Tätortsnära skogsbruk och SVL §30

8 November, 2014

Under två hela dagar fick vi studenter vid Skogs och träprogrammet möjlighet att lära oss mer om tätortsnära skogsbruk samt miljöhänsyn vid skogliga åtgärder. Första dagen besöktes några av Växjö kommuns tätortsnära skogar och strövområden. Henrik Blomkvist, skogsförvaltare, och Lars Andersson, biolog, berättade om deras arbete och vilka frågeställningar som kan dyka upp vid skogliga åtgärder i tätortsnära skogar. Vi hann även med att träffa Johan Johansson som arbetar som skogsförvaltare via Skogssällskapet i Lessebo kommun.

Annette Eilert

Dag två tog Eva Johansson från Skogsstyrelsen med oss ut i skogarna runt Asa, några mil norr om Växjö, för att titta på olika exempel av hänsynstagande vid skogliga åtgärder. Eva såg till att vi fick en rejäl genomkörare av både skogsvårdslagen §30 och certifieringar. Vi fick även en del uppgifter att fundera på och lösa på plats i skogen vilket var mycket givande. Tack Eva för att du lyckades göra skogsvårdslagen intressant på ett helt nytt sätt.

2014-11-07 15.48.15

 

Share

Skogens mångfald i juletid…

27 October, 2014

Allhelgonahelgen står för dörren och julen är snart här. Som skogsägare gäller det att vara uppfinningsrik och hela tiden klura ut nya sätt att få intäkter från skogen. Efter att ha besökt Höstmarkanden på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby så blev jag inspirerad av alla hantverkare som använde produkter från skogen till olika dekorationer. Allt gick åt som smör i solen. Det var bara att åka direkt hem och ta fram sekatören och bege sig ut i skogen och klippa några kilo ädelgrankvistar och åka tillbaka till marknaden för att sälja dem. Inga problem! Hantverkaren blev jätteglad och jag fick en slant i fickan (ska tillägga att klippningen gjordes i egen skog och att försäljningen var med kvitto). Visst är skogen fantastisk! Foto: Annette Eilert.

Ädelgran

 

Share

UPPDRAG skogsbruksplan

21 October, 2014

Börjar med en bild på min fina skogsbruksplan, eller början till den iaf. Men det är fortfarande en hel del mätning kvar all göra innan den är färdig för inlämning. Men för stunden så känns det ganska bra! Namnlös

Det fantastiska med att studera på distans är att jag kan lägga upp dagarna lite som jag vill. På dagtid då barnen är vakna så tillbringar jag mycket tid med dem och kvällstid och helger så fokuserar jag på skolan. Hittills har det gått jättebra, även om det känns tungt ibland.

Så nu när jag är i full gång med att göra en skogsbruksplanen så har jag ibland en liten kompis med mig i skogen när jag mäter. Ännu är han fortfarande lite kort i rocken för att borra i träden men i framtiden blir kanske även han “skogstokig” precis som mamma. 

IMG_7507

Nu i helgen har snön gjort entré, kanske för att stanna. Så nu måste jag verkligen skynda att få klart alla mätningar nu när älgjakten är över och barnen är på dagis.

Avslutar med en bild från köksfönstret i morse. Ha det bra!IMG_7852

 

 

Share

Ny termin

16 October, 2014

Hej!

Till att börja med vill jag bara presentera mig helt kort för Er som inte vet vem jag är. Mitt namn är Johan Malmberg. Jag är 37 år gammal eller ung, oftast är det dagsformen som avgör när det är det ena eller det andra. Jag går mitt andra år på Skogs- och träprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö. Jag bor i en liten by som heter Töllsjö, mitt i de västgötska skogarna mellan Borås och Alingsås. Efter ett något kringflackande liv i statlig tjänst, både inom landet men även i perioder utomlands, känns det som om bopålarna har fixerats här i lilla Töllsjö. Här bor jag tillsammans med min fru och mina två söner i en gammal gård med anor från den gamle kungens tid. Skogsbruket har alltid spelat, och spelar fortfarande, en viktig roll i bygden. Jag minns berättelser om hur morfar och hans bröder som barn fick spika sillådor på vintrarna av virke som deras far och farfar hämtade i skogen och sågade upp på gården. Sillådorna såldes sedan till fiskindustrin i Göteborg. Överallt i bygden förädlades trä på detta viset. Spåren finns kvar i form av gamla sågar i ladugårdar och uthus, där den stora merparten av sågklingorna dock har slutat att snurra.

 

Bloggbild2

Hur kommer det sig då att just jag går på Skogs- och träprogrammet? På grund av eller tack vare mitt arbete som är intensivt i perioder har jag en del värdefull tid till förfogande när de flesta andra arbetar, tid som jag vill fylla med något meningsfullt och viktigt och det är här som Linnéuniversitetet kommer in i bilden. Universitet har ett utmärkt utbud av program och kurser som går att läsa på distans vilket lockade mig eftersom jag hade svårt att se mig själv i en studentkorridor någonstans med kåroverall och ett tre års långt pluggande/ partajande. Det tåget har liksom gått för mig. Att istället kunna läsa på distans, mitt i livet med familj och arbete är en enorm ynnest. Det finns såklart stora utmaningar i att läsa på det här viset, ibland krockar träffarna med arbetet och ibland blir familjetiden lidande men för det mesta fungerar det relativt smärtfritt.

Just nu är det fullt fokus på höstens kurser som består i Skoglig planering, Skogsföretagets ekonomi och Skogsskötsel. Kursen i Skoglig planering är nog den kursen som känns mest spännande. Vi har börjat lära oss dataprogrammet PC-skog som är ett mycket bra planeringsverktyg när det gäller skoglig planering. I PC-skog kan man som användare skapa kartunderlag, beskriva tillståndet i skogens olika bestånd och simulera framtida utveckling och tillväxt. Skoglig planering omfattar både arbete framför datorn och ute i fält och just nu har jag gjort de förberedelser som är nödvändiga i programvaran i datorn för att kunna gå ut i skogen och uppskatta trädhöjder, åldrar och volymer och att bedöma skogsvårdsåtgärder och naturvärden. Nästa vecka blir det fältarbete för hela slanten då Östad Säteri utanför Alingsås upplåter både skogsmark, lektionssalar och förläggningsutrymmen åt oss studenter. Det skall bli skönt att komma ut i skogen igen!

Jag återkommer med rapport om detta senare!

Vänliga hälsningar Johan!

Share

Nya verktyg

9 October, 2014

Äntligen har paketet kommit från Skogma. Så bra att vi studenter vid skogs och träprogrammet har rabatt där. Det gillar en fattig students plånbok. Mätutrustning är ganska dyra saker men nödvändigt vid skogsuppskattning. I morgon ska jag ut i skogen och börja arbetet med att ta fram min första egna skogsbruksplan. Gissa om jag är nervös! Det är mycket att hålla reda på och tankarna snurrar i huvudet. Hur var det nu med stamantal, grundyta, övre höjd och naturvårdshänsyn… Och beståndsgränser… tänk om jag går vilse? Har garderat mig genom att ta fram kartor och ladda ner dem i mobilen till Google Earth. I skolan har vi fått träna på pcSkog programmet genom att lägga in olika beståndsdata. Inte så svårt om man har lite datavana.

Området jag ska göra planen på är 60ha stort och ligger någon mil från mig utanför Vimmerby och ägs av en man som inte bor på sin skogsfastighet. Det finns endast en mycket gammal skogsbruksplan sedan tidigare så jag kommer inte att kunna använda så mycket information från den. Det kanske är bra, då kan jag inte lockas av att titta på den utan måste tänka till lite extra. Efter att jag mätt och dokumenterat alla data i pcSKOG så kommer min handledare skogstekniker Jan Robertsson från JR Skog på besök för att kontrollera hur jag har gjort och tänkt.

Mätutrustning

Foto: Annette Eilert

Önska mig gärna lycka till!

/Eilert

Share

Skogstokig? Javisst!

7 October, 2014

Kära läsare. Ytterligare en bloggare som studerar på skogs och träprogrammet HT14 har anslutit sig. Annette Eilert heter jag och bor på en gård två mil söder om Vimmerby. Ni vet, Pippi Långstrump och Emils hembygd. Ibland känner jag mig som Pippi, en udda fågel från kungliga huvudstaden Stockholm som har hamnat på landet nära djur, natur och framför allt skog.

annette Streamline 2013

Jag har hunnit en bit i livet och har arbetat med lite olika saker genom åren. Utbildade mig först till leg operationssjuksköterska och har arbetat i akutsjukvården under många år tills jag ledsnade på Landstinget och dåliga löner. Startade eget företag för 15 år sedan för att kunna hyra ut mig själv till olika vårdföretag vilket gav ett rejält lönelyft. Lämnade sedan sjukvården och satte mig bakom ratten och började köra lastbil i Europa för ett åkeri (jo, jag har ALLA bokstäver på mitt körkort). Livet som ensam tjej i lastbil ute på vägarna kan jag allt om, tro mig. Ett slitsamt jobb men lärorikt. Har efter det jobbat som testförare på prototyplastbilar vid Scania i Södertälje. Där lade jag grunden till allt tekniskt kunnande som jag har om lastbilar, en fantastisk arbetsplats på alla vis. Därifrån var steget inte långt till att börja testköra lastbilar åt olika tidningar i Sverige. Jobbade några år som tekniskt ansvarig för testkörningar på Svensk Åkeritidning efter att ha läst in journalistutbildningen. Nu frilansar jag åt flera olika tidningar och har främst timmerbilar och virkestransporter som specialintresse. Det var nog på så sätt som jag halkade in i skogens värld. Eftersom jag bor i Småland så är Växjö och Linnéuniversitetet ett naturligt och självklart val när det gäller studier.

Det jag tänker blogga om är min väg genom skogs och träprogrammet fram till att utbildningen är avklarad. Ambitionen är att dela med mig av både små och stora tankar som dyker upp under utbildningen. Jag har inte skogen i blodet och kommer inte från en familj med skogliga anor. För mig är allt nytt, nytt nytt och jag försöker att vända det till något positivt. inga förutfattade meningar; -så här har vi alltid gjort, -nej det går inte… ja, ni vet vad jag menar.

Hoppas ni vill hänga med på min resa!

/Eilert

Foto undre: Annette Eilert

2014-09-13 16.08.28

 

Share

Ny på Skog och Träbloggen

18 September, 2014

Hejsan! Jag är en ny bloggare här på sidan, det ska bli jättekul att börja skriva här och dela med av mig av hur det är att studera på distans och läsa Skog och Träprogrammet. Jag kommer lägga upp bilder från träffar och skriva om vad vi egentligen gör på dagarna vi som studerar på Skog och Träprogrammet.

Men jag ska också i mitt första inlägg ge er en liten presentation.312592_10150339771924495_923358511_n

Mitt namn är Martina Eriksson, egentligen Hanna Martina Elisabeth Eriksson för att vara exakt. Jag är 24 år och bor tillsammans med min sambo och våra två barn (2år och 2månader) i en liten by som ligger ungefär 2 mil utanför Norsjö i Västerbottens inland. Från börjar kommer jag från Skellefteå vid kusten med när jag träffade min stora kärlek så hamnade jag här. När jag inte har fullt upp med skolan så pysslar jag hemma på gården, umgås med familjen eller tar med hunden ut på jakt. På gården föder vi också upp kaniner, de är nu till antalet 15 stycken och till våren kommer våra höns att flytta in och kanske en liten gris.

Nu denna höst så har jag börjat studera mitt andra år på Skog och träprogrammet och har precis kommit hem från startträffen för kurserna Skoglig planering och Skogsskötsel. Efter ett varmt och lugnt sommarlov så är det dags att ta sig i kragen och köra igång igen!

Avslutar med en bild på ett granbestånd vi besökte vid startträffen för Skogsskötsel på Tönnersjöhedens försökspark 12/9.IMG_7425

Share

Tack för mig

9 June, 2014

Tack, Linnéuniversitetet, lärare, klasskamrater och vänner, för tre underbara år!

I det här ögonblicket, när allt är över, och något nytt precis ska börja. När sorgen och glädjen spelar om varandra och mina känslor drar mig mellan tårar och glädje, då behöver jag tid för eftertanke.

Mitt hjärta slår som åskan, för alla de stunder som är över, men också för alla som ska komma.

För mig är det ingen tvekan om hur viktig den här utbildningen har varit. Inte bara för allt jag har lärt mig, om skogen, naturen och materialet trä. Utan också för att mina minnen och upplevelser, de är det enda verkliga jag har, det enda ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. De förändrar mig, gör mig till en bättre människa. Gör mig till den jag är.

Allt jag lärt mig på den här utbildningen kommer jag alltid ha med mig i min hjärna, men bilderna av det jag varit med om bär jag med mig i mitt hjärta.

Vi ses i skogen!

Share

Framtidshopp

27 February, 2014

Sammanlagt nästan fem timmars diskussioner, uppdelat på tre tillfällen, med skogsnäringen och miljörörelsen är nu avslutade. Mitt material är omfattande och mycket intressant. Här finns så många kloka ord och så många lösningar, att jag känner mig alldeles salig.

Samtidigt känner jag det ansvar som lagts på mina axlar, inte som en tyngd, men som en skyldighet mot alla de människor som gett mig sin tid och sina tankar, att göra det här projektet rättvisa. Och jag kommer göra allt i min makt för att få det att bli precis så bra som det kan bli.

Kanske, får jag erkänna, kände jag en tvekan innan jag började med det här projektet, mot båda sidor. Jag var orolig för hur det svenska skogsbruket bedrevs, orolig över den bild som målas upp. Samtidigt var jag orolig över hur det skulle bli att sammanföra skogsnäringen med miljörörelsen, allra minst ville jag riskera att göra en redan het debatt ännu mer infekterad. Kanske skulle den bild jag ibland har sett av militanta miljögrupper besannas, kanske skulle kriget bli än värre av mitt projekt.

Det finns ett begrepp som jag älskar, och kanske vill tro att jag lever efter

to rise above

Min tolkning, rätta mig om jag har fel, är att när vi är i svåra stunder, i tider av utmaningar, när vi tror att nu går det inte mer. Det är då den slår in, känslan av att sätta sig över, att bli sitt bättre jag. Och det är precis vad jag känner att vi alla gjorde i fokusgrupperna. Vi har

tagit diskussionen bort från slagfälten

fram till möjligheterna, där allting går att lösa. Inga hårda ord har uttalats, inga stora problem eller motsättningar har lyfts. Här finns bara en känsla av att alla vill göra situationen bättre. Vi kanske ibland talar olika språk, men vi vill samma sak, det är jag övertygad om.

Och är det något som de här grupperna gett mig så är det en stärkt tro på mänskligheten. Har vi så här starka och villiga människor i vårt land, inom skogen, kan det inte gå fel.

Så lyssna inte på bilden i media, bilda dig en egen uppfattning. Prata med dina medmänniskor, kontakta de där personerna som du känner dig tveksam på. Det kan få oväntade och positiva effekter.

Är du orolig för hur skogsnäringen sköter ett visst område, försök ta reda på vem som äger marken och prata med personen som är ansvarig. Kanske finns det en anledning till att det ser ut som det gör.

Är du en skogsägare som funderar över hur du bäst ska ta tillvara på dina naturvärden, kontakta Naturskyddsföreningen eller Fältbiologerna eller någon annan ideell förening som sysslar med naturvård. De kommer inte försöka ta din mark, eller hindra dig från att bedriva skogsbruk. De kan visa dig hur du sköter de höga naturvärden du har på din mark på bästa sätt. Och du själv kommer bli glad och stolt över din nya kunskap.

Det är så onödigt att skapa konflikter bara för att vi inte pratar med varandra!

Jag vill rikta ett oerhört stort TACK till alla som ställt upp i mina fokusgrupper, jag hoppas ni förstår hur värdefulla ni är!

Share

Framtidsmässa i Kosta den 23 februari

7 February, 2014

Framtiden finns runt hörnet. Det är det enda vi med säkerhet vet, den finns där. Och den kommer, oavsett om vi är redo eller inte. Med dåliga nyheter eller goda. Med klimatförändringar och nya utmaningar som vi ännu inte vet någonting om.

Vad kan vi göra för att förbereda oss inom skogsbruket?

Vi kan börja med att konstatera att vi inom skogen har en unik produkt, med en ovanligt lång produktionstid. Skulle man gå till banken och säga att man har en affärsidé, att man vill låna pengar för att starta ett företag som producerar en vara som tar 80 år att slutföra, och dessutom kostar en del att underhålla under de där åren, skulle de förmodligen skratta ganska högt. Det blir nog inga pengar där. Kanske är det precis det som är vårt grundproblem. Vi måste bestämma nu, idag, hur vi vill att vår produkt ska se ut om 80 år. Om man skulle bortse från sådana petitesser som efterfrågan och tillgång, skaderisker och klimatförändringar skulle vi kanske inte ha så många problem. Men nu är det så verkligheten ser ut, det är vad vi har att bita i.

Jag är inte sådan att jag ger upp. Och de allra flesta människor jag mött inom skogsbranschen verkar vara av ungefär samma skrot och korn. Vi tänker inte lägga oss platta för vilka nya utmaningar framtiden än kommer ge oss. Vi kommer göra vårt bästa för att förbereda oss och stå rustade när det behövs. Vi kommer samla de som har kunskap, innovationer och viljan, och se till att vi har det som behövs för att möta framtiden.

Varför?

Därför att skogen betyder oerhört mycket för det här landet. Och då menar jag inte som byggmaterial, toapapper eller inkomst.
Jag menar av den enkla anledningen att vi älskar skogen.

För allt den är och kommer att vara. För det ska vi se till.

Därför ser jag mycket fram emot att arbeta på framtidsmässan i Kosta den 23 februari. Jag är redo! Är du?

Och glöm inte kolla in:
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/Sydost/Reportage/Framtidsmassa-med-fokus-pa-skog-och-vilt-i-Kosta-sondag-den-23-februari/

Share