som helst så kan vi nog konstatera att industrins främsta syfte inte är att vara vacker.

Så kanske måste även allmänheten inse att trakthyggesbruket behövs, för att bygga Sveriges framtid. Och oroa er inte, vi kommer ha gott om de vackra, magiska skogarna också.
Missförstå mig inte heller. Jag är mycket mån om naturen. Och vackra skogar är det bästa jag vet. Men jag tror att vi måste vara tydligare med begreppen. Kanske framförallt mot människor utan insyn i skogsbruket. Vi har industriskog och vi har rekreationsskog. Och självklart ska vi göra vårt bästa för att tänka miljö och mångfald även i trakthyggesbruket!

Frågan är nu då om skogen gör sig själv en otjänst genom att rädda Sverige från det värsta av den ekonomiska krisen?
Så… hur långt är det egentligen till stjärnorna?

Share

Tags: , , , , ,

One Response to “Hur långt är det till stjärnorna?”

  1. Bosse says:

    Intressant att höra dina funderingar om skogens industriella och ekonomiska värden. Ja i stora delar av Sverige har skogen brukats för att ge sina ägare inkomster i långliga tider – på de flesta ställen i säkert några tusen år. Hur detta brukande förändrat naturen är det många som inte riktigt vill inse. Ja detta brukande är inte bara det vi idag ser som skog utsatt för utan också all den mark som nu är åkermark. Människan har med sitt brukande försörjt sig, överlevt och utvecklat vårt samhälle. Att det idag bara är en liten andel som i statistiken syns vara beroende av jord och skog är ju en chimär – vi är alla beroende av detta brukande för vår försörjning av mat och material. Men visst brukandet av jord och skog kan ske mer eller mindre bra och utmaningen ligger i att för framtiden förstå hur vi på bästa sätt utvecklar vårt brukande av jord och skog. Att stoppa utvecklingen och vilja gå bakåt – som en hel del vill just nu – tror jag är inte bara ekonomiskt utan faktiskt också ekologiskt mindre klokt.