Inga brutna ben…

February 4th, 2013 by

Vi kör längs med Klarälven upp till Trysil. Det slår mig med häpnad hur vackert Sverige är. Himlen är blå så det skriker om det och snön gnistrar i solen. De kärva, envisa granarna som möter den mjuka, böljande snön ger mig nästan tårar i ögonen. Isen på älven liksom flyter fram och bildar de mest fantastiska formationer där den tryckts ihop och krossats. Jag skulle kunna titta på den där älven i hundra år utan att tröttna. Vi passerar hus som är så vackra och övergivna att jag vill kasta mig ur bilen i farten bara för att ta hand om dem. Varför bor det ingen där? Hade de där husen stått i min hemtrakt Småland hade de tillhört de rikaste av människor och varit fruktansvärt dyra och välskötta. Betyder verkligen läget så mycket, och isåfall, varför verkar läget här vara så mycket mindre populärt än exempelvis Småland?

Här är så vackert att jag utan tvekan skulle kunna flytta hit direkt om jag inte skulle sakna all min släkt där hemma…
Kör en liten lätt övertalningskampanj mot sambon: kanske köpa litet hus vid Klarälven?(önskar mig själv lycka till där…)

Det vackra följer mig in i Norge och landskapet får mig att känna mig rik. Allt jag behöver just nu i livet är att få öppna mina ögon och se.

Vår stuga för veckan är en liten timmerstuga med utsikt över halva världen. Så känns det i alla fall när man är från Småland och inte van att se så långt.
Min son frågar mig när vi tittar ut över bergen. Mamma, här ser man nog hundra mil, va? Jag är frestad att svara ja, för det är precis vad jag också tänkte.

Men nu är jag hemma igen! Skönt och lite vemodigt samtidigt.
Och tro det eller ej, trots att jag faktiskt åkte skidor i två dagar (och hade jättekul) kommer jag hem utan brutna ben!

I alla fall är det dags att ta tag i kommande uppgifter. Vi har startat en ny spännande kurs nyligen: Skogsteknik. Ska bli väldigt roligt och intressant. Får se vad träffen nu den 7-8 februari har att bjuda på!

Och jag bäddar alla sängar jag hittar i både hus och husvagn för övernattande klassisar, har liksom blivit lite tradition nu. Ungarna längtar efter att mina klasskompisar ska komma, de tycker det är jättekul!

Share

Tags: , , ,

Comments are closed.